Operation
Så har det gått en vecka sedan jag gjorde min operation, och hela efterföljande veckan har det varit mycket sömn och många smärtstillande värktabletter. Så nu sitter jag här och skriver med bara pekfingret. 😆
Med lite läppstift och solglasögon ser man ju någorlunda pigg ut, men skenet bedrar...😜
En förslitning i tumbasen har orsakat mycket värk och smärta unde många år, och under sex år har jag nött ut ett antal handledsskydd. Tyvärr ser det ut som om jag måste göra samma operation på den andra handen också.
Efter uppvaknandet efter narkosen, var det bara att åka hem, och där hemma satt jag nu med min pizza och marabouchoklad. Det är starka grejer i sprutorna, så man svävar på moln - ett tag....💉😵☁️😇☁️
Det är ändå fantastiskt at se vad man kan göra åt problemet. En benbit tas bort som "skaver" och ersätts med en sena, som man "skalat av" från underarmens sena. På ett halvår har den senan reparerat sig själv och är lika tjock som tidigare.
Detta är ett vanligt problem för kvinnor som är 50+, så jag får väl räkna in mig i den kategorin. Lite renoveringar får man väl räkna med...😅
Orsaken till det hela kan variera, alltifrån ärftliga faktorer till ren förslitning. Och ska jag vara ärlig är det nog det sistnämnda som gäller för mig. Jag har alltid hållit på att bära, gräva, måla m.m. och så inser man att det inte bara handlar om muskler. Lederna måste också hänga med.
Läkaren som opererade mig ansåg att kvinnor i min ålder ska ägna sig åt simning och promenader. Att träna med hantlar och dyl. är helt förkastligt och kan verkligen ställa till problem. Då vet vi det!
Så....jag fortsätter mina promenader och förhoppningsvis kan jag nu också ta upp simningen.
Besök av Hilma förgyller vardagen..
..och Kaleb har fixat nuggets åt mig.
Men först ska jag återhämta mig. Fram till 20:e maj blev sjukskrivningen, så jag får se när jag kommer tillbaka till skolan.
Men nationella prov i matte och kemi.... ja, det ska väl lösa sig.
"Glöm inte bort att ha handen i högläge och träna" säger sköterskan till oss alla som sitter med gipsade armar inne på salen. Om och om igen säger hon det till alla som kommer och går...
"Glöm inte bort..."
Det är det viktigaste som gäller för mig nu - ett antal veckor....😳
Några djupare reflektioner är det inte denna gång.
/Eleonora 💞
