Dockor, nallar och viktiga böcker
I mitt barndomshem hade vi inte så många böcker, men en bok minns jag var något speciellt med. Den var lite mindre än de andra böckerna, och det var nog det som gjorde att den var extra kär för mig. I min lilla hand passade den bättre än de stora lexikon vi hade. Men så var den ju sååå vacker! Vinröd med guldskrift och guldfåglar på framsidan.
Jag var ofta för mig själv och lekte men mina föräldrar som var lanthandlare fanns alltid i närheten.
Jag radade upp dockor och nallar, satte på gramofonen och spelade musik för dem och lekte möte med min fina bok.
Det dröjde många år innan jag insåg vilken dyrbar skatt jag lekt med som barn. En fantastisk andaktsbok av Stanley Jones, "Växande liv", som jag nu har läst i under flera år.
I en lördagstext talar han om att ta steget ur det negativa in i det positiva, och håll med mig - det är nog minst lika aktuellt idag som det var på 40-50-talet!
Hur bygger vi våra liv? Är det det vi ser runtom oss avgörande för hur vi handlar? Är vår livsstil efter vad andra gör?
Ja, då bestämmer jorden och inte himmlen. Det är jordiskt och förgås med jorden. PUNKT!
Vi ska bygga våra liv efter en mönsterbild vi sett på förklaringsberget. En bild som överenstämmer med det vi sett i våra högsta andliga ögonblick. (Hebr. 8:5)
Vi behöver verkliga Gudsmöten!
Där är verkligheten - allt annat är overkligt!
Det som börjar som en lek med "dockor och nallar", vill nå nya höjder. Och hela tiden måste vi se uppåt på mönsterbilden för att inte tappa focus.
Där finns verkligheten - på de andliga höjderna.
/Eleonora
