inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

15. Bo - "Kom "

Publicerad 2021-01-22 22:01:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti",. Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna. 
Just nu går jag igenom de fem moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
15. Bo - "Kom "
2 Mos 10:1 - 13:16 
  
Efter åtskilliga kapitel som beskriver alla dramatiska händelser som utspelats, alltifrån när Gud kallade Abraham fram till att folket nu är påväg att bli en nation, hör vi Guds tilltal om en helt ny tid. Den judiska religiösa almanackan ska nu börja ta form i och med uttåget ur Egypten. 
Och då är det den 1:a nisan.
 
Allt är i detalj beskrivet hur uttåget skall ske. Vad man ska äta, hur man ska vara klädd och vad man ska ta med sig. 
Den 10:e nisan skulle man utse ett lamm som sedan skulle slaktas den 14:e. Därefter skulle man äta osyrat bröd fram till den 21:a nisan. 
Det är värt att lägga märke till att det är en HERRENS högtid, en fest han bjuder in till.
Här ser vi paralleller till berättelsen om Jesu sista dagar. Den 10:e nisan rider Jesus in i Jerusalem och granskas av folket – precis som när man utsåg påskalammet. Jesus korsfästs den 14.e nisan – precis när lammet slaktas. Det syrade brödet lyfts många gånger fram i nya testamentet som synd, och därför behövs synden – det syrade brödet – rensas ut. Här kan man än idag se i Israel hur man bränner alla syrade livsmedel denna dag - den tid när Jesus dog på korset och all synd blev sonad. 
Lammet och brödet är det som vi i vår tid fortfarande behöver ta del av. Lammets blod som renar från all synd samt det osyrade brödet som är obefläckat av denna tidsandans faror och frestelser. 
 
Rensa bort den gamla surdegen
för att ni må vara en ny deg,
eftersom ni är osyrade.
Ty vårt påskalamm har blivit slaktat. 
1 Kor 5:7
 
På samma sätt som israels barn fick stryka blodet på dörrposterna och i tro ta emot Guds nåd och beskydd, får vi del av blodets kraft i vår tro och bekännelse till Jesu död och uppståndelse. 
I och med uttåget börjar en intressant tid med Herrens vårhögtider, men det är här som allt börjar:
 
Den natten skall jag gå fram
genom Egyptens land
och slå allt förstfött i Egypten,
både människor och boskap.
Och över Egyptens alla gudar
skall jag hålla dom.
Jag är HERREN.
2 Mos 12:12
 
Många folkslag har under århundraden försvunnit, men den judiska befolkningen är fortfarande efter flera tusen år ett folk och en nation. Hemligheten till detta är bland annat deras noggrannhet med HERRENS högtider. De för med sig historiska och andliga sanningar som är nödvändiga att ha med sig i en föränderlig tid. Just därför är barnen alltid involverade för att ta emot från den äldre generationen alla historiska berättelser. Under andra templets tid utarbetade man en ritual för en måltid som skulle berätta och illustrera uttåget ur Egypten. Denna måltid kallas för sedermåltid, där ordet seder betyder ordningsföljd. Utifrån denna måltid, som var Jesu sista måltid med sina lärjungar, har vi fått vårt nattvardsfirande.
 
Den natt då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade:
"Detta är min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod.
Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."
1 Kor 11:23 – 25
 
Se dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus. 
Jer 31:31
 
 Betydelsen av "ett nytt" står för chadasha och behöver inte betyda något helt nytt som aldrig tidigare funnits. Här står det mera för betydelsen att något har förnyats, precis som ordet för måne, chodesh, står för "ny". Ett förnyat förbund där Jesus i förhållande till templet och tempeltjänsten, har uppfyllt buden. 
Precis som för ungefär 3 400 år sedan har blodet ett beskydd och frälsning i sig.
 
Över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. 
Jag är Herren.
Blodet skall för er vara tecken på de hus där ni är ,
ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er.
Ingen straffdom skall drabba er med fördärv,
när jag slår Egyptens land.
2 Mos 12:12-13
 
Alla har ett personligt ansvar – då som nu – att se till att blodet finns på våra hjärtans dörrposter. 
Det är ett förbund som har ingåtts ...
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:
16. Beshalach – "Förde dem"
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 13:17 - 17:16
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

14. Va´era - "Jag uppenbarade mig"

Publicerad 2021-01-16 11:28:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

 
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 
2 Mos 6:2 - 9:35
 
Nu börjar det hända! Farao, som ansågs vara gudomlig, och Egyptens alla gudar, kommer upp i konfrontation med en Gud som man inte tidigare mött. Och nu skulle Mose få lära känna Honom och se hans namn till fullo uppenbarat, vilket inte patriarkerna hade fått uppleva. 
 
Jag är HERREN.
För Abraham, Isak och Jakob
visade jag mig som Gud den Allsmäktige,
men under mitt namn HERREN
gjorde jag mig inte känd för dem.
2 Mos 6:2-3
 
 
YHVH är det namn som är översatt till HERREN ( skrivet med kapitäler). Det är nu han kommer att visa sig som den som helgar, frälser, återlöser och väljer ut sin brud. Folket blir förda ut ur Egypten för att bli Guds eget folk som han leder fram till det utlovade landet. 
Men det var inte enkelt eller självklart. Folket ville inte lyssna till Mose för man var otåliga och levde under hårt arbete. Och Mose själv visade sig ha en helt annorlunda relation till Gud är hans företrädare, Abraham, Isak och Jakob. Inför Gud argumenterar, klagar och protesterar Mose - och han är den som bibeln säger fick se HERRENS ansikte. 
När de olika plågorna började manifesters hamnade man mitt i eländet. Det började med att allt vatten blev till blod för att fortsätta med nästa plåga med paddor som kom över hela landet. Jodå, landets magiker kunde också utföra dessa mirakler. Det märkliga är ändå att de spädde på alla plågor och inte försökte avsluta det. 
I den hebreiska texten står det om "en padda", och skriftlärda har funderat över detta och tror att det var till antalet en padda där andra paddor sedan kom ut ur dess mun. Det ska visst finnas en sorts padda som har den egenskapen och då är det intressant med en parallell i Uppenbarelseboken:
 
Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap
och ur den falske profetens mun
kom ut tre orena andar som liknade paddor.
2 Mos 16:13
 
Den andliga världen i dåtid och framtid med ständiga konfrontationer. 
 
Så kom myggen ... Och Israels folk fick återigen uppleva hur Faraos förhärdade hjärta orsakade förskräckelse och lidande. Det här såg inte bra ut och folket led, men Mose fortsatte ...
Budskapet var klart och tydligt: Släpp mitt folk!
Om Farao nu skulle lyckas med sin vägran så skulle inte Guds löften kunna gå i uppfyllelse, men HERREN talar och Mose handlar. 
 
Vid fjärde plågan händer det! Det ska bli åtskillnad mellan folkslagen.
 
Men på den dagen skall jag göra ett undantag
för landet Gosen där mitt folk bor ...
Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt.
2 Mos 8:22, 23
 
Här får nu Israels folk se vem deras Gud är. Hans kraft, nåd och omsorg blir fullt uppenbarad. Vad som händer i varje plåga är att man kommer upp emot de Egyptiska avgudarna i en konfrontation. Nilen hade sin gud, paddorna likaså och även alla andra plågor representeras av deras gudar - de tio plågorna.
 
I detta veckoavsnitt finns ett par intressanta versar som rabbiner har utgått ifrån när man sammanställde ordningen för påskmåltiden, som Gud uppmanade man skulle fira  år efter år när man kommit in i löfteslandet:
 
Jag är HERREN.
Jag skall föra er ut ur tvångsarbetet hos egyptierna
och rädda er från slaveriet under dem
och jag skall återlösa er med uträckt arm
och genom stora straffdomar.
Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud,
han som för er ut från slavarbete hos egyptierna. 
2 Mos 6:6-7
 
Här finns de fyra bägarna som skall drickas under påskmåltiden:
1. Helgelsens bägare som symboliserar när de skall föras ut.
2. Frälsningens bägare när de räddas.
3. Återlösningens bägare är försoningen
4. Erkännandes bägare är när Gud tar dem som sitt folk.
 
Gud har börjat sin räddningsplan och gör skillnad på folken genom den helgelse som man går igenom. Man blir räddade och återlösta, och här är vi framme vid den tredje bägare som omtalas när Jesus hade sin sista måltid med lärjungarna.
 
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."
Luk 22