inmylivingroom.se

 

 

Välsignelser och förbannelser – ja, det handlar om troheten till det förbund som upprättats mellan Herren och folket. Nu står den nya unga generationen beredd att gå in i löfteslandet och Mose vet sitt ansvar att förklara, instruera och vägleda folket så att de kan få njuta av "ett land som flyter av mjölk och honung." Landet som Gud lovat till Abraham och hans ättlingar. 

Detta var också en knutpunkt och en strategiskt utvald plats. Här gick den stora farvägen Via Maris som band samman områden från alla väderstreck i de olika vägarna. Allt folk som färdades förbi skulle på ett eller annat sätt då få del av vem deras Gud var, för landets ledare skulle vara Herren själv. 

 

Det finns en enkel liten berättelse i 5 Mos 26:3-10 som generation efter generation läste när man under pingsten (shavuot) kom med förstlingsfrukten till prästerna som bestod av vete, korn, dadlar, vindruvor, fikon, granatäpplen och oliver. 

 

För oss gäller det som Jesus säger:

 

 

Vi lever inte i ett förbund där det handlar om att visa upp något inför andra, göra något för att få belöning eller försöka undkomma straff. Men ändå är vi likt Israels barn i ett Gudsförhållande där det handlar om trofasthet och lydnad.

 

Skarpa varningar fick Mose ge till folket och tyvärr visar historien att de föll på punkt efter punkt. 

 

 

Assyrier och babylonier förde bort folket från landet. Judiska rebeller sädes av Titus till slavarbete i Egypten. År 135 förbjöd romarna att de skulle få bo i landet, och med tiden tvingades man in i andra trossystem och läror om man inte åtlydde order.

Det var inte lätt att hamna under förbannelsen när man valde olydnadens väg, men Mose förstod och såg att folket hade oberäkneliga hjärtan.

 

 

Och här är vi nu i vår tid, när vi lever i nåden av att Jesus har lyft bort förbannelsen från oss och tagit den på sig, det som Habakuk, Hesekiel och Jeremia profeterade om. 

 

 

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

51 Nitsavim – "Ni står"

5 Mos 29:10 – 30:20

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

Vi är mitt uppe i den predikan som Mose höll innan man skulle gå in i löfteslandet. Han själv skulle inte få gå med, men förberedelserna som krävdes var han noga med att undervisa och instruera om. Troligtvis var det också denna bok som översteprästen Hilkia hittade under kung Josias tid (2 Krön 34:14), och som då ledde till stora drastiska åtgärder, för att man skulle kunna leva upp till de instruktioner Mose fått från Gud själv. 

 

Man kan se paralleller i aposteln Paulus undervisning, där han väver in tankar i de levnadsföreskrifter som finns, men nu i en annan tid med ett nytt förhållningssätt under nådens tidsålder. Kläder, skyddsräcken, äktenskap, förbjudna blandningar, förlorade djur eller föremål, plöjning och plantering är exempel på sådant som på ett eller annat sätt lyfts fram, men som nu ska vara skrivna i var och ens hjärta, i ett andligt förhållningssätt som även får fysiska konsekvenser. 

 

I detta veckoavsnitt ser vi hur förbundsdokumentet visar hur vi ska leva för att få se Guds löften uppfyllda i våra liv. Gud värnar om att det ska vara en rättvis behandling av både människor och djur, där även omsorgen om naturen kommer in. 

 

"Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse ..." (5 Mos 22:1-4), talar om att vi inte får dra oss undan när andra behöver vår hjälp och det talar Paulus om bl.a. i Galaterbrevet:

 

 

"Du skall inte plöja med en oxe eller åsna tillsammans" (5 Mos 22:19), hittar sin parallell i bland annat Andra Korintierbrevet:

 

 

"Blanda inte ull med lin" kan också ses som att vi är nya skapelser och blandar inte in denna världen i våra liv.  

 

Många av dessa lagar kan synas märkliga när vi läser det genom vår tids glasögon, men grunden handlar hela tiden om att behandla människor med heder och värdighet och att ingen får favoriseras, något som var helt andra förhållningssätt hos de grannfolk som levde i deras närhet. 

Dödsstraffen var mycket skarpa varningar, men de innehöll villkor och omständigheter vilket ledde till att de mycket sälla behövde verkställas. 

 

Så har vi kläder ...

"En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för HERREN, din Gud" (5 Mos 22:5).

 

 

I denna vers kan ordet naturen ha betydelsen "kultur", det vill säga det som känns naturligt i sammanhanget. Det man dock ska ha i åtanke är att bibeln talar om att män ska se ut som män och kvinnor som kvinnor ...

Detta är frågor som Jesus utmanade sin samtids fariseer med. Själv var han en av dem i sin lära, men accepterade inte när man la till egna utläggningar och gjorde omtolkningar som skulle vara likvärdigt med det som var skrivet. 

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

50 Ki Tavo – "När du kommer"

5 Mos 26:1 – 29:9

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

För att en nation ska fungera behövs ordningar och regler för samhället. De som ska leda och döma måste vara sanna och trovärdiga och inte ha anseende till personen. Här finns domare, tjänstemän, präster, leviter – och med tiden en kung. Allt ska ledas och styras med rätt och rättvisa. 

 

Denna veckotext rör de bud som handlar om människor emellan. I varje litet Torahsamhälle skulle det traditionellt finnas en liten domstol, bet din, med minst tre domare. I Matt. 18:15-20 talar Jesus om hur detta skall fungera i församlingens synagoga – och något för oss även i vår tid. Det talas om äldste och församlingsledare, och då även domare, som kan förmodas stå som synonymer, med uppgifter som att undervisa,  leda och vårda men också fatta beslut för att upprätthålla ordningen.

Utifrån denna text i Moseboken, upprättades med tiden även Högsta domstolen i Jerusalem, Sanhedrin, med sjuttio äldste över Israel, som skulle bedöma de svåraste fallen.

 

Förförelse var en av de stora utmaningarna som folket utsattes för. Man ville bli som grannfolken och följa deras seder och bruk. Därför behövdes det tydlig undervisning

 

 

I vår tid använder vi bland annat även ord och uttryck som medium, tarotkort, astrologi, vit magi. Det är ockulta krafter som har med den onda andliga världen att göra och som man absolut INTE ska befatta sig med. Men vapnet och befrielsemedlet är Jesu blod, för den som fångats i detta nät. 

 

Vi kan också i detta textavsnitt se hur bilden av Messias finns i det fullkomliga offret, men även som prästen, profeten och kungen kliver Messias fram i de olika funktionerna. 

Prästen skulle förutom att hjälpa till med offren och undervisa, även uppmuntra och tala Guds Ord när man skulle ut i strid. Profeten skulle likt Mose tala det Gud befallt honom att tala, och kungen skulle ha sin egen Torah som han skrivit av med egen hand – och Messias är den levande Torahn!

 

 

Gud strider – OCH ger oss segern!! 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

49 Ki Tetse – "När du drar ut"

5 Mos 21:10 – 25:19

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

Kapitel tolv till fjorton påminner om de tre första buden (2 Mos 20), som talar om vår gudstillbedjan. 

När man kommer in i landet ska man bryta ner och slå sönder folkens avgudaaltaren. Israels folks gudstillbedjan skulle vara på en plats som Gud själv utväljer, allt för att inte börja beblanda sig med deras seder och uttryckssätt.

För oss i vår tid kan platser, vanor, relationer, föremål och olika handlingar och attityder, vara inkörsportar till områden vi ska hålla oss långt borta ifrån. Samtidigt ska vi komma ihåg att denna uppmaning gällde för Israels folk bara inne i landet. Att ha överseende med länder och folkslag utanför är viktigt, men samtidigt i allt ska vi stå upp för sanningen. Vi vakar över våra personliga gränser och ser till att det inte sammanblandas. 

Bibeln varnar också för nyfikenhet på områden där vi inget har att göra.

 

 

Böne- och meditationstekniker väller in. Medium, tarotkort och kristaller vinner terräng. Och både det ena och det andra börjar blandas in i vår kyrkliga kontext. 

Här gäller det att ha gott andlig omdöme och inte förföras av det ena eller det andra. 

 

I vår text varnas det för falska profeter och för de som kan ha drömsyner. Tecken och under är inte självklara kännetecken på äkta vara, och framgång är inte heller samma sak som sanning. Här testas vår trohet till Guds Ord.

 

 

Även mat och livsstil gavs det regler kring – och ett och annat betecknades som avskyvärt inför HERREN. Allt har han skapat, men när det används till andra syften än vad det var tänkt – ja, då blir det fel. Blodet, till exempel, missbrukas i hedniska seder, men samtidigt är det symbolen för livet och

även offer och försoning för synden. Därav kommer budet att inte äta blod. 

Och så har vi tiondet ...

 

 

´Tiondet´ kan vara maten till festmåltiden för tillbedjan, eller till de fattiga och behövande. Detta offer i festmåltiden kallas för korban och har betydelsen av att komma nära. Här är det glädje inför Guds ansikte. 

 

Kapitel femton och sexton påminner om det fjärde budet, och som då leder oss in i högtiderna. 

Det finns tre skördehögtider som firas i tacksägelse, men även något som visar på försoningen och förbundet. Påsken, som är befrielsen från Egypten och frälsningen. Pingsten, när man fick ta emot Torahn och senare den helige Ande. Lövhyddohögtiden, när det är fulländat i glädje och fest. 

 

Under vår livstid har vi nu uppdraget att göra gott och det med utmaningen att inte berömma oss av detta.

 

 

En av de främsta rabbinerna i judisk tradition, Maimonides, skrev på 1100-talet en förteckning i stigande skala olika sätt man kan ge till välgörande ändamål:

 

1. Ge sorgset och motvilligt.

2. Ge mindre än vad som behövs – men med glädje.

3. Ge endast efter att ha fått en påstötning om det.

4.Ge innan någon ber om det.

5. Ge utan att veta vem som är mottagaren.

6. Ge utan att mottagaren vet vem som har gett gåva.

7. Ge utan att veta vem mottagaren är och utan att mottagaren vet vem som gett gåvan.

8. Den högsta formen av välgörenhet är att över huvud taget inte ge någon gåva till välgörande ändamål, utan att istället hjälpa de fattiga att bli upprättade genom att låna dem pengar, samarbeta med dem, ge dem arbetsuppgifter eller anställa dem. På detta sätt når man målet, utan att någon förlorar sin självkänsla.

 

Något att fundera på ...

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

48 Shoftim – "Domare"

5 Mos 16:18 - 21:9

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.