inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

Är jag ensam med ryggsäck och jobbig rullgardin?

Publicerad 2014-05-08 18:54:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Lärarjobbet,

Vilket trist vårväder, och vi som skulle ha friidrottsdag på skolan idag! ☔️☔️
Inte är det något vidare att ha höjdhopp och längdhopp i regnet, så eleverna fick vara i skolan, och där också äta sin matsäck.
 
Fortsättning på dagboksanteckningar 
Jerusalem 2002:
"Maor är här hos oss som han brukar på torsdagar, när hans mamma jobbar. Pojkarna leker mycket bra, och det är roligt att höra Kaleb prata hebreiska hela tiden.
På den här bilden är pojkarna så lyckliga, även om det inte syns så väl.😉 De har äntligen fått sina fotbollskläder och väska, som vi beställt.
 
Våra barn kommer hem med informationsblad från skolan, om vad som ska hända närmaste tiden. Det är märkligt att titta på dessa papper och inte förstå något. Datum, tid och ev. kostnader kan jag förstå - för det är ju siffror - men vad handlar det om - egentligen?
Ibland går jag till grannen och frågar vad det står på pappret.
Skyltar på affärer förstår man inget utav. Man måste gå in och titta i affären. Ja, man är verkligen en analfabet i landet, och ännu mera: man kan inte tala språket. Som tur är kan många tala engelska.
Ester är hos Talli. Språket mellan dem är "Kascha - Kascha". Men roligt har de. Det märks att tillvaron är lättare nu när hon har Talli. Att det är en kristen familj, tror jag betyder mycket.
David spelar fotboll idag, och Curt och Josef ska köpa skruvar och konsoller, till en hylla Josef ska bygga i slöjden."
 
🔩🔨🔧🔩🔨🔧🔩🔨🔧🔩
 
Kaleb lärde sig språket snabbt. Han var knappt 5 år när vi kom till Israel. För Ester tog det lite längre tid. Hon hamnade i åk 1 på en gång, medans Kaleb kanske lekte mera in språket, på förskolan. Hennes kompis Talli var från USA och kämpade också med hebreiskan, så på något sätt blev de väl också lite mera" hemma" med varandra.
 
Josef och David gick tre månader på Ulpan, en språkskola. Inget annat än hebreiska var tillåtet, och jag minns Davids förtvivlan när han kom hem efter första dagen. Det var många tårar...😭😰
Det var tuffa puckar som gällde!
Samtidigt med språkstudierna skulle de också ha vanlig skola hemma, så de hade fullt upp. 
I vårt gröna skåp i hallen (som du såg på bilden ovan med pojkarna), har vi fortfarande kvar Esters schema från skolan. Varje morgon satt hon på golvet och tittade igenom sitt schema, vilka böcker hon skulle ta med till skolan. Hon hade koll på detta - sex år gammal!
Och då, som sagt, har jag lite svårt som lärare ibland, att godta elever som slarvar med ordningen. Jag vet att även små barn klarar av att ha koll på saker och ting...
 
Idag kan Kaleb tyvärr ingen hebreiska. Allt är bortglömt. Ester kan en del och även pojkarna.
Men jag...det är ett kapitel för sig! Bokstäver och siffror lärde jag mig, och läsa kunde jag lite. Med betoning på "kunde" och "lite".
Jag fattar inte att jag alltid har haft så svårt för språk!
-"Men sjunga in språket kan du väl göra?", kanske någon säger.
- Tyvärr, jag fick aldrig till det heller...
 
..eller drog jag ner "rullgardinen" och bara tog till mig att "det här klarar jag inte.."
Jag har sett, och ser sådana elever som jag har i matematik resonera så. 
Rullgardinen är nerdragen, och man har bestämt sig, att det är svårt - och att man inte kan.
 
Och jag frågar mig själv:
-"Är jag likadan?"
 
När jag var barn och skulle börja i åk 4, var det dags att lära sig engelska i skolan. Någon månad innan skolstarten dog min pappa, och allt var upp och ner i min inre värld.
På utsidan var mycket som vanligt...
 
Det kan nog vara många olika faktorer som styr vår inlärning. 
Vi vet inte alltid vad andra har för "ryggsäck" att släpa på, som gör att ett och annat inte riktigt fungerar så bra.
 
Jo visst, jag kom igenom, och engelskan flyter på ganska hyffsat, men oj vad vissa rullgardiner är jobbiga att få upp...
 
När vi kom hem till Sverige, och Ester skulle på en hörselkontroll, visade det sig att hon hade nersatt hörsel. Inte konstigt om det var lite svårare att lyssna in ett nytt språk, och dessutom placerade fröken henne längst bak i klassrummet bland 30 barn. 
Idag har hon inga hörselproblem - och det är vi tacksamma för.
 
Har du någon ryggsäck och någon jobbig rullgardin som inte vill åka upp?
Kanska jag inte är ensam...😧
 
/Eleonora💞
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela