inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

54 Vezot HaBrachah – "Detta är den välsignelse"

Publicerad 2021-09-23 21:51:30 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

54 Vezot HaBrachah – "Detta är den välsignelse"
5 Mos 33:1– 34:12
 
Nu har vi kommit fram till det sista inlägget av våra veckotexter – Torahns paracha – men det är inte slutet! Man säger att Torahns resa aldrig tar slut, för den förnyar sig själv varje år. Rabbinerna säger: "Börja om och börja om igen, den är ny varje gång."
Vi avslutar nu även den femte Moseboken. En bok som uppenbarar Guds trofasthet och kärlek samtidigt som det är den stora repetitionen av Guds tilltal som Mose gått igenom med folket. 
Femte Moseboken är också en mycket viktig bok i det nya förbundet. Här finner vi att över 80 citat har hämtats till Nya Testamentet. 
 
När man nu har läst igenom alla böckerna så börjar man om från första Mosebok igen, och det samma dag. Allt hör samman! Nu har man firat succot i sju dagar och den åttonde dagen är också en sabbat och nu kommer firandet av Torahn. En glädjefest när man dansar omkring med Torahrullarna och gläds över Guds Ord. 
Vi har fått följa denna gudsman Mose under 120 år, en unik man som fick möta Gud ansikte mot ansikte. Han fick ta emot undervisning till folket och förutsägelser om framtiden till bland annat de olika stammarna. Några skulle växa sig starka materiellt eller militärt, medans andra skulle med tiden spridas omkring. 
Stammarnas välsignelser är poetiska stycken som inte alltid är lätt att förstå. Kring dessa välsignelser som Mose uttalar över Israel, så finns Yeshuruns psalm (5 Mos 33: 2 – 5, 26 – 29) där Yeshurun är Israels poetiska namn som beskriver dess fulländade betydelse. Ett namn som kommer från grundordet yashar som innebär att vara hederlig. 
Nu har Mose fullbordat sitt uppdrag, och det blir nu dags för Josua att ta över. Mose får blicka ut över landet som Gud lovat med ed att ge till Abraham, Isak och Jakob och han dör i Moabs land. Gud själv begraver honom "och ingen har fått veta var hans grav finns". Etthundratjugo år gammal, och hans ögon var inte skumma och hans livskraft inte försvunnen ...
 
I Mose unika ställning som Herrens tjänare, profet och gudsman kan vi se paralleller till Jesu liv och tjänst. Efter fyrtio dagar för Mose på Sinai berg och fyrtio dagar för Jesus i öknen började de undervisa folket. 
 
Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus
för att vittna om det som senare skulle förkunnas. 
Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus,
och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet
och vårt hopp som vi berömmer oss av.
Hebr 3: 5 – 6
 
En generation efter lärjungarnas död kallade man fortfarande Jesus för Torahn, ett uttryck som starkt sammanknippade Jesus med att vara det levande Ordet. 
 
Och Ordet blev kött och bodde bland oss ...
Joh 1:14
 
Men var hör vi hemma i allt detta?
Israel är alltid unikt i sitt slag och är det folk som är förvaltare av Ordet. Leviterna förvaltade Torahn inför sitt eget folk under det gamla förbundet. I vår tid kan vi se att Israel har en säregenhet i uppdraget inför nationerna. Vi får stå inympade och får bli tillsammans med dem en del av Guds folk. De är i sin nationalitet judar – och vi andra icke judar. 
 
Vilket företräde har då judarna ...?
Ett stort företräde på alla sätt.
Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem.
Rom 3: 1–2
 
Vi avslutar med en liknelse som visar på Torahns betydelse mitt i våra liv och i vår vardag.
 
"En kung anställde två arbetare som skulle fylla igen ett gruvhål. Den första såg ned i det och sade: `Jag kan aldrig fylla det här hålet!´ Och så gick han sin väg. Den andre sade: `Det spelar ingen roll om jag kan eller inte kan avsluta detta arbete. Jag får glädjas över att jag fått ett arbete!´Så säger Herren: `Torahn är oändligt vid och djup, med det är inte ert bekymmer. Ni har dagsverken, ni är anställda av mig. Utför era dagliga uppgifter!´"  (The Midrash Says, Devarim)
Dags att fira Simchat Torah – Torahns glädje – där Messias är Torahns mål och som leder oss till Messias.
 
Så ... vi fortsätter att läsa!
 
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"  
 
Så var det då dags att börja om från början:
1 Beresheet – "I begynnelsen"
1 Mos 1:1– 6:8
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

53 Haázinu – "Lyssna"

Publicerad 2021-09-16 19:34:52 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

53 Haázinu – "Lyssna"
5 Mos 32:1– 52
 
Nåd, hämnd, upprättelse, avfall, kärlek, uppror – ja, det mesta rymms i den sång som Mose sjöng på sin sista levnadsdag. Sången avslutas med att se till att kommande generationer får del av undervisningen för NU GÄLLER DET LIVET!
 
Under det andra templets tid delade man upp sången under sex sabbater. Det hela handlar om att lära folket förbundsvillkoren, där jord och himmel är dess vittnen, för att veta vad det innebär att följa, men också vilka följder det blir om man överträder villkoren. 
Vi får en historisk tillbakablck men även en profetisk förutsägelse vad som ligger och väntar i framtiden. Det avslöjas hur man kommer i otrohet vända sig bort ifrån Gud för att tillbe andra folks avgudar. 
Denna sång är Bibelns äldsta lyriska text med ålderdomliga ord och bildspråk. Detta gör den många gånger svåröversatt. Samtidigt kan vi se hur mycket av dess innehåll kommer igen i Paulus texter och i Uppenbarelseboken. Sången har en layout i torahrullarnas texter med återkommande parallellmönster. Bara genom att tillta på texten ser man rytmen i sången. 
 
Även om det är en sång av Mose kommer det tydligt fram att denna undervisning är som regnet som kommer från himlen. Ett regn som får marken att grönska. En talande bild i ökenlandskapet. 
 
"Klippan" är den återkommande bilden på Gud som trofast och rättvis, medans den andra parnern i målet är det motsräviga och moraliskt fördärvade Israel. Här – i sången om man vill förstå – kommer Gud att använda andra folk för att komma till rätta med den fostran som behövs för att man ska vända åter till Gud. Därefter kommer Gud i sin rättvisa att dömma angripande folk för att försvara Israel när det upprättas. 
Dom, rättvisa, återupprättelse ...
I Uppenbarelseboken ser vi sedan hur man sjunger Mose sång och Lammets sång.
 
Men vad har man "hittat" i denna sång som går in i Nya Testamentets texter?
 
Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtert.
5 Mos 32:21
 
Denna vers citeras i Romarbrevets tionde kapitel och vers 19 och där talar Paulus om den avund som kommer att väckas hos judarna.
Här lyfter han fram sitt uppdrag som hedningarnas apostel:
 
... i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.
Rom 11:14
 
 
 
Min är hämnden och vedergällningen ...
5 Mos 32: 35
 
Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.
Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen.
Ty det står skrivet:
Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren
Rom 12: 17, 19
 
Vi avslutar med den judiska traditionen, att den klippa Mose slog på och ut flödade vatten, var en rullande klippa som följde dem genom hela ökenvandringen. 
 
Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. 
En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.
5 Mos 32:4
 
De drack ur en andlig klippa som följde dem,
och den klippan var Kristus.
1 Kor 10:3-5
 
 
Nu är det så dags för Succot, Lövhyddohögtiden, med sina specifika texter, men nu kommer även vårt sista avsnitt i våra veckotexter – för att återigen börja om.
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
54 Vezot HaBrachah – "Detta är den välsignelse"
5 Mos 33:1– 34:12
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

52 Vayelech – "Gick iväg"

Publicerad 2021-09-07 10:10:09 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

52 Vayelech – "Gick iväg"
5 Mos 31:1– 30
 
Etthundratjugo år gammal!
Mose har nu kommit till slutet av sitt uppdrag som varat i fyrtio år. Hans uttalande "Jag är i dag etthundratjugo år", ses som att hans födelsedag och dödsdag sammanfaller. 
Vi läser i första Moseboken kapitel sex och vers 3: "De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år." Han har fullbordat sitt lopp med Josua vid sin sida, och nu är det dags för Josua att gå vidare i uppdraget. 
Här har vi något viktigt att iaktta. Det tog många år för Mose att få den erfarenhet, vishet och gudsfruktan som krävdes för uppdraget. Många gånger kräver uppgifter mycket mera än ungdomlig styrka och iver. Uthållighet är något man får när tiden går och man bara fortsätter och fortsätter – trots  att man undrar varför det dröjer ...
 
Att både börja och även avsluta ett uppdrag kräver ordning, reda och struktur, annars kan de erövringar man gjort på vägen gå till spillo. Mose har under resans gång haft insikten att det krävs en ny ledare efter honom och att Guds Ord måste finnas mitt ibland folket. Men även ett "facit" inför framtida utmaningar behövs, så att man förstår att Gud finns där för att leda nationen rätt när man misslyckats med uppdraget – för frestelserna och utmaningarna lurar runt hörnet.
"Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu ..." (v.21)
 
Herren sade till Mose:
"Se, tiden är nära då du skall dö.
Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet,
så skall jag insätta honom i hans ämbete."
5 Mos 31:14
 
Långt innan denna dag har en glimt av Josua uppdrag blivit synligt. 
 
... Dessa var namnen på de män som Mose sände iväg för att bespeja landet. 
Men Mose gav Hosea, Nuns son namnet Josua.
4 Mos 13:17
Nu börjar Hoseas nya namn Josua, att uttalas profetiskt. Hoseas betydelse var "Han har hjälpt" eller "frälsning". Nu, i det nya namnet Josua, ligger betydelsen på "Herren frälser". Man går från den mänskliga kraften till den gudomliga. Även om Josua nu blir den nya ledaren, är det Herren som räddar och frälser. 
 
Under sitt liv fick Mose uppdraget att skriva ner Guds torah, som är den undervisning som Gud förmedlade. Den skulle nu ligga vid sidan av förbundsarken i tryggt förvar, och alla stammarnas äldste och tillsyningsmän skulle nu veta vad som gällde. Dessutom skulle man lära sig en sång som alla skulle sjunga. Ett viktigt pedagogiskt uppdrag för att minnas sin historia, förstå vem Gud är, och få ett profetiskt perspektiv som nation. Dessutom fick man i uppdrag att man vart sjunde år skulle läsa upp Herrens undervisning – torahn – för folket. 
 
Flera hundra år senare kommer man som fångar till Babylon och man måste hitta nya vägar att låta folket få del av torahn. Ett viktigt bud inom judendomen är "att samlas", något som ska förhindra avfällighet. Esra som var präst och skriftlärd, och hade stor kunskap och vishet i skrifterna, upprättade synagogor där man varje vecka läste ur torahn. Esra blev även senare folkets ledare för den andra emigrationsvågen och mycket betydelsefull, för att landet och folket bland annat skulle återuppta gudstjänstfirandet. 
Kopior av torahn skulle nu finnas i varje synagoga, vilket krävde stor noggrannhet i avskrifterna. Inget fick bli fel, för annars fick man börja om från början. Än idag är det viktigt med torahns veckoläsning i synagogornas gudstjänstfirande där det har en central punkt, vilket vi också ser var viktigt i den första församlingen.
 
Här förmanar Paulus Timoteus att göra detta:
 
Fortsätt att föreläsa Skriften
och att förmana och undervisa tills jag kommer.
1 Tim 4:13
 
Torahn, undervisningen som Mose fick skriva ner, kopierades i handskrift vidare till alla synagogor och numera har vi det som tryckta böcker. Nya Testamentet talar om Jesus som den levande torahn – Ordet som blev kött och tog sin boning mitt ibland oss. Och vi – vi får också bli kopior av den levande torahn ...
 
Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev
som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck
utan med den levande Gudens Ande,
inte på tavlor av sten
utan på tavlor av kött, på människohjärtan. 
2 Kor 3:3
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
53 Haázinu – "Lyssna"
5 Mos 32:1– 52
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

51 Nitsavim – "Ni står"

Publicerad 2021-09-02 23:24:07 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

51 Nitsavim – "Ni står"
5 Mos 29:10 – 30:20
 
Mose är mitt uppe i sin, enligt traditionen, fem veckors långa predikan och undervisning till folket. Det är hans sista tal till en generation som består av de som var barn och ungdomar när lagen gavs vid Sinai berg, och de som har fötts under folkets  fyrtioåriga ökenvandring. Förbundet ska förnyas och det gäller att lyssna till Guds ord för det är en fråga om liv eller död. Men hela tanken med förbundet skulle kunna förklaras med att Gud ville välsigna Israeliterna genom att göra dem till en välsignelse för hela världen. Genom att de skulle älska och lyda Gud skulle nationerna få lära känna Gud.
 
I detta textavsnitt finns det starka profetiska tilltal där Mose får se in i framtiden och se folkets destruktiva vägval, men samtidigt Guds oerhörda kärlek och makt att föra sitt folk tillbaka till sin bestämmelse. 
 
Under sitt tal denna dag står här Israels folk inför Herren. Men även främlingen som har valt att vara hos dem blir inkluderade i förbundet. 
 
Ni står idag alla inför Herren, er Gud:
... alla män i Israel, era barn och hustrur,
främlingen som är hos dig i ditt läger ...
5 Mos 29: 10-11
 
Och det är inte endast med er som jag i dag sluter detta förbund, 
detta edsförbund,utan både med dem som i dag står här 
med oss inför Herren, vår Gud, 
och med dem som inte är här med oss i dag. 
5 Mos 29:14-15
 
Här ligger framtida generationers möjligheter att ingå i förbundet och etnisk tillhörighet är inte avgörande för att få tillhöra förbundet. Man blir inte det etniska Israel , alltså blir eller konverterar man inte till jude, men blir "medborgare" i Israel. 
 
Mose ser in i framtiden där folket har vänt sig bort från Torahn och blivit fördrivna bort från landet. Men i allt detta talar Herren om ett återvändande till hans undervisning, Torahn, samt till deras land. Babylon år 586 f.Kr., romarnas bortdrivande efter år 70 e. Kr. samt araberna på 600-talet är resultat av förbundets följder när det inte åtlyds. 
Men mitt i all bedrövelse som Mose ser komma i framtiden ligger ord om hopp. Pånyttfödelsen ligger planerad redan här, och  Ordet kommer med tiden att uppenbaras i var och ens hjärta – men det kommer att dröja många år ...
 
Herren, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, 
så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ.
Då ska du få leva.
5 Mos 30:6
 
Ty det bud som jag idag ger dig är inte för svårt för dig
och det är inte långt borta.
Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta,
så att du kan följa det.
5 Mos 30: 11, 14
 
Det är inte lätt, ja det är faktiskt omöjligt, att se och förstå Guds vägar och planer när synden "lurar runt hörnet". Man kan själv och vill hitta sina egna vägar i sitt hjärtas hårdhet (5 Mos 29:18-19).
 
Shabbat Shuva (ångerns sabbat) infaller mellan Rosh hashana och Yom Kippur. Det handlar om att rannsaka sig själv och se vart man är påväg. Att omvända sig och börja gå i en annan riktning. Denna sabbath läser man texten från 5 Mos 30: 1–10. 
De sex sista verserna (5 Mos 30: 15-20) är som en sammanfattning av Thorans undervisning. Kanske det är värt att en gång till läsa dessa versar ...? 
 
Se, jag lägger idag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är ...
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
52 Vayelech – "Gick iväg"
5 Mos 31:1– 30
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

50 Ki Tavo – "När du kommer"

Publicerad 2021-08-26 22:56:05 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

50 Ki Tavo – "När du kommer"
5 Mos 26:1 – 29:9
 
 
Välsignelser och förbannelser – ja, det handlar om troheten till det förbund som upprättats mellan Herren och folket. Nu står den nya unga generationen beredd att gå in i löfteslandet och Mose vet sitt ansvar att förklara, instruera och vägleda folket så att de kan få njuta av "ett land som flyter av mjölk och honung." Landet som Gud lovat till Abraham och hans ättlingar. 
När Abraham först kom till landet byggde han ett altare i Sikem, för det var där Gud talade till honom. Nu, flera hundra är senare, står hela Israel tillsammans med präster och leviter nere i Sikems dal (Nablus) runtomkring arken. På bergen Geressim och Ebal finns representanter för sex olika stammar var. Nu läser man upp välsignelser och förbannelser, för att förnya den nya generationen i det förbund man ingått på Sinai berg, för det är inget man bara ärver hur som helst. 
Detta var också en knutpunkt och en strategiskt utvald plats. Här gick den stora farvägen Via Maris som band samman områden från alla väderstreck i de olika vägarna. Allt folk som färdades förbi skulle på ett eller annat sätt då få del av vem deras Gud var, för landets ledare skulle vara Herren själv. 
 
Det finns en enkel liten berättelse i 5 Mos 26:3-10 som generation efter generation läste när man under pingsten (shavuot) kom med förstlingsfrukten till prästerna som bestod av vete, korn, dadlar, vindruvor, fikon, granatäpplen och oliver. 
 
För oss gäller det som Jesus säger:
 
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet,
så skall ni få allt det andra också.
Matt 6:33
 
Vi lever inte i ett förbund där det handlar om att visa upp något inför andra, göra något för att få belöning eller försöka undkomma straff. Men ändå är vi likt Israels barn i ett Gudsförhållande där det handlar om trofasthet och lydnad.
 
Skarpa varningar fick Mose ge till folket och tyvärr visar historien att de föll på punkt efter punkt. 
 
Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud,
med glädje och av hjärtans lust,
medan du hade överflöd på allt,
skall du komma att tjäna fiender ...
5 Mos 28:47-48
 
Assyrier och babylonier förde bort folket från landet. Judiska rebeller sädes av Titus till slavarbete i Egypten. År 135 förbjöd romarna att de skulle få bo i landet, och med tiden tvingades man in i andra trossystem och läror om man inte åtlydde order.
Det var inte lätt att hamna under förbannelsen när man valde olydnadens väg, men Mose förstod och såg att folket hade oberäkneliga hjärtan.
 
Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå,
ögon till att se och öron till att höra.
5 Mos 29:4
 
Och här är vi nu i vår tid, när vi lever i nåden av att Jesus har lyft bort förbannelsen från oss och tagit den på sig, det som Habakuk, Hesekiel och Jeremia profeterade om. 
 
Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
Hab 2:4
 
Jag skall ge dem ett och samma hjärtan,
och en ny ande skall jag lägga i deras bröst.
Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp
och ge dem ett hjärta av kött,
för att de skall vandra efter mina stadgar ...
Hes 11:19-20
 
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid
skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud
och de skall vara mitt folk.
Jer 31:33
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
51 Nitsavim – "Ni står"
5 Mos 29:10 – 30:20
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

49 Ki Tetse – "När du drar ut"

Publicerad 2021-08-20 13:46:52 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

49 Ki Tetse – "När du drar ut"
5 Mos 21:10 – 25:19
 
Vi är mitt uppe i den predikan som Mose höll innan man skulle gå in i löfteslandet. Han själv skulle inte få gå med, men förberedelserna som krävdes var han noga med att undervisa och instruera om. Troligtvis var det också denna bok som översteprästen Hilkia hittade under kung Josias tid (2 Krön 34:14), och som då ledde till stora drastiska åtgärder, för att man skulle kunna leva upp till de instruktioner Mose fått från Gud själv. 
 
Man kan se paralleller i aposteln Paulus undervisning, där han väver in tankar i de levnadsföreskrifter som finns, men nu i en annan tid med ett nytt förhållningssätt under nådens tidsålder. Kläder, skyddsräcken, äktenskap, förbjudna blandningar, förlorade djur eller föremål, plöjning och plantering är exempel på sådant som på ett eller annat sätt lyfts fram, men som nu ska vara skrivna i var och ens hjärta, i ett andligt förhållningssätt som även får fysiska konsekvenser. 
 
I detta veckoavsnitt ser vi hur förbundsdokumentet visar hur vi ska leva för att få se Guds löften uppfyllda i våra liv. Gud värnar om att det ska vara en rättvis behandling av både människor och djur, där även omsorgen om naturen kommer in. 
 
"Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse ..." (5 Mos 22:1-4), talar om att vi inte får dra oss undan när andra behöver vår hjälp och det talar Paulus om bl.a. i Galaterbrevet:
 
Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle,
och framför allt mot dem som delar vår tro.
Gal 6:10
 
"Du skall inte plöja med en oxe eller åsna tillsammans" (5 Mos 22:19), hittar sin parallell i bland annat Andra Korintierbrevet:
 
Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror.
Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra?
Eller vad har ljus gemensamt med mörker?
2 Kor 6:14
 
"Blanda inte ull med lin" kan också ses som att vi är nya skapelser och blandar inte in denna världen i våra liv.  
 
Många av dessa lagar kan synas märkliga när vi läser det genom vår tids glasögon, men grunden handlar hela tiden om att behandla människor med heder och värdighet och att ingen får favoriseras, något som var helt andra förhållningssätt hos de grannfolk som levde i deras närhet. 
Dödsstraffen var mycket skarpa varningar, men de innehöll villkor och omständigheter vilket ledde till att de mycket sälla behövde verkställas. 
 
Så har vi kläder ...
"En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för HERREN, din Gud" (5 Mos 22:5).
 
Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man
att ha långt hår men en ära för en kvinna,
eftersom hon fått håret som en slöja.
Men om någon har lust att strida om detta,
så skall han veta att vi inte har en sådan sed,
inte heller någon av Guds församlingar.
1 Kor 11:14-16
 
I denna vers kan ordet naturen ha betydelsen "kultur", det vill säga det som känns naturligt i sammanhanget. Det man dock ska ha i åtanke är att bibeln talar om att män ska se ut som män och kvinnor som kvinnor ...
I den judiska traditionen har vi den skrivna och den muntliga Torahn. "De äldstes stadgar" är det som är den muntliga, medans Torahns bud är den skrivna. Många gånger hamnade Jesus i samtal med fariseerna just kring detta. Vad är vad, och hur långt ifrån Guds bud har traditionens äldstes stadgar tagit buden?
Detta är frågor som Jesus utmanade sin samtids fariseer med. Själv var han en av dem i sin lära, men accepterade inte när man la till egna utläggningar och gjorde omtolkningar som skulle vara likvärdigt med det som var skrivet. 
 
Han svarade dem:
"Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare.
Hos honom står det skrivet:
Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.
Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."
Mark 7:6–8
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
50 Ki Tavo – "När du kommer"
5 Mos 26:1 – 29:9
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

48 Shoftim – "Domare"

Publicerad 2021-08-12 22:50:08 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

48 Shoftim – "Domare"
5 Mos 16:18 - 21:9
 
För att en nation ska fungera behövs ordningar och regler för samhället. De som ska leda och döma måste vara sanna och trovärdiga och inte ha anseende till personen. Här finns domare, tjänstemän, präster, leviter – och med tiden en kung. Allt ska ledas och styras med rätt och rättvisa. 
 
Denna veckotext rör de bud som handlar om människor emellan. I varje litet Torahsamhälle skulle det traditionellt finnas en liten domstol, bet din, med minst tre domare. I Matt. 18:15-20 talar Jesus om hur detta skall fungera i församlingens synagoga – och något för oss även i vår tid. Det talas om äldste och församlingsledare, och då även domare, som kan förmodas stå som synonymer, med uppgifter som att undervisa,  leda och vårda men också fatta beslut för att upprätthålla ordningen.
Utifrån denna text i Moseboken, upprättades med tiden även Högsta domstolen i Jerusalem, Sanhedrin, med sjuttio äldste över Israel, som skulle bedöma de svåraste fallen.
 
Efter den lag de undervisar dig i 
och efter den dom de avkunnar för dig skall du handla.
Du skall inte vika av från de ord de meddelar, 
vare sig till höger eller vänster.
5 Mos 17:11
 
Förförelse var en av de stora utmaningarna som folket utsattes för. Man ville bli som grannfolken och följa deras seder och bruk. Därför behövdes det tydlig undervisning
 
När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, ger dig,
skall du inte lära dig handla enligt dessa folks vedervärdiga seder.
Hos dig får inte finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld
eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri,
ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, 
ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos döda. 
Ty avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant ...
5 Mos 18:9 – 12
 
I vår tid använder vi bland annat även ord och uttryck som medium, tarotkort, astrologi, vit magi. Det är ockulta krafter som har med den onda andliga världen att göra och som man absolut INTE ska befatta sig med. Men vapnet och befrielsemedlet är Jesu blod, för den som fångats i detta nät. 
 
Vi kan också i detta textavsnitt se hur bilden av Messias finns i det fullkomliga offret, men även som prästen, profeten och kungen kliver Messias fram i de olika funktionerna. 
Prästen skulle förutom att hjälpa till med offren och undervisa, även uppmuntra och tala Guds Ord när man skulle ut i strid. Profeten skulle likt Mose tala det Gud befallt honom att tala, och kungen skulle ha sin egen Torah som han skrivit av med egen hand – och Messias är den levande Torahn!
 
När ni står beredda att gå till strid, skall prästen träda fram och tala till folket.
Han skall säga till dem: "Hör, Israel! Ni står idag beredda att gå till strid mot era fiender.
Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta,
ty HERREN, er Gud, går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger.
5 Mos 20:2–4
 
Gud strider – OCH ger oss segern!! 
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
49 Ki Tetse – "När du drar ut"
5 Mos 21:10 – 25:19
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

47 Re´eh – "Se"

Publicerad 2021-08-03 18:56:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

47 Re´eh – "Se"
5 Mos 11:26 - 16:17
 
Se, jag förelägger er idag välsignelse och förbannelse:
Välsignelse, om ni lyssnar till HERRENS, er Guds, bud som jag i dag ger er,
och förbannelse om ni inte lyssnar till HERRENS, er Guds, bud,
utan viker av ifrån den väg jag idag befaller er att gå
och följer andra gudar som ni inte känner.
5 Mos 11:26-27
Vi är mitt inne i det förbundsdokument som innehåller undervisning och instruktioner, som Gud upprättade med sitt folk, där varningar för avgudadyrkan och omoral är något återkommande. Samtidigt kan vi se att detta dokument skiljer sig från samtida förbundsdokument från antiken. Här lyfts respekt för människan fram i omsorg om fattiga och behövande.
 
Kapitel tolv till fjorton påminner om de tre första buden (2 Mos 20), som talar om vår gudstillbedjan. 
När man kommer in i landet ska man bryta ner och slå sönder folkens avgudaaltaren. Israels folks gudstillbedjan skulle vara på en plats som Gud själv utväljer, allt för att inte börja beblanda sig med deras seder och uttryckssätt.
För oss i vår tid kan platser, vanor, relationer, föremål och olika handlingar och attityder, vara inkörsportar till områden vi ska hålla oss långt borta ifrån. Samtidigt ska vi komma ihåg att denna uppmaning gällde för Israels folk bara inne i landet. Att ha överseende med länder och folkslag utanför är viktigt, men samtidigt i allt ska vi stå upp för sanningen. Vi vakar över våra personliga gränser och ser till att det inte sammanblandas. 
Bibeln varnar också för nyfikenhet på områden där vi inget har att göra.
 
Fråga inte efter deras Gudar, så att du säger:
"Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt."
... ty allt som är avskyvärt för HERREN och som han hatar, 
det har de gjort till sina gudars ära.
5 Mos 12: 30, 31
 
Böne- och meditationstekniker väller in. Medium, tarotkort och kristaller vinner terräng. Och både det ena och det andra börjar blandas in i vår kyrkliga kontext. 
Här gäller det att ha gott andlig omdöme och inte förföras av det ena eller det andra. 
 
I vår text varnas det för falska profeter och för de som kan ha drömsyner. Tecken och under är inte självklara kännetecken på äkta vara, och framgång är inte heller samma sak som sanning. Här testas vår trohet till Guds Ord.
 
Ty falska messiasgestalter och falska profeter
skall träda fram och göra stora tecken och under
för att om möjligt bedra även de utvalda.
Matt 24:24
 
Även mat och livsstil gavs det regler kring – och ett och annat betecknades som avskyvärt inför HERREN. Allt har han skapat, men när det används till andra syften än vad det var tänkt – ja, då blir det fel. Blodet, till exempel, missbrukas i hedniska seder, men samtidigt är det symbolen för livet och
även offer och försoning för synden. Därav kommer budet att inte äta blod. 
Och så har vi tiondet ...
 
Avsikten med tiondet är att ni ska lära er att alltid sätta Gud främst i era liv.
5 Mos 14: 23
(Handbok för livet)
 
´Tiondet´ kan vara maten till festmåltiden för tillbedjan, eller till de fattiga och behövande. Detta offer i festmåltiden kallas för korban och har betydelsen av att komma nära. Här är det glädje inför Guds ansikte. 
 
Kapitel femton och sexton påminner om det fjärde budet, och som då leder oss in i högtiderna. 
Det finns tre skördehögtider som firas i tacksägelse, men även något som visar på försoningen och förbundet. Påsken, som är befrielsen från Egypten och frälsningen. Pingsten, när man fick ta emot Torahn och senare den helige Ande. Lövhyddohögtiden, när det är fulländat i glädje och fest. 
 
Under vår livstid har vi nu uppdraget att göra gott och det med utmaningen att inte berömma oss av detta.
 
När du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
så att din gåva ges i det fördolda.
Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Matt 6: 3-4
 
En av de främsta rabbinerna i judisk tradition, Maimonides, skrev på 1100-talet en förteckning i stigande skala olika sätt man kan ge till välgörande ändamål:
 
1. Ge sorgset och motvilligt.
2. Ge mindre än vad som behövs – men med glädje.
3. Ge endast efter att ha fått en påstötning om det.
4.Ge innan någon ber om det.
5. Ge utan att veta vem som är mottagaren.
6. Ge utan att mottagaren vet vem som har gett gåva.
7. Ge utan att veta vem mottagaren är och utan att mottagaren vet vem som gett gåvan.
8. Den högsta formen av välgörenhet är att över huvud taget inte ge någon gåva till välgörande ändamål, utan att istället hjälpa de fattiga att bli upprättade genom att låna dem pengar, samarbeta med dem, ge dem arbetsuppgifter eller anställa dem. På detta sätt når man målet, utan att någon förlorar sin självkänsla.
 
Något att fundera på ...
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
48 Shoftim – "Domare"
5 Mos 16:18 - 21:9
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

46 Ekev – "Om"

Publicerad 2021-07-27 20:54:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

46 Ekev – "Om"
5 Mos 7:12  – 11:25
 
I början på vår vandring genom Moseböckerna kunde det kanske upplevas som ett omöjligt uppdrag att försöka förstå vad dessa böcker har att göra i vår tid, och om de verkligen kan sammankopplas med Jesu och apostlarnas lära.
 
Vi ser att det går en röd tråd av lydnad och välsignelse för folket, men samtidigt finns det fostran och dom. Det gäller att vara hörsam till kallelsen att vara det folk som är utvalt av Gud, för att låta Guds välsignelse komma alla jordens folk tilldel. 
Det är principer, lagar och ordningar i en livsstil som ska föras vidare i generation efter generation, mitt i tider av olika kulturyttringar. 
 
Folket blir nu påminda om vad den tidigare generationen hade ställt till med när man låtit göra en guldkalv. En avgudabild som var en styggelse. Men trots allt detta visade Gud sin trofasthet i att bland annat ge dem manna i öknen.
 
... för att han skulle lära dig förstå
att människan inte bara lever av bröd,
utan av allt som utgår ifrån HERRENS mun.
5 Mos 8:3
 
Det ord som Jesus citerade när han blev frestad av djävulen ...
 
Man har fått ett arv som man nu ska erövra, där tron och överlåtelsen kommer att prövas. En fostran eller en dom väntar, för allt får konsekvenser av handlingar som går utanför Guds vilja. 
 
Men vad kommer att hända när man kommer till "landet som flyter av mjölk och honung" efter att ha vandrat i en torr, het och eländig öken? Här kommer skarpa varningar, för högmodet lurar runt hörnet.
 
Se till att du inte glömmer HERREN din Gud,
utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag idag ger dig. 
... ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom.
... då må inte ditt hjärta bli högmodigt så att du glömmer HERREN din Gud ...
5 Mos 8: 11, 18, 14
 
Hela tiden kommer uppmaningen att lyssna, tala och leva ordet, men det får aldrig vara något som man har eller gör, som får imponera för att göra sig märkvärdig utav. 
 
Men varför var det så viktigt att man skulle inta detta land fastän de var "ett hårdnackat folk?"
Där fanns ett ogudaktigt folk som måste drivas undan, så de inte skulle bli Israel till fall. Dessutom hade Gud lovat deras fäder, Abraham, Isak och Jakob landet. 
Än idag, några tusen år senare, ljuder orden i trosbekännelsen Shema klart och tydligt:
 
Hör Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.
Och du skall älska HERREN, din Gud,
av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.
5 Mos 6: 4-5
 
Jesus sa:
Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.
Joh 14: 15
 
Det skrivna Ordet och den levande Messias - Guds Torah!
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
47 Re´eh – "Se"
5 Mos 11:26 - 16:17
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

45 Va´etchanan – "Jag vädjade"

Publicerad 2021-07-20 23:18:10 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

 
45 Va´etchanan – "Jag vädjade"
5 Mos 3:23  – 7:11
 
Mose har nu en helt ny generation framför sig. De äldsta är nu sextio år gamla eftersom bara de som var tjugo år och yngre vid uttåget ur Egypten för fyrtio år sedan var de som blev lovade att få komma till Löfteslandet. Nu behövde Mose undervisa och repetera vad som gällde och vad Gud hade talat till dem i förbundet på berget Sinai.
Vem är Gud och vad förväntas av dem som folk? 
 
Det som kännetecknar undervisningen är inte en massa doktriner utan det handlar mera om en uppmaning till lydnad - där Guds Ord ska levas!
 
Till att börja med får vi veta att Gud är både en renande och en förtärande eld, beroende på vår relation till honom. Vill jag följa Gud renar han mig, men om jag vänder mig emot honom är han en förtärande eld. Han är även en nitälskande Gud, en svartsjuk Gud. Det talar om att vi aldrig kan blanda in någon eller något annat som kan vara vårt beskydd och vårt liv. I allt detta är han en barmhärtig Gud. Det handlar om vår lydnad.
 
Ty HERREN, din Gud är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud.
v.4
Men om ni där söker HERREN, din Gud, skall du finna honom, 
om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.
När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, 
skall du vända om till HERREN, din Gud och lyda hans röst.
Ty en barmhärtig Gud är HERREN, din Gud.
Han skall inte överge dig eller förgöra dig.
Han skall inte glömma det förbund
han med ed har ingått med dina fäder.
5 Mos 4: 24, 27-31
 
Om vi nu tror på detta är frågan hur ska vi leva. Om jag tror – vad gör jag då och hur ska jag visa detta – för Guds Ord ska levas!
 
Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.
Och hans bud är inte tunga.
1 Joh 5:3
I denna veckotext finns det största budet i den judiska "trosbekännelsen", Shema (hör).
Lyssna och lyd:
 
Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.
Och du skall älska HERREN din Gud, av hela ditt hjärta
och av hela din själ och av all din kraft.
5 Mos 6: 4-5
 
HERREN är en, har gett många teologiska diskussioner då judarna inte accepterar treenigheten, eftersom en del kyrkofäder gett felaktiga tolkningar. Men här finns samma tanke som när Adam och Eva blev ett kött. Det handlar om echad, enhet.
 
Dessa ord som jag idag ger dig befallning om , skall du lägga på hjärtat.
Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem
när du sitter i ditt hus och när du går på vägen,
när du lägger dig och när du stiger upp.
Du skall binda dem som ett tecken på din hand,
och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna.
Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
5 Mos 6: 6-9
 
Vi ska undervisa, repetera och "vässa" varandra och våra barn. Den första kultur som hade skolor var just den judiska. Den har funnits ca 100 år före vår tideräkning och var då allmän skolgång för alla barn. Vi ska även visa offentligt att vi tillhör Guds folk. Här kan nog vår uppfinningsrikedom behöva tas tillvara. Våra liv och vårt leverne skall väcka till liv hos andra en hunger och längtan efter att få se och uppleva Gud. 
 
Håll sabbatsdagen så att du helgar den,
så som HERREN, din Gud, har befallt dig.
5 Mos 5:12
Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.
2 Mos 20:8
 
Håll sabbatsdagen och tänk på sabbatsdagen ...
I vår kultur och livsrytm kanske det inte är så lätt att leva utifrån detta, men vi kan börja med att tänka på att sabbaten faktiskt börjar på fredagskvällen. Och – egentligen – varför skulle det vara så svårt att ta några steg vidare ..? Så många olika faktorer var inblandade när sabbaten började glida över till söndagen. Jerusalems fall år 70, politik och antisemitism är några av dessa. 
 
Ni skall inte fresta HERREN, er Gud,
så som ni frestade honom i Massa.
5 Mos 6:16
 
Här har vi ett allvarligt ord som är värt att stanna upp något inför. I Massa började folket klaga och kräva att de skulle få vatten. Men minns de inte allt Gud gjort för dem? Var fanns förtröstan och tilliten? Att sätta krav på Gud för att följa och lyda fungerar inte. Då frestar vi Gud! Detta är också exakt det ord Jesus sa till djävulen. Allt handlar om tillit och förtröstan - och det ska då inte behöva krävas manifestationer.
 
Här, mitt emot Jeriko, får nu folket kliva in i berättelsen kring händelserna vid uttåget ur Egypten, som ger frälsning och befrielse i det löfte Gud gett till Abraham. Vid berget Sinai möter de HERREN i röster och eld och får då del i förbundet i budorden, där lydnad till HERRENS ord är vägen vidare i helgelse för sitt folk. 
 
Så kommer vi till andra sidan korset i Apostlagärningarna. På pingsten, när man minns händelserna vid Sinai berg i sitt firande, kommer Guds Ande "såsom tungor av eld" och man talar språk på jordens olika språk ... 
Och lagen börjar skrivas i människors hjärtan – och inte som en skrift på sten ...
 
Jag skall lägga min lag i deras inre 
och skriva den i deras hjärtan.
Jer 31: 33
 
 Och Guds Ord ska levas!
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
46 Ekev – "Om"
5 Mos 7:12  – 11:25
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

44 Devarim – "Ord"

Publicerad 2021-07-20 20:35:51 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

44 Devarim – "Ord"
5 Mos 1:1  – 3:22
 
Här ser vi Mose i Femte Mosebok när det är dags att överlämna uppdraget till en ny generation där vi möts av Guds trofasthet och kärlek. Det gäller att alla har förstått och överlåtit sig till de utmaningar som ligger framför även om de vet att Gud lovat dem "landet som flyter av mjölk och honung". 
Folket har mönstrats och nu ska de få höra en lång undervisning och predikan av Mose som tog veckor! Eftersom det var ett nytt släkte  behövde Mose berätta om Guds olika ingripanden på vägen,  hur man lever ett gudfruktigt liv och överlåtelse till honom. Här möter vi kärlekens evangelium och ser då även paralleller till Psaltarpsalmerna 107–150, som är lovsång- och tacksägelsepsalmer till Gud och hans Ord.   
Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Jesus – Profeten likt Mose".
 
Deuteronomium, Femte Mosebok, har betydelsen "Den andra lagen", men det står i betydelsen att det är en upprepning eller "Den stora repetitionen". Alla dessa kapitel ser historiker har ett upplägg som påminner om andra förbundsdokument i antikens Mellanöstern. I vår tid jämför vi ofta nya och gamla testamentet med lag och nåd, men hela detta förbundsdokument visar på Guds nåd och hans kärleksrelation till sitt folk. Här ser vi hur gudsrelationen genom tro och Guds nåd blir levande med ett försoningsoffer som grund. 
Arton gånger står det "lyssna och lär", och beviset på att man tagit till sig detta är: när man lyssnat lyder man! I lagen blev de medvetna om sin synd men får då också se vägen till upprättelse till en levande gudsrelation. 
Fyrtio år har nu gått sedan man lämnat Egypten, en sträcka som egentligen bara skulle ta 11 dagar. Men det var något mera än att bara komma till ett nytt land. Folkets stora utmaning var att lära sig förtrösta på sin Gud och följa honom i lydnad. Ur detta kom lagen för att folket skulle lära sig hur man skulle förhålla sig till honom. "Kom ihåg" står det lite varstans i denna bok. Det gäller att lyssna – och lyda!
 
I NT finns 80 citat från denna bok, vilket visar också på dess betydelse för de första kristna. Detta var ju sammanfattningen av deras undervisning, Torah, som skulle vara vägledande i en ny tid där Jesu död blev det fullkomliga offret, och hans uppståndelse det stora vittnesbördet om Guds kraft och vem han är. 

Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, 
så skall jag sätta dem till huvudmän över er.
5 Mos 1:13
 
I den judiska traditionen kan man bilda en församling, minyan, utifrån tio personer, där en set din är tre äldste som är utifrån tradition "liten domstol" och står i pluralis. 
 
Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män,
och satte dem till huvudmän över er,
som befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio
eller över tio och till tillsyningsmän i era stammar.
5 Mos 1:15
 
Utifrån synagogans struktur börjar så småningom församlingar bildas, där domare och äldste var ledare. Men politiska utmaningar började sudda ut hur man skulle utse dessa förtroendeuppdrag. Det utvecklades ett köpslående kring detta, vilket ledde till att det kom felaktiga domslut eftersom man inte förstod Torahns auktoritet och vad den undervisade. Här, i denna oförståelse under bland annat 200-talet,  finns många av hednakyrkans "kyrkofäder". 
 
Någon grad fel kan med tiden leda till helt andra områden än vad det var tänkt ...
 
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
45 Vaétchanan – "Jag vädjade"
5 Mos 3:23  – 7:11
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

43 Massei - "Vandringar"

Publicerad 2021-07-09 22:24:18 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

43 Massei - "Vandringar"
4 Mos 33:1 – 36:13
 
Nu kliver vi in i den reseskildring som Mose skrivit ner under de fyrtio år de varit i öknen. På de olika platserna har de upplevt både dom och nåd, uppror och överlåtelse. Även anvisningar från HERREN, om hur man ska inta landet, vilka landets gränser det ska vara, samt hur man ska dela upp landet mellan stammarna, får Mose dela med sig utav. 
Och man är på Moabs hedar vid Jordan - mitt emot Jeriko ...
 
Man har vandra och vandrat år efter år, men första och sista året var det flest uppbrott. Fjorton platser första året, åtta platser sista året, men däremellan under trettioåtta år var det tjugo olika platser man vandrade till.
En bild på några av de platser som beskrivs i texten.
 
Någon verklig strategi var svår att se, men man följde elden om natten och molnstoden på dagen. 
 
Allt började med att man fick se Guds dom över Egyptens alla gudar när de frimodigt fick dra ut ur landet Egypten för att med tiden komma fram till Moabs hedar. 
Och de stora ledarna har dött bort en efter en ...
 
Nu är det bara Mose som är kvar och han vet att hans tid nu också håller på att rinna ut. Josua står beredd att ta över tillsammans med en ny generation. Hela sitt liv har man hört om uppdraget som nu har gått vidare till dem att förverkliga och utföra. 
Mitt i allt detta är folkets historia viktig att ha med sig. Av segrar, misstag, otro och uppror, kan man ha med sig erfarenheter och förståelse som behövs för framtiden. Historien finns där som en vägvisare och kompass för nya utmaningar.
 
Vid Röda havet får man se Gud kraft och räddning och vid Mara kommer fostran vid de bittra källorna.  Vederkvickelse vid Elims vattenkällor, manna och vaktlar i öknen Sin,  och giftormar mellan Hor och Obot är några andra anhalter på vägen till Moabs hedar där man nu befinner sig - och en ny generation hade just lurats in i Bileams bedrägeri med Moabs döttrar och deras avgudar. Hur skulle det gå med allt detta "i bagaget"?
Vi får här en sammanfattning av det som varit och när vi nu kliver in i Femte Mosebok får vi del av Mose sista predikan - för nu gäller det!
Varje stam skall få sin arvslott, men leviterna har ingen egen mark men skall få del av de andras skördar för sitt uppehälle. De är folket som skall leva sina liv vid tabernaklet och templet för att vara de som upprätthåller relationen mellan folket och Gud. 
 
Sista kapitlet i denna bok tar upp frågan om vad som händer med arvet om det är bara döttrar som finns i familjen. För att behålla marken måste de gifta sig inom stammen, men som vi ser i kung Davids släktträd finns tre hedniska kvinnor med, rahab, Rut och Naama. De och deras barn blev utifrån den tiden betraktade som judar. 
I vår tid räknas bara de som är födda av en judisk mor som judiska. Detta förändrades under medeltiden eftersom det förekom många våldtäkter och man behövde säkerställa den judiska identiteten. Det är då intressant att se hur Jesu släktled i evangelierna visar på både på Josefs och Marias släktträd. 
 
Så avslutar vi denna bok, med rabbinernas traditionella tillägg:
Chazak! Chazak! Venitchazek!
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Vi lämnar Numeri och går nu vidare till Thorans sista bok som är Deuteronomium, Femte Moseboken.
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
44 Devarim – "Ord"
5 Mos 1:1  – 3:22
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
 
 

42 Mattot – "Stammar"

Publicerad 2021-07-09 22:23:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Avsnitt 42 och 43 är en dubbeltext denna vecka. Länk till nästa text ligger i slutet av denna veckotext. 
 
42 Mattot – "Stammar"
4 Mos 30:2  – 32:42
 
Att hålla sitt ord och tala sanning är något av det mest fundamentala i en relation för att den skall vara trovärdig och fungera. Ett förtroende som gör att man kan lita på varandra i alla möjliga och omöjliga situationer, men undanflykter och bortförklaringar kan i ett nu riva ner förtroenden som kan ha byggts upp under lång tid. 
Ja är ja - och nej betyder nej ...
Under denna tid, där vi nu följer Mose, var ett muntligt löfte lika bindande som ett skriftligt löfte i vår tid. 
 
Nu är det inte lång tid tills det är dags att gå över Jordanfloden för att inte landet, men återigen krävs en förberedelse och noggrannhet. Många av folket hade förletts av Bileams inflytande och man behövde komma till ett avslut. Det blev krig och erövringar men i allt detta måste man rena föremål, människor och djur för att kunna återigen gå in i lägret. Eftersom man hade varit i kontakt med döda skulle allt tvättas och renas. Utifrån detta har man med tiden lagt på lager på lager av komplicerade renhetsritualer som Jesus kallade för "de äldstes stadgar", medans allt detta egentligen i början var tänkt som det man skulle tillämpa i samband med offren i tabernaklet eller templet. 
 
Nu börjar vi närma oss själva crescendot i hela berättelsen - och då kommer några stammar på en egen ide! Varför ska vi gå vidare när allt är så bra här?! Mose blev misstänksam över förslaget som tre av stammarna gav (Ruben, Gad och halva Manasses stam). Försökte man undvika striderna på andra sidan floden och lämna de andra stammarna? Efter samtal förstod man att så inte var fallet. Man var beredda på att gå vidare tillsammans med de andra tills arbetet var avslutat, även om man själv inte fick någon del i detta. Gud hade ju lovat ett stort område och även marken på Jordans östra sida var deras som de just erövrat. 
På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abraham och sade:
"Åt dina efterkommande skall jag ge detta land,
från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat".
1 Mos 15:18
 
Tyvärr kan vi se att landets storlek inte sedan överensstämmer med löftet som Gud gav. I det förbund man ingick med HERREN så är lydnad och trohet de ingredienser som ger förutsättningarna för fullt uppfyllda löften. 
 
Nästa text som ska läsas denna vecka är: 
43 Massei - "Vandringar"
4 Mos 33:1 – 36:13
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
44 Devarim – "Ord"
5 Mos 1:1  – 3:22
 
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

41 Pinchas – Pinehas"

Publicerad 2021-07-02 22:29:22 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

41 Pinchas – Pinehas"
4 Mos 25:10 – 30:1
 
En ny generation israeliter står på randen till det förlovade landet och avfall, problem och frågor hopar sig. Hur ska man göra och vem har rätt? Allt måste bli klart och vara väl förberett för att överta arvet som man fått i blodslinjen från Abraham, Isak och Jakob.
Det är en ny generation och ett nytt land, och en ny ledare ska tillsättas.
 
Översteprästens son, Pinehas, tog saken i egna händer i ett fall som egentligen skulle ha en rättslig ordning. Men här var det en sann nitälskan för Guds lagar som gjorde att Gud till och med sa att han skulle upprätta ett fridsförbund med honom. 
Frälsningen man varit med om i befrielsen från Egypten går nu över i en annan fas. Nu handlar det om att inta landet - i strid! Men seger i en fysisk strid är det löfte som finns förberett för dem när de går på Guds tilltal, likaväl som det är förberett för oss, men då i en andlig strid.
Man påbörjar en folkräkning för att se hur stor arme´ man har, men även för att se hur man ska fördela landet mellan de olika stammarna. Och mitt i allt detta måste man utse en ny ledare, för Mose ... nej han får ju inte komma in i landet.
 
Det blir inte någon av Mose söner eller släktingar som blir utsedda som ledare och härförare, utan en trogen medarbetare, Josua, som redan från första stund för fyrtio år sedan valt att hålla sig nära tabernaklet och Mose. Även översteprästen bekräftade valet genom urim och tummin. Att allt gjordes offentligt var en viktig handling. Folket skulle aldrig behöva tveka om att Josua var utvald av Gud att bli Mose efterträdare. På liknande sätt har Jesus överlåtit uppdraget till sina lärjungar i vår tid. 
 
Så kommer vi till kapitel tjugoåtta och tjugonio - prästernas kalender. Här ger Mose en förteckning om vilka offer som ska bäras fram och vid vilka tillfällen. Men dessa offer kan enbart ha en plats om det finns ett tabernakel/tempel. Här firade folket en gudsgemenskap i den mat som man åt. I vår tid kan vi se hur Jesus talat om sin kropp och sitt blod som brödet och vinet som vi delar vid nattvarden.
 
Befall Israels barn och säg till dem: 
Var noga att ni på bestämd tid bär fram mina offer, 
min mat av mina eldsoffer,
till en ljuvlig doft för mig.
4 Mos 28:2
 
Varje dag skulle ett lamm bäras fram klockan nio på morgonen och klockan tre på eftermiddagen. Det skulle alltid finnas ett lamm - ett tamidoffer - på altaret. Ordet tamid betyder "ständig" och vi kan se att Jesu offer var ett offer en gång för alla. Ett ständigt verksamt offer. 
 
Det var vid tredje timmen de korsfäste honom .
Mark 15:25
 
Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: 
"Eloi, Eloi, lema sabaktani?"
Det betyder "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
Mark 15: 34, 37
 
Det var fastställda tider för bön vilket vi kan läsa om i bland annat  apostlagärningarnas berättelse från den första tiden. Vid dessa avtalade tider för offer i templet var det daglig bön. 
Om pingstdagen läser vi :
Det är inte som ni tror att de är berusade.
Det är ju bara tredje timmen på dagen.
Apg 2:15
 
Petrus och Johannes var påväg upp till templet
vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen.
Apg 3:1
 
Det förekom även mat och drickoffer samt morgonrökelse, och minorahn skulle underhållas för att aldrig slockna. På sabbaten fördubblades offren och de stora högtiderna hade sina bestämda offer. Det var tilläggsoffer som kallas mussaf. I vår tid har vi Jesu ständigt verksamma offer som gäller och utan tempel är det inte heller aktuellt för det judiska folket att frambära djuroffer. 
 
Men vad rör allt detta oss? Allt har sin symbolik och sitt syfte, samt att det finns högtider som har uppfyllts och som skall uppfyllas. Kanske är det våra "mussaf" i att läsa och studera, som hjälper oss att rikta vår uppmärksamhet till de avtalade högtidstillfällen som HERREN inbjuder oss att fira tillsammans med honom. 
Det finns även en mötestid vid nymånad, Rosh Chodesh, när man ser den första lilla månstrimman. I mitten på månaden är det fullmåne och i slutet på månaden är den osynlig. Men denna dag räknas inte som en helig sammankomst, men det är något som uppmärksammas i bön eller med några enkla festligheter. 
 
Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag
skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN.
Jes 66:23
 
Det finns en tanke kring detta att månen "föds på nytt", och i detta kan vi se pånyttfödelsens högtid. 
En tid av förnyelse och att börja om där vi ser Guds trofasthet i sitt förbund.
 
Se dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus.
Jer 31:31
 
"Nytt förbund" - brit chadashah - har samma grundord men olika böjningar som chodesh (månad).
 
Rosh Chodesh - Nymånad
Brit Chadashah - Nytt förbund
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa två texter:
 
42 Mattot – "Stammar"
4 Mos 30:2  – 32:42
43 Massei - "Vandringar"
4 Mos 33:1 – 36:13
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

40 Balak – "Balak"

Publicerad 2021-06-25 09:47:35 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

40 Balak – "Balak"
4 Mos 22:2 – 25:9
 
Bileams åsna har vi väl alla hört talas om, men vad åsnan hette vet vi inte - men tala kunde den!
Det är allmänt känt hur till exempel elefanter, apor, leoparder och ödlor kan känna av jordbävningar utifrån infraljud som är lågfrekventa ljudvågor, eftersom de har andra sinnesförmågor än vi - men här är det något helt övernaturligt.
Antagligen hade denna åsna varit med om både det ena och det andra, för hennes herre var en av den tidens mest eftertraktade och främsta spåman. Man har hittat en inskrift i Deir´Allah i Jordanien på en vägg från 500-talet f. Kr. vilket visar på att han var internationellt berömd i den hedniska världen. 
 
Allt började med att Israels barn ville passera igenom Moabs land på väg mot Löfteslandet. Man hade inga planer på krig, men fruktan föll över moabiternas kung Balak, som "fruktade för folket därför att det var så talrikt, och täckte markens yta." 
I denna desperation ta Balak till svartkonst. Nu räcker inte arameernas styrka, utan man måste få gudarnas ingripande. 
Efter att en ansenlig delegation uppvaktar Bileam med bland annat en spådomslön, blir han övertalad att följa med dem - för att förbanna Israel! 
Man går från den ena bergstoppen till den andra och på varje plats offrar man. Det är kända babyloniska ritualer för teckentydning - och på varje plats kan inte Bileam annat än att välsigna Israel. Men Bileam är en hopplöst kluven person. Å ena sidan ... å andra sidan ... Troligtvis hade han flera olika gudar som han dyrkade, och under historiens gång har man diskuterat vem han egentligen var. Några har kallat honom för en "skymningsmänniska" som både vandrar i ljuset och i mörkret. Var han en falsk profet och avgudadyrkare eller kan man se att han "bara" föll för sina begär av ära och makt? 
Josua som var samtid med Bileam talar om honom som en spåman, vilket även Judas och Petrus gör i sina brev (Jos 13:22, Jud 7,11, 2 Petr 2:15-16).
Men trots allt detta är Gud fullt verksam. En ängel visade sig för åsnan vilket gör att Bileam till slut inser - och ser - vem det är som talar: 
 
Se, jag har gått ut för att hindra dig,
ty jag ser att den här vägen leder till fördärvet.
4 Mos 22:32
 
Bileam är "bakbunden" att välsigna, men han är fylld av både det ena och det andra. Ära, berömmelse och rikedomar är något som lockar och är den stora belöningen. Kanske påminner han också i vår tid om New Ages intressen av att ha flera olika gudar. 
Men ingen trolldom eller spådom hjälpte mot Israel, så något annat måste till. Eftersom Bileam inte lyckats förbanna Israel gör han något av det motsatta. Han ser till att något händer inifrån. 
Inbjudan till Moabs gudars offermåltider ledde till otukt och ett katastrofalt avfall. 
 
Ändå var det just de som på Bileams inrådan
förledde Israels barn att begå otrohet mot HERREN saken med Peor,
så att hemsökelsen kom över HERRENS menighet.
4 Mos 31:16
 
Det blev andliga konfrontationer där otukt och avgudadyrkan bland folket blev det sätt Bileam förledde folket till avfall när det inte gick på annat sätt. 
En perfekt blandning med hedendom - och vi har en synkretism - likt det vi har i vår tid ...
 
I allt detta kaos finns trots allt några versar som glimmar till och omnämns som en förutsägelse om Messias, och som även de som skrev dödahavsrullarna ser som messianska. 
 
En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel.
4 Mos 24:17
 
... och 4 Mos 24: 5-9 läses varje sabbat i synagogan.
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
41 Pinchas – Pinehas"
4 Mos 25:10 – 30:1
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

39 Chukat – "lagstadga"

Publicerad 2021-06-17 23:27:24 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

39 Chukat – "lagstadga"
4 Mos 19:1 – 22:1
 
I bibeln finns många obegripliga och märkliga saker som är svåra att förstå. En röd ko vars aska som ska kunna rena från synd är en av dessa chukah, som rabbinerna kallar det för, när det är en text man inte ha någon förklaring till. Det är bara något att acceptera och lyda. Men visst kan det finnas dolda förklaringar och historiska paralleller som gör att man kanske är något på spåret. 
I början på Israels barns ökenvandring blev deras otålighet övermäktig, och i stället för att invänta på Guds tilltal gjorde man sig en guldkalv. När deras synd och uppror uppdagades krossades guldkalven till pulver och ströddes i vatten som Mose tvingade folket att dricka. 
Men tillbaka till den röda kon eller kvigan som man även kallar den ...
Visst ser man paralleller mellan guldkalven och den röda kvigan. Rött som guld och båda kor. Den ena till fall den andra till upprättelse. Genom att ta askan från den röda kvigan och blanda ut det i vatten, fick man fram det som krävdes för att kunna utföra reningssermonin för att bli fri från dödens "smitta".  Ingen kunde komma till templet som hade varit i kontakt med döda utan att först ha blivit bestänkta med detta vatten. Samtidigt ska man komma ihåg att orenhet är inte samma sak som synd. 
Bland rabbinerna har man ständigt letat efter en helt felfri röd kviga. Den är förutsättningen för att man ska kunna gå in i templet, och templet är i allra högsta grad på deras agenda att byggas upp. Men inget tempel utan röda kvigan - och ingen kviga utan templet. De är beroende av varandra ... Men allt detta renade bara till det yttre medans vi nu har det fullkomliga offret. 
 
Flera av bibelns chukah kan vi se har fått sin förklaring på "andra sidan korset". Vi ser Jesu blod och hans offer, men ännu återstår ett och annat att även för oss bli uppenbarat av olika bibeltexter som håller en slöja för framtiden. 
 
Han gick en gång för alla in i det allra heligaste,
inte med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod,
och vann en evig återlösning.
Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga,
stänkt på det orena, helgar till yttre renhet,
hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar,
så att vi tjänar den levande Guden.
Hebr 9:12-14
 
 "Rena våra samveten från döda gärningar", är också det som vi ser hänger ihop med att nalkas Gud utan att vara befläckade av dödens orenhet. 
 
I kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste.
Hebr 10:19
 
 Åren går och snart är hela den äldre generationen borta. Kvar finns Mose, Aron, Mirjam, Josua och Kaleb tillsammans med de som växt upp i öknen. 
Så dör Mirjam och strax efter klagar man på Mose att man saknar vatten - helt plötsligt efter alla dessa år ...
Mose slår på klippan och följer därmed inte HERRENS instruktioner. Han gjorde som han hade gjort många år tidigare (2 Mos 17:6), vilket då skulle kunna varit naturliga igenkalkade källsprång, men nu skulle han tala! Kanske förväntades det att man vuxit i tro på HERREN under ökenvandringen och den yngre generationen förväntades leva i "undrens tid".
 
Men HERREN sade till Mose och Aron:
"Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon,
därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."
4 Mos 20:12
 
Sedan dör Aron och återigen kommer klagomål mot Mose. "Varför har ni fört oss upp ur Egypten. Vår själ avskyr den eländiga mat vi får ..."
Ja, det finns ett och annat att klaga på när man inte själv varit under Faraos piska i Egypten.
En ny generation ...
I närmare fyrtio år hade folket beskyddats från ormar och skorpioner, som det finns gott om i öknen, men nu verkar man vilja gå sin egen väg - för kanske man vet bäst själv - och ormarna kommer in i lägret. När detta inträffar inser man sin synd och sitt misstag och ångrar sig. I ökenområdet som är rikt på koppar, tillverkar nu Mose utifrån Guds instruktioner en kopparorm, som han sätter upp på en påle. Den som blivit biten av en orm ska fästa blicken på kopparormen och få leva. 
I det hebreiska språket finns här några intressanta iakttagelser. Koppar kommer från samma hebreiska grundord som orm, och påle har också betydelsen mirakel. 
 
Liksom Mose upphöjde ormen i öknen,
så måste Människosonen bli upphöjd,
för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Joh 3:14-15
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
40 Balak – "Balak"
4 Mos 22:2 – 25:9
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
 

38 Korach – "Kora"

Publicerad 2021-06-09 19:35:18 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

38 Korach – "Kora"
4 Mos 16:1 – 18:32
 
 I vår tid kan vi se hur Guds Ord kan förvrängas. Det som är sanning blir lögn och lögn blir sanning – och det var precis det som hände här i denna veckotext. En mobb som har slipat sina argument och drivs av avundsjuka och missunsamhet. 
 
Varför är det bara Mose som man ska följa och lyssna tll för alla är ju heliga? Och Aron, varför fick han bli överstepräst, han som är Mose äldre bror? Kanske de försöker skaffa sig en position precis som man sett prästerna i Egypten hade med politiskt och ekonomiskt inflytande ...
"Nu får det vara nog" kom man och sa. Det var leviten Kora och några av Rubens stam, samt tvåhundrafemtio män som var folkvalda, som väckte detta uppror mot Mose. 
Här har vi förebilderna på det som skulle komma av kung, profet och präst. Och historien upprepar sig av ifrågasättande av Messias som kung, profet och präst. 
 
Att sträva efter en jämställd position fungerar inte här. Det handlar inte om demokrati där alla får säga sitt. Gud utser ledare som får förmedla hans tilltal i en teokrati.
Nu blir även Mose upprört och ropar ut "Nu får det vara nog"! I ett test ska man se hur Gud talar och utväljer, och utgången blir uppenbar. Marken öppnar sig och uppslukar upprorsmakarna, men det som händer tragiskt nog, är att folket dagen efter fortsätter att knota. I allt detta kaos börjar en hemsökelse och människor dör, men en person, Aron, kan utifrån sin översteprästerliga tjänst göra hela skillnaden när han stod med rökelsen mellan de döda och de levande. Tidigare hade bl.a. leviter försökt sig på att bära fram rökelse, men då med en katastrof som utgång. Deras rökelse ledde till död, medans Arons rökelse ledde till försoning.
Vem som helst kan inte göra vad som helst – som sagt!
 
Kora var levit men ville ha mera. I allt detta förstod han inte vilket fantastiskt viktigt uppdrag Gud hade gett till dem. Problemet var att han började tillåta avundsjuka ta över och förstärkas, genom att få med andra i resonemanget. Leviternas uppdrag var att vara portvakter och tempelvakter (och längre fram i historien ansvarig för sång och musik) och allt deras uppehälle skulle ombesörjas av folkets tionde. De skulle tjänstgöra vid de dagliga ceremonierna i tabernaklet. Man bodde närmast runt om tabernaklet och hade i uppdrag att se till att inget orent kom i kontakt med det heliga. 
Prästernas uppgift var att göra tjänst vid altaret och utföra prästämbetet, och de fick bland annat ta del av tiondet från leviterna för sitt uppehälle.
Gud talar om att han har ingått ett saltförbund med dem och alla matoffer skulle beströs med salt. Saltet är en symbol på hur förruttnelse förhindras och det har en konserverande funktion. Ett evigt saltförbund inför HERRENS ansikte. 
 
Men finns det någon parallell eller bild som kan vara viktig för oss i vår tid att se och förstå?
Man talar ofta om att församlingen föddes på pingstdagen, men då hoppar man över viktiga historiska händelser. Om man läser lite mera noggrant så ser vi hur församlingen föddes här ute i öknen. 
Septuaginta som är den äldsta översättningen från hebreiska till grekiska tydliggör resonemanget. Hebreiska ordet kahal översätts vanligen med "församling" med ordet ecclesia, som har betydelsen "kallade ut". 
 
Men ni är ett utvalt (eklektos) släkte, ett konungsligt prästerskap,
ett heligt folk, ett Guds eget folk,
för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,
han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
1 Petr 2:9
 
 Här i denna berättelse har vi ett ledarskap med Kora i spetsen, samt 250 utvalda ledare bland folket. Människor med viktiga uppgifter och som spelat stor roll vid uttåget ur Egypten. Men nu börjar deras målsättningar grumlas och maktbegär tar över. Man kommer med påståenden som att ´ni är inte bättre än några andra, alla är utvalda av Herren´ och ´vi behöver inte lyda er´. Visst finns det sanningar i en del av detta, men problemet är att de drar felaktiga slutsatser. Man använder delar av Guds tilltal för att driva sin egen åsikt, och man ger sig på Mose och Aron för att stärka sin egen maktposition. 
Känner vi igen detta i vår tid ..?
Församlingen i öknen har problem ...
 
Så viktigt att var och en förstår sitt gudagivna uppdrag och utför det på bästa sätt.
 
Och Mose sade till Kora: "Hör ni Levi söner!
Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet 
för att låta er komma inför sig och göra tjänst i HERRENS tabernakel
och stå inför menigheten och betjäna den.
Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. 
Och nu begär ni också prästämbetet!"
4 Mos 16:8–10
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
39 Chukat – "lagstadga"
4 Mos 19:1 – 22:1
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

37 Shelach – "Sänd ut"

Publicerad 2021-06-04 20:03:49 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

37 Shelach – "Sänd ut"
4 Mos 13:1 - 15:41
 
 Att vara annorlunda har alltid ett pris med sig – av förluster och belöningar. Aldrig bekvämt och alltid ifrågasatt. Kaleb och Josua var sådana personer, för att inte tala om Mose. 
Vad formade dem att bli annorlunda än alla andra? I allt vad vi gör, handlar det om vårt hjärta och vår inställning. Mose såg något unikt i Josua, för egentligen var hans namn Hosea, som betyder frälsning. 
Nu fick han alltså heta Josua (Yehoshua), som betyder "Herren kommer att frälsa/befria". Hebreiskans Josua har sedan översatts till Yeshua på grekiska och så har vi nu namnet Jesus. Han var den unga pojken som alltid ville vara tillsammans med Mose och det kom att prägla hans liv, tankar, inställning och handlingar. Namnet Kaleb har också en viktig betydelse. Om man ser det som ett sammansatt ord får det betydelsen "Enligt hjärtat".
 
Deras stora uppdrag var nu att bespeja löfteslandet, för om några veckor skulle hela folket sedan kunna vara där. Hur såg det ut, vilka bodde där och vad kunde man förvänta sig att få del av i landet?
Så kom rapporten från tio av de tolv spejarna:
 
Vi kom till det land som du sände oss till.
Det flödar verkligen av mjölk och honung och här är frukt därifrån.
Men folket som bor i landet är starkt ...
Inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat ...
... och vi var som gräshoppor i våra egna ögon ...
4 Mos 13:28,29,33, 34
 
 I all denna kaos försöker Kaleb och Josua argumentera och lugna ner folket och säger "vi kan göra det". 
Men folket vägrar tro, trots alla tecken och mirakler, och domen kom mot de tio spejarna och de blev dödade samma dag. 
Dagen efter får de för sig att dra iväg mot landet – utan att ha gjort upp med HERREN. De har klagat, kritiserat och gjort uppror, och det har ingen välsignelse med sig om man inte tar itu med synden. Det som är rätt kan ändå bli helt fel – och många år i öknen väntar dem.
 
I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden,
men HERRENS förbundsark och Mose lämnade inte lägret.
4 Mos 14:44
 
Under fyrtio dagar hade man bespejat landet, och nu blir det fyrtio år i öknen – ett år för varje dag. En lång tid av fostran ligger nu framför folket och det gäller att ha HERRENS bud för sina ögon så man inte faller av. Hörntofsarna på kläderna skulle hjälpa dem att minnas, tänka och följa Guds bud och vara ett heligt folk.
 
Det var mitt i sommaren och man hade kommit till ett vägskäl – en gräns – som hade visat deras otro att våga gå vidare. Det var ju bättre att gå tillbaka till Egypten hade man resonerat. Men nu fanns ingen väg tillbaka. Moln- och eldstoden skulle visa vägen. 
 
Enligt traditionen inträffade denna händelse nionde dagen i femte månaden, ett datum som är förknippat med många tragiska händelser i den judiska historien. Det är den näst allvarligaste dagen efter Yom Kippur. Tisha B´ Av heter denna minnesdag och man fastar, sörjer och läser Klagovisorna. 
 
Detta datum år 586 f.Kr. ödelades det första templet av babylonierna och även det andra templet år 70 av romarna. Bar Kochbas revolt krossades av romarna år 133 och man fördrevs från England år 1290 och Spanien år 1492 – allt detta på samma datum. Men även Himmlers undertecknande av "den slutliga lösningen" och många ytterligare händelser har inträffat detta datum i den judiska kalendern.
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
38 Korach – "Kora"
4 Mos 16:1 – 18:32
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"

Publicerad 2021-05-28 21:40:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"
4 Mos 8:1 - 12:15
 
Man kan ju undra varför vi lägger ner tid och engagemang i texter som för många är nära på uträknade. Visst kan historien om det judiska folkets framväxt vara intressant, men det är något mera - och något större!
 
Allt det som hände med Israels folk är som sagt varnande exempel.
Och de skrevs ner för att hjälpa oss som lever i den tid då världen går mot sitt slut.
1Kor 10:11 (Handbok för Livet)
 
Om vi läser nya testamentets texter kan man se att apostlarna ofta citerade gamla testamentet, Tanakh. De binder ihop texter från de olika böckerna på ett självklart och naturligt sätt. De var så bekanta med alla de citat de lärt sig memorera utantill i sin barn- och ungdom, vilket gjorde att "när slöjan togs av" kunde man se klart vad allt var.
Bibelns olika författare byggde på den grund och uppenbarelse som förmedlats av Mose. Vi kan se förebilder, uppenbarelser och paralleller under historiens gång som gör att vi tillslut kommer tillbaka till grunden och fundamentet för den kristna tron, som i sin tur har fått sin slöja borttagen mer och mer ...
Och allt handlar om hur man närmar sig en helig Gud ...
Minorahn - ljusstaken - har alltid haft en central roll i Israels historia, och då inte bara som en symbol. I Jesaja och Lukas står det om att de skall bli ett ljus för hednafolken (Jes 42:6, Luk 2:32).
Så kommer Jesus - världens ljus!
 
Jesus talade åter till dem och sade:
"Jag är världens ljus.
Den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus."
Joh 8:12
 
Ljusstaken utformad som ett träd med mandelblommor samt silvertrumpeterna som enbart prästerna blåste i, när de kallades samman, bröt upp, varnade i krig samt markerade högtider, båda dessa föremål vet vi idag hur de såg ut tack vare Titusbågen i Rom. Vem kunde ana att Jerusalems totala förstörelse år 70 e.Kr. skulle få bli vittnesbördet om deras historia in i vår tid, närmare tretusen femhundra år senare?
Efter att allt är färdigbyggt, instruerat ,undervisat och invigt, är det dags att dra vidare från Sina öken till Parans öken. Men nu sätts både folk och ledarskap på prov!
Det är fel på maten. Den är för ensidig och tråkig och alltsammans tar sin början hos den blandade hop som följde dem - och det ökade missnöjet också bland Israels barn. Det ena ger det andra ... Fastän man såg de dagliga under med molnstoden som skyddade dem från den brännande hettan på dagen, till eldstoden om natten som gav värme i den kyliga ökennatten. Trots denna klagan ger Gud dem kött i överflöd vilket leder till att flera dog på grund av sina begär och begravdes i "Lystnads gravar - Begärets gravar". 
 
Men det är inte bara maten det är fel på. Man ifrågasätter ledarskapet - och det kommer från ett oväntat håll. Mose egna syskon, Aron och Mirjam, började tala illa om sin svägerska, Mose hustru. Men det stannade inte där utan det växte vidare, och man ansåg sig vara på samma plan och i samma uppdrag som Mose:
 
De sade:
"Är då Mose den ende som HERREN talar genom?
Talar han inte också genom oss?"
4 Mos 12:2
 
Att inte ha självinsikt och förståelse för gudomliga uppdrag kan stå en dyrt. Det pris Mirjam fick betala var att bli utestängd från lägret en tid innan man kunde dra vidare.
 
Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.
4 Mos 13:1
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
37 Shelach – "Sänd ut"
4 Mos 13:1 - 15:41
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

35 Naso – "Räkna ... antalet"

Publicerad 2021-05-21 21:37:16 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

35 Naso – "Räkna ... antalet"
4 Mos 4:21 - 7:89
 
Nu var det dags att räkna antalet av de leviter som skulle mönstra in för att göra tjänst vid uppenbarelsetältet. De skulle vara i tjänst mellan trettio till femtio års ålder. Andra bibelställen talar om tjugofem, men antagligen behövdes det flera års utbildning innan man själv fick ta ansvar. Efter femtio skulle de lämna prästuppgiften men finnas tillgängliga för andra olika uppgifter. 
Nu var det dags för närmare niotusen leviter att ta sig an uppdraget. 
 
Det handlar om livets ytterligheter av både praktiska och andliga frågor. 
Leviterna bodde närmast uppenbarelsetältet, och deras uppgift var att se till att inget orent fick komma i närheten av det. Men att uppenbara all synd, skuld och skam handlade - och handlar fortfarande om - att Gud vill ha närhet och kontakt med oss. Inget av detta kan finnas i Guds närhet, för han är helig - och följden blir att vi är otrogna mot Gud.
Vi läser om hur viktigt det är att bekänna sin synd för annars gör man sig skyldig till ytterligare en synd - när man inte vill bekänna. Gud längtar efter att vi ångrar oss för då börjar vägen att öppnas till vår omvändelse.
Kung David ställde verkligen till det – och han fick ta konsekvenserna för sitt handlande – men genom sin bekännelse, omvändelse och ånger har han fått Guds fullständiga förlåtelse. 
Och så har vi liknelsen om det återfunna fåret och hur hela himlen gläder sig.
 
Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. 
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser inför HERREN."
Då förlät du mig min syndaskull.
Ps 33:5
 
Det blir glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig 
– inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
Luk 15:7
 
Men, inte bara bekännelse, omvändelse och ånger – det handlar om att göra rätt för sig!
Här i kapitel fem och vers nio och tio, står det om en gåva som då ska överlämnas till prästen, en terumah. En gåva som inte går att avkrävas utan måste överlämnas helt frivilligt.  Först då kan det tillhöra prästerna. Det låter precis som Ananias och Saphiras gåva, men då med lögn och falska motiv ...
I texten möter vi flera märkliga tillfällen av olika offer, men det viktiga för oss att minnas är, att det är folkets möjlighet att leva i gemenskap med sin Gud. För oss i vår tid finns det ett fullkomligt offer som har blivit slaktat, och det är Jesus. 
 
Men hur är det med det riktigt mänskliga och vardagliga som rör otrohet och svartsjuka?  Här kommer Gud själv att kliva in som kvinnans beskyddare om hon står utans skuld, men har en man som är misstänksam och svartsjuk. Detta är även en text som beskriver Guds svartsjuka inför en otrogen brud, ett äktenskapsdrama med sitt folk som gärna vänder Honom ryggen för att gå till olika avgudar och omoraliskt leverne.
Här har vi kvinnan "som kommit på avvägar", sotha, som ska prövas om hon är skyldig eller inte. I gamla judiska skrifter står det, att om hon bekände sin skuld skulle hon inte drabbas av de fruktansvärda följder det isåfall skulle medföra. Hon skulle nämligen dricka av ett bittert vatten som gjorde henne ofruktsam. Hennes buk skulle svälla upp och hennes moderliv skrumpna. 
Inga vittnen skulle kallas in och inga förhör göras, utan det handlade om ett gudomligt ingripande om vad som var sant eller inte. 
Det står om Messias:
 
Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör, 
utan med rättfärdighet skall han döma ...
Jes 11:3-4
 
Vår Gud har inte som motiv "att sätta dit oss", men han söker en omvändelse som leder till frälsning och relation. När Jesus möter den samaritiska kvinnan, som "kommit på avvägar", sotha, i Johannes evangelium kapitel fyra, erbjuder han inte det bittra vattnet utan ett levande vatten. Utan vittnen och förhör faller domen om otrohet. Han dömer inte utifrån vad någon säger och dömer hennes synd. Men Jesus förklarar om vattnet som ger liv, och hon ser sig avslöjad, men hon låter det bli till omvändelse och bekännelse. 
Med rättfärdighet skall han döma ...
 
Så kommer vi till den fantastiska prästerliga Aronitiska välsignelsen:
 
HERREN välsigne dig och bevare dig.
HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. 
HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
4 Mos 6:24-26
 
Det är helt underbart – och det är sant!
Och så står det i nästa vers: På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.  I Jesus Kristus, vår Messias, är vi inympade i det ädla olivträdet. Vi tillhör Gud och har vår identitet i honom.
 
Mose hade nu satt upp tabernaklet och allt var smort och helgat. Alla stammar kommer nu var sin dag med sina gåvor till leviterna och efter dessa tolv dagar hade allt blivit invigt. 
 
När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom,
hörde han rösten tala till sig från nådastolen 
ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna.
Och HERREN talade till honom.
4 Mos 7:89
 
Gud har talat färdig från Sinai berg och nu hörs hans röst i uppenbarelsetältet. 
Nu är det dags att lämna Sinai berg ...
 
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa:
 
36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"
4 Mos 8:1 - 12:15
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela