inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

Valborgsmässofirande och Lag ba-Omer

Publicerad 2014-04-30 16:39:00 i Allmänt, Högtider, Israel - ett hem,

Så var det sista april. Oj vad man planerade inför detta när man var yngre. Men jag har aldrig fått till traditioner med mösspåtagning och körsång, som är så stort här i Uppsala. Kan det möjligen bero på att man kommer ifrån lilla Ö-vik..?
Jag vet inte riktigt hur det blev med traditionerna på det området, men jag är glad i alla fall - och våren kommer med rasande fart, även om vi bara besöker en brasa i området.
Valborgsmässoafton.., men jag är van med att säga "Sista april" - fastän jag heter Valborg i andra namn...😜
 
I bland lever traditioner kvar ibland oss - och vi vet nästan inte varför vi gör vissa saker. Vi skapar ibland våra egna varianter, och för dem vidare till våra barn - eller så slutar vi med ett och annat. 
Vi kanske helt enkelt prioriterar om saker i livet.
 
I Israel finns en tradition och fest som påminner om vårt sista april firande. 
Lag ba-Omer.🔥✨🔥
I år firas denna dag den 18:e maj. Alltid olika datum...
 
Man verkar ha lite olika teorier om det hela, men den återkommande teorin, handlar om Bar-Kochba upproret på 130-talet e.Kr.
Det var stider mot Rom, och tillslut vann man en seger mot romare. För att kommunicera segern vidare i hela landet, tände man eldar på kulle efter kulle. När någon såg en eld, tog nästa grupp invånare i landet ansvar för att föra nyheten vidare - och så kom informationen fram.
 
Det här är en verkligt viktig fest för barn och ungdomar i Israel. När vi bodde landet, såg vi hur de jobbade med att samla ihop ved till brasorna, som skulle tändas lite varstans. Byggnadsarbetarna tappade mycket virke dessa dagar, som de brukade använda för att göra gjutformar till murar, trappor och byggnader.
Men så insåg jag att man kan ha "brasa" på många olika sätt...
🔥🙀🔥
 
Första gången vi var med på denna fest, var vi på Esters skolgård på kvällen, och där fanns det brasor.
Många brasor - säker 6-7 stycken.
Och man tillagade mat där också. Instoppat i folie, hade man potatis, lök m.m.
 
Ett annat år gick vi till rondellen i vårt bostadsområde. Där fanns en liten brasa - och nu visste vi hur det skulle gå till. Lite folieinpackad mat lades in i elden, för att sedan äta och umgås med alla.
Jag till vänster på bilden med en korg, Maor och Kaleb.
 
Många av oss, har något vi brinner väldigt starkt för. Det kan vara t.ex. att arbeta mot human trafficing, föräldrapenning, abort, friskolor m.m.
Det är ju 1:a Maj!!
Men det viktigaste: Jesus till alla!❤️🙏❤️
 
Allt detta engagemang, är som att låta alla dessa eldar tändas, sträcka för sträcka, dag efter dag, människa till människa och hjärta till hjärta.
Vi måste se till att vi har bränsle, så att elden kan fortsätta brinna.
Vi tänder flera eldar så andra också får del av budskapet.
 
I dag tänkte jag bjuda in dig till Carolina Thorebrings blogg. 
En eld större än majbrasan!  ❤️🔥❤️
 
Kolla nu in Carolinas blogg!
Ha en fin dag
 
/Eleonora ✨
 
 

Sexåringar diskuterar politik

Publicerad 2014-04-29 23:56:00 i Israel - ett hem,

Jerusalem april 2002
forts. dagboksanteckningar:
 
"I kväll har vi haft bönegrupp. Vi är 6 stycken! Curt och jag, Avigail, Irina, Olga och Vika.
 
Jag fick höra i kväll att Irina var i affären, samtidigt som en självmordsbombare kom. Det hände strax innan påsk. Hon stod vid kassan och skrev ut en check. En självmordsbombare kom mot dörren men blev utknuffad av säkerhetsvakten. Vakten dog också när bomben smällde.
När Irina kom hem hade hon glasbitar i bananerna. Tack gode Gud att det inte var i huvudet!
Här är Irina (Shlomit), hemma hos oss. Hon började sedan jobba med oss som sekreterare på kontoret.
 
Det sägs att inga Messianska judar har omkommit under intifadan.
 
Nu har Kalebs förskola fått ytterligare en beväpnad vakt. Häromdagen när Kaleb kom hem undrade han om Sverige var starkare än Israel. Gal, hans kompis, hade sagt att palestinierna också kommer till Sverige.
Oj... sexåringar som diskuterar politik. Vad ska man säga?
Här om kvällen hade vi fem beväpnade civilpoliser utanför huset. De lyste upp i vår carport, och var inne i huset bredvid, som är under byggnation. De letade en arab.
 
Världen vänder sig verkligen mot Israel: FN, USA, EU. Många har dött på västbanken, ca. 200 i Jenin.
 
I dag sprängdes en buss utanför Haifa. Åtta döda och tjugo skadade."
Det var lite utav varje, som blev antecknat denna dag.
 
🙏🌍💐💣🔫🔦🚀🍌🍌🎈🙏☀️💞💣🔫🙏
 
Varje kväll när det var nyheter, visades det bilder på vilka som hade dött under dagen.
Militär och civila.
Att Irina klarade sig utan skador var verkligen ett under. En vecka senare, fick jag höra om händelsen igen, men utifrån ett annat perspektiv. Så nästa vecka kommer fortsättningen om självmordsbombaren här på bloggen.
 
Vår lilla bönegrupp betydde mycket för oss dessa år. Det var engelska, hebreiska och ryska som talades och översattes hela tiden. Men när vi sjöng och prisade Gud tillsammans fanns inga språkbarriärer. 💓🎶🎹🎶💓
En av mina absolut starkaste lovsångs och tillbedjanstillfällen jag varit med om, var i vår lilla grupp. En så övernaturlig enhet lyfte lovprisningen till nya höjder!!
Enhet i anden gör Gudsnärvaron så påtaglig. Det är det som måste finnas bland oss.
Enhet!💞
 
Och så har vi småpojkarna som resonerar och funderar...
Vem är starkast, Sverige eller Israel?
Men så var det ju faktiskt så, att en till farbror med pistol, var på deras förskola och vaktade. Det hade varit extra föräldramöte om detta. Om vi absolut ville ha ytterligare en vakt, måste vi föräldrar betala detta. Diskussionerna gick höga...
På Esters skola, fick vi föräldrar rycka in som extra vakter under den mest kritiska tiden. Curt var där i bland tidigt på morgonen, för att tillsammans med andra föräldrar, se över skolområdet och ner mot dalen utanför stängslet.
 
Människor är människor - överallt. Vi ska se dem, och se deras situation och utsatthet. Judar - Palestinier.
Men det som gör det problematiskt att vara jude i Israel, är att veta att det politiska målet från Palestinskt håll är att de ska drivas ut i havet...
- kort förklarat.
 
Vi ber för landet och folket som bor där nere. Det är mycket som står på spel.🙏
På min anslagstavla på skolan har jag en bild av Birgitta Yavari:
"När en duva viftar på vingarna i Jerusalem
påverkar den klimatet i världen."
 
Må det komma många duvor till landet och låt alla ägg kläckas också.🐣🐣🐥🐣
 
/Eleonora
 

Visst gör det ont..

Publicerad 2014-04-28 20:04:45 i Allmänt, Israel - ett hem,

Vilka underbara dagar vi har haft! Löven spricker ut, och en del träd och buskar har börjat blomma.
🌱🌿🐞🐝☀️
Men det ryktas om kyligare väder, men Jerusalem har det varmt hela veckan...
Det här tiden är fantastisk i Sverige, "skomakarens ledighet". Ja, så kallas tiden "mellan hägg och syren". Det är ju då vi inte ska göra någonting annat, under ca. 10-12 dagar, än att njuta av att våren är här, och sommaren står för dörren.😎
Och hur lätt är det..?
 
Nationella prov ska rättas (och det tar tid), förbereda studentexamen, skivinspelning, betygsättning m.m. Det är väl lite åt det hållet för oss alla. Varje år samma sak - så mycket att göra dessa underbara dagar, när man egentligen inte ska göra något annat, än att bara andas in våren - om man nu inte är allergisk vill säga...
 
I Uppsala kommer den tiden "mellan hägg och syren" en vecka tidigare än vad den gjorde för 50 år sedan.
Men syrener för mig är "midsommar" - för så är det i Norrland - medans det här i Uppsala är "skolavslutning".
 
Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem april 2002:

"Det jag upplever i mitt andliga liv är en ny tyngd, allvar och mognad. Det är helt nödvändigt  att höra vad Gud säger. Inte bara vilja uppfatta det som är intressant, spännande, eller vad man ska kalla det...
Det är fullständigt nödvändigt för hela vårat liv, överlevnad och framtid.
Hur ska det bli, vart går vägen?
Jag har hela tiden under våren varit inställd på - i varje fall minst ett år till i landet - men sista veckan har allt rörts runt. Det är ju så oroligt här. Men å andra sidan är vårt vardagliga liv nästan lika som tidigare. Men jag tror att vi kanske nu inom närmsta veckorna  åker till Sverige, för att stanna nästa läsår.
Klarar vi av att leva under denna press, ett år eller flera år till..?
 
Jag börjar nu packa och städa. Vi lämnar det mesta - tar nog främst bara kläder med oss."
 
⛔️🛄🚷🚸⛔️
 
Så gick mitt resonemang då.
Visst kan jag känna nu, att det verkade lite överdrivet, men det är lätt att säga när man sitter med facit i handen, och allt gick bra!
 
En sak jag insåg klart och tydligt efter en tid, var att jag trodde jag var mera överlåten till arbetet, än vad jag faktiskt var. Press och omständigheter, kan på ett avklätt sätt visa oss våra innersta rum. 
Det var en bearbetning dag efter dag..
Men om jag låter dig läsa mina sista ord jag skrev i min dagbok så står det:
...och jag kom till den punkten där det inte spelar någon roll längre...
Sverige - Israel
 
Jag kom igenom.
Beslutsamhet och hårt arbete på olika sätt.
 
Och nu kom jag att tänka på Karin Boyes dikt - så här i vårtider.
 
Ja, visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle våren annars tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för den som växer
                                   och den som stänger.
 
För mig är det en ny tid, att se och upptäcka landet och folket - igen.
Nya infallsvinklar i ett nytt perspektiv.
Man blir aldrig "färdig" med Israel - mellan hägg och syren...
🌈
/Eleonora

Holocaust och människosyn - Tell ye your children..

Publicerad 2014-04-27 21:37:00 i Allmänt, Högtider, Israel - ett hem,

Jerusalem april 2002:
 
"Idag är det Jom Hashoa, Holocaust Memorial day, Förintelsens dag - i Israel. Den dagen infaller varje år tolv dagar efter 1:a dagen i Pesach. Sex miljoner judar förintade av Hitler under andra världskriget.
Sirenerna tjöt över hela Israel idag, klockan 10.00, i två minuter.
Alla stannar upp, även bilar ute på vägarna.
Barnen har blåvita kläder på sig, och skolbarnen samlades på bollplanen.
 
Alla små barn stod helt tysta och stilla. Inget småprat - inget bus.
 
Nästa vecka är det Memorial day och Independent day. En dag av sorg och en dag av glädje..."
 

Att höra sirenerna tjuta i detta land är en märklig ödesmättad känsla - långt ifrån när våra larm i Sverige ljuder, första måndagen i månaden, kl. 15.00.
Men visst är det väl fantastiskt, att vi också i Sverige har en sådan dag. Förintelsens minnesdag 27 januari, min mans födelsedag.. 😉Och så fyller jag år på kanelbullens dag😋
Lite kontraster kan man säga!
 
I vår bokhylla hemma, har jag några böcker av boken "..om detta må ni berätta..", på tre olika språk. Tell ye your children..., Jutustage sellest oma lastele...
Boken kom ut  1998 till alla i Sverige, och initiativet togs av regeringen. 
Man talar om vad som kan hända, när demokratins värden och respekten för människovärdet bryts ner.
TELL YE YOUR CHILDREN!!!!
 
De är inte många kvar, av de som överlevt förintelsen.
86 åriga Livia Fränkel är en av de åtta som reser runt i Sverige och talar till skolungdomar. Vecka efter vecka, termin efter termin, skola efter skola...
När man på 80-talet började tala om att förintelsen aldrig ägt rum och man blev ifrågasatt, insåg de flesta av dessa överlevande, att de måste göra något. 
Nu är de åtta gamlingar. När de inte längre orkar, då är det över...
 
Vi har problem i Sverige.
Religiösa symboler vågar man inte bära offentligt och hakkors klottras på moskeér och kyrkor. Röster höjs...
Det verkar vara dags att plocka fram boken igen, och kanske även låta den gå i nytryck.
 
Jag har ett starkt minne från min första lärartjänst i Jönköping 1982, Kungsängsskolan.
Jag kommer gående från min lektion och tar följe med en äldre lärarkollega i franska. Hon var alltid så välklädd och fin. Den dagen hade hon en jumper med en liknande kofta till, med alltid så vackra smycken. 💄💅👠💍💎💓
 
Vi  gick där och småpratade, och jag frågade varifrån hon kom, för hon hade en lätt brytning och jag en renodlad norrländska, där nere i Småland.
 
Så börjar hon berätta, att hon var jude och kom till Sverige från ett konsentrationsläger. Hon drog upp ärmen på koftan - och där såg jag det! Tatueringen som talade sitt tydliga språk. Ingen välgjord - utan snabbt och snett inbrända siffror.
Jag ville kräkas!
Helt plötsligt kom det så nära. Hon var ju en av oss!
Och detta hade hänt, det var på riktigt...
 
De är ett folk som lidit i årtusenden. 
Jom Hashoa, den dagen minns man sin farfar som kom utmärglad och nerbruten till landet. Hans syskon och föräldrar fanns inte längre. Alla dessa som inte fick se sina barnbarn, eller de som inte fick fortsätta sitt äktenskap tillsammans med sin hustru, vars liv togs i en gaskammare.
Alla dessa...
En nation som ska upprättas både fysiskt och andligt.
 
"Herren säger:
Kom från de fyra väderstrecken, o Ande,
och blås på dessa slagna kroppar, så att de får liv igen.
De här benen, representerar hela Israels folk.
De säger:" Vi är bara en hög uttorkade ben. Allt hopp är ute".
Mitt folk, jag ska öppna era gravar
och få er att stå upp och vända tillbaka till Israels land."
Hesekiel 37:9-12 (delar av)
 
Så läser jag några rubriker i boken:
  • Barn som försöksdjur
  • Antisemitism och rasbiologi
  • Handikappade och "asociala"
  • Dödsfabriker
  • Att arbeta i helvetet
  • Åskådare
  • Vittnen till folkmord
  • Lärdomar?
Och jag undrar:
-Vad är vår människosyn idag - i Sverige?
 
/Eleonora
 
 
 

Smarta uträkningar och mänskligt trixande..

Publicerad 2014-04-26 22:20:00 i Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna 
Jerusalem april 2002:
Idag är det sabbat, och vi var till parken inne i Jerusalem med Barry och Talli. Där ser man folk som tagit med sig sina grillar, och små tält som barnen kan sova middag i. Här sitter folk hela dagen, och slappar och njuter av ledigheten. 
👶👦👮👨💬👩👴👵👱👧👦👮👶💬💬
Pratar, spelar spel, sover...
 
I går hade vi besök av Björn och Eva Norlin från Sundsvall. Innan de åkte bad de för oss, och Eva profeterade över oss.
Det som kom var bland annat, att Gud investerat mycket i oss, och att vi är pelare. Att vi ska få ljus för varje steg, och ingen fruktan över oss. Även att jag ska ta mera tid själv, och ännu starkare få uppleva Guds kärlek och omsorg. Upprättelse på olika områden.
Mycket kärlek och uppmuntran från Gud!
 
Innan de kom till oss idag, stod jag i badrummet och funderade, hur det blir nästa läsår.
Kan vi verkligen bli kvar här i landet? Barnen har jobbat, och varit så duktiga att lära sig språket dessa två år, men man vill ju inte att de ska tappa det som de har lärt sig.
Åhh så svårt... 
 
Om det är på samma sätt till hösten här i Israel - eller kanske det är ännu värre - så blir vi nog kvar i Sverige efter sommarledigheten. Curt kan åka ner regelbundet. Vi får väl ha kvar huset, och det finns nog folk som kan bo här.
Kanske Irina, vår sekreterare? I Sverige får vi väl bo i vår lilla sommarstuga.
På kvällen nu när jag skulle lägga mig fick jag detta bibelord från Job 5: 20-27:
 
💖🙏💖
...han befriar oss i krig undan svärdets våld
och...vi göms undan.
Vårt tält ska stå tryggt
och när vi synar vår boning ska inget saknas.
 
Halleluja!!
🙏 
Lite reflektioner idag - 12 år senare:
 
Så svårt det är, när man inte ser vägen vidare, och lösningar på svåra situationer man hamnat i. Många gånger rör det kanske hela familjen, eller ännu större sammanhang vi är delaktiga i.
 
Yttre tryck och omständigheter, och märkliga förändringar som är på gång, leder oss ofta till återvändsgränder. Och så får man börja om på nytt i sitt handlande och resonemang...
Oj, vad vi resonerade och diskuterade hur vi skulle göra. Så tröttsamt!
Eller så handlar man helt irrationellt, och är uppslukad av fruktan, och bara gör något för att göra något.
Man vill se en förändring!
Men det som kommer ut är oftast frustration, fruktan eller missnöje...
 
Ibland hittar vi vägen vidare på egen hand , medans andra gånger känner vi oss mer eller mindre trängda.
Vad är rätt?
Hur ska jag handla?
Vem kan man lite på...?
Finns det ingen som kan tala Orden - som är fulla av tro och förtröstan?
Orden som kommer från Gud.
 
Inte smarta uträkningar och mänskligt trixande!!!!
 
ORDEN..
 
Jag lät er få läsa en del av en himmelsk uppmuntran, som vi fick, den där lördag kvällen för tolv år sedan. Inte stort och märkvärdigt - men ORDET var där!
Vi behövde det.
Jag behövde det.
Det kändes som om jag höll på att kvävas av trycket runt omkring oss. 
Och så kom Orden av liv och uppmuntran, från några bekanta på besök, och senare på kvällen, när jag läste Bibeln, kom ytterligare ett underbart Ord.
 
Jag vet inte om du fattar vad jag menar - egentligen. 
Men det finns "ord" och "Ord".
 
Jag har tagit för vana, under årens lopp, att skriva ner olika tilltal, och specifika bibelord, jag fått i olika situationer i livet. Det är en källa av kraft och uppmuntran att dra ifrån. Jag ser hur Guds nåd varit där hela tiden, när jag blickar bakåt - trots tider av osäkerhet och tveksamheter, inför olika förhållningssätt i situationer.
 
I dessa tider av förändringar vi nu lever i:
- Sök ORDET!
Annars är det bara egna försök, till smarta uträkningar och mänskligt trixande.
Inget bra framgångsrecept - faktiskt.
 
I begynnelsen var Ordet,
och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Han var i begynnelsen hos Gud.
Genom honom har allt blivit till,
och utan honom har inget blivit till.
I honom var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har inte övervunnit det.
Johannes 1: 1-5
 
/Eleonora 💞
 

ICA-Jerry: Lär oss flera viktiga saker, snälla...!!

Publicerad 2014-04-25 23:42:00 i Allmänt, Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna 
Jerusalem, april 2002:
 
"I dag har Ester äntligen fått en hjälpfröken som tränar läsning med henne. Hon kan bokstäverna och läser en del, men när hon inte kunnat ordens betydelse är det svårare att komma igång. 
Den lilla hjälp hon fått börjar göra underverk!"
 
Tänk att börja i ettan och inte kunna språket. Man ska lära sig bokstäverna och börja läsa. Då går det trögt..
Ester var ivrig att få vänner, målmedveten, socialt utåtriktad och glad. Det gjorde att det gick lätt att få vänner, men man är ju så sårbar, om man inte kan kommunicera som man önskar. 
När hon inte kunde uttrycka sig (för hon kunde ju inte engelska heller), var det lätt till tårar. Tårar var ju ändå ett "internationellt språk" och fröken förstod då att det var något som var jobbigt.😢
 
Så glada vi var, när vi kom på att vi kunde köpa ett telefonkort, som hon kunde använda för att ringa hem till oss om hon ville, när hon hade behov av närhet och kontakt.
-"Hej mamma, vad gör du? Nä, nu måste jag gå och leka.."📞
 
Vilken lycka att höra hennes glada röst, nu när hon visste att hon lätt kunde nå oss!
Sex år gammal.
Och livets alla åldrar har utmaningar - hela tiden...
Tänk så bra det då är, att få stöd och hjäp med ett och annat, som vi har behov av, som t.ex. en fröken som hjälper till att lära en läsa.
 
Vissa människor tror de ska klara allt i livet själva. De gör sig oberoende av andra, och visar sin egen självtillräcklighet - och stolthet.
Så lätt det är att hamna i det diket! Jag har själv kravlat runt där flera gånger...
 
- Men.. vad då? Ska vi inte vara det - oberoende av andra?
- Nix, pix!!
 
Att få vara till för andra människor tror jag är något av det mest grundläggande behov vi människor har. Känna sig behövd, viktig och älskad. Men att jag också ödmjukar mig, och inser att andra människor är viktiga för mig, och att de kan fylla ett rum i mitt liv.
 
Nu är en tid när många skolor ska ha Operation Dagsverke, och göra en insats för andra människor, genom något projekt.
Det tragiska är att jag möter ungdomar som föraktfullt frågar:
-"Vad får jag för det, vad är min vinst?"😒😤
 
Själen blir utarmad och utmattad.
Färgerna bleknar och nyanserna suddas ut.
Likgiltighetens toner börjar spela en mellankolisk vaggvisa,
och vira sitt gissel av förakt och egen självrättfärdighet,
och sömnens trötthet leder ner i en värld av onda drömmar...💀💀💤
 
Så vaknar jag upp ur mitt funderande idag, på tåget påväg till Stockholm...
Där är han - allas vår ICA-Jerry - som omslagsbild i SJ:s tidning, KUPÉ! 😍
Oh.., vi behöver dig Jerry, och ni andra underbara människor som lever så utsatta i vårt samhälle!
Ni har ett och annat att lära oss också. 
Mats Melin  som ICA-Jerry, och  min vän Therese med en av barnen på hennes jobb.
 
Så säger Mats:
"Då hade jag stuckit hem och stekt mig en entercote. Det är gott det.
En annan dag ringde Expressen och ville intervjua mig. Fast då hade jag inte tid att prata, sa jag.
Jag stod ju och gjorde pannkakor."
 
ICA-JERRY!!!!!
❤️🎈❤️🎈❤️
JAG BARA ÄLSKAR DINA PRIORITERINGAR!!
Lär oss mera viktiga saker.
 
HALLELUJA MOMENT!!!
 
/Eleonora
 

Tidens omsorger och att göra INGENTING

Publicerad 2014-04-24 23:55:37 i Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna
Jerusalem, april 2002:
 
"Säden vill kvävas av tidens omsorger, så det inte kommer till mognad.
 
Marken som var täckt av tistlar 
kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, 
men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer,
eller av en hög inkomst och nöjen,
så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.
Lukas 8:14
 

Här i Israel har jag inte så mycket av tidens omsorger som ekorrhjulet i Sverige har.
Och faktum...
- Här har jag fått tid, och även tagit mig den, för att mogna, men också blivit tvingad till det.
Lyssna till andra "röster" och inte bara på vad jag måste göra.
 Här kan jag bara sitta och tänka, läsa i timmar, eller göra något annat som dyker upp.
Städa kan man göra en annan dag. Tvätten fixar jag om några dagar...
..och det var kul att spela piano, eller kanske vi tar och spelar Alfapet?
 
Vem bryr sig om jag vill gå och lägga mig vid åtta, nio-tiden?
 
Men förståss - däremellan kan det vara fruktansvärt trist!
Har vi någon att träffa?
Varför ringer ingen?
Var är posten?
Återigen bara reklam på mailadressen.
 
Och så var det gasmaskerna och förhöjd försäkring på hemmet som måste ordnas.
Det har stått där i månader nu på kylskåpsdörren..."
Så tänker du nu när du läst mina anteckningar: 
-Vad håller människan på med i hela världen?
- Ja, just det - INGENTING!
 
Lika märkligt - fast tvärtom - som det jag läste om i början.
Tidens omsorger. Ett ständigt jagande. Bekymmer och oväsentligheter.
 
Ska du vara riktigt ärlig, så längtar du nog till lite liknande livsrytm emellanåt. Där blev jag tvingad in i det för en tid. Jag som alltid skulle prestera, göra saker och vara så kreativ och duktig.
Nu skulle jag göra INGENTING!
 
Jo, visst krävde familj och hemundervisning för barnen sitt, men det sociala livet fanns inte som tidigare, och så mycket, mycket annat också.
 
Läs bibelordet en gång till:
 
Marken som var täckt av tistlar 
kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, 
men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer,
eller av en hög inkomst och nöjen,
så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.
Lukas 8:14
 
Vad hör du din inre röst tala till dig om?
Vi står alltid själva ansvariga för det liv vi valt att leva.

 💞💖💞
/Eleonora

Hold on!

Publicerad 2014-04-23 23:04:02 i Allmänt, Israel - ett hem,

Har du sådana här konstiga dagar man inte riktigt vet vad man ska säga om..?
Ett tungt märkligt tryck, som bara ligger där och matar på - hela dagen. Egentligen har man kanske inte bilden klar för sig vad det är frågan om, möjligtvis lite diffust, men det är så tröttsamt.
Och så tänker jag: Mitt Getsemane, en vecka senare...
 
Nej, nu tog jag väl i, men känslorna kan verkligen ibland spela ett spratt med oss. Då gäller det att "hålla i hatten", och inte låta melankoli och självmedömkan diktera vardagen, men någonstans har jag ändå lärt mig att inte ta lätt på dessa känslor.
Men Snobben har inga problem!
När vi bodde i Israel, kom det vällande över mig och min man lite nu och då. Vi bara tittade på varandra, ord behövdes inte, och vi tog djupa andetag och fortsatte vår vardag...
Och det händer fortfarande.
 
På kvällarna, av många av dessa tunga dagar, kom förklaringen när vi tittade på de israeliska TV-nyheterna på engelska. Trycket i landet hade varit extra hårt dessa dagar, och vi levde i ett andligt klimat med fysiska verkningar. 
Oroligheter, bomber o.s.v.
 
Det är så lätt vi tror det är något "fel" på oss själva eller något runt om oss, medans det kanske handlar om att se att det finns något som är lite större än "jag, mig och mitt", i den värld vi lever i.
 
 
Ikväll var jag och såg en föreställmning som min dotter Ester var med i.
Martyrion.
Vilket arbete - och vilket fantastiskt resultat! Så glad och stolt över dig, Ester, och alla ni andra som gett så mycket tid och kärlek, för att vi skulle få en sådan fin kväll. På Torpkonferensen, midsommardagen, är nästa föreställing.
Här ser du Ester Lahti och Matilda Steen:
Föreställningen handlar om unga människor, som vägrade kompromissa med sin tro och övertygelse. Omvärldens tryck pressade fram det oundvikliga, och de fick lida martyrdöden.
 Ja... är det lite av vad vi i vår tid kan känna emellanåt? Och nu menar jag - lite.
 
I vår tid kan förföljelsen vara så sofistikerad och kamouflerad, att vi emellanåt inte fattar vad som rör sig "i luften".
Var på din vakt!
Vaka och be, låt dig inte luras. Låt Guds ande "sucka" tillsammans med dig, och du får vara en del i ett skeende som kan ha ett evighetsvärde.
Lite "martyrer" - trosvittnen som får lida och bära plågor - bör vi väl kunna vara, om vi ser på det i ett historiskt perspektiv. Eller hur?
 
Under min studietid i början på 80-talet köpte jag en skiva med Jessy Dixon. En av sångerna har betytt extra mycket för mig i tuffa tider.
Hold on.
Jag har sjungit den en del, och då med min svenska översättning, "Håll ut". 
 
Så, vad har vi lärt oss idag?
Jo, helt enkelt: Håll ut!!!!
 
/Eleonora
 
...för du har väl hört om flugan som simmade runt i grädden och inte gav upp? Jo, det var bara att efter ett tag promenera upp ur eländet. Nu hade grädden blivit smör!

Fika, skola och mera säkerhetsvakter och bomber..

Publicerad 2014-04-22 21:29:00 i Israel - ett hem,

Nu har jag aktiverat mobilsajt på bloggen. Jag vet inte om jag tycker om den, men den är väl praktisk, antar jag. Vad tycker du?
Jag gillar INTE reklamen som kommer upp. Jag ska nog köpa mig fri ifrån den.
 
I går hittade Kaleb på FB sin gamla barndomskamrat Ido från Jerusalem. Min lilla, lilla Ido som blivit så stor...😍
Jag skickade länken från gårdagens blogg där han var med på bild. Han och hans mamma hade tagit google translate och översatt, så de kunde läsa. Fantastiskt!
Här fyller Kaleb 7 år. Omer, Maor, Ido, Kaleb, Noam och Zagi. Och inte kunde jag prata med några av barnen...😜
 
Ett ord Ido verkligen minns var "fika". Det lärde vi alla barn som var hemma hos oss. De älskade bullarna jag bakade med pärlsocker. Pärsocker finns inte att få tag på i landet, så jag hade alltid med mig flera paket, eller så kom en hjälpsändning från Sverige. Åhh, tänk att få falukorv, kaviar och bacon också. Alltid så eftertraktat.
Men det var bara för familjen..
 
 
Fortsättning från dagboksanteckningarna
Jerusalem, April 2002:
 
I morgon börjar Ester och Kaleb skolan efter lovet de haft i 19 dagar. Det har varit osäkert om skolorna skulle kunna öppna på grund av säkerheten.
Josef och David har hemundervisning. Josef säger att han ska spela sin sista match på lördag. Han tycker han har så många prov kvar, fem stycken. De räknar med att vara klara med skolan innan 10:e maj.
Josef gick hela högstadiet på Sofia distans, medans jag undervisade David i åk.5-6. Åk 7 gick också han gå Sofia distans.
Här jobbar Josef med en uppgift i slöjden. Man tar vad man har... 
Vi hittade bortslängda gamla möbler o dyl. som de fick jobba med. Slöjdläraren tyckte det var en fantastisk ide´. Annars var det täljarskola som gällde - och det lät ju inte särskilt roligt! 😁
David har här en matteuppgift, där han skall mäta olika saker. 
 Pojkarna hade var sitt skrivbord med dator, i sitt gemensamma rum. Här har David gjort en uppgift i brobygge, i teknik åk.7.
 
En svensk pastor som bor i Israel, Lars Enarsson, berättade för oss om en pastor i Tel Aviv som ställde in sitt lördagskvällsmöte, och ville att hans församling skulle vara med på Lars konferens under påskhelgen. Pastorns  medlemmar brukar vanligtvis sitta och fika på ett café nära sin kyrka efter deras möten, och sedan ta bussen från hållplatsen bredvid. Precis den tiden de brukade åka, ca. 20.30-21.00, smällde en bomb, men de var då på konferensen! 💥💣💥
Gud beskyddar sina barn!
 
Om någon har en privat större fest numera, skriver man alltid att man har säkerhetsvakter. Israeler som är bjudna på t.ex. bröllop i Jerusalem vill inte längre komma. Det är för faligt.
 
Här är ett bibelord jag fick, när det blev klart att vi skulle flytta till Israel. Det står "Oktober -99" i min bibel.
💙💙
Som fågeln breder ut sina vingar,
så skall Herren Sebaot
beskydda Jerusalem.
Han skall beskydda och hjälpa,
skona och rädda.
Jesaja 31:5
💙
 
Jag får inte fastna i ett ekorrhjul i Sverige. Jag måste ännu starkare skala bort oväsentligheter och göra det nödvändiga och viktigaste.
-En ny överlåtelse!
 
/Eleonora
 
 

Ska vi lämna landet?

Publicerad 2014-04-21 20:49:00 i Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningar.
Kategori: Israel - ett hem
Jerusalem april 2002
 
" I dag har jag bakat matbröd. Det är helgdag, och sista dagen i högtiden, pesach här i Israel, och allt jäst bröd är slut.
Talli, Esters kompis, ska sova över i natt, och då får Kaleb sova med Josef och David.
Tallis föräldrar, Barry och Beth, var här och fikade, och visst går de igenom samma som vi har gjort och gör...
 Här berättar Ester i sin dagbok. I skolan tränade hon att skriva hebreiska. Svenska var det vi fick jobba med hemma. 
 
Ja, läget i landet är inte lätt. Man åker berg och dalbana! 
Självklart ska man stanna i landet, resonerar vi, och så fortsätter resonemanget, och snart är det åt andra hållet. Eller så börjar vi med att - det är dags att åka tillbaka till Sverige - för att senare konstatera att det inte är dags att åka.
Ska jag börja förbereda för hemresan?
Kaleb har redan börjat packa lite leksaker, i sin leksaksportfölj. De äldre pojkarna tycker det vore kul att åka nu, men det är å andra sidan mycket praktiskt i Sverige som måste ordnas, för att få allt att fungera.
 
Det känns overkligt att åka och lämna Kalebs förskola med fröken Phenina, kompisarna Maor, Ido och Gal, och Esters skola med fröken Mimmi o,ch Esters kompisar Shelly, Talli och Tal bl.a.
Maor, Kaleb och Ido
 
Vad är det som gör det mera rätt att vi får "lämna" - men inte dem?
Visst uppskattar man Sverige men jag blir helt förtvivlad och upprörd när man hör rösterna höjas mot Israel.
President Bush är tydlig i sin support för Israel men...
en dag kommer det att hårdna ännu mera.
 
Nu i kväll när vi var ute med vår hund, Dodger, var det fyra beväpnade poliser vid huset nära rondellen. En av poliserna vaktade på husets balkong på övre planet. Troligen var det fest hos dem, och det var någon "höjdare" som krävde bevakning. 
Lite märklig känsla.
Två, tre hus ifrån oss..."
 
💥 🌎💥🌏💥🌍💥
 
Det var då det. 12 år sedan.
 
Under påsken finns inget bröd ute i butikerna, annat än matsabrödet som påminner om Umetunnbröd fast hårdare. Vi brukade åka och köpa hos araberna i t.ex. Abu Gosh eller nära Talpiot. Där fanns bröd, om man inte bakade själv förstås.
 
Vänner och bekanta i Israel, hade två olika åsikter om oss.
En dela ansåg att vi var hjältar, fantastiska människor som var kvar i landet.😇
Andra såg oss som helt galna.😖
-"Ni som har ett eget land att åka till som är i fred, är ju tokiga som stannat kvar i Israel".
 
När vi återvände efter sommarlovet till Israel, hade man tagit bort våra barns namn från klasslistorna.
-"Vi trodde aldrig ni skulle återvända... alla andra har ju lämnat"
 
Raketbeskjutningarna fortsätter.💣🔫💣
Idag, annandagpåsk, har det kommit från Gaza. Och lite kulor från Sinai...
Allt är som det vanligtvis har varit - alltid händer det någonting någonstans i landet, och vanligtvis knapphändiga, eller inga alls, av  utländska rapporter.
Inget är nytt under solen.
 
 🙏💞🙏
Jubla och gläd dig, du Sions dotter,
ty se, jag kommer och jag skall bo i dig,
säger Herren.
Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren
och bli mitt folk, och jag skall bo i dig.
Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig.
Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet,
och än en gång skall han utvälja Jerusalem.
Sakarja 2:10-12
 💖
/Eleonora
 
Ps. För mig är det värdefullt att få skriva ner våra upplevelser i landet - om inte annat, så får våra barn det med sig i livet. Om du också får lite "inblick" i att leva där, är det också underbart - tycker jag ;) Ds.
 

Viktiga vardagliga böner

Publicerad 2014-04-20 23:04:00 i Israel - ett hem,

Fortsättning från mina dagboksanteckningar.
Jerusalem april 2002:
"Det regnar och det regnar...
Hela påsken har det regnat. Daphnas mamma som är 75 år har aldrig upplevt en påsk som denna.
Ibland haglar det, och barnen springer ut och samlar hagel i plastmuggar. Det känns nästan som Guds välsignelse mitt i all bedrövelse.
 
För några dagar sedan när cedermåltiden skulle börja ca. 18.30, började regnet vräka ner, och det åskade och blixtrade oupphörligt.
 
Ester och Kaleb leker med hamstrarna och sjunger Israeliska sånger.
🐹🎶🐹
 
Amerikanska ambasaden funderar på att evakuera sin personal.
Alek, pastorn i Ashdod, är uttagen bland de 20 000 reservister till armen. 
 
I kväll och i morgon är det avslutning på pesach-helgen. Kanske jag snart börjar förbereda en ev. tidigare avresa till Sverige.
Egypten börjar mobilisera, eller vad de nu gör vid gränsen, och vid gränserna till Libanon börjar det röra på sig."
Vårt ständiga samtalsämne hos oss denna vår var just detta: När ska vi åka tillbaka till Sverige?
De amerikanska skolorna började tömmas på elever och lärare, och här satt vi kvar i denna krutdurk. 
Hur skulle vi hantera detta?
 
De år vi bodde i landet, anses av många som något av de svåraste åren i landets moderna historia. Fienden fanns inte bara utanför gränserna, utan nu även inne i landet, och då genom självmordsbombare, som jag tidigare skrivit om.
 
Jag brukade åka och handla i ett område som heter Talpiot. Området ligger bara några kilometer från Betlehem. Matpriserna var betydligt lägre där, så det lönade sig att planera inköpen, och samtidigt skjutsa de äldre pojkarna till fotbollsträning.
Under denna period var det många beskjutningar i området. Jag minns hur jag kände vid ett tillfälle hur butiken skakade av bomber i området. Vad skulle jag göra?
Jag tittade mig oroligt omkring, för att till min förvåning inse att alla fortsatte handla, som om inget hade hänt.
Det var bara att göra likadant...😧
 
Under dessa år fick vår bordsbön en stor och viktig betydelse för oss. 
 🙏❤️🙏
Tack Gode Gud för maten,
för hälsa, välgång och beskydd.
I Jesu namn,
Amen
🙏
 Här har vi farmor på besök.
 
Min förhoppning och önskan, är att våra böner aldrig bara blir inövade fraser och tomma ord. För mig var bordsbönen ett viktigt och nödvändigt inslag i vår vardag.
 
Maten var fruktansvärt dyr - den behövde välsignas.
Hälsan hade min man stora problem med.
Välgång behövde vi, för att kunna utföra det vi var utsända för att göra i landet.
Beskydd från olyckor och faror överallt där vi var.
 
Vi fortsätter och ber våra enkla bordsböner, men ser till att våra hjärtan alltid är med.
Vilken kraft!
Vilket hopp!
Vilken trygghet!
 
Och du, visst äter du väl flera gånger om dagen? 😉
Det blir många härliga böner...
 🙏
/Eleonora
 

Påskfirande 🐓🐣🐥🐓

Publicerad 2014-04-19 23:51:42 i Hem och trädgård,

Dag 50 av 100 dagars bloggande. Jag har alltså kommit havvägs i utmaningen #Blogg 100. Därefter blir det väl 3-4 inlägg i veckan skulle jag tro. 
 
Påskafton!🐓🐣🐥🐓
Vissa år händer inte så mycket av festligheter, men i år var några av våra vänner hemma hos oss på middag.
Laxtårta, Lax-sallad, potatissallad, lammstek och kalkon var det som bl.a. fanns på bordet.
Jag kan inte förstå, att det så många gånger är så svårt att få till vad man ska tillaga. I år var räddningen ett reklamblad med laxrecept.
Man sparar recept, och så glömmer man bort vad man gjort, och så det blir en enda röra.😝
Känner någon igen sig? 😳
Eller är du som min kära syster: Du har järnkoll på alla recept och allt finns inskrivet eller inklistrat i pärmar med register.😇
 
I dag ringde hon och påminde om en rätt som jag gjort förra påsken. Jo, hon hade skrivit "Påsken 2013".
Jag visste inte vad hon pratade om... Randigt fat, allt på ett fat... Vad hade jag tillagat??😧
Ingen aning, men hon visste.
 
För att nu inte tappa bort ett av mina favoritrecept (som jag fått av syrran), så finns det nu fint inskrivet i min receptbok (som borde innehålla flera av mina favoritrecept).
Detta är potatissalladen som finns i den blå skålen och nu är receptet i tryggt förvar i min fina bok.
Gott till grillat kött, fisk eller som ensamrätt med bröd. 
Ett bra recept på en potatissallad får man aldrig för många utav. Särskilt inte nu i vår och sommartider.
 
Förtsätt njuta av påsken. I morgon firar vi den största av alla dagar.
Han är uppstånden!
 
/Eleonora
 
 

När livet blir en enda lång Långfredag...

Publicerad 2014-04-18 23:00:00 i Morgon och kväll med min Bibel, Några mest lästa inlägg,

När jag växte upp var det självklart man skulle klä sig i svart en dag som denna. Det skulle vara en sorgens dag som präglades av  stillhet. 
Nu är vi många år framåt i tiden, och grannen startade morgonen med sin motorsåg, för att fortsätta dagen med att jobba med sin inhyrda grävmaskin.
 
En långfredag.
Tradition och kultur förändras över åren, men det som hände den dagen för tvåtusen år sedan, kommer alltid att ha sin inverkan på människor som vill ta till sig det budskapet.
 
Då som nu, finns åsikter och känslor inblandade. 
Hån, förakt, förtvivlan, vördnad, respekt, sorg och gråt.
Lärljungar, folkmassor, brottslingar, soldater, politiker och det religiösa etablissemanget.
Alla är inblandade - på ett eller annat sätt.
Berörda eller likgiltiga.
 
Mitt i allt detta möter Jesus oss i våra liv.
Där finns det ett och annat.
Sorg eller glädje, kaos eller struktur.
Svart eller vitt, kyla eller värme.
Sjukdom eller hälsa, hat eller kärlek.
Och allt det andra...
 
VARFÖR ALLA DESSA PRÖVNINGAR?
 
Här ligger hela hemligheten.💞
Trots att livet och tillvarons omständigheter verkar bevisa motsatsen emellanåt, får vi sätta vårt hopp till att Gud är kärleksfull och god.
 
Ty så älskade Gud hela världen...
Joh 3:16
 💖
Var inte rädd, för jag har betalat lösen för dig.
Jag har kallat dig vid namn och du är min.
När du måste gå genom djupa vatten och stora svårigheter,
ska jag vara med dig.
När du vandrar genom floder av bekymmer, 
kommer du inte att drunkna!
När du möter en eldstorm av motstånd och förtryck,
ska du inte bli bränd.
Lågorna ska inte skada dig. 
Jag är Herren din Gud, din Frälsare, den Helige i Israel.
Du är så dyrbar för mig och jag älskar dig.
Jeremia 43:1-4
💖 
Lyssna gärna på en sång som Pelle Karlsson har skrivit.
🎶"Unfailing Love"🎶
Din besvikelse och hopplöshet, möts av Gud villkorslösa kärlek.
 
Svensk text:
 
🎶Helt Utan Gräns🎶
 
Hans kärlek är helt utan gräns
den flödar fritt
Trots vad jag är, jag är det barn 
han kallar sitt
Det är ju nästan svårt att tro
En kärkek så oändligt stor
Han gav sitt liv 
Gav kärleken helt utan gräns
 
Även om de högsta bergen falla
Om havet torkar ut och blir till sand
Om sol och måne dör
Mig ingen skada gör
Hans kärlek sinar ej, 
Han vakar över mig.
 
 🙏
Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande..
Luk 23:46
❤️🙏❤️ 
/Eleonora
 

Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... ;)

Glad Påsk!

Publicerad 2014-04-17 20:53:54 i Allmänt, Hem och trädgård,

Förberedelse inför påsken!
 
Vi drog igång hela familjen idag på morgonen med att städa. När man är några stycken känns det roligare och det går framför allt fortare. 
Och jag som hade köpt kalkon!
När man inte är så van med att fixa den, så är det ju så omständigt. Vad gör man då? Ber sin man fixa den - så klart! 😜
 
Jag hade hittat ett recept, på ett bröd jag ville testa. Eftersom Curt inte tål gluten, ägg och mjölkprodukter bl.a., och jag själv upptäckt att jag mår så mycket bättre med glutenfria alternativ (slipper värk i lederna som jag haft i flera år), var det  ett perfekt recept. Snabbt och enkelt. 
Och så står det "Osyrat bröd"😉 Jag som i dessa dagar skriver om vår tid i Israel.

Recept på osyrat bröd (glutenfritt):

 6 medelstora kokta kalla potatisar.  (Är potatisarna av en torr och

      mjölig sort får man ta mindre mjöl eller späda med lite vatten.)

ca 1 dl majsmjöl

ca 1 dl bovetemjöl.  (Vanligt vetemjöl smakar säkert bättre för alla

      er andra!)

En nypa salt

    Lägg potatisen och mjölet i en matberedare. Kör på medelhastighet tills degen formats till en boll som släppt från kanten i skålen. Lägg genast upp degen på ett mjölat bakbord. Dela den i två delar. Degen är lite seg och mycket lätt att hantera. Kavla ut med mjölad (krus)kavel till två stora cirka 2-3 mm tjocka brödkakor eller till flera mindre bröd av önskad storlek. Nagga med en gaffel. Grädda ca 10-15 minuter i het ugn.Du kan byta ut majs- och bovetemjöl mot vete- och/eller kornmjöl, men då är det inte glutenfritt.

Så här blev mina bröd:

Mitt i mitt brödbak knackar det på dörren, och vilka står där, om inte två söta påskkärringar. Jag får ett påskkort med ett kors på och "Glad Påsk". Vilken tur att jag hade godis till dem.
Dessa flickor visste varför vi firar påsk, även om traditionen med påskkärringar är tveksam. 
Jag minns själv hur roligt det var som barn att gå utklädd och få en massa godis.
Och till er alla, barn och vuxna:
En riktigt Glad Påsk! 

🐣🐥🐣
 
/Eleonora

Welcome to Israel!

Publicerad 2014-04-16 19:43:00 i Israel - ett hem,

I dag åker vi iväg på en underbar resa - på några minuter 😎
Sverige - Israel!
Vi besöker Galileen med områden kring Genesarets sjö, intressanta platser i Jerusalem, badar i Döda havet och åker genom öknen ner till Eilat.
 
Förra veckan var mina goda vänner Torbjörn och Maria Frisk på en resa till landet. Torbjörn som också är min musiker och producent, har satt ihop en liten film från deras resa. Bakgrundsmusiken är från en av hans skivor. 
Synd bara Tobbe, att du inte filmade fiskarna, eller kollade ni aldrig under vattnet..?😉
Ja.., okey, du hade din iPhone - jag förlåter dig ☺️
 
Bara genom att stoppa ner huvudet under vattnet så upptäcker man en helt ny värld full av vackra fiskar. Om man dessutom tar sig till korallreven för att snorkla, blir det ännu mäktigare. För att inte tala om vad man ser om man har dykarutrustning! Det har jag aldrig gjort, men här är bilder på mina två älsta pojkar, från tiden vi bodde i landet. 
Men nu reser vi iväg!
Titta, lyssna och njut av filmklippet.
 
 
Om en främlig, en som inte är av ditt folk Israel,
kommer från något land långt borta
för ditt stora namns och din starka hands
och din uträckta arms skull,
ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus,
må du höra det från himlen där du bor
och göra allt vad främlingen ropar till dig om.
Så skall alla folk på jorden
lära känna ditt namn och frukta dig...
2 Krön.6:32-33

 Jag tillsammans med våra barn vid klagomuren.
 
Så har vi kommit hem till Sverige efter vår lilla YouTube-resa.
Livet rullar vidare - nästan som vanligt...
Men så hör jag:
 
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara i era hjärtan!
Jeremia 51:50
 🙏💖🙏

/Eleonora
 
 
 
 

TV4: "Se den ovanliga månförmörkelsen"

Publicerad 2014-04-15 21:50:00 i Allmänt, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

Jag som hade tänkt följa mina dagboksanteckningar från år 2002 under april månad, men om jag gör det, blir det i så fall bara rörigt, för det stämmer ju inte. Påsken låg då nästan tre veckor tidigare än den gör i år, så allt blir förskjutet om det ska stämma någorlunda. Dessa mån-  och sol-kalendrar.. ;)
 
I dag kunde man på TV4Play - nyheterna, se en direktsändning i samarbete med Nasa.
"Se den ovanliga månförmörkelsen".
En månförmörkelse på 1 timma och 20 minuter. En "blodsmåne" blir tydlig när Jorden ligger närmast Mars, och solens strålar når aldrig månen, för jorden ligger emellan förklara man. Färgen kommer av samma fenomen som en solnedgång har.
 
Det som gör det lite speciellt, är att det kommer att dyka upp ytterligare tre månförmörkelser under närmsta 1.5 åren, och att de alla infaller på de judiska högtiderna, Påsken och Lövhyddohögtiden. 
Det ska ha hänt 11 gånger tidigare de senaste 500 åren men tre av dem på judiska högtider. Och då händer följande:
1493-94  Spanska inkvisationen och många judar flyr för att finner ett nytt hemland i Amerika
1949-50  Staten Israel har bildats
1967-68  Återtagandet av Östra Jerusalem
2014-15  ?
 
Vad det ser ut som, kan vara konfirmationer av profetiska händelser. Krig och förföljelse som lett till en form av välsignelse för folket.
Vad detta innebär vet inte jag, eller om det innebär något alls... ?
Men en sak vet jag: Bibeln talar om fenomen på himlen i den yttersta tiden.
 
Och jag skall låta tecken synas på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
Solen ska vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer
Joel 2:30-31
 
En liknande vers finns i Apostlagärningarna 2:19-21
 
Den sista blodsmånen kommer att vara synlig i Jerusalem under Lövhyddohögtiden nästa höst, och då som en "Supermoon". Då är den närmast jorden, och kommer då att bli blodröd.
 
Nu när jag har skrivit om Israel i ett par veckor, har jag titta på våra bilder från dessa år. Så hittade jag denna bild taget från vårt sovrumsfönster, från en av kullarna som omger Jerusalem.
Mevazeret Zion -  en härold som ropar ut:
Månen var så stor och mäktig.
Inte vet jag om det var en "Supermoon", men att se den bredvid en synagoga, som nästan ser ut som templet en gång gjort, kändes på något sätt ödesmättat.
 
"The sun and the moon, they will declare what´s going on..." 
Så börjar en av mina nya sånger som jag börjat spela in.
 
Jag bygger inte min tro, om Jesu återkomst, på detta.
Om högtidstetraederna stämmer, eller inte.
Men ett vet jag:
Det finns så många företeelser och händelser som talar om att tiden börjar rinna ut...
 
Om du vill veta mera får du Googla på "Four blood moons" eller något liknande.
Här finns ett YouTube klipp som kan vara intressant att se: 
 O
Jag avslutar här mina funderingar och tänker snart fira påsk.
Det får vara hur det vill med blodsmånar. Det viktiga är ändå den vers som kommer efter det jag citerat tidigare från Joels bok.
 
Och det skall ske
att var och en som åkallar 
Herrens namn
skall bli frälst.
Joel 2:32
 
Tänk vad Jesus gjort för oss!
 
/Eleonora

"Varför är denna kväll olik alla andra kvällar?"

Publicerad 2014-04-14 20:32:00 i Israel - ett hem,

Oh, jag vill bara gråta! Jag hade skrivit klart mitt blogginlägg - och så hänger sig datorn och allt är borta! 😩
Jag gör ett nytt försök.
 ...
Idag har jag varit ledig. Så underbart, men det är ju endel i trädgården att ta rätt på efter vintern. Tur att jag har bra arbetskraft - min yngste son, som också är ledig.😉
Vi har krattat och eldat ris. Och ska jag vara ärlig så är det något jag verkligen gillar.
Elda!🔥
 
När vi bodde i Israel minns jag ett tillfälle vi ringde till några av våra svenska vänner.
-"Och vad gör ni idag?"
-"Vi eldar."
Oh, så avundsjuk jag var på er, Bosse och Malin. Tänk vad man kan värdesätta enkla saker ibland...
Pesach börjar i morgon den 15:e, i Israel, men högtiden börjar redan kvällen innan, med en sedermåltid. Deras månkalender gör att datum och tider inte blir som vår solkalender, men det är en annan historia.
 
Under denna dag kan man se små eldar lite var stans i Jerusalem, och då särskillt på de religiösa områdena som t.ex. Har Nof och Ramot. Man eldar upp all syrad (=jäst) mat i huset. Allt är städat och fixat!
Butikerna, typ ICA och Willys, har tagit bort alla flingor, allt bröd och all pasta, m.m. Hyllorna gapar tomma, eller så är de inplastade, så man inte kan komma åt varorna. En märklig syn!
 
Det var mycket att lära och förstå, men hur vore det för oss, om vi inte hade haft Barry och Beth?! 💞
Våra underbara amerikanska vänner som kommit till landet samma år som oss. De är Messiastroende judar som gjort aliya. 
De bjöd ofta hem oss, tillsammans med deras vänner, för att fira olika högtider. 
Vilken fest och glädje!
 
Beth brukade ringa några dagar innan och meddela vad man skulle ta med för maträtt. Alla gäster hade sina uppdrag. 
Jag minns speciellt påsken för tolv år sedan. När vi anlände till deras hus kl. 18.30, började det regna hysteriskt - exakt den tid högtiden började, enligt den judiska kalendern.
 
Jag sprang parerande med salladsskålen, och med paraplyet i högsta hugg, i ett väldigt ösregn. Det åskade och blixtrade, och allt var blött!
☔️⚡️☔️⚡️☔️
Sedermåltiden var en väldigt speciell upplevelse. 
Sånger blandades med bibelläsning och böner, och maten var fylld av symbolik. I över 3000 år har man firat denna fest till minne av sin frigivning från slaveriet. Nu fick vi möjlighet att göra det med våra Messiastroende vänner.
 
Och  så ser man hur allt hänger samman!
Vår frihet genom Jesu blod. Guds offerlamm.
Storheten i historien genom tiderna. 
Historia blir nutid och verklighet.
 
En av mina väninnors mamma, en dam på 75 år, sa att hon aldrig tidigare upplevt något liknande under påsken.  
Regn, regn, regn...
Bombräder, självmordsbombare, krig...
Och regn - igen!

 ⚡️☔️⚡️☔️⚡️☔️⚡️
 
Så sitter jag nu här med mina kläder som luktar rök, efter mitt eldande idag, skitigt hår och inte precis festfixad, och tänker på alla som firar sin sedermåltid, just nu när jag skriver...
 
"Varför är denna kväll olik alla andra kvällar?" 
 
Ja, det är den första frågan, det yngsta barnet ska ställa, denna kväll enligt traditionen.
Och flera frågor kommer...
 
För mig blir det fil och flingor.
 
Frågan kvarstår.
"Varför är denna kväll olik alla andra kvällar?"
Något att fundera på för alla...
 
/Eleonora

Söndag - Yom rishon - första dagen

Publicerad 2014-04-13 20:38:36 i Israel - ett hem,

Fortsättning av min berättelse om livet med min famlij i början på 2000-talet i Israel.
 
Det är söndag och barnen har gått i skolan idag. Det är ju "yom rishon", den första dagen.
Söndag.
På fredagarna har muslimerna helgdag, på lördagarna judarna och på söndagarna de kristna. Det är verkligen ett märkligt land att synka sin egen rytm i. Men eftersom det judiska samhället, och särkilt i Jerusalem, är starkt präglat av denna tradition så är det bara att "flöda med".
Jag minns när jag kom med Kaleb första dagen på förskolan. Den beväpnade vakten som alltid fanns på plats, hade jag pratat med några dagar innan - utanför stängslet. Han kände nu till vem jag var, så han släppte in mig.  Jag visste inte så väl vad det var för ställe, men barnen i området i den åldern tillhörde den förskolan, och jag hade genom kommundelskontoret blivit tilldelad en plats.
Här är Kaleb, och nu ett par år äldre (den blonda poljken), tillsammans med en kompis och Phenina.
 
Till Phenina som var förskolechef, föreslog jag att Kaleb kunde gå måndag till fredag. Hon tittade bestämt på mig och sa:
- "Här går vi söndag till fredag!"😠
OHH... det var inget att diskutera. Söndag till fredag, 8.00-13-00. 
Vår lilla fyraåring... 😩
 
Och inte nog med det.
- "Inskolning - vad är det?  Lämna pojken, vi tar hand om honom."
Jag bönade och bad att jag åtminstonde kunde få stanna, en liten stund.
- "Kaleb kan ju inte hebreiska och inte heller engelska. Snälla...."😥
- "Okey, ett par timmar går bra."
 
Så kommer man hem till Sverige, och vi håller på med inskolning av våra barn i veckor...
 
Ja, så började det hela med hans skola. 
Under första tiden var våra två yngsta barn helt uttröttade av att vara i skolan. Språket var nytt, alla barnen och alla nya rutiner. Jag kunde inte annat, än att låta dem få stanna hemma någon dag då och då i början.
Skolan var ju ändå sex dagar i veckan!
 
När Sabbaten kom var den så vilsam och underbar. Barnen klädde på sig oftast först på eftermiddagen, för de ville aldrig ta av sig pyjamasen på morgonen. Det var ju så mysigt att vara hemma.

💐🐣🐥💐🐥🐣💐
 
Idag är det tre dagar kvar tills påsken börjar nu i år i Israel, tisdagen den 15 april.
Pesach. 
 
I vårt hem försökte jag på svenskt vis förbereda påsken. 
Men var kan jag få tag på påskris?
Det var ju inte tal om att gå ut i naturen och bryta kvistar, så jag plockade en sorts torkat gräs, där jag satte mina färgglada fjädrar. 
 De som kom på besök hos oss under påsktiden undrade nog vad jag höll på med. Men i mina ögon, var det underbart att få till lite svensk påskstämning. 
 
När man ser Judarnas engagemang inför påsken, blir man förundrad. Traditioner har blivit ett av de viktigaste medlen till överlevnad av tro och kultur.
Att överföra judisk tradition till nästa generation, är något av deras största passioner. 
 
Man brukar tala om att det vi ser som viktigt och värdefullt, kan bara på en generation bli bortglömt och fördärvat - om inte vi ger det vidare till den unga generationen!
Tradera - att överföra muntligt från släkte till släkte.
Vi kan inte ta för givet att alla vet varför vi firar påsk. Vi måste leva i högtiden och veta vad som är "påskfjädrar, godis och kycklingar" och" korset, graven och uppståndelsen".
 🙏
Jag tänker på en av mina elever som härom dagen frågade mig:
"Men fröken, odlar vi inte ris i Sverige..?"
Oj, det saknas visst lite kunskap.
 
Det finns så mycket vi tar för givet att andra vet, men egentligen är det tidsandan som styr en stor del av inlärningen och utvecklingen.
 
På kvällen när påsken börjar har man en stor måltid. Under kvällen är deras tradition att många frågor ska ställas, där det yngsta barnet ska börja.
 
Frågor och svar.
Barn och vuxna.
Föra arvet vidare.
Tradera - berätta om och om igen,
år efter år...
 
Tänk vad vi också har mycket att lära.
👭👬👫👬👭👫 

 /Eleonora
 
 
 
 

"Här är himlens port"

Publicerad 2014-04-12 19:10:00 i Israel - ett hem,

Visst är det ett äventyr att flytta till ett nytt land!
Innan det bar av till Israel, hade vi haft ca. 10 månader på oss att förbereda oss. Men en av de stora utmaningarna var ändå språket. Visst kan man tala engelska med många, men skyltar och mycket annat stod ju på hebreiska.
 
Jag gjorde små spelkort som vi lekte med för att lära oss alfabetet, och såsmåningom började vi kunna uttala orden som stod på skyltar, matpaket, informationsblad m.m. - trodde vi!
Eftersom det bara är konsonanterna som skrivs ut, kan det ju bli lite av varje om man inte är bevandrad i språket.
Vår son Kalebs namn kan bli just namnet Kaleb, men det kan också bli Kelev, som betyder "hund". Oj, det ville jag nästan inte berätta för er, men så är det... 😜 Små streck och prickar kan då behövas för att saker och ting inte ska förväxlas. 
Tack och lov 😉
 
Vid ett tillfälle hade Kaleb fått öroninflamation och jag sökte förtvivlat efter en vårdcentral. Inte kunde jag ana att jag stått utanför den, varje dag i flera månader, när jag följt barnen till skolbussen. Vem kunde läsa och begripa vad det var för ställe?!
 
För att inte tala om barnens klasslista. Ett myller av konstiga ord och bokstäver. 
Jag minns hur Ester en dag ville jag skulle ringa till hennes kompis Shelly för att få leka. Vi tittade på klasslistan och försökte hitta något som såg ut att bilda namnet Shelly. Och där var det! 
Jag ringer nummret och är så lycklig att vi kunnat lista ut hennes namn. Men den glädjen varade inte länge...
Shellys mamma kunde inte engelska, så det var bara att lägga på luren. Ester grät för hon ville ju leka med en klasskompis. Vi fortsatte vårt letande i klasslistan och tillslut fick vi napp hos Tal Sason.
Jodå det gick bra för Ester att komma till Barkatstreet.
-"Va, vad sa du?" 
-"Barkat..."
Det var inte lätt att varken höra rätt med deras skorrande ljud, och sedan hitta gatan. 
Pust!
 
Min man och våra två älsta barn (11 och 13år) gick på Ulpan. En språkskola där man inte tillåter att något annat språk talas, än just hebreiska. Första tiden var kaos - minst sagt! Men efter en tid började språket komma. 
Våra två minsta fick börja Israelisk förskola och årskurs ett (4 och 6år), utan att kunna någonting alls.
Men de klarade detta och fick många vänner!!
 
Som avslutning idag vill jag visa dig något fantastiskt intressant. Jag har tagit ut en liten detalj ur en satellitkarta över Israel. Jag har vänt på bilden så att norr är till vänster, och söder till höger på bilden.
Strax söder om Betel finns en formation i berget som man nu genom dessa satellitbilder kan se Guds namn skrivet. Jehova - Jahve. På hebreiska är det JHVH.
 
Ser du likheten?
Jag tycker i alla fall att det är fantastiskt! Ingen har kunnat se det tidigare under hela människans historia, men nu träder det fram i vår tid.
 
Betel är platsen där Gud uppenbarade sig för Jakob. Han hade en dröm där han såg en stege som gick från jorden och nådde upp till himlen.
Där talade Gud till Jakob och sa:

"Jag är med dig och skall bevara dig vart du än går,
och jag skall föra dig tillbaka till detta land.
Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort
vad jag har lovat dig."
1Mos. 28:15    
Jakob sa:
"Herren är verkligen på denna plats
och jag visste det inte.
Hur helig är inte denna plats!
Det måste vara Guds boning,
ja, här är himlens port."
v.16-17

Tänk att en satellit i vår tid fick bli ett "öga" som får se ner från himlens port. 🙏
 
Hela landet är fullt av intressant fakta, som gör en helt förundrad över Guds storhet - om man vill förkovra sig och ta det till sig.
Varför inte besöka landet och åka med en grupp som har riktigt bra guider? 
Se landet, uppleva landet och förstå lite mera av vilken tid vi lever i.
 
Historia faller samman med nutid.
Vetenskap bekräftar historiska händelser.
Berättelser kommer till liv och förvandlar.
En andlig verklighet börjar bli uppenbar.

💖💞💖
 
/Eleonora 

Följ min blogg via Bloglovin här på sidan eller som "Följare" på min FB- sida.

Grilla en köttbit och köp en tårta!

Publicerad 2014-04-11 22:40:23 i Israel - ett hem,

Så blev det kväll. Sabbatskväll. Eller sabbat om du läser detta på lördagen, och den räcker då fram emot kvällskvisten. Då tar den nämligen slut.
Ja, vi kan väl låtsas att vi är där nere i Israel, där vi bodde som familj ett antal år, i värmen och sabbarsron.
En helg som denna.
Här är vår yngste son hemma hos sin kompis, Ido. Ljusen ska tändas och visst ska kipan på, för så är det i ett judiskt hem.
 
Inte någon annan veckokväll är lik denna kväll i Jerusalem. Alla butiker är stängda, inga bussar åker och väldigt få bilar är ute och kör. Bor man i ett hus med hiss är det sabbatshissen som gäller. Den stannar på varje våning. Så praktiskt om man inte vill trycka på en knapp 😉
På tidningen står det vilken tid sabbaten börjar och slutar. Det är ju lite olika vecka för vecka beroende på när solen går ner.
 
Landet är likt många andra länder på många sätt - men ändå så annorlunda.
Våra barn var välkomna till kompisar under sabbaten, men de själva tog ogärna bilen någonstans. Och maten var förberedd och klar, så man inte behövde laga mat under denna dag.
 
I min föreställningsvärd, innan vi flyttade ner, trodde jag att vi skulle fortsätta vårt helgfirande som vi gjorde i Sverige, men det var bara att ställa om sig. 
På lördagskvällen drar shoppingmaalen igång igen, och på söndagmorgon är det skola som gäller.
För att inte tala om alla olika högtider... Men det tar vi någon annan gång.
 
Men så tillbaka till Sverige och nutid.
Vi har idag samlats hela familjen, med alla våra fyra barn och två sonhustrur. Vilken glädje och rikedom! 
Och vad gör de? Jo, de hoppar ner i sjön och badar!! Några av dem har redan hunnit bada ett antal gånger under våren - men inte jag.
Så grillar vi kött och äter ugnsbakade grönsaker med klyftpotatis, och firar en nyligen fyllda 25 årig sonhustru.
Tack Citygross, för en underbart god Jordgubbsmoussetårta! Jag brukar försöka baka mina tårtor själv, men idag var det svårt för "Mamma präktig" att få till det. Och det kändes riktigt bra det med, om du förstår vad jag menar 😉😇
 
Ser du att gratulationskortet på bilden är lite bak och fram? Det kommer från Israel. Ja, så är det ju där. Man börjar "bakifrån" i böcker, och läser från höger till vänster. 
 
Jag minns en händelse, när våra minsta barn skulle titta på video. Det var ju det man gjorde i början på 2000-talet. 
De hade en berättelse de ville se, och visste när på bandet den skulle dyka upp. Efter en stunds letande blev de mer och mer frustrerade, ja näst intill hysteriska.
Den var ju bara borta! Allt hade bara blivit rörigt och inget stämde för dem på videobandet.
Tills jag insåg....:
Knapparna som betydde framåt, hade nu fått en ny innebörd efter en tid i landet. Nu betydde det bakåt i deras värld.
Och bakåt betydde nu framåt!
Då är det inte lätt att hitta.
 
Vi kan också hamna i märkliga situationer och ovanliga tider, där vi får det svårt att veta hur vi ska förhålla oss till ett och annat.
Vad är framåt och bakåt?
Vad är upp och ner?
Vad är sant och vad är fel?
Vad är angeläget och vad är oviktigt?
Vad är och vad är och vad är...!!!!!😁😳😱😤😇😭😡😎😴
 
Du kanske inte ens behöver se "den där filmen du letar efter" - egentligen.
Punkt.😶
Gör något annat roligt.
Gud är god!
Grilla en köttbit och köp en tårta!
 
/Eleonora😎
 
 

Följa sitt samvete

Publicerad 2014-04-10 21:53:00 i Allmänt,

Lite trött måste jag nog medge att jag är. Det ska bli riktigt skönt med påsklov :)
Oj, vad stor bilden blev! Jag har inte koll på pixlar eller vad det heter, så bilderna blir lite hur som... ;)
 
Nu har jag bloggat 40 dagar i sträck. Varje dag. Det trodde jag aldrig jag skulle klara av, när jag gick med i #Blogg100. Inte någon tävling, men en grupp där vi som är med tänker blogga 100 dagar - i sträck!
Ja, jag är ju inte i mål än, så vi får väl se hur det går. Bra träning, men det tar förstås mycket tid. 
 
Vad jag då inte visste 1 mars när jag började, var hur värdefullt det skulle bli för mig, att få ner saker och ting "på papper". Jag började med Ordspråksboken, för att hitta något spår att förhålla mig till inför denna utmaning. 
Ni som följt med mig under dessa dagar, har fått se in i en tankevärld som jag ändå velat dela med mig av, utifrån olika anledningar.
Varför inte backa och läsa lite av det jag skrivit tidigare?
 
I helgen kommer jag nog att plocka upp spåret "Israel ett hem" igen. Så låt oss dra iväg och njuta av sol och värme, falaffel och vila, i ett av världens mest intressanta länder.
 
Men innan vi gör det, vill jag ändå ansluta till gårdagen blogginlägg med en sång. Ja, den är väl inte "up to date" i vår musikaliska snabbkultur, men är ändå så aktuell och värdefull för vår tid. En sång som sjungits i kyrkor och kapell under många år. 
Låt Mikael Järlestrand och hans fru Linda, sjunga för dig.
 
Du vet vad jag skrev om igår.
Våga fråga dig själv om det inte också gäller dig. 
Det gäller att följa sitt samvete... 
 
Men vad hände nu, med en del av er..?
Om du inte orkar lyssna, får du väl läsa texten då.  ;)
 
Det enda som bär när allting annat vacklar, Det är Guds nåd och Guds barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar, När sist jag står hos Gud i härlighet.
 
Refr. 
Det enda jag vet, det är att nåden räcker,
Att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
Det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda som står igenom alla tider, Är Kristi kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå, det faller, Det varar blott en kort och flyktig stund.

Det enda jag har inför den vita tronen, Det är en frälsad själ, halleluja!
Och detta är nog, ty all min synd blev sonad, När Jesus dog för mig på Golgata. 

Lydia A. Engvall-Lithell
 

/Eleonora
 
Du kan följa mig via Bloglovin här på sidan, eller som "Följare" på min FB-sida.

En lovsångsledares bekännelse

Publicerad 2014-04-09 21:55:26 i Allmänt, Morgon och kväll med min Bibel,

Slå dig ner i soffan i mitt Living Room, och låt mig tala med dig. En stark kopp kaffe kanske?
Jag tror att du och jag är ganska lika i mångt och mycket. Vi präglas av våra familjer som vi växer upp i, vänner vi umgås med, och olika sammanhang vi varit i, och är en del utav. I en salig mix knådas det ihop och skapar det som vi idag har blivit och är.
Vi reflekterar och vakar, dras med och anammar eller står stilla och tittar.
Glädje eller sorg, likgiltighet eller entusiasm, tomhet eller iska eller varför inte tacksamhet?!
 
Men ett är säkert:
Inget är perfekt!
Inte familjen, inte skolan, inte arbetsplatsen, inte kyrkan, inte gymmet, inte släkten, inte vårdcentralen, inte, inte inte....!!!
- Och varför det då?
- Jo, det handlar om dig och mig. För att vi finns där, och är en del av det hela.
 
Jag arma människa!
 
Men kanske jag kan vara en del av en förändring, och bygga mina sammanhang lite varmare och mera förtroendeingivande...?
 
Jag har arbetat med mig själv i en process som tagit många år. Jag antar att jag inte är klar ännu, men jag jobbar på och hoppas och tror att det skall ge resultat.
 
Under ca 15 år ( 1994 till ca. 2010) har jag inte varit någon offentlig person, vilket jag varit dessförinnan. Jag höll mig mest hemma eller var på mitt arbete. Innan denna period var jag anlitad sångerska på konferenser runt om i landet, för att senare bli lovsångsledare och musikdirektor i vår församling. Ansvar för allt musikliv i kyrkan, undervisning i musikskola och bibelskola. Resor, inspelningar m.m.
När jag slutade, väntade jag vårt tredje barn för att snart också få ett fjärde.
Fullt upp med barn och familj - så värdefullt!
Det var en fantastisk tid som jag aldrig skulle vilja vara utan. Roligt och stimulerande, men främst en så stark Gudsnärvaro i arbetet, som gjorde att det kändes som om det var "att skära i smör".
 
Under denna tid kan jag nu se i backspegeln, att jag tillät mig ett och annat. Jag har argumenterat med mig själv i åratal, för att tillslut komma till den slutsatsen och insikten, att jag måste ta ansvar för mina egna handlingar - även om jag velat skylla på att jag var en produkt av den tiden.
 
Fel kan inte bli rätt bara för att åren går.
Fel kan inte bli rätt bara för att människor glömmer.
Det jag blir påmind om har jag ett ansvar att rätta till.
 
Så jag började vandra min resa i minnen och sökte kontakter. Kände hur friheten började komma, luft under vingarna och försvarsmekanismer som ville slå till emellanåt började släppa.
Tårar gräts, sånger skrevs.
Jag mötte människor i samtal, skickade mail och försökte göra min del.
Det var väl inte så många - men ändå helt nödvändigt.
Jag kontaktade människor i vår församling och andra sammanhang, och även en person som nu inte längre finns med i en kyrka.
Visst kan jag har missat flera, men jag försökte i varje fall. Det jag blev påmind om var mitt ansvar.
Och vet du, det var så läkande och befriande!
 
Och nu är du nyfiken - eller hur..?
 
Jag kan se tre områden:
  • Kommunikation. "Om hon inte kan ta en förändring, är det hennes problem. Jag ska inte behöva förklara allt"
  • Arrogans. Jag talade vid några tillfällen, offentligt, nedlåtande om andra, för att själv komma i bättre dager.
  • Utnyttjande av min roll som ledare. "Andra kan ställa upp för mig, det är min rättighet", och det var det brevet jag nämnde om i gårdagens blogg bl.a. Idag fick jag ett underbart svar. Tack Karin!
Om det gäller någon eller några andra ledare, kan jag inte svara för. Detta har varit min brottningskamp - och jag blev överbevisad och besegrad.
I den andliga världen finns inte tid och rum på vårt sätt. Vi kan inte tro att saker och ting bara löser sig av sig själva. Det som då händer, om vi tror det, är att vi får förhärdade hjärtan.
 
Vi har fiender och ovänner som heter Högmod och Undanflykter.
De kommer gående tillsammans med Herr Självförsvar.
 
Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om orätt finns i mina händer,
om jag har lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak,
låt då fienden förfölja min själ och hinna upp mig,
trampa mitt liv till jorden och lägga min ära i stoftet.
Res dig Herre, i din vrede, stå upp mot mina ovänners raseri!
Vakna upp till min hjälp, du som har kallat till dom.
Låt skaran av folk samlas omkring dig, regera över dem från höjden.
Herren håller dom över folken.
Döm mig Herre efter din rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
Psalm 7: 4-9
Det som är det fantastiska från den tiden, är att Guds nåd fanns där i vår ofullkomlighet.
Tänk så mycket underbart vi ändå fick vara med om!
Men nu är en ny tid och jag är inget offer.
Halleluja!!!
Älskar min pastor och mina vänner i kyrkan.
Hur Gud leder mig i livet återstår att se.
 
Vinden blåser vart den vill,
och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.
Så är det med var och en som är född av anden.
Joh. 3:8
 
Vill du ha, eller kanske du till och med behöver en till kopp kaffe, en riktigt stark kopp?
 
/Eleonora
 
Du som vill följa min blogg kan göra det via Bloglovin här på sidan eller som "Följare" på min FB-sida.
 
 
 
 
 
 
 
 

"Allt väl" / "Korsfäst"

Publicerad 2014-04-08 23:46:00 i Allmänt,

Behöver man hitta balansen, i brytningstider, och i tider av förändring - egentligen?
 
- "Allt väl, allt väl!"
ropar ena sidan, och man undrar "Har ni inte förstått?"
- "Korsfäst, Korsfäst!"
ropar andra sidan, med föraktfulla åsikter.
 
Om balans är att vara lite utav varje, vill jag inte vara balanserad.
 
När ljuden väl börjar avklinga från ropen "Allt väl" och "Korsfäst", känner jag hur min inre röst växer starkare och starkare:
"Omvänd dig, rensa själv i garderoben, plocka av religiösa masker, sluta försvara, våga vara sårbar och erkänn att du inte vet och begriper allt".
 
I kväll skrev jag ett mail som jag i 16 år inte velat skriva. 
Det handlar om att göra upp, erkänna, ödmjuka sig...
Ja, egentligen är det väl 24 år sedan, men ibland tar det tid innan man fattar.
För att inte tala om:
-  innan man lyder!
Den inre rösten.
 
Men samma bild jag hade igår får gälla idag också:
Kan det möjligen bli så att jag i morgon skriver min blogg under rubriken
"En lovsångares bekännelse"?
Om jag vågar...? 
Det är alltid ett pris att betala för väckelse.
I våra egna liv och för landet - om jag har förstått saken rätt...
 
"Allt väl" får ny innebörd och "Korsfäst" likaså.
Nu är de i balans med varandra.
Jesu blod som renar, och allt blir väl...
Vårt eget ego blir korsfäst, och nytt liv får spira...
 
Chill Cafe´  Hiding Place:
 
 
/Eleonora
Följ mig gärna på Bloglovin här på sidan eller så kan du på min FB bli "Följare". 

Förtroende och tystnad

Publicerad 2014-04-07 23:31:15 i Allmänt,

Vem har sagt att det går lätt att förändra kulturen?
Vem har sagt att det är lätt att öppna upp för kommunikation,
när osäkerhet eller misstänksamhet kanske finns under ytan?
Vem har sagt att förtroende går att bygga, 
när tystnad har rått under så lång tid?
 
Kanske ingen har sagt detta,
eller velat säga, eller vågat säga...
 
- för modet och utrymmet saknats.
Främst kanske lyssnande öron.
 
Men den outtalade tanken har nu hävt upp sin röst!
 
Är vi nu påväg att bli förvandlade,
och är vi nu  påväg att förändra kultur och kommunikation
med förtroende som hörnsten?
 
Ingen aning,
jag hoppas det
även om det kommer att ta sin tid
Vi är många...
 
Men ett vet jag:
Det blev en lång dag.
God natt!
 
/Eleonora
 

Emmanuel Minos - Att känna sin tid

Publicerad 2014-04-06 22:36:00 i Allmänt,

Nu i helgen har jag lyssnat till en man på 89 år! Det är inte många predikanter som är i gång i den åldern. 
Emmanuel Minos.
I lördags åkte han med sin fru, ifrån Norge till Uppsala, för att predika två kväller. Frun Åse var chaufför, och är väl i dryga 80-års åldern. De har även under åren varit ett sångarpar med 12 skivor, där Emmanuel har skrivit många egna sånger.
Man kan inte annat än imponeras!
Och hon är så söt i sin röda hatt :) 
 
På lördagskvällen talade han över ämnet "Att känna sin tid", utifrån olika aspekter.
Emellanåt förstår vi inte vad vi hamnat i och är som fiskarna som fångats i olycksnätet och fåglarna som fastnar i snaran (Pred 9:12). Men det finns tider när Gud kallar på oss, vill förnyelse av vår överlåtelse, vill förnya våra tankar och tider när vi helt enkelt bara måste förstå tiden.
En av Israels minsta stammar, Isaskar, hade en del personer som förstod tidstecken, och vad som behövdes göras (1Krön. 12:32).
Så långt delar av hans predikan.
 
🌍🌎🌏
 
Men allt kan ju kännas så stort och oövervinnerligt.
-"Det måste väl ändå finnas någon annan, som begriper ett och annat bättre än vad jag gör? Vad kan jag bidraga med, och vad ska andra tro om mig...?Jag har ju ändå aldrig varit någon som har sagt och gjort något speciellt?"
 
-Nej, precis just därför!!!
 
Att förstå tiden, innebär kanske att en del spelregler har förändrats. Det som var snaror har blivit frihet, det som var svårt har blivit enkelt, det som var oviktigt har blivit livsnödvändigt. Det som var dött har börjat få liv.
Och det som var oundvikligt har plötsligt hänt!
 
I helgen har vi bokat biljetter till vår semester. Det blir Malta.
Det var lite intressant då att höra Emmanuel berätta en historia från andra världskriget och vad som hände just på Malta.
 
Ön ligger strategiskt ute i medelhavet, och var viktig för Britterna att inte förlora till Hitler. Den garanterade infarten mellan Gibraltar sundet och Suez kanalen. General Sir William Dobbie skulle se till att detta inte skulle få inträffa. 
Till sitt förfogande hade han 6000 (eller var det 3000?) soldater, samt gammal stridsutrusning - och det förslog inget mot Hitlers armeer och stridsflygplan.
I sin derperation får han en "tumvers" om att Gud är en vän i nöden samt:
 
Var inte rädda för dem,
ty Herren, er Gud,
skall själv strida för er.
5 Mos.3:22
 

De fick uppleva 2500 lufträder över Malta - men det blev aldrig någon invation! Efteråt har man sökt i dokument varför, men inte hittat några svar.
1945 åkte generalen runt i USA och talade om kampen om Malta, och där gav han Gud hela äran för segern.
 
Sitter du i trängt läge? "Bombplanen" kör sina räder över ditt liv. Omständigheter och nya förutsättningar får drastiska omvälvningar. 
Du har Guds Ord som den sköld som vill skydda dig! 
Visst, det kanske inte blir som du har önskat och kanske du inte ens förstår situationen - MEN invationen uteblir!!
Friheteten är kvar, trots att det finns bränd mark runtomkring dig.
Du har farvägen öppen, trots alla räder som slog sönder så mycket.
 💞🙏💞
Gläd dig åt friheten.
Gläd dig åt att vägen är öppen.
Men, det är dags att återuppbygga ett och annat kanske...
 
Vem har sagt att det är lätt att kämpa för friheten?
Det är tid att förstå sin tid - även om man inte begriper allt... 😉
 
/Eleonora
Du som vill följa mig på bloggen kan göra det via Bloglovin här på sidan, eller som "Följare" på min FB sida.

Visum och registreringsbevis

Publicerad 2014-04-05 17:23:39 i Israel - ett hem,

Du som var med mig igår, fick del av en av de mest dramatiska dagarna för oss i landet. Men kanske du fastnade på sista meningen, "om araben som verkligen var skum".😉 
Då ska du veta att på fotot du såg, där Ester och Kaleb stod och väntade på bussen, är vid "gröna linjen", och att det bor araber på andra sidan kullen. Många kommer gående över kullen för att söka jobb, men man måste ha ett arbetsintyg för att få jobba. Inget konstigt med det.
 
Idag kommer jag tillbaka till början av storyn av hela vårt äventyr och året är 2000.
Vi sålde vårt hus och packade det mesta av våra bohag i en stor kontainer som skulle till Haifa. Vi filmade allt, men nu när jag letar bilder från den tiden, inser jag att vi helt glömt att använda kameran. Men det går ju förståss att göra bilder av det senare...
 
Vi fick lov att köpa med oss alla vitvaror, eftersom husen man hyr inte har det, och att köpa i landet var nästan dubbelt så dyrt. Shekeln på den tiden var enormt hög.
Tur att vi hade sålt vårt hus.
 
Vi packade in oss i vår svarta Chrysler och började åka genom Europa. I Tyskland minns jag att vi stannade på McDonalds och beställde mat. Väl framme i kassan där vi skulle betala, visade det sig att de inte tog kort. Det var bara att gå ut därifrån, med alla i familjen hungriga. Och det var inte lätt att hitta ett annat ställe...
Ja, vi hade helt enkelt glömt att ta med en kontant resekassa!
 
Vi åkte vidare, och efter några dagar blev det dags för båt. Mellan Italien och Grekland, Pathmos, Rhodos och Cypern.
Det blev 250 mil i bilen, och hela resan tog oss 12 dagar. 
Det var en fantastisk resa, och jag tror våra barn fick en förståelse av, vart vi var på väg. Vi landade liksom inte bara på en flygplats någonstans...
 
Jag ska aldrig glömma känslan av att komma upp tidigt i mörkret på morgonen på däck, och se Haifas belysning. Snart började solen gå upp och båten kom i land. 
 
Så kom första prövningen...
Var är registreringsbeviset på bilen??!😁
Det var bara att vänta i timmar i bilen med en hungrig familj, tills bilregistret i Sverige öppnade och kunde faxa oss detta.
Tack Bilregistret!
 
Sedan var det dags för nästa prövning...😁
Visum! Vi behöver visum för att bo där och för att få ut vår kontainer från hamnen. Visst kände vi till det, men vi behöved fixa det på plats.
 
Hotellet blev vårt hem. En dag, två dagar, tre dagar, fyra dagar, fem dagar, sex dagar, sju dagar....
-"Hur går det?"
-" Vad säger dom?"
-"Varför tar det sådan tid?"
-"Kommer vi att få något visum - överhuvudtaget...?"
 
Tionde dagen hände det, och så säger mannen i luckan: "Ja, ni var de sista som får den typen av visum".
-What??!!😳
Och rullgardinen dras ner.
Utsikt från vår kulle. Infarten till Jerusalem.
 
Så ska allt komma igång. 
De två älsta ska börja skolan. Josef går en internetbaserad skola som heter Sofia distan,s och David ska jag undervisa. Vad de små ska göra får vi vänta med tills vi hunnit börja lugna ner oss, och börjat andas igen...
Huset är nybyggt och saknar fortfarande ett kök... telefon ska fixas, bankkonto, diverse registreringar, postbox, TV, m.m. 
 
Allt detta kanske inte låter så svårt, men när man inte vet vart man ska vända sig, eller inte ens kan läsa på skyltarna, blir små detaljer stora berg.
 
Och så går Sharon upp på tempelplatsen någon vecka efter att vi flyttat till Jerusalem!!!
Nu är det helt nya förutsättningar som gäller...
 
Tack god Gud för en svart Chrysler med vita skyltar!
-"Välkomna ambasadfolk! Ni får köra tryggt och säkert lite varstans, på platser där de Israeliska bilarna med gula skyltar inte får köra".
 
Ett ord jag fick i Israel var detta:
 
...han befriar oss i krig undan svärdets våld och
...vi göms undan.
Vårt tält ska stå tryggt 
och när vi synar vår boning
ska inget saknas.
Job 5:20-27
 
/Eleonora
 
Tidigare inlägg kan du läsa under kategorin "Israel-ett hem"

Shabbat Shalom - med dramatik

Publicerad 2014-04-04 18:51:07 i Israel - ett hem,

Fortsättning på dagboksanteckningarna:
April 2002
 
Idag var vi till marknaden, shucken, och handlade, som vi alltid brukar göra på fredagarna innan sabbaten. Vi åkte och hämtade Kaleb på förskolan och Ester på skolan. 
Här är de på väg med skolbussen på morgonen. Vanliga bussar åkte vi aldrig. Många föräldrar fixar taxi istället vid behov, men vanligtvis skjutsade vi barnen.
 
Frukt, grönsaker, nötter, nybakat bröd, kakor och bullar och en Jerusalem post, ja det är väl det vi alltid handlar där.
Och kompis med försäljarna har vi blivit. Vi har våra favoriter. 
Falaffel och blommor är också något självklart, varje fredag, innan Sabbaten börjar fram emot kvällen.
När vi kom hem från marknaden idag och satte på TV:n, hade det just varit en självmordsbombare i kvarteret bredvid där vi varit.
Bara 30 minuter senare - och nu vet hela världen!
Man är tacksam för Guds beskydd. Det behövs verkligen här i landet nu.
30 minuter senare....
 
Kl. 22.15:
Inger Kjölen ringde just nu. Hon hade haft en sådan vånda för oss under dagen. Bett och ropat till Gud för oss.
Tack Gud att det inte finns några avstånd i bönens värld.
Halleluja!
 
Jag har hela våren gått och tänkt på, att om vi är i närheten av en bomb någon gång - då är det dags, ja kanske som ett tecken (det låter faktiskt lustigt och lite knäppt), att åka hem till Sverige.
Jag är glad att barnen slapp uppleva och höra smällen.
Sex stycken dog och väldigt många blev skadade...
 
Kl. 23.40:
Polisen var just och kollade huset bredvid (i vårt parhus).
Det är ju inte färdigbyggt, så det sover och bor alltid någon där, för att vakta bygget. I dag träffade vi den nya vakten. En stor ryss från Ukraina, ca.30 år, med ringar i båda öronen. Det kändes riktigt bra, ja helt annorlunda att ha honom här, än gårdagens vakt, en arab. Han var verkligen skum...
 
Shabbat Shalom!
/Eleonora

Fy vad jobbigt!

Publicerad 2014-04-03 17:14:00 i Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna:
April 2002
......
"Det är märkligt att ingen  hör av sig (ja, mamma och Auli har ringt), när läget är som det är.
- "Ja vi ber för er."
- "Vi blir alltid påminda om er när vi ser nyheterna..."
Ja, MEN själen behöver också uppmuntran.
 
Någon har sagt ungefär så här:
"En verklighet blir aldrig verklig förrän den är självupplevd"
 
Nu börjar jag ibland uppleva att jag mognat som människa. Man blir både tvingad till det, och får även möjlighet till det 
- om man vill ta den.
Fy vad jobbigt!!!"
...
 
Det var då. Bussbomber och säkerhetsvakter överallt.
Så ser man bakåt i tiden, och inser att man är likadan själv idag. Det finns vänner och bekanta som lever i en trängd och pressad verklighet - på ett eller annat sätt. Kanske inte som vi gjorde, med krig och självmordsbombare runt hörnet, men ändå i en fångenskap.
Kan vi göra något tillsammans, du och jag, idag? Skicka ett mail,sms eller ring ett samtal - du vet precis vilket, för ditt samvete påminner dig lite nu och då ;) - och så har vi miskat ensamhetskänslan eller utanförskapet lite grann, i varje fall hos någon!
 
- Men vad är det jag hör??!!!
Menar du, att du tycker det blev jobbigt nu...?
Aj, aj... ;(
 
 
 
Det här är en låt jag ville skicka till en av er som kommenterade i går. Nu fick jag till det så här fint - till er alla ;). 
Ja, nu har jag lärt mig något nytt.
Oh, va bra jag är! ;) ;)
 
/Eleonora
 
Jag höll på glömma vår hund, som vi hade i Israel, som fyllde 13 år i måndags. Han bor numera hos familjen Albert Veksler i Jerusalem. Curt träffade honom häromdagen.
Dodger - gamle pensionären...
Ps. Ett stort tack till alla ni som kommenterar. Det är så roligt att läsa det ni skriver, och välsignar alla andra som läser också :) Fortsätt!
Läs även mera under denna kategori så är du med på "resan" ;) Ds.
 
 

"Då sa jag: Jag är redo!"

Publicerad 2014-04-02 17:53:00 i Israel - ett hem,

I dag kan jag inte låta bli att ta med Esters dagboksanteckning från sin Barbiebok: 
"Idag jik jag i sömnen när pappa kom hem. Då sa jag, jag är redo" 
Ester snart 8 år, och exakt tolv år sedan idag, som hon skrev detta.
 
Jag vet inte vad hon åsyftade i sitt sömniga tillstånd, men det var mycket tal om hur vi skulle hantera det spända läget i landet. Inte så att vi talade öppet med barnen om det, men det gick inte att undgå vad som rörde sig i samhället runt omkring oss.
Vi fick brev hem från skolan ( som jag fick gå till grannen för att få översatt ), där det bl.a. stod att vi på inga villkor fick komma och hämta våra barn i skolan, om larmet skulle gå. Lärarna skulle ta med barnen ner i bunkern, som låg under skolan, fick vi veta.
Ester och hennes klasskompisar tränade att gå längs väggar och under bord, för att ta sig ner till bunkern...
Fröken och 30 barn.
Ja, någonstans låg det väl i Esters undermedvetna att "vara redo".
För en stund sedan, satt jag och Ester i soffan här hemma, och skrattade åt texter och stavning från hennes Barbiedagbok.
Nu gråter jag när jag skriver...
Det var så mycket smärta, förvirring och okunskap om saker och ting, som blandades med övertygelsen och förvissningen, om att vi var på rätt plats i rätt tid.
 
Så lite bakgrund till det jag skriver:
 
Allt började med att min man, Curt blev ansvarig för Livets Ords resor till Israel. Året var 1987.
Enormt stora resor var han med och arrangerade årligen. Ibland upp till 1000 deltagare. Med åren blev han också ansvarig att dra igång "Operation Jabotinsky". Ett arbete att ta de ryska judarna till Israel.
Under flera år reste han ca. 120 dagar av året, i gamla Sovjetunionen och Israel.
 
Så en kväll i oktober 1999 ringer telefonen. Några av våra medarbetare var nere i Istael tillfälligt, och samtal om att ha någon stationär där nere, hade kommit på tal.
-"Skulle ni kunna tänka er att flytta ner till Israel?" var frågan.
Curt och jag tittade på varandra efter telefonsamtalet, och sa med en mun: "Ja det gör vi"!
Det var helt självklart att vi skulle sälja huset, ta med möbelemanget och börja ett nytt liv i ett annat land. Tanken hade aldrig slagit mig tidigare, men jag bara visste att vi skulle göra det.
Vi kunde inte berätta det för någon under en lång tid, men det var verkligen en stor hemlighet att bära på!
 
Så var det dags för skolkursen i november för oss lärare.
Det var vackert dukat på Kristallen, och jag tog en plats vid ett av borden. Vid varje tallrik låg ett litet hoprullat papper med ett fint band runtom.
När jag öppnade rullen och får se detta bibelord, gråter och skrattar jag. Jag blir helt överväldigad av Guds tilltal och omsorg!
Se jag skall sända en ängel framför dig,
som skall bevara dig på vägen
och föra dig till den plats som jag har utsett.
2 Mos. 23:20
 
Föga anade jag då hur mycket jag skulle behöva detta ord...
Den lappen slänger jag aldrig bort.
 
Fortsättning följer... ;)
 
Men du: Vad har du för tilltal, som bär eller har burit dig, på något speciellt sätt, i en speciell tid i livet? Du får gärna dela en kommentar här på min bloggsida t.ex.
 
/Eleonora
 
Ps. Gå gärna in på denna kategori "Israel - ett hem" och läs gårdagens text också. Du kan också alltid klicka på skrivstilstexten "mylivingroom.blogg.se" längst upp på sidan. Då kommer allt upp som jag tidigare har skrivit i ett och samma flöde.
Du kan följa min blogg via Bloglovin, här till höger på sidan, eller som "följare" på FB. Ds.
 

Bomber, helikoptrar och gasmasker

Publicerad 2014-04-01 20:11:00 i Israel - ett hem,

Jerusalem  1:a april 2002
Nu börjar jag dela 12 år gamla dagboksanteckningar från våra år i Israel. Jag kommer att blanda detta med reflektioner, när jag nu tittar tillbaka, och även fylla på med andra minnen och bilder.
 
Välkomna till vårt Living Room i Israel, på en av Jerusalems kullar.
Mevaseret Zion - en härold som ropar ut,
Reches Hallelim - Bröstskölden med alla de judiska stammarnas ädelstenar som gatunamn,
och närmare bestämt  - Opal street.
Där bodde vi.
Välkommen!
"Nu har vi bott här i 1,5år...
och helikoptrarna kör hela kvällen. Ibland tror jag det är torktumlaren som går. 
Det var nyss en bilbomb i Jerusalem och allt blir bara värre och värre...
I dag har jag mera på allvar börjat fundera på när vi ska åka hem, och är vi kvar här till hösten? Ska vi skriva på och förlänga hyreskontraktet?
 
Jag är inte rädd, men jag har ett starkt/desperat behov att få ett tilltal från den helige Ande.
 
På kylskåpsdörren har det nu stått en längre tid: "Försäkra upp hemmet" och "gasmasker".
Det är verkligen helt absurt hela denna situation. Man ser verkligen hur olöslig denna konflikt är. Det har nog judarna alltid sett till och från. Därför lever tanken på Messias så starkt.
 
Det är märkligt att ingen har ringt..."
 
/Eleonora

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela