inmylivingroom.se

Och inte går den spirakt!

Efter att ha hört att han skall bli ett stort folk, bli till en välsignelse och få ett land Gud skall visa, börjar han tappa modet.

Han har inte någon arvinge!

 

 

Vi möter i dessa kapitel en man som förtröstansfullt vandrade vidare från det utlovade landet när han insåg att det led av hungersnöd. Det blev lite ändrade planer för en tid, och nu bor han i Egypten. Tyvärr ställer han till det för sig när han ljuger om att hans fru Saraj är hans syster, och det då blir kalabalik i Faraos palats. Mitt i allt tar Gud över hela situationen, för han har ingått ett nådesförbund med honom. Abram lämnar landet, och var då mycket rik på boskap och på silver och guld, för att återvända till den plats där han tidigare rest upp ett altare i Betel. 

Här möter vi några vi skulle kunna kalla för den "andligt troende" och den "världsligt troende." 

Det som är den stora skillnaden mellan dem, är att Abram sökte inte bara ett nytt landområde utan platsen där Herren själv bor. 

 

 

Men återigen ställer han till det för sig. Det var ju detta med en arvinge. Hur ska allt kunna fullbordas? Det Gud hade sagt måste han ju se till att det blir av, och Ismael föds, men mamman är Abrams tjänstekvinna. En liten pojke är "född efter köttet."

Åren går och nu är Ismael 13 år. En pojke som har namnet om sig att vara en vildåsna. Men mitt i allt detta säger Gud att han ska välsigna Ismael och ett stort folk ska komma från honom.

Men Guds planer kullkastas inte av människors misstag! 

 

Flera år tidigare var Abram med om en märklig händelse när Gud slöt sitt förbund med honom, och nu bekräftas det återigen och Gud ger dem namnen Abraham -far till många folk- och Sara -prinsessa. Och nu skall alla av manligt kön omskäras, ett förbundstecken.

 

I det första tilltalet Abram fick från Herren, sa Gud att han skulle göra honom till ett stort folk. Här ligger något mycket intressant fördolt!  Jag ska (assah - nyskapat) göra dig till ett stort folk. När Gud fått nyskapa Abram till en ny skapelse, Abraham (far till många folk), skulle han bli till stor välsignelse. 

 

I allt detta börjar Gud tala i klartext till Abraham och Sara, så de verkligen ska förstå Herrens planer:

 

 

Inte är det lätt att vänta, vänta och vänta på löftet. Och vilken utmaning att få barn i den åldern! Först hade Lot varit en del av familjen, med en karaktär där han var oförmögen att förstå andras känslor och behov. Så kommer Ismael, vildåsnan, som har svårt att anpassa sig och väljer att bli en del av problemet. 

Vad ska komma härnäst?

Att lita på Guds tilltal när man bär på  egna felval, misstag och dåliga erfarenheter kräver tro!

 

Vi kommer att få lära känna Abrahams barn, barnbarn och barnbarnsbarn framöver, men som en röd tråd ser vi hur Gud utväljer en man, en släkt och ett folk. 

 

Det finns ett gammalt judiskt talesätt: "Förfädernas gärningar visar sönerna vägen." Här får vi se paralleller och de stora penseldragen genom historien.  Vi ser hur Abraham fick dra ner till Egypten och hur Faraos palats drabbades av plågor samtidigt som Abram fick lämna landet med stora rikedomar. Och om vi går händelserna lite i förväg, kommer vi att se hur även Israels barn kom till Egypten, fick utstå svårigheter men räddades genom Guds ingripanden genom landsplågorna - och de lämnar landet med stora dyrbarheter. Och vi - du och jag - blir befriade från syndens slaveri för att nå löfteslandet, även om det går genom öknen ...

 

 

Det finns en undervisning som har uppenbarats allteftersom under ett historiskt tidsperspektiv, och vi får vara mitt i händelsernas centrum idag. Allt i Gamla testamentet (hebreiska skrifterna) pekar fram emot mot Jesus, Messias. Och folket, men kanske främst de religiösa ledarna på Jesu tid, hade svårt att uppfatta vad som skedde. Man var blinda och inlåsta i en värld där traditionella föreställningar hindrade uppenbarelsen om Messias. 

 

I vår tid behöver vi dra oss undan, och lämna all mänsklig upplyst tillvaro, för att dra oss ut på fälten för att se stjärnorna, ljuset, som Gud har tänt. 

Låt oss höra Guds kallelse i vår tid: Jag ska öppna skrifterna för er!

 

 

Kunskapens träd på gott och ont.

