Det här med att ha facebookvänner
Så sitter man här då med ett litet mindre gips. Med betoning på "lite". Kunde gärna fått vara mycket mindre...😩
Det har nästan gått tre veckor sedan operationen i min hand och stygnen är borttagna, och visst trodde jag att man skulle vara starkare nu, så en tur till Återbruket med dottern skulle väl gå bra. Men någon iver att handla infann sig aldrig. Skönt att komma till bilen igen.😌
Facebook - ett enda stort partytält i en salig röra med blandad kompott
Okey, trevligt med facebook i varje fall. Erkänner glatt och villigt att det varit och är en stor glädje och förtröelse dessa dagar. Och jag har reflekterat över ett och annat av denna företeelse, som man inte ens skulle kunnat föreställa sig vad det skulle kunna vara för något, för ett antal år sedan.
Nästan som barnleksakstelefonerna som det fanns gott om på Återbruket - fast då i motsatt mening. Inga barn idag vet vad dessa leksaker är för något. En skiva att snurra på och en lös lur att tala i. Vad är det? ☎️📞
Det kan vi kalla för forntid..
Men nu har vi tekniken på alla områden som håller oss alla uppkopplade och sammanvävda, på lite olika villkor.
Bekvämt, inbjudande, transparant och kravlöst, samtidigt kontrollerande, avslöjande och iaktagande. Allt på samma gång, och lite beroende på hur vi gensvarar.
Jag har släkt och vänner, bekanta och obekanta samt "följare" bland mina s.k. vänner på facebook. Allt i en salig röra. En del vet jag inte ens hur de har hamnat där. Jo, jag inser emellanåt att jag har tydligen sökt vänförfrågan till någon, och helt omedvetet råkat trycka på knappen. Någon själ ute i cyberrymden har snällt och artigt tagit emot min "förfrågan" och vi är nu "vänner".
Och jag undrar: "Vem är det och hur gick det till...."👻
Vissa av mina "obekanta"eller nästan bortglömda vänner, har blivit mina trevliga nästan dagliga vänner här på FB. Jag har aldrig träffat dem, men på något märkligt sätt koppar man.
Den lilla "ytliga" vänskapen kan faktiskt vara glädjande och uppmuntrande i livet. Jag vet t.ex. vilka som kan ha intressanta inlägg som man delar, uppmuntrande ord eller allmänt rolig kuriosa att skratta till.
Och jag uppskattar er!
💑👩❤️👩💏👩❤️💋👩💑💑
FB-personligheterna är som sagt väldigt blandade. En del berättar främst om mat, vänner och resor. Andra lite enkla kluriga eller lustiga kommentarer. Så har vi de som delar olika länkar - men berättar aldrig något om sig själva. Men jag vet ändå, att när en del av dessa personer delar något, är det intressanta bra grejer inom kanske ett visst område.
Min FB-vän "Delaren". 👊
Så har vi "Tjuvkikaren" den som man märker tassar runt hos andra regelbunde med små avtryck, men av någon anledning aldrig vill visa sig hos mig. Ja, då undrar man... Var vi inte / är vi inte nära varandra nu?? Vi har gjort saker tillsammans och allt verkar vara så trevligt när vi möts fysiskt. Men att bli sammankopplade så andra kan se och iakta.... Jag förstår inte.😳
Ja, nu tar jag i - för jag undrar och funderar. Alla andra är intressanta, men jag....😲
Nu låter jag som en tonåring, men jag inser att vuxna också har sina tjuvtrix för sig för att osynliggöra andra också. 😤
Ja, just det..att ta ställning och ge sig ut i hetluften kan ju få sina konsekvenser.
Så har vi alla som kämpar och strider på olika sätt. Många gånger är det långvarig sjukdom som gör att livet blir tungt och komplicerat.
Nu när jag suttit här med mina värktabletter och varit lite handikappad, har alla dessa människor i mitt FB-flöde fått min uppmärksamhet och mina tankar av medömkan. Vi tar så mycket för givet emellanåt och kanske inte reflekterar över hur tung och djup en sorg kan vara. 💔
Allt går ju så snabbt - och så kommer nästa inlägg i flödet - om något helt annat.....
Min mamma var en aktiv och rörlig kvinna under många år. Vid ett tillfälle när hon blivit dålig och hamnade på sjukhus för ovanlighetens skull, var hennes reflektion: "Jag har aldrig trott det var så jobbigt att vara sjuk".
Mitt i allt detta informationsflöde finns samtidigt faran med öar av sammanslutningar där "alla tycker lika".
Jodå... enkelt, tryggt och bekvämt.
Vilka erfarenhetar får man av det och vad går man miste om?
Vilka styrkor ger det och vari ligger svagheterna?
Samtidigt kan jag känna att det kan gå till överdrift om vi ska kunna orka och ha förmåga att ha åsiket om allt och alla. Ibland får vi helt släppa ett och annat.
Att ha tro på Gud att saker och ting kommer på plats i alla fall, fast jag inte behöver gå igång på allt.
Ordspråksboken har många bra tips hur man ska tänka och leva. Vi kan ju faktiskt hjälpas åt att göra livet lite lättare för varandra. Eller hur?😉
🌾📖🌾
Vishet ska komma in i ditt hjärta,
och kuskap ska bli ljuvlig för din själ,
eftertänksamhet ska bevara dig
och klokhet beskydda dig.
Om du tar emot mina ord...
Ty det är Herren som ger...
Ordsp. 2: 10,1,6
🌾
/Eleonora 💞
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊
