inmylivingroom.se

 

I veckans fyra kapitel utspelar sig händelserna över en tidsrymd på tjugo år.

Den unge Jakob som vanligtvis höll sig hemma hos sina föräldrar fick fly ut ur landet när han blev avslöjad av sin bror Esau, för att ha lurat till sig välsignelsen av sin far Isak - och då med sin mor Rebeckas hjälp! Påväg till sin morbror Laban i Haran får han ett mäktigt gudsmöte. 

I denna text kan man ana att han ännu inte överlåtit sig till Gud, när han säger:

 

 

I drömmen uppenbarar sig Gud och ger honom förvissningen om hans uppdrag i livet. Han ser änglar gå upp och ner på en stege, och längst upp står Gud själv.  Här är det inte något Babels torn med mänskliga förmågor, för att nå upp till Gud, som visar sig. Nej, Gud själv tar initiativet och talar!

 

 

... och förbundet bekräftas!

 

Efter en lång resa kommer han fram till sina släktingar i Haran som han aldrig tidigare mött. Men här möter han släktdragen av lögn och svek som han själv varit involverad i med sin familj. 

Och det judiska talesättet bekräftar historien: " Fädernas gärningar visar sönerna vägen." 

 

Jakob kommer överens med sin morbror Laban att arbeta sju år för att få sin älskade Rakel. Men på bröllopsnatten inser han att han blivit bedragen, när han upptäcker att det är hennes äldre syster Lea som han fått till hustru. Det är bara att arbete sju år till, för deras tradition tillät inte att den yngre blev bortgift före den äldre, vilket Laban inte berättat.

Och så var det hans lön för arbetet med fårhjordarna ...

Tio gånger ändrades lönen, och efter sex år med väl beprövat tålamod gav han upp och flydde med allt han ägde - men han hade hört Guds tilltal!

 

 

Men det var inte bara arbetet och hans morbror Laban som var hans stora utmaning i livet. Kvinnorna kring honom, Rakel och Lea, hamnade i en inbördes tävlan, och drog även in sina tjänsteflickor i denna röra. Lea kämpade för att vinna Jakobs kärlek, men trots alla barn hon och hennes tjänsteflicka födde var det Rakel, som var barnlös,  som Jakob älskade.

Tyvärr Lea, kärlek kan aldrig förtjänas!

Efter många års väntan föder Rakel tillsist en son som får namnet Josef.

 

Utifrån alla namn som Jakobs alla barn får, kan vi se hur familjerelationerna och förväntningarna tar sig uttryck. Mitt i detta finns en profetisk linje som med tiden kommer att uppenbara och visa Guds handlande med sitt utvalda folk i förbundet. 

 

Under åren Jakobs familj bott hemma hos Laban, hade han nog fått tid att fundera på sin släkt. Vad var det som gjorde att hans farfarsfar Tera hade lämnat sin bror Nahor som var Laban och Rebeckas farfar, kvar i  södra Babylon, och själv flyttat iväg med sin son Abraham och sin brorson Lot påväg till Kanaans land?

Hade inte Jakob sett hur Laban hade en livsstil av svek och lögn? Och om han tänkte efter ... hade inte hans mor Rebecka, som var Labans syster, drag av det också? Hon hade väl ändå varit med och lurat sin egen make ...?

 

Det är många frågor att fundera på, och nu när Jakob är påväg tillbaka till sitt land efter 20 år.

Så händer det igen!

Lögn och bedrägeri!

Rakel har stulit sin far Labans husgudar och gömmer dem i kamelsadeln så ingen ska hitta dem!

Vad skulle hon ha dem till? Att ha dessa husgudar i sin ägo skulle kunna vara ett sätt att säkra sitt arv, för deras far, Lot, var inte mycket att lita på. Men kanske finns det ändå en annan förklaring?

 

Vi läser i 1 Mos 30:27 att Lot använde sig av spåtecken, och här kan Rakel vara förutseende genom att förhindra sin far att använda dem, för att han med onda andras hjälp skulle kunna mana fram krafter att hindra dem att dra vidare. 

 

Ständigt denna kamp - ständigt denna flykt ...

Jakob flydde för Esau.

Jakob flydde för Lot. 

Farao förföljde Israels barn ut ur Egypten.

Israel drivs ut av Assyrierna.

Juda tas till fånga av Babylonierna.

Judarna drivs ut ur landet av romarna.