 

I skolans värld finns olika vägar till kunskap. Lyssna och läsa men även att göra, är ingångsportar till kunskap. Men så har vi dem som tror att det också går att fuska för att på pappret visa sin "kunskap". 

 

I dagens text möter vi några personer som lyssnat till olika röster - och får olika resultat!

 

Någon gång under oktober månad händer 23 Tishrei, Simchat Torah, Torahns glädje. 

- Och vad är det ...?

(Här kan du läsa det jag tidigare skrivit och då  lite mera utförligt om just den högtiden:

 http://inmylivingroom.se/2017/october/blessed-beyond-measure.html )

 

För att förstå tideräkningen behövs en månkalender. Vi är i den sjunde månaden, men samtidigt i början av den civila årsräkningen.  Det är den kalendern som följer månens cykler, och som bibeln utgår ifrån men som blev bortplockad på 300- talet. Det som var klar och tydlig information till läsarna blev nu höljt i ett dunkel. Och inte blev det lättare heller när det blev förjudet att äga en bibel och samtidigt lästes den på latin i kyrkorna. 

Ordet började få en distans i tiden och livet. 

 

Men vi tar de hela från början!

 📖

 📖

 📖

 

 📖

📖

 

 

 

Mitt i skapelsen när allt sammanvävs för att bli det fullkomliga - kommer distansen! Syndafallet med dess konsekvenser blir ett faktum, och avståndet mellan människa och Gud är uppenbar.  När vi inte handlar på Guds tilltal vill synden anfalla oss.  

Genom att lyssna till Guds ord, mitt i en fallen värld, kan vi som skapelsens krona, råda över synden och leva i gemenskap med Gud. Det berättas om Hanok som hade en nära gemenskap med Gud och blev sedan bortryckt, precis som det Elia senare fick vara med om, OCH det som 1 Tess 4: 16-17 berättar om: att Guds församling en dag ska vara med om!

 

Hela denna historia kring syndafallet handlar om att skaffa sig kontroll, status och position. Allt börjar få sina konsekvenser men samtidigt säger Gud att du ska råda över synden (4:7). Det handlar om att inte skylla ifrån sig, annars kommer skuld och ångest ...

 

 📖

📖 

Att ha insikt i den andliga världen är det som avgör om vi förstår vart vi är påväg i en gudsfrånvänd tillvaro. Vad skapar distansen till Gud i människan? Det som fick den första familjen att gå så fel, var deras egna tankar och egna val. De tvivlade på Guds ord och trodde på satans lögn. 

"Deras hjärtans alla tankar och avsikter var ständigt alltigenom onda." (6:5) och här fattar Gud beslutet att ge människan en ålder till max 120 år vilket, nu också forskare i vår tid erkänner. Det finns helt enkelt en genetiskt "förprogrammerad livslängd" i människans DNA. Men så har vi förstås den genetiska saxen som också vill vara med i utvecklingen ...

 

Att Adam och Eva blev förpassade bort från paradiset var tur, annars vore det mänskliga släktet för evigt förtappad om man ätit av kunskapens träd på gott och ont träd.

 

Jesus säger:

📖

 📖

Nu går vi händelserna lite i förväg, för nu är vägen öppen till vår förlossare och återlösare. Men vi ska ta de små stegen på vår resa under året, för att nu se vår Messias räddningsplan.

I "Bershit"ser vi honom som "kvinnans säd som krossar ormens huvud."

Jag hoppas du nu läst igenom bibelavsnittet, för annars blir det svårt att följa med. 😉😅

 

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 

(Skriv gärna en kommentar här i bloggen eller på FB, och kanske du har några som gärna följer med på denna resa du borde kontakta?)

 

/Eleonora 

 

Du vet ...

det här med att göra samma sak en gång till, men nu vill man ha bättre resultat.

Så ... vad kan det då handla om?

 

Kanske du också har målat om ett staket som tappat färg i sommar, eller så försöker du få till bakningen så inte brödet ligger helt platt på plåten? Man funderar och tänker, söker fakta och bättre förutsättningar för att lyckas. Våra vardagsbestyr kan vara nog så irriterande och krävande för oss och då är det lätt att tappa humöret. 

Ibland måste vi faktiskt titta bakåt för att få nästa varv att lyckas. Och färgen håller så många år till, och brödet - ja det blir succe´.

 

I synagogorna och runt om bland familjer i världen, börjar man nu om - än en gång - med de 52 avsnitten som Torahn, de fem Moseböckerna, är indelade i. Ett avsnitt varje vecka.

