Viktiga vardagliga böner
Fortsättning från mina dagboksanteckningar.
Jerusalem april 2002:
"Det regnar och det regnar...
Hela påsken har det regnat. Daphnas mamma som är 75 år har aldrig upplevt en påsk som denna.
Ibland haglar det, och barnen springer ut och samlar hagel i plastmuggar. Det känns nästan som Guds välsignelse mitt i all bedrövelse.
För några dagar sedan när cedermåltiden skulle börja ca. 18.30, började regnet vräka ner, och det åskade och blixtrade oupphörligt.
Ester och Kaleb leker med hamstrarna och sjunger Israeliska sånger.
🐹🎶🐹
Amerikanska ambasaden funderar på att evakuera sin personal.
Alek, pastorn i Ashdod, är uttagen bland de 20 000 reservister till armen.
I kväll och i morgon är det avslutning på pesach-helgen. Kanske jag snart börjar förbereda en ev. tidigare avresa till Sverige.
Egypten börjar mobilisera, eller vad de nu gör vid gränsen, och vid gränserna till Libanon börjar det röra på sig."
Vårt ständiga samtalsämne hos oss denna vår var just detta: När ska vi åka tillbaka till Sverige?
De amerikanska skolorna började tömmas på elever och lärare, och här satt vi kvar i denna krutdurk.
Hur skulle vi hantera detta?
De år vi bodde i landet, anses av många som något av de svåraste åren i landets moderna historia. Fienden fanns inte bara utanför gränserna, utan nu även inne i landet, och då genom självmordsbombare, som jag tidigare skrivit om.
Jag brukade åka och handla i ett område som heter Talpiot. Området ligger bara några kilometer från Betlehem. Matpriserna var betydligt lägre där, så det lönade sig att planera inköpen, och samtidigt skjutsa de äldre pojkarna till fotbollsträning.
Under denna period var det många beskjutningar i området. Jag minns hur jag kände vid ett tillfälle hur butiken skakade av bomber i området. Vad skulle jag göra?
Jag tittade mig oroligt omkring, för att till min förvåning inse att alla fortsatte handla, som om inget hade hänt.
Det var bara att göra likadant...😧
Under dessa år fick vår bordsbön en stor och viktig betydelse för oss.
🙏❤️🙏
Tack Gode Gud för maten,
för hälsa, välgång och beskydd.
I Jesu namn,
Amen
🙏
Här har vi farmor på besök.
Min förhoppning och önskan, är att våra böner aldrig bara blir inövade fraser och tomma ord. För mig var bordsbönen ett viktigt och nödvändigt inslag i vår vardag.
Maten var fruktansvärt dyr - den behövde välsignas.
Hälsan hade min man stora problem med.
Välgång behövde vi, för att kunna utföra det vi var utsända för att göra i landet.
Beskydd från olyckor och faror överallt där vi var.
Vi fortsätter och ber våra enkla bordsböner, men ser till att våra hjärtan alltid är med.
Vilken kraft!
Vilket hopp!
Vilken trygghet!
Och du, visst äter du väl flera gånger om dagen? 😉
Det blir många härliga böner...
🙏
/Eleonora