Nazizterna skapar getton, fångläger och dödsfabriker ...

 

Men så händer något för Jakob på resan hem!

Strax innan han möter Esau, som han bedragit, får han en liknande upplevelse som han hade för tjugo år sedan: Han möter änglar! 

 

I sitt förra möte på väg till Haran såg Jakob hur änglarna gick upp och ner på den stege som var rest upp till himlen. En gammal judisk  bibelkommentator, Rashi, från 1000-talet, framförde teorier om att det var ett vaktombyte inför Jakobs inträde i ett nytt land, som nu hade andra faror och problem. 

På hemvägen till Kanaans land får han återigen änglabesök, och det är strax efter en utmanande drabbning med sin svärfar Lot som förföljt dem i tre dagar, för hur ska man orka ta ännu en fight - och den med sin egen tvillingbror?

 

 

Det kan även översättas "två skaror/läger." 

 

Änglarna som steg ner den gången för 20 år sedan, var beredda att gå med Jakob inför mötet med släkten i Haram och det som då väntade honom.

Nu var det dags igen - men på hemmaplan!

I den stora utmaningen, att stå ansikte mot ansikte med den man bedragit,  visar Gud att han finns med i dramat. 

 

Mitt i allt svek och bedrägeri har Guds hand hela tiden varit med och format utvecklingen - även om det tog några år extra. Men människans karaktär tar tid att bearbeta och husgudar kan man inte fly ifrån - de måste tas bort från sin plats där det utövats kontroll och manipulation. 

 

Vad gick Rakel igenom under alla dessa år som barnlös? Vad formades inom henne, och hur många gånger hade hon inte ropat till den Gud som hon hört Jakob berätta om? Hans far och farfar hade upplevt märkliga gudsmöten men berättelserna om Sara och Rebecka var det som kändes bekant och återigen upprepades.

 

Går vi händelserna något i förväg kan vi se att hennes son Josef växte upp och utvecklade en helt annan karaktär än sina bröder, för var det inte något annat över Josef?

Historien upprepade sig återigen när han blev sviken och bedragen av sina bröder, men han var rustad för att rädda ett helt folk och hela sin stora släkt med tiden.

Hade hans mor varit med och brutit något av det som släkten i Haram, som låg i södra Babylon, hade levt i och som Gud en gång kallade Abrahams far Tera att dra bort ifrån? 

Här har jag vänt och vridit på berättelsen och vad finns det här som kan beröra oss i vår tid?

 

Ibland dröjer det länge att få det vi drömmer om, och kanske blir det ett och annat som stör våra planer. Men det finns guldkorn på vägen, om vi bara tar oss tid att upptäcka dem.

Och det här med karaktärsdaning ... ja, det händer bara av farten om vi involverar Gud i våra liv. Då händer det oundvikliga: Vi behöver avskilja oss och "dra vidare" och utmana tidsandan!

 

Och kanske, om vi vågar titta med tidens glasögon, finns det ett och annat att upptäcka. Det handlar om ett folk som ska avskiljas för ett uppdrag för världen - och då kan inte vilket skräp och skrot få följa med. 

 

 

 

 

Man brukar tala om hur generationer förvärvar, för att i nästa generation ärva och tillslut fördärva. Någonstans på vägen kommer man längre bort från utmaningarna som tidigare generationer fick genomgå och priset man fick betala, för att förvärva t.ex. egendom eller tronföljd.

 

I denna veckas text får vi följa Abraham, Isak och Jakob. I varje led hade det kunna bli fel, och det blev det ju faktiskt också, men mitt i allt hade Gud sin hand med i hela utvecklingen. Vi möter bl.a. svek och lögner, för att här inse att Guds löften gick vidare, inte tacka vare dem, utan faktiskt trots dem. En intressant reflektion när vi själva kan se oss som misslyckade brustna kärl.

 

I dessa kapitel får inte Isak så stort utrymme. Han är en länk som för förbundet vidare. Men vi kan se tydliga paralleller mellan honom och hans far Abraham. Det dröjde många år innan deras fruar kunde få barn, de ljuger om att de är deras systrar, och de gräver brunnar. 

Isak var noggrann med att hålla sig till förbundet och inte lämna landet. Vare sig det handlade om att hämta en hustru från sin släkt i ett annat land, eller att stanna kvar i landet, trots den svåra hungersnöd som uppstod. Mitt i den svåra hungersnöden flyttar han till en plats där filisteerna bor. Ett område som inte var hans, men till ett folk som hans far hade ingått ett förbund med. Han sår och får enorma skördar som blir hundrafaldigt - mitt under värsta torkan!

Allt detta får hans tvillingsöner, Esau och Jakob vara med om. Pojkarna som ända sedan födseln tjafsat om än det ena och än det andra. Här behövdes det säkert stor portion av tålamod. Hur ska arvet kunna gå vidare när man inte värdesätter sitt arv av förstfödslorätt utan byter ut den mot en tallrik soppa?

 

Så olikt sin far! I hungersnöd väntade Isak på att löftet skulle uppfyllas, att Gud skulle bereda en utväg, men själv lät Esau sig förledas av impulsen av att snabbt få mätta sin hunger, och vi nu ser hans likgiltighet och hans sanna natur. 

 

Det märkliga är hur berättelsen fortskrider. När Isak ligger på dödsbädden tar Rebecka saken i egna händer. Under sin graviditet hade hon upplevt hur barnen hade bråkat i magen, och hon blev missmodig och frågade Gud om detta:

 

 

Isak som nästan är helt blind verkar även ha en andlig blindhet i stundens allvar på dödsbädden, och går på traditionen att den äldre skall ärva, medans Rebecka tar saken i egna händer fastän Gud talat till henne att "den äldre skall tjäna den yngre." Har hon inte hört vad som hänt sina svärföräldrar när de tog saken i egna händer och Ismael föddes? Var inte Gud mäktig nog att göra det osynliga och omöjliga möjligt?

 

Så kom då stunden när välsignelsen skulle överföras. Genom lögn från både Rebeckas och Jakobs sida kommer välsignelsen Jakob till del, fastän Isaks önskemål var att ge den till Esau.

Nu har Jakob lurat både sin far, genom att klä ut sig, och sin bror. En dyr läxa som han med tiden skulle få betala igen. Men, mitt i allt detta hade ju Esau faktiskt bytt bort sin förstfödslorätt. En uppgift att vara familjens präst och ledare för att bära arvet vidare. 

 

Det märkliga, eller ska vi säga fantastiska i hela denna berättelse är, att Gud gör som han vill mitt i röran!

Och så svårt för oss att förstå!!

Gud utväljer inte på grund av meriter.

I sin allmakt är det viktigt att se att allt handlar inte om rättvisa. Skulle det göra det vore det ute med oss allesammans. Vi får helt enkelt konstatera:

Guds löften gick vidare, inte tacka vare dem, utan faktiskt trots dem!

 

 

I denna berättelse får vi även en koppling till den första messianska profetian i bibeln, eftersom Jakob höll i Esaus häl vid födseln:

 

 

Jakob kommer från ett hebreiskt grundord som betyder "häl", men kan även ha betydelsen "bedragare". Längre fram i berättelsen får Jakob namnet Israel, när han lämnar sitt namn efter naturen, och med ens ser vi utvecklingen som kommer mellan Messias och fienden. Och Israels folk har hamnat mitt i denna strid! 

Jakob - "den som håller i hälen" - kan även ha betydelsen "ersättare". Och kanske gömmer sig även här en sanning? Messias som vår ersättare, han som bar vår synd och skam i vårt ställe ...

 

Och så Esau ...

Han som gärna drog iväg långt bort från hemmet för att jaga ...

Bibeln talar om en annan stor jägare som hette Nimrod (800 år före Esaus födelse), och var Noas barnbarnsbarn. Det står om att hans rike hade sin början i Babel och att han även bl.a. byggde upp Nineve.

 

Vi läser om hur Esau blev stamfader till edomiterna, ett folk som Israels barn med tiden kom i krig med, när de lämnade Egypten på väg till det förlovade landet. Längre fram i historien kommer edomiterna att även stödja och samarbeta med Babylon när Jerusalem blir belägrat. 

Cirkeln knyts av de makter som vill stå emot Guds planer ...

 

I judisk historia har man traditionellt tolkat Edom som Rom, och sedermera som kyrkan. Precis som fiendskapen började mellan bröderna Esau och Jakob, och därefter gentemot romarriket,  har tyvärr även brödraskapet mellan de kristna och det judiska folket varit präglat av fiendskap och oförståelse. 

 

Kan vi i vår tid börja få se en försoning?

Kanske nästa veckas paracha är det vi genomlidit som kyrka sedan 300-talet? 

 

   

 

Nu har vi kommit till veckoavsnitt 5 i vår bibelläsningsplan, och min förhoppning är att du nu under den gångna veckan har läst det avsnitt som nu läses i synagogan på sabbaten. 

 

Växlingen mellan generationer är alltid en svag länk. Har man överfört förståelsen av äkthet, trohet och överlåtelse av sin övertygelse? Det får inte gå fel nu när matriarken Sara dör, och traditioner av tro och liv ska föras vidare, för det finns bara en länk vidare in i framtiden, löftessonen Isak.

 

Det är en vacker berättelse om hur värdefulla egenskaper kan leda människor rätt i uppdraget och i livet. Abraham sänder sin tjänare långt bort till det land där han en gång föddes. Uppdraget är att finna en hustru åt sin ende son som han fått med sin hustru Sara som han nyligen begravt. 

 

Noggrannhet och överlåtelse hos Abrahams tjänare var styrkan, men framför allt hade tjänaren förstått vem hans herre var när han bad:

 

 

Det handlar inte om nåd i allmän betydelse. Texten talar om att visa "chesed", ett ord som lyfter fram betydelsen om att visa trohet till förbundet. Det handlar alltså inte om allmän välvilja att kunna utföra uppdraget, utan om insikten av att ett förbund hade ingåtts.

 

 

I denna bibliska text kan vi läsa den historiska berättelsen och tolka den som det står, men samtidigt vet vi att det kan finnas så mycket mera att upptäcka av det som finns fördolt. Det är som flera lager i Guds Ord och det är något som vi kan se att också författarna till de apostoliska skrifterna förutsatte att det var på det sättet. 

 

I bl.a. Gal 4: 21-31 finns en jämförelse att Sara är som Jerusalem och templet. Men när hon dog en tid efter att Isak blivit bunden för att offras, blev hennes tält tomt.

Och efter Jesu död blev templet tomt och nedrivet ...

Och Abraham söker en brud till sin son Isak - och finner Rebecka.

Och Gud söker en brud till sin son Jesus - och finner församlingen.

Och tjänaren är ivrig att utföra uppdraget.

Och den helige Ande är hjälparen ...

 

Så börjar den långa resan för Rebecka ...

Och en kväll händer något!

 

 

 

Som troende har vi sagt vårt "ja". Vi är på en resa för vi har fattat ett beslut - och vi står för det, precis som Rebecka. Men dagarna går och resan är lång och kvällen är sen ...

Vad ska vi göra då?

 

- Lyft blicken och se lite längre bort.

- Stig ner och ta initiativ för att uppmärksamma det du upptäckt.

- Fråga - och tjänaren vill svara dig.

 

Länken mellan generationerna knyts samman när Rebecka kommer till Saras tält, och härligheten återvänder. Isak har fått sin brud.

Vi kommer som bruden till det himmelska Jerusalem, där vi möter vår brudgum Jesus. 

 

Kanske du ska läsa texten en gång till, och nu med lite andra "glasögon"?

Vi ser parallellerna och bilderna, men samtidigt Guds frälsningsplan där han använder människor som gensvarat till Guds kallelse för ca. 4000 år sedan. Ett folk som förstått vad det innebar att vara i förbund med HERREN vår Gud. Generationerna avlöser varandra, men utmaningarna finns där hela tiden. 

Noggrannheten i uppdraget ...

Det måste hålla för nästa generation - också!

 

Nu har vi kommit till del fyra för er som följer med i resan genom de fem Moseböckerna under ett år. Ett nytt kapitel försöker jag lägga ut till varje sabbat.

Välkommen att följa med!

 

Varje vecka läser man i synagogan ett avsnitt från Moseböckerna. Det är en uråldrig tradition som praktiserades redan på Jesu tid. Förra veckans avsnitt, Lech Lecha, inleddes med de löften Gud gav Abraham om det land han skulle visa honom och ge till hans efterkommande. 

År 70 e.Kr. förlorar man sitt land efter Titus erövring, och så följer det slag i slag en kamp om landet.

Året 1917 läser man i synagogan utifrån sin kalender, den förutbestämda texten från läsplanden som rabbinerna satt samman, och någon dag senare, 2:a november 1917  undertecknas Balfourdeklarationen, som stöder upprättandet av ett judisk hemland, och Guds Ord befäster återigen rätten för det judiska folket att leva, bo och äga detta land. 

Under århundraden har dessa parasha (veckoavsnitt), sammanfallit med ett flertal historiska händelser som med kraft understrukit Bibelns trovärdighet på ett märkligt sätt. (Vill du få del av dessa kan du läsa Jonathan Cahns bok "Oraklet")

 

Det som gör bibelläsningen så spännande och fascinerande på flera olika sätt, är att upptäcka de olika bottnar, djup och paralleller som finns. Att jämföra de hebreiska skrifternas texter och berättelser (GT) med de apostoliska texterna (NT), för att ta det vidare in i vår tid och därefter framtiden kan vi få del av allt detta. Här får vi verkligen be att Guds ande hjälper oss att få bort den slöja som hindrar oss att se Guds hemligheter som han vill uppenbara. 

 

I veckans avsnitt får vi se hur tre män, Herrens själv och två änglar, besöker Abraham och Sara och meddelar att de ska bli föräldrar till en liten son. I detta glädjerus fortsätter Herren att tala:

 

 

Här lyfter Gud Abraham vidare, bort från hans självupptagenhet av sin kallelse och glädjen om hur Gud "löst" hans problem av att sakna en arvinge. Nu handlar det om att göra allt han kan för att rädda de rättfärdiga från domen. Där fanns Lot och hans familj och nu börjar "köpslåendet" med Gud om deras räddning. I vår tid skulle vi nog kalla det för förbön för sin släkt. 

Och här kanske både du och jag bör rannsaka oss ...

 

Men vad var Sodoms synd?

 

 

 

Nu får Abraham för sig att flytta vidare och återigen ställer han till det, trons fader, när han ljuger om att Sara är hans syster och hon blir förd till kungens harem. Gud måste verkligen ha gjort något mirakel med denna 90-åriga kvinna när hon fortfarande är så attraktiv, eller hur?

Hela berättelsen handlar här om synd och misstag, som resulterar i barnlöshet bland kvinnorna i kungens närhet, men även om förlåtelse, omvändelse och förbön, som resulterar i Saras graviditet och Isaks födelse.

Ibland är det riktig kaos innan miraklet kommer!

 

Men "misstaget" Ismael har Gud också en plan för - och omsorg om! Fastän Ismael och hans mor Hagar inte passade in i den plan som låg utstakad för  Isak och hans familj, ropar en Guds ängel från himlen:

 

 

Åren går och Gud sätter Abraham på prov. Något som Gud själv även skulle göra med sin ende son Jesus. 

Offra sin son!

Abraham beger sig iväg med sin son Isak, till "ett berg som Gud skulle visa honom", som hädanefter kallades för "Berget där Herren förser." Här kallas Herren för "Herren som förser - Jehova jireh."

Här finns det tankar om hur namnet Jerusalem har uppkommit. Det äldsta namnet på staden är Salem. Det nämns om Salem när Abraham möter prästen Melkisedek från Salem. 

Sätter man samman "jireh och "Salem" kan det bli Jerusalem. 

 

Återigen ropar en ängel från himlen, men nu till Abraham: 

 

 

Har Abraham nu äntligen lärt sig sin läxa kanske? Ivern att uppfylla Guds löfte på egen hand är nu helt borta.

- "Det blir som det blir. Har Gud tänkt uppfylla löftet på detta märkliga sätt får han se till att det blir gjort - men då på hans eget sätt." Kanske var det så Abraham nu resonerade.

Det mänskliga måste backa för att det gudomliga ska bli synligt!

OCH det händer bara när kärleken till Gud är större än kärleken och överlåtelsen till kallelsen, för den kan också bli en "gud".

 

 

Vad har du sett för paralleller?

 

Omskärelsen och hjärtats omskärelse, Kol 2:11

Isak och Ismael - son efter löftet och son efter köttet

Offrandet och bindandet av Isak - och Jesus

Platsen som Gud visade för offret - platsen för templet, berget där Herren förser. Det innehåller en språklig form som ger oavslutad tid, i betydelsen " där Herren kommer att ses" en profetisk hälsning fram till Jesu närvaro på jorden och till hans andra återkomst till jorden. 

Dåtid, nutid och framtid ....

 

 

Sedan var det ju också förstås parallellen kaos som återkommer åtskilliga gånger "som ett brev på posten ..."