Under några år har jag hängt med i denna bibelläsningsplan, samtidigt som jag även läst alla de andra böckerna i bibeln under året.

Så var det då slut häromdagen för att börja ett nytt varv. 

Sista kapitlet i 5:e Mosebok, Torahn, sista kapitlet i Malaki (som är gamla testamentets sista bok), och sista kapitlet i nya testamentets bok, Uppenbarelseboken.

 

Finns det något fördolt här som ligger och väntar på att bli upptäckt? Något som visar på nästa varvs hemligheter? 

 

Hur var det nu för Mose, han som kallades Guds vän och fick umgås med Honom ansikte mot ansikte? Han står på berget Nebo och ser in i landet som Gud lovat dem, men dessförinnan hade han sjungit sången om deras historia och profetiska framtid, samt välsignat alla stammarna. Han är 120 år och lika stark som när han var ung, men ändå är det stopp här för honom. En ny geneation ska ta vid och Josua blir deras härförare. 

Så snopet ...

 

 

Mose vet hur viktig lydnaden är ... 

Det var precis här han en gång misslyckades och det fick sina konsekvenser - men ... han var ändå Guds vän!!

 

Så har vi Malaki som avslutar de hebreiska skrifterna, GT, innan en profetisk tystnad på 400 år inträffar.

Påväg in i en ny tid klingar orden från de gamla fäderna som en uppmaning att hålla kursen, för nu väntar oroliga tider när frälsningsplanens dolda mysterium ska börja uppenbaras i en tid där de profetiska orden, om bl.a. hur kvinnans säd ska krossa ormens huvud, ska börja uppfyllas. 

 

Tidigare generationer och kommande generationer genom tidernas sekler ska finna vägen tillsammans. Här ligger mycket förlorat efter vägen under stenarna och myllan från de århundraden av  ersättningsteologi och oförmåga att lämna människoärvda traditioner. Den ädla roten tillsammans med de inympade grenarna ska få växa samman, för något händer när de som fruktar Herren samtalar med varandra.

Det finns många stenar att lyfta på ...

(Luk 24:25-32, Joh. 5:46-47)

 

 

Så avslutas hela den fantastiska boken med en skarp varning:

 

 

Nu är det dags för ett varv till, men vad har vi lärt oss så att vi "lyckas bättre" med nästa varv?

 

- Lydnaden går aldrig att kompromissa med

- Herrens undervisning behöver grävas fram, den som ligger dold under tidens grus och mylla.

- Inte lägga till - inte dra ifrån ... för att få del av livets träd.

 

"Fädernas gärningar visar sönerna vägen." 

(Ett gammalt judiskt ordspråk)

 

 

 

...

Jojo ... jag vet, det börjar bli uttjatat. Det är som ett osynligt äckligt slem, som kletar sig fast på allt och alla. Ibland fysiskt, men främst som hjärnspöken som samtidigt behöver ha en röst som ropar "varning". Ord som sällan tidigare används finns nu mitt ibland oss på ett helt nytt sätt. Pandemi, distans, desinfektionsmedel, restriktioner,  statsepidemiolog, och listan kan göras lång.

Frågan är nu också om det är en kursändring på gång i hela världen. Och vem håller i trådarna ...?

 

Vi kan känna oss små och obetydliga i detta våldsamt stora scenario. Inga riktiga svar, osäkerhet och förvirring i en tid där sedelpressarna går varma. Hjulen måste ju snurra ...

 

Tänk att då få kliva in i det som är tryggt, äkta och sant! Ta in kunskapen och vishetens källa, i ett landskap där kompassen är stadigt utsatt, och målet för resan lyser kristallklart i en förvirrad tid.

Det du!!

 

I vår tid vet man hur trögt det är för många att läsa böcker, när mycket annat tar ens uppmärksamhet, och då kan man ju undra: Hur går det då med bibelläsningen?

Hemligheten att hitta glädjen i sin gudstro hänger faktiskt ihop med att låta Ordet få vara en central del av livet. 

 

Israels folk fick uppleva hur man hade förlorat både sitt tempel och sitt land, men Ordet kunde ingen ta ifrån dem. På samma sätt kan du och jag uppleva att ett och annat kan ryckas bort ifrån oss, som gör att vardag och fest inte längre har den glädje, vila och trygghet som vi tidigare vant oss vid. 

Då, DÅ är det hög tid att fira:

- Ordet som blev kött och tog sin boning mitt ibland oss

- Ordet som förmedlar liv och läkedom till hela vår kropp

- Ordet som säger att man lever om man än dör

- Ordet som står för evigt fast i himlen och på jorden