Så var resan slut...
Så sitter jag här på planet hem till Sverige. Nej, nu är det VI! 😊 
Utsikt från hotellet på ett regnigt Pymouth.
I stan är alla hotell fullbokade inför detta event och taxibilarna går varma.
En skylt vid hissen
Det är underbart att åka ut och se olika platser men främst se detta pionjärarbete som God TV är mitt uppe i. Men min älskade make Curt längtar nog mest hem just nu.
Ett arbete som hela tiden handlar om nya platser, människor, flyg, hotell och hyrbilar har en annan utgångspunkt än många av oss andra. Det är inte semester utan hårt arbete från tidiga morgonen till sena kvällen. Nu är han hemma några dagar för att sedan åka tillbaka till England, Sydafrika, USA, Israel o.s.v.
Förra kalenderåret var det ca. 160 dagar på resande fot.
Och jag som hade fullt upp att hitta rätt på kartan var jag var!
Var är jag och var är hotellet vi bor på?
Med shoppingmålet tvärs över gatan kände jag mig trygg 😉. Hittade en underbar Pandora butik. Massor med vackra berlocker som skulle passa mitt armband fint men - nej - bara titta. 😜
Påväg till kvällens möte i Taxi frågar jag chauffören om hans arbetstider. 16.30 till 4.30! Sex dagar i veckan! Samt en del förberedelsetid för hans "team".
Väl tillbaka på hotellet.
Runtom i stan ser man människor från olika nationaliteter. Man arbetar och sliter för sitt uppehälle och jag tänker på hur bra många av oss ändå har det.
På Union street där God TV:s byggnad ligger finns mycket droger och prostitution.
Jag känner mig utmanad!
Vågar jag och vill jag att den världen ska komma till min välordnade tillvaro?
När jag inte hittar tar jag en taxi.
Jag handlar det jag önskar ( nästan i alla fall 😉).
Är jag hungrig frågar jag mig själv vad jag vill äta och tar fram mitt bankkort och betalar.
Jag går förbi ett av rummen och hör hur de ber och sjunger därinne. Jag blir berörd och gläds, för jag tror verkligen Gud håller på att förvandla våra bekväma sinnen.
En skylt vid hissen
När Guds eld drabbar oss kan vi inte ta hissen och vara bekväma. Låta någon annan fixa jobbet. Den tiden är över - finns inte längre...
Nej, det som gäller är att springa, arbeta och se till att ingen blir lämnad innanför denna värdens fångenskap.
Ut i frihet är det som Gud kallar dig och mig, samtidigt som knarkaren och den prostituerade blir buren på våra armar till ett helt nytt liv.
Och så glömmer vi inte taxichauffören heller...
/Eleonora
