inmylivingroom.se

 

Veckans avsnitt börjar med något av det centrala - att ljuset skall lysa - och här ska alla bland Israels barn vara involverade! Det gällde att få fram den finaste och renaste oljan som kunde lysa med klaraste lågan och som inte sotade. Israels barn skulle hjälpa till i beredningen av oljan genom att mortla oliverna och låta oljan droppa ut från en korg. Därefter fick prästerna uppdraget att se till att menorahn skulle skötas "från kväll till morgonen inför HERRENS ansikte."

 

Nu är det dags för alla konstnärer att skapa kläder till prästerna. I vår tid hade det nog blivit en uttagning i en tävling om vem som var mest kunnig, begåvad och kreativ på detta område. Men här gäller andra kriterier. 

Den naturliga gåvan av konstnärskap räcker inte. Gud själv skulle fylla dem med vishetens ande, men även i detalj instruera vilka material, färger och mönster kläderna skulle ha. De skulle tillverka bröstskölden, efoden, kåpan, livklädnaden i mönstervävnad, turbanen och bältet - och ALLT skulle vara till ära för att visa på Guds härlighet och en konungslig prydnad. Heliga kläder för ett heligt uppdrag.

Efoden var en mantel med onyxstenar på axlarna där Israels söners namn var inristade och bröstskölden hade  tolv stenar placerade över hjärtat, där de tolv stammarnas namn var ingraverade. Detta visade hur översteprästen bar nationen på sina axlar, precis som Jesus bar korset på sina axlar. På efoden fanns även en ficka med ytterligare två stenar som kallades för urim och tummin. De hade betydelsen av "ljus" och "fullkomlighet". De skulle förmedla visdom, ledning och bedömning. Efter första templets förstörelse hade de försvunnit, och de kunde inte längre vara en del av folkets vägledning. 

Det är många detaljerade instruktioner som ska genomföras innan tabernaklet kan komma i funktion. 

 

Under denna period hade Mose satt upp en tillfällig plats för gudstjänsten. Det var ett enkelt tält som kallades för "uppenbarelsetältet". Det var placerat långt utanför lägret och varje gång Mose kom in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet. 

 

 

 

Nu var man alltså på väg att färdigställa tabernaklet, och några hundra år i framtiden skulle det bli dags att bygga templet ...

... och sedan:

 

 

 I allt detta ser vi förebilder till det himmelska. 

Det är platser, moed, där man får möta Gud. Ett ord som kommer igen kring Herrens högtider - moadim - de avtalade mötestiderna, som är påsken, pingsten, lövhyddohögtiden och sabbaten. 

 

Om vi går tillbaka till prästämbete kan vi se att de skulle komma från Levi stam och Arons familj och att det är en evig stadga. Jesus kom från Juda stam, och här kan vi få funderingar hur detta hänger ihop. Jesus skall ju vara både kung, präst och profet ...

Har prästtjänsten och lagen ändrats? Finns det motsättningar här eftersom inte Jesus tillhörde det aronitiska prästämbetet?

 

 

Abraham hade mött Melkisedek och erkänt hans högre prästadöme, för de aronitiska prästerna är en skuggbild av den himmelska helgedomen.

 

 

Längre fram kommer vi även att se Jesus som kung och profet. Allt är sammanfattat i honom.

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 30:11 - 34:35

21 Ki Tisa - "När du räknar"

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 

 

Nu verkar något väldigt viktigt vara på gång när det talas om krokar, brädor, stolpar och tyg, där allt ska vara av bästa kvalite´. Berättelsen ramas in av ord som "mönsterbilden, gränsdragningar och helighet". Här har tabernaklets utformande en betydligt längre beskrivning än själva skapelseberättelsen. 

Gud själv ska komma och bo mitt ibland sitt folk!

Guds närvaro, shekhinah, bodde bland folket rent fysiskt. Först i tabernaklet ute i öknen, för att med tiden flytta in i templet i Jerusalem. Men strax innan det första templet ödelades år 586 f.Kr. lämnade härligheten templet (Hes. 10). Avgudadyrkan hade hittat vägen dit ...

 

Så byggdes det andra templet upp, men här var nu sten, guld och ritualer utan den närvaro som tidigare generationer fått erfara. 

Men närvaron kom åter, på ett helt nytt och oväntat sätt!

 

 

Tabernaklet är en plats som är helig och avskild, en helgedom. En plats där Gud är tillsammans med sitt folk. 

 

 

Något som är värt att lägga märke till är att ´oheligt´ är inte samma som att något är ont eller syndigt. Det som är heligt står i motsatsförhållande till det som är normalt och vanligt. Gud avskilde t.ex. sabbaten, den sjunde dagen, till att vara en avskild dag, till skillnad från alla andra vanliga dagar. Kanske vi då här börjar förstå vad helighet betyder, och att en helig Gud kan man inte "hantera" hur som helst. 

 

 

På samma sätt som Gud gav Mose en tydlig mönsterbild att utgå ifrån angående tabernakelbygget, och likadant hur viktigt gränsdragningarna var kring berget Sinai och kring tabernaklet, finns det än idag viktig kunskap och sanning att återerövra. I hela nya testamentet finns det 855 ställen där apostlarna citerar den heliga skrift som var den,och är den, uppenbarelse om vem Gud är. 

Man utgick ifrån förebilder, mönsterbilder, eller ska vi kalla det kopior, av det verkliga originalet i himlen. 

📍Vi har altaret där offret utfördes och synden sonades för att man skulle kunna närma sig Gud. Men Jesus öppnade vägen genom sin offerdöd. 

📍Ljusstaken, minorahn, som lyste upp vägen till det allra heligaste. Och vi ser Jesus som världens ljus. Det intressanta är att Israels folk hade inte kunnat veta idag hur minorahn såg ut om det inte vore för Titusbågen i Rom. Den fruktansvärda massaker som utfördes av romarna år 70 och där man fördrev i stort sett alla judar från landet, har nu blivit en symbol för seger, ett emblem för landet Israel.

📍De tolv bröden, närvarons bröd, byttes ut varje vecka och skulle förse alla präster med mat i den gemenskapsmåltid man höll inför Herren. Det intressanta är att det har genom tiderna diskuterats hur dessa tov bröd kunde mätta alla präster. Bara en liten smula till var och en ... Här finns det anspelningar på de brödunder Jesus gjorde (Matt 14 och 15). Av fem och sju bröd, totalt tolv bröd, sker undren och alla blir mätta.

📍Så kommer vi till förlåten - som brast uppifrån och ner - vid Jesu död. Nu öppnades vägen in i Guds närvaro. Platsen dit bara översteprästen fick gå en gång om året, för att stänka offerblodet på förbundsarkens lock. Nu har vi möjlighet till ett liv i Guds närvaro utan rituella offer. Jesus själv har med sitt eget blod bestänkt den himmelska arken, och Guds närvaro - shekhina - bekräftar att det är ett fullkomligt offer. 

 

 

Vi låter Guds närvaro, shekhinah, vara det som lyfter oss ovanför det vanliga och naturliga. Där är Guds helighet ...

Men det handlar om mönsterbilderna och gränsdragningar också ...

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 17:8-16, men även Esters bok, för nu är det dags för PURIM!

Detta år 2021, infaller purim fredag den 26 februari. 

 

Dessutom:

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 27:20 - 30:10

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 

Nu kommer vi till några kapitel som kan verka vara ganska komplicerade, men vi ska nog ta oss igenom det. Här handlar det om olika situationer i livet som får sina konsekvenser på ett eller annat sätt.  Att ersätta förluster och då se till att det åtgäldas och godtas är något som lyfts fram.

Här finns många olika rättsfall som skall få sina tillämpningar, men det som är genomgående är att straff som skall utmätas måste stå i rätt proportion till det inträffade. Det får inte bli för lamt eller för hårt straff. 

Men visst kan väl slavhandel och dödsstraff verka vara lite väl starkt ...? Allt kring detta och mera därtill, ska nu Mose förmedla och lära ut till folket.

Det kunde förekomma att man sålde sina döttrar, men då mera i tanke på att ge dem en trygg framtid. Alla måste behandlas värdigt. Det finns ett talesätt bland de skriftlärda som säger: "Den som skaffar sig en hebreisk slav skaffar sig en herre." 

Rättvisa och värdighet är det som präglar dessa lagar. Det som kommer fram i denna text är att det finns tillfällen då slaven inte vill lämna sin herre. Allt är väl och man har inga egna ambitioner. 

 

Nya testamentet talar om att vi var slavar i Egypten men nu är vi Herrens slavar. Där vill vi stanna kvar för där finns omsorgen, beskyddet och tillhörigheten. Vårt samhälle ska präglas om omsorg av de svaga i samhället, främlingar, änkor, föräldralösa och fattiga.

 

Så har vi detta med dödsstraff ...

Här - i detta rättssystem - är Gud helt i centrum. Ska ett dödsstraff kunna utkrävas i domstol måste det finnas två vittnen som är helt samstämmiga. Dessutom måste de muntligt ha varnat lagöverträdaren innan brottet begicks (2 Mos 21:29). Vanligtvis blev det inga dödsstraff ,för vittnesmålen stämde inte och det hela ogiltighetsförklarades. Dödsstraff var ytterst sällsynt.

Kanske vi ser mer och mer att vi kan hålla med den som sa: "Gud gav oss regler, inte trosbekännelser, recept eller teologi."

Det handlar om att göra rätt för sig. 

 

Här kan vi se Guds rättfärdighet nedskrivet, det som visar på ett sant Gudsförhållande där alla behandlas värdigt. I nya testamentet ser vi hur Jesus i sitt liv lever ut detta till undervisning för oss. 

 

När Jesus talar om att "gå en extra mil" eller till exempel "vända andra kinden till", då handlar det inte om domstolens förhållnimgssätt, utan om våra vardagliga konfrontationer som händer lite nu och då med våra medmänniskor. 

 

I kapitel 24 ser vi hur förbundet mellan Gud och Israels barn slöts. Blodet stänktes på altaret och på folket. Ett förbund, som var en förebild och tillfällig lösning på Jesu offerdöd, men ett tvåsidigt förbund knutet mellan Guds löften och folkets lydnad. 

 

Nu - efter alla lagar om hur man ska skipa lag och ordning - är förbundet slutet, och Mose går upp på berget för att möta Gud. Här är hans första av tre  40-dagars fastor, och i de närmsta sju kapitlen fortsätter instruktioner och lagar, men nu kring tabernaklet som ska iordningställas. 

Sedan händer det:

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 25:1 - 27:19

19. Terumah - "Offerdel"

 

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 

Måndagen den 28 september 2015 händer något märkligt samtidigt som den sista blodsmånen syntes på himlen, och i Jerusalem såg man den som störst, en Supermoon ...

 

I veckans avsnitt får vi i början möta Mose svärfar Jetro. En vis man som ger goda råd, men inte bara det, han inser att  HERREN är större än alla hans hedniska gudar. Detta innebär att han bar fram slaktoffer åt Gud "och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Mose svärfar." (2 Mos 18:12) Kanske är det en vers som man snabbt läser förbi, men den innehåller faktiskt något värdefullt. Här ansluter sig Jetro, en hedning, till Israels Gud och ett förbund slöts i måltiden, något som man tappat bort förståelsen av under första århundradet, eftersom de förutsatte att man inte fick äta tillsammans med oomskurna och att omskärelsen måste vara en förutsättning för frälsningen. 

Så lätt det är att en liten avvikelse börjar leda till nya läror. Ett viktigt bibelställe är då följande ord Gud gav till Abraham:

 

 

Men det som kanske främst fångar vår uppmärksamhet i detta textavsnitt är gudsmötet vid Sinai berg. Här får man del av de tio budorden och lagen (som egentligen betyder undervisning), och vi kan se att detta är riktlinjer hur man skall leva ett sunt liv och är inte någon frälsningsmetod. Jesus talar om att älska Gud och medmänniskor och att det sammanfattar allt det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. (Matt 22: 37-40) Detta var en vanlig missuppfattning på Jesu tid  när man trodde att lagen visade vägen till frälsning.

Lagiskheten säger: "Jag måste lyda Gud för att bli frälst", medans nåden säger: "Jag måste lyda därför att jag är frälst." Frälsning och relation går före buden.

Men hur kan vi se detta?

 

När Israels barn blev befriade från Egypten hade de inte presterat eller gjort något för att förtjäna sin befrielse. De fick del av detta innan de fick buden, alltså måste man först vara frälst innan man kan ta emot buden.

 

Det vi kallar för "de tio budorden" är egentligen "de tio orden" där det första ordet enligt traditionen är: "Jag är Herren din Gud." Då är det viktig att förstå, att utan att erkänna Guds suveränitet kommer inte buden att ha någon auktoritet eller betydelse för oss. 

Men allt börjar med frälsning och gemenskap ...

 

De tio budorden är också en sammanfattning av alla andra bud, som enligt judisk tradition är 613 stycken till antalet. Där handlar det om vårt ansvar inför Gud och medmänniskor, men även våra sociala och kulturella förpliktelser. 

 

 

I den hebreiska texten står det att "allt folket såg rösterna och eldslågorna." Orden blev som eldslågor.

När Anden föll på pingstdagen så var händelsen välbekant för det judiska folket, utifrån den berättelse som fanns omtalad om vad som hände vid Sinai berg. 

 

 

 För att se och förstå händelseförloppet och utväljandet av hur Gud handlar med Israel, tar jag här med en gammal judisk bibeltolkning.

Man kan likna dessa händelser vid ett bröllop med alla dess förberedelser för att till slut vara med om den stora festen. 

Alltsammans började ungefär ett år innan uttåget ur Egypten och då när den första plågan inträffade. Gud säger: "Jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud." (2 Mos 6:7) En trolovning som enligt traditionen är lika bindande som ett giftermål. Nu börjar därefter en tid av att bli avskilda och helgade för ett specifikt syfte. Förberedelserna fortsätter och till bröllopet ska man genomgå ett dop, upprätta ett juridiskt bindande förbund, samt få ett yttre tecken på förbundet - ringen - som här är sabbaten ...

 

 

Så är bröllopet - vigseln - avslutad, och nu väntar bröllopsfesten!

Den sista av det som benämns som "Herrens högtider" i 3 Mos 23, är Lövhyddohögtiden. I Upp 19:9 talas det om "Lammets bröllopsmåltid" ...

Snart så ...

 

/Eleonora

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Är det någon gång vi måste tala i klartext är det nu! Det curlas och lullas på alldeles för mycket i kyrkans värld just nu. Vi har ett samhälle som håller på att slitas isär, ett världspolitiskt och ekonomiskt system som nu kör helt obehindrat framåt med sin agenda i full kraft. Och församlingen har precis kommit på att det är ganska bekvämt att få en hel ledig helg där man kan göra precis vad man vill ...

 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.