12. Vayechi - "Han levde"
12. Vayechi - "Han levde"
1 Mos 47:28 - 50:26
Bibeln är en märklig bok - och fascinerande! Berättelserna har egna berättelser inne i sig, och den fysiska världen har andliga dimensioner. Allt på samma gång! Men ibland "ser vi inte skogen för alla träd".
Vi ser hur Jakobs namn växelvis används som Israel. Det namn han fick från sin far och det namn som Gud gav honom. Det fysiska och det andliga. Men Israel står även för hans avkomma, Israels barn.
Efter 22 år får Jakob veta att hans son Josef lever och då händer något med Jakob. Det står att han får liv (chai) vilket gjorde att tiden i Egypten blev mycket speciell och glädjefylld för honom.
Jakob levde (chai) i Egypten, men folket, Israel, de bodde (yashav) i landet. Det är alltså skillnad på att leva och att bo.
Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten ...
Jakob levde sjutton år i Egypten ...
1 Mos 47:28.29
För oss är det en slående parallell. Vi "bor" i denna värld, men vår ande "lever" i en andlig värld i väntan på vårt löftesland.
Jakob förstår att hans tid börjar gå mot sitt slut. Han har gjort sina förberedelser och ska nu se till att allt blir enligt planerna. Gravplatsen, landet, uppdraget, ledarskapet ...
Men likt sina förfäder blir det omvänt på ett och annat. Naturliga och traditionella ordningar sätts återigen ur spel när Jakob ska välsigna Josefs två söner Efraim och Manasse.
Isak fick välsignelsen ett par generationer tidigare och ersatte Abrahams förstfödde son Ismael. Jakob lurade till sig välsignelsen, som märkligt nog ändå var ämnad för honom. Josefs bröder fick ge utrymme och position till Josef. Och nu kommer Josefs söner Efraim och Manasse till Jakob på hans dödsbädd för att bli välsignade, pojkar till en hednisk mor, vars morfar var en avgudapräst.
Och nu händer något märkligt! Han tar dessa pojkar, som nu bör vara i 20-25 års ålder, i sitt knä och enligt en ceremoni från antikens tid adopterar han dessa pojkar. De blir adopterade in bland bröderna, in bland Israels barn - och Josef, genom sina söner, får en dubbel arvslott av landet.
Nu var det dags för Jakob att välsigna alla sina söner. Men när han har Efraim och Manasse framför sig lägger han händerna i kors, och Josef inser situationens allvar och protesterar. Men Jakob vet vad han gör. Den yngre, Efraim, ska bli större än den äldre, Manasse - och historien upprepar sig ...
Vi ser också hur Rubens och de äldre brödernas position ändras. Nu är det Juda som får uppdraget att vara ledare och en tydlig messiansk profetia kommer över hans liv.
Juda, dig skall dina bröde prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
Ett ungt lejon är Juda ...
Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör kommer
och folken blir honom lydiga ...
1 Mos 49:8-12
Josef var Jakob och Rakels förstfödde son, medans Jakob och Leas förstfödde son var Ruben, men även han, Simeon och Levi blir åsidosatta. De hade var och en på olika sätt missbrukat sin rätt. Nu stod Juda på tur - han som lät sätta sitt eget liv på spel för att rädda sin yngre bror.
Juda, blir nu den blodslinje som Messias föds utifrån och får nu del av tronen. Josef, vår stora förebild och exempel på Messias, får en dubbel arvslott av landet genom sina "bröder" Efraim och Manasse.
Och Jakob kallade sina söner till sig och sade:
"Kom hit till mig så skall jag tala om
vad som skall hända er i kommande dagar."
1 Mos 49:1
"Kommande dagar" kan även översättas "Sista dagar". Vad kan mera finnas i berättelsens berättelse än Messias tron och arvslott?
Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder
och en av hans ättlingar blev furste,
men förstfödslorätten blev ändå Josefs.
1 Krön 5:2
Josef (som fick förstfödslorätten) vars söner, Manasse och Efraim, som var från ett hedniskt sammanhang, blev adopterad in i Israel med samma rättigheter som de övriga bröderna. De fick kliva in i nya identiteter efter att aldrig tidigare ha mött sina bröder. De som fått namnen som betyder "glömska" och "fruktsam" får nu lära känna sina bröder, vilka nu även fått möta och känner igen sin bror Josef.
Är det här vi står och väger i vår tid? Vi har börjar se hur ersättningsteologin inte längre håller utirfån vad Guds Ord säger.
Hedningarna som blivit inympade/adopterade in i familjen ...
Som glömde bort fadershuset ...
Men ändå på något märkligt sätt fått del av välsignelsen och varit fruktsam ...
Är det "vi" som får möta "bröderna" och de känner igen sin bror - tillslut ...
Så avslutar vi denna bok, Genesis med rabbinernas tillägg:
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!
Vi lämnar Genesis och börjar nu i Exodus.
13. Shmot - "Namnen" 😊📜
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 1:1 - 6:1
🕎 Shabbat Shalom! 🕎
/Eleonora
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
