När sorgen sätter sig i kropp och själ - Alla Helgons dag
Dagen började med en promenad i skogen. Jag tog med en sekatör och plastpåse, för att få med lite material till en höstdekoration vid ytterdörren.
Granris, kottar, nypon och en kvist med mossa på, var det jag kom hem med. Och så här blev det:
Först Halloween, sedan Allhelgonadagen och så idag, Alla Helgons dag.
Vilken blandning av galenskap och allvar. Man får en känsla av att vi har svårt i vår tid att möta livets verkligheter utan att skämta bort ett och annat. Men Buttericks var visst de som introducerade den anglosaxiska halloween-traditionen i Sverige på 80-talet, och sida vid sida säljs nu skelett och gravljus.
Men i ensamhetens kammare kommer livets allvar ifatt, med ångest och gråt. Mycket stängs inne i våra själar som aldrig fick ett utlopp. Det härjar runt där inne och försöker finna en väg till bekräftelse och att bli synliggjord, men smärta i kropp och själ blir dess boning och uttrycksätt.
Det tog mig nästan 40 år att förstå vad obearbetad sorg hade satt för spår i mig.
Jag ligger som 10-åring och läser "Fem på mystiska heden". Jag hade just kommit hem från sommarens simskola och lunchen var avklarad. Så händer det...
I ett nu, är min pappa borta.
Jag kan inte minnas att jag blev sedd och uppmärksammad i sorgen. Det enda jag kommer ihåg är orden "Vi fortsätter som om inget har hänt..."
Jo, ett märkligt minne till har jag.
Jag var ute och lekte, säkert många veckor senare, när jag inser att jag tagit på mig en röd tröja. Då fick jag brottom! Snabbt in för att byta kläder. Det gäller att inte göra fel...
Vilka praktexempel på hur man paketerar in sorg i kropp och själ!
- Glöm bort det hela.
- Se till att du är duktig.
- Låt det se fint ut på ytan.
- Var inte till besvär.
Tillsammans med Jesus gick jag vägen tillbaka till barndomen. Där började ett helande, för i den andliga världen finns inte tid och rum.
Från Ann-Marie, en nära vän, fick jag ordet :
"För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig."
Ps.142:8
Idag ser jag tillbaka och vet att Jesus varit där - före mig i sorgen.
Någon har sagt:
"Det är inte självklart att vi tar oss tid att sörja, men man kan inte fly sorgeprocessen. Förr eller senare kommer den ifatt som en obetald räkning."
Idag tar vi oss tid - tid att sörja - för det som vi inte tidigare tagit oss tid till.
I morgon är det söndag och då får vi vila.
Behöver jag säga, att jag aldrig läste ut Fem-boken...?
Men, när jag nu tänker efter, kanske jag ska göra det ;)
No problems!!
Och till mina kära föräldrar Gustav och Tyra vill jag säga:
TACK!
Ni visade mig, hjälpte mig och tränade mig in i det viktigaste man kan ge sitt barn. En Gudstro och en relation med Jesus!
Det vill jag att mina barn ska kunna säga om mig också - en dag.
/Eleonora
Ps. Igår när jag letade en sång med Ewie hittade jag den här istället. En sång för en dag som denna.
"Se" säger Jesus, "jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska delas ut till var och en efter hans gärningar. Jag är alfa och omega, den förste och den siste, början och slutet på allting."
Upp. 22:12-13
