Hold on!
Har du sådana här konstiga dagar man inte riktigt vet vad man ska säga om..?
Ett tungt märkligt tryck, som bara ligger där och matar på - hela dagen. Egentligen har man kanske inte bilden klar för sig vad det är frågan om, möjligtvis lite diffust, men det är så tröttsamt.
Och så tänker jag: Mitt Getsemane, en vecka senare...
Nej, nu tog jag väl i, men känslorna kan verkligen ibland spela ett spratt med oss. Då gäller det att "hålla i hatten", och inte låta melankoli och självmedömkan diktera vardagen, men någonstans har jag ändå lärt mig att inte ta lätt på dessa känslor.
Men Snobben har inga problem!
När vi bodde i Israel, kom det vällande över mig och min man lite nu och då. Vi bara tittade på varandra, ord behövdes inte, och vi tog djupa andetag och fortsatte vår vardag...
Och det händer fortfarande.
På kvällarna, av många av dessa tunga dagar, kom förklaringen när vi tittade på de israeliska TV-nyheterna på engelska. Trycket i landet hade varit extra hårt dessa dagar, och vi levde i ett andligt klimat med fysiska verkningar.
Oroligheter, bomber o.s.v.
Det är så lätt vi tror det är något "fel" på oss själva eller något runt om oss, medans det kanske handlar om att se att det finns något som är lite större än "jag, mig och mitt", i den värld vi lever i.
Ikväll var jag och såg en föreställmning som min dotter Ester var med i.
Martyrion.
Vilket arbete - och vilket fantastiskt resultat! Så glad och stolt över dig, Ester, och alla ni andra som gett så mycket tid och kärlek, för att vi skulle få en sådan fin kväll. På Torpkonferensen, midsommardagen, är nästa föreställing.
Här ser du Ester Lahti och Matilda Steen:
Föreställningen handlar om unga människor, som vägrade kompromissa med sin tro och övertygelse. Omvärldens tryck pressade fram det oundvikliga, och de fick lida martyrdöden.
Ja... är det lite av vad vi i vår tid kan känna emellanåt? Och nu menar jag - lite.
I vår tid kan förföljelsen vara så sofistikerad och kamouflerad, att vi emellanåt inte fattar vad som rör sig "i luften".
Var på din vakt!
Vaka och be, låt dig inte luras. Låt Guds ande "sucka" tillsammans med dig, och du får vara en del i ett skeende som kan ha ett evighetsvärde.
Lite "martyrer" - trosvittnen som får lida och bära plågor - bör vi väl kunna vara, om vi ser på det i ett historiskt perspektiv. Eller hur?
Under min studietid i början på 80-talet köpte jag en skiva med Jessy Dixon. En av sångerna har betytt extra mycket för mig i tuffa tider.
Hold on.
Jag har sjungit den en del, och då med min svenska översättning, "Håll ut".
Så, vad har vi lärt oss idag?
Jo, helt enkelt: Håll ut!!!!
/Eleonora
...för du har väl hört om flugan som simmade runt i grädden och inte gav upp? Jo, det var bara att efter ett tag promenera upp ur eländet. Nu hade grädden blivit smör!
