Jom Kippur - och födelsedag!
Good morning!
Lördagsmorgon, sabbat, födelsedag, Jom kippur och kanske, kanske farmor idag..
Han gjorde en fin insats min älskade make, med födelsedagssång och kaffe på säng. Förr om åren var det "fullt tryck". Alla fyra barn, hund, tårta, sång och presenter. Nu är det andra tider, men ikväll ska vi fira med nära och kära.
Life is beautiful!
Men så är det också Jom Kippur i dag. Judarnas största högtid som är den allvarligaste högtiden för troende judar.
Försoningsdagen.
Eftersom vi bott i Israel är de judiska högtiderna något som vi årligen blir påminda om. En dag som denna firas det runtom i världen, och synagogorna fylls med folk. Även med de mest sekulariserade judar finner vägen dit.
Som alla deras högtider börjar den på kvällen innan, alltså efter solens nedgång. Man har ätit en rejäl måltid och så går man till synagogan och ett dygns fasta har börjat.
Mitt i allt detta kommer vi körande med BIL på Jom Kippur år 2000!
Vi hade åkt till stranden mellan Tel Aviv och Jaffa för att bada. När vi kommer till bilen ser vi att vi haft inbrott och de hade bl.a. slagit sönder bilrutan och tagit bilstereon.
Vi hade bara bott några veckor i landet, men polis förstod vi att vi måste uppsöka. Det drog ut på tiden, och när vi väl var klara började det skymma och Jom Kippur inträdde.
På vägen hem ser vi galna ungdomar på motorvägen med sina cyklar, och när vi närmar oss våt bostadsområde kommer ca. 10 ungdomar i armkrok mot vår bil ropande: "JOM KIPPUR, JOM KIPPUR!!"
Så pinsamt!
Inga bilar är ute och kör så långt ögat når, och här kommer vi. Då är man tacksam för sin vita svenska bilskylt...
Det har nyss varit nyår i landet. Tio dagar, botgöringsdagar, är till ända och man har reflekterat över sitt liv.
Vad har jag sagt och gjort som har skadat relationen till Gud och mina medmänniskor?
Innan Jom Kippur börjar, förväntas man ha försonats med sina ovänner och nu kommer dagen att försonas med Gud.
När templet fanns på plats i Israel var det överstprästen som bar fram offret inför Gud i det allra heligaste. En gång om året fick han gå in som folket ställföreträdare för att sona folkets synder.
Denna dag fick han inte ha sin gyllene skrud på sig utan bara en enkel vit linneklädnad.
Där - inför nådastolen - bekände han sina egna och folkets synder och förrättade offret.
Men i det allra heligaste, det innersta rummet i tältet, fick bara översteprästen gå in.
Och det gjorde han en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade till Gud,
för att både han och folket skulle få förlåtelse för de synder de hade begått i sin tanklöshet.
Hebr. 9: 7
Nu när judarna inte har något tempel att gå till på försoningsdagen, eftersom det förstördes år 70 e.Kr., firas den genom att fasta, be böner och samlas till gudstjänster. I stort sett är man i synagogan hela dagen.
En dag befriad från allt vad materiella ting heter.
Ingen mat och dryck, ingen parfym, inget sex, inga läderskor och man tvättar sig inte....
Visst kan du och jag le åt detta, men när man ser sambandet med förbundet som Jesus uträttade, blir man full av vördnad. Dagens bekännelser och böner avslutas med att Arkens dörrar i synagogan stängs. Detta får då symbolisera hur himlens portar stått öppna för oss under ömvändelsedagarna och allt är klart, och man avslutar dagen med att blåsa i Shofar.
Allt detta fick hebreerbrevets författare uppenbarelse över.
Jesus bar fram ett enda offer för synden,
och det ger oss förlåtelse för all framtid.
Genom ett enda offer har han ju för all framtid
gjort oss felfria i Guds ögon,
så att vi är värdiga att komma inför Gud.
Hebr. 10: 12, 14
Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron
för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Hebr. 4:16
Översteprästen hade många timmars förberedelse innan han kunde gå in i det allra heligaste för att möta Gud, medans du och jag har en öppen väg som Jesus har gjort för oss.
Det betyder inte att vi kan ta lätt på att vara i Guds närvaro. Gud är helig och vi lever i respekt och överlåtelse till honom.
Vi ser Guds noggrannhet för att närma sig honom i GT, och samma sak gäller i vår tid - men på ett lite annat sätt.
Vår livsstil i relationer, pengar, fritidsintressen, nöjen och förhållningssätt i ett och annat, kan bli avgörande för hur vi i frimodighet kan närma oss Gud.
Om vi börjar göra som vi själva vill och anser vara rätt - och det inte harmonerar med Guds ord - då börjar vår frimodighet inför Gud att avta...
Och då undrar man:
- "Vad hände nu då...?"
Kanske detta är en bra dag för flera av oss att söka Gud?
Inte för att få en massa bönesvar utan just därför att Gud är helig. En dag, att lite tydligare våga fråga oss själva var vi står i vår Gudsrelation. Kanske har det börja svalna i våra liv och det är ett och annat som vi dragit in i livet som inte riktigt behagar Gud?
Något som grumlar vår relation en smula...
Närma er Gud så ska han närma sig er.
/Eleonora
Här har jag en hälsning från Curt när han var i Jerusalem förra året på Jom Kippur:
