inmylivingroom.se

Tänk vad glömska, klagan och brist på iver och engagemang kan ställa till det för oss. Det vore ju förskräckligt att missa ett gudomligt möte! 

Det verkar som om gemenskapen och våra samtal med varandra är viktiga. Men vi måste inse att det ibland kan kosta på endel. Därför får vi inte glömma bort varandra. Det är ju så lätt att bli självupptagen med "jag, mig och mitt".

 

Dessa ord behöver nu inte bara vara ett möte i hemmet.

Mer och mer ser jag hur osäkra människor är. Ska man hälsa eller låtsas som om ingen finns i ens närhet?

Mobilerna ställer till det. Den vardagliga kontakten med de människor vi möter i bussen, på affären eller ute på vår promenad, är på väg att försvinna mer och mer.

 

För ett par år sedan mötte jag en äldre herre när jag var ute på min dagliga promenad. Han hade åkt buss ut till oss på landet, för att göra ett besök i en av sommarstugorna i området. Så kom han gående i sin rock och med hatt på huvudet. 

När vi möttes på vår grusväg stannade han upp, lyfte på hatten och sa: "Godmiddag!"

Oj, vilket möte, det glömmer jag aldrig!

Jag kände mig så viktig, betydelsefull och hedrad i detta möte - trots gympaskor och allt.

 

I vår tid har många svårt att möta en förbipasserare med blicken. En kvinna blev till och med anmäld av en annan kvinna, som kände sig olustig över att hon hejade på henne i joggingspåret.

Hur knäppt kan det bli??!

 

När vi möts, visst hejar vi på varandra? Men... jag har ett problem. Jag glömmer namn väldigt lätt och ibland även utseenden. Du kan kanske föreställa dig hur det då är att vara lärare ;) Men placeringslistor i klassrummet är bra att ha. För mig och för mina elever ;)

 

Jag vill att gästfrihet ska vara något jag får utveckla dagligen. Det finns så mycket spännande i varje människa att få del av.

Lyssna till lite nostalgi, men ändå så bra, Evie "Home": Klicka här

/Eleonora