Tiggaren som får mig att vilja sjunga med
Jag ser dem överallt, hela tiden. Jag tror att du också stöter på dem där du är. Alla tiggare som dyker upp lite var stans.
Inne i stan, utanför ICA-affären, vid tågstationen och gående inne i tunnelbanan.
En del spelar på sina dragspel eller sitter apatiska och slår på en tamburin. Andra åter ligger på en filt vid en husvägg, och någon står tiggande på knä.
Och varje gång ställer jag mig själv samma fråga:
- Hur skall jag förhålla mig till allt detta? Det händer ju här, i vårt eget land.
Ibland vill jag tömma hela plånboken, om det nu finns några kontanter där, och nästa gång vill jag skrika till dem att "göra något vettigt". Vad det nu är...
Om du ger åt de fattiga ska du få allt du själv behöver,
men man kommer att förbanna dig om du blundar för fattigdomen.
Ordspråksboken 28:27
Ska det vara så svårt att förstå? Är det min egen tröghet och ovilja som sätter käppar i hjulet?
Jo då, vi har fadderbarn, skickar pengar till katastrofområden, och till endel andra vi möter på vägen som har behov.
Men dessa spelemän och tiggare... 😳😥
I dag ville jag stanna upp och sjunga tillsammans med tiggaren på järnvägsstationen. Han fick det att svänga så härligt på sitt dragspel, och jag blev riktigt glad.
" Oh when the saints, go marching in.." spelade och sjöng han med full hals. 🎶🎶
Vad hade hänt med mig och spelemannen, om jag gjort detta? För att inte tala om, hur skulle folket ha reagerat, eller inte reagerat?
Åtta timmar senare återvänder jag till stationen, och ser mannen återigen med sitt dragspel. Nu har han det i sitt fodral på ryggen, och jag undrar för mig själv om han verkligen spelat hela dagen.
Jag är inte klar över hur jag ska förhålla mig till detta.
Vad tänker du, och hur gör du?
Kanske jag skulle ta och sjunga tillsammans med honom en annan dag, fastän jag i stort sett har allt vad jag behöver...
/Eleonora
