Omerdagar – ett mysterium att ta lärdom av
Det är vår och vi är mitt i mellan påsk och pingst, dagar som kallas för omerdagarna. Dessa vårhögtider har lite olika förklaringar, men allt hänger ändå samman med varandra. I den judiska kontexten kallas det för pesach och shavuot.
Pesach känner vi till som det judiska folkets uttåg ur Egypten och shavuot är givandet av torahn på berget Sinai, som blir folkets andliga uppvaknande och födelse. Så byggs tabernaklet och sedan templet, och här kommer firandet av kornskörden och sedan veteskörden in.
Det är viktiga dagar däremellan och man ber om regn över landet för goda skördar, men även törsten efter ett andligt regn finns.
Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra.
Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, över dina avkomlingar.
Jes 44:3
Tiden går och år efter år firas dessa högtider, men så kommer uppenbarelsen över vad dessa skuggbilder velat visa inför framtiden. Jesus dör och uppstår och för oss ut ur syndens träldom och vi får del av hans seger – och allt händer under pesach och det osyrade brödets högtid. Nu går det sju veckor och man är på väg att fira givandet av lagen, torahn. Så händer det! Gud skriver sin lag i människors hjärtan genom den helige Ande. Vilka mirakler, vilka överraskningar och vilka uppenbarelser!
Tyvärr avfärdade många judar att Jesus kunde vara Messias, och år sjuttio blir templet helt förstört och den judiska befolkningen blir utdrivna ut ur landet. Nu befinner man sig i en andlig förvirring och osäker kulturell kontext. Vad gäller nu och hur ska man leva i denna tid?
I romarriket lever nu många judar i förskingringen. Den romerska hedendomen börjar försvagas, och här finns nu en blandning av kristna hedningar, messiastroende judar, traditionell judendom och även de som konverterat till judendomen. I allt detta har även flera bland romarna blivit troende.
Bland de skriftlärda fanns en förväntan om att Messias skulle komma omkring år fyratusen enligt deras tideräkning. Man hade gjort uträkningar kring detta, och troligtvis var det den teorin som de vise männen vid Jesu födelse hade fått del utav, från den tid när judarna befann sig i den babyloniska fångenskapen.
Men något märkligt händer ungefär ett hundra år efter Jesu tid på jorden. Nu får dessa fyrtionio dagar en sorgens slöja över sig – men med en glädjedag – Lag ba-Omer!
En av de mest kända och aktade rabbinerna var Rabbi Akiva (50 e.Kr. – 135 e.Kr.), och det var en stor ära att få vara en av hans lärjungar som kunde räknar i tusental. Men den första omerdagen, vilket dagarna kallas som är mellan påsk och pingst, utbryter en förödande farsot bland dessa lärjungar. Omkring tjugofyratusen av dem dör under de trettiotvå dagar det pågår. Den trettiotredje omerdagen upphör farsoten och det blir en dag av glädje och tacksamhet. Men därefter fortsätter omerdagarna i sorgens tecken efter alla som dött.
Dessa omerdagar beskrivs som sorgedagar där man inte har några bröllop eller fester och man klipper inte håret – men den trettiotredje omerdagen då firar man!
Det sägs att det som gjorde detta utbrott bland dessa lärjungar var att "man visade inte varandra tillbörlig respekt".
Intressant!
Men här har vi bara början på en tragisk fortsättning ...
Drömmen om en messiansk tidsålder – i egen mänsklig kraft ...
Och parallellerna in i vår tid finns där under ytan ...
Förväntningarna var alltså stora på en Messias som skulle leda dem in i en ny tidsålder. Det hade ju nu gått fyra tusen år.
En av de allra främsta lärjungarna, Bar Kochba, utses nu av Rabbi Akiva som Messias. Nu samlas man mangrant – nästan – kring denne Messias för att dra ut i ett befrielsekrig. Soldater och Akivas lärjungar. Det andliga ihopblandat med det mänskliga. Och drömmen om judarnas återkomst till landet var bränslet.
Men, nästa alla var med – utom de Jesustroende som redan funnit sin Messias. En utsatt grupp mitt i all yra. Hundratusentals soldater fanns med i armén, som till och med under en period var större än romarnas armé.
Så kommer tillfället och dagen när både Rabbi Akiva och Bar Kochba dör, och då även stora delar av judarna dör av romarnas svärd.
... och allt faller samman!
Jesus sa:
Om någon då säger till er:
Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte.
Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram
och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda.
Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.
Mark 13: 21-23
Kan vi tänka oss att denna tid, i början på andra århundradet, är lite av efterdyningar från Jesu tid? Man har hört äldre släktingar berätta om en märklig tid som var ett andligt uppvaknande där man behövde ta ställning om man var med eller stod avvaktande och tittade på, medans andra valde att helt avfärda talet om en Messias för att fortsätta vänta ...
Men längtan, frågor och frustration lever vidare – generation efter generation.
Hur lever man nu i denna tid?
Kan andlig längtan gå fel?
Vad gör man när allt faller samman?
I vår tid finns det andliga strömningar som talar om en enad och fredlig värld. När bibeln talar om ett avfall, förminskas eller till och med avfärdas detta (2Tess 2:3). Det är Guds kärlek och hans välsignelser som står i centrum och ånger, pånyttfödelse och synd kompromissas bort – och även Israel!
Det man ser är en social förändring där kulturen på olika områden ska förändras så att Guds rike kan framträda.
Är det det som bibeln talar om?
Nej, här har man precis som Rabbi Akiva blandat ihop tidsåldrar, det mänskliga och det andliga. I en andlig längtan kan man aldrig avfärda sanningen eller driva på ett skeende. Det finns en andlig tidtabell som bara Gud har i sin hand.
Guds Ord talar om att vi ska vara ett salt i den här tiden. Vi ska inte vara något som sockrar på tillvaron för att få den mera attraktiv. Även om salt och socker har sina likheter i utseende är de helt olika.
I den här tiden behöver vi tåla både det ena och det andra när andra arméer samlas för att utföra sina strider. Vi är den lilla grupp som inte kan följa med strömmen – för vi har funnit vår Messias!
Hettan kommer att öka – men saltet klarar detta!
Sockret däremot faller samman ...
