inmylivingroom.se

I dag blev det en annorlunda tisdagseftermiddag. Jag hade möjlighet att sluta jobbet lite tidigare, så jag och min man gick ut och åt lunch tillsammans, och därefter ett besök på en möbelaffär, enligt fruns önskemål ;)

Vi hade hört talas om filmen "The butler" och fått biobiljetter av några vänner, så klockan fyra (!) hamnade vi sedan på bio.

 

Att se film är inte min passion precis, men om den är verklighetsbaserad med ett engagerat budskap kan jag verkligen leva mig in i filmen och bearbeta storyn under lång tid. 

 

Det vi ser, läser och upplever måste alltid få ta tid att verka i våra sinnen, så vi inte bara slänger oss in i nästa story och film, för nästa kick.

Så lätt ytligheten då vill infinna sig.

 

Vi tog in kunskapen, men hjärtat hann aldrig med. Vi kan föra ett logiskt resonemang och ha åsikter om det vi sett, men engagemanget och medlidandet  får inte tid och möjlighet att leta sig en väg in i vårt undermedvetna, där vi har de sanna äkta känslorna och impulserna.

 

I filmen får vi följa en svart butler som tjänstgjort i Vita huset från 1952-1986. Han har arbetat under åtta presidenters tid, och sett och upplevt en del av slaveriets hemskheter i Amerika. Det som hände på bomullsplantagen där han växte upp, och fram till att få se en svart man bli vald till president, var en lång och mödosam väg för slaveriets avskaffande. 

Mycket arbete är gjort men ännu är inte allt klart.

 

Har vi något i vår tid och närhet som engagerar oss, eller är allt lungt?

 

Just för tillfället är några av mina vänner ute på uppdrag och är engagerade i olika arbeten kring trafficking. Unga flickor som rövas bort från sina hem, eller som säljs av anhöriga till bordeller i bl.a. Kina, Nepal och Thailand är bl.a. något de arbetar med. 

 

Här har vi vår tids slaveri i vårt globala samhälle. 

 

Människor från olika länder och alla kontinenter är köpare och säljare. Fisknäten slängs ut för att fånga barn och tonåringar in i ett slaveri som är fyllt av onska, förakt och habegär. 

Allt är tillåtet och bara djungelns lag gäller.

Äta eller ätas!

 

Vi har till och med flickor i våra Svenska städer som lockas med fina kläder, parfymer och smycken, och - helt plötsligt är det borta!

 

Det är tid att gråta, tid att sörja och tid att låta våra hjärtan brista av sorg över det som sker runt omkring oss.

Sorgen och smärtan över en sjuk värld måste få vårt medlidande. En värld som till stor del mist sin värdegrund och respekt för mänskligt liv.

 

Jag vill inte se någon mer film på ett bra tag. 

Jag har fullt upp att titta på vår tids onska i vitögat, och anta mina utmaningrar.

 

En av de små flickor som har upplevt tortyr, förnedring, tårar och mardrömmar, som Ing-Marie träffade, säger: