Ge mig bergen!
Oj, vad det regnade nyss och så tittar solen fram - igen! Det gäller att vara flexibel. In med stolsdynorna och badhanddukarna - eller..., de är redan dyblöta.
Vad vi har festat och firat! Jag har nog gått upp ett par kilo - och på min längd är det inte bra. Jag har handlat och handlat, bakat och bakat - och lagat mat. Nu var det ju dags för sonens student.
Denna chokladtryffelkaka kan jag verkligen rekommendera. Receptet åker runt bland vänner och bekanta. 👍
I onsdags var det så dags, för yngste sonen Kaleb, att ta studenten. Åren rinner snabbt iväg och man undrar: "Var är min lille pojke?" Både glädje och vemod att titta på gamla foton.
I dag var det ännu en avslutning. Nummer fyra för min del, på bara några dagar. Högstadiets avslutning.
🎈🎉🎈👫👬
Jag har undervisat skolans alla nior i kemi samt en av niorna i matematik. Så underbart fina ungdomar! Och att få se dem uppklädda i kostym och klänning var verkligen imponerande. Musikklasserna hade också fantastiska framträdanden.
🎶🎼🎤🎹🎶
Här är musikläraren Hanna i högform. Äpplet faller inte långt ifrån trädet... Borgström som ogift.
(Och för dig som inte förstår vad jag pratar om, vill jag bara berätta, att hennes mamma, Margit Borgström, var en av Sveriges mest kända kristna personligheter, genom TV- programmen "Hela kyrkan sjunger". Rött hår och ovanligt fri och spontan för den tidens kyrklighet. Men det röda håret kom nog mest från pappa Rolf.)
Det är alltid så intressant att se hur syskon och familjer, bär olika förmågor och egenskaper med sig i livet. Och även utseende - som Hannas röda hår. Eleven som fick utmärkelsen i musikpriset i år, heter Christiansson i efternamn. Musikalitet som går i släkten. Farbror Ulf....
En av eleverna som fick ett av estetprisen, var en flicka som arbetat hårt i mina ämnen. På detta estetområde blommar hon ut i full kraft. Så underbart att se!
Våra förmågor och talanger visar sig inte överallt, i alla sammanhang. I rätt omgivning, med rätta förutsättningar, kan det komma fram. Likadant med många elever på idrottsdagarna. Där får jag se många stjärnor lysa klart, som jag kanske inte ser så tydligt i mitt klassrum.
Och nu ska alla dessa ungdomar hitta var de ska passa in i livet, samhället, yrket, kärleken...
Så många val de ska göra, som kommer att ha betydelse för framtiden.
Ibland kan vi göra om - och göra rätt.
Ibland blir det fel - och man måste hitta ett förhållningssätt till det som man nu lever mitt uppe i.
Ibland är allt bara så helt rätt - och vi ska se till att tacka Gud - då också!
Kanske man inte kommer in på utbildningen man har sökt, inte träffar kärleken när man själv önskar, eller något oförutsett kommer och sätter käppar i hjulen för oss. Jo visst, jag vet. Det är jobbigt. Det är tråktig. Det är tröttsamt.😖
DÅ!
Att ha ett öppet sinne i med och motgångar, ger en tillgång och en möjlighet att leva ett spännande och innehållsrikt liv. Ny dagar och nya tider väntar runt hörnet - på dig.
Om vi kunde se värdet i kunskap på olika områden, som vi själva inte räknat med, är det inte hela världen om det rör till sig emellanåt.
Nya perspektiv som du aldrig annars hade kunnat få, är nu din rikedom och extra utbildning.
Vi lever i vårt "mellanmjölksland" och vaggas in i tron på att allt är lite "lätt och lagom". Men verkligheteh handlar ändå om att fatta beslut, ta ställning, handla och uttrycka sig. Resa sig upp och ta vara på de tillfällen som bjuds. Inte vara för fin i kanten, utan frimodigt och ärligt se att jag har alltid något nytt att lära mig, något nytt att förstå och något nytt att erövra. Och något att bidra med till andra.
Och jag då...
Jag som har fattat mina beslut i yrkesval, boende och kärleken i livet...
Vägen fortsätter vidare och vi måste ha öppna sinnen och öppna hjärtan. Gud talar till sitt folk.
Och vi som har varit med några år får inte tappa glöden och frimodigheten, nyfikenheten och spontaniteten.
Min son som tog studenten i går heter Kaleb. Ett bibliskt namn.
Bibelns Kaleb frågade inte vad andra tyckte. Han vågade stå upp för det som han såg var rätt. Majoriteten av Israels barn missade uppdraget Gud gett till dem. Det blev många år i öknen... - innan man kunde komma rätt.
Before they went right they turned left.
Många förstod inte Kaleb och Josua - de var annorlunda - men de gick på Guds uppdrag.
Vad som är rätt och fel avgörs inte av antalet röster.
Rösten som är viktig är Guds röst - hans tilltal.
Som du ser har Herren under de förtiofem år som gått
och medan Israel vandrade omkring i öknen
låtit mig få leva och vara frisk, och i dag är jag åttiofem år.
Jag är lika stark nu .. Jag kan fortfarande leda folket..
Ge mig bergsbygden som Herren lovade mig.
Josua 14: 10-12
Åren går
men uppdraget består
Löftet består
trots att åren går...
/Eleonora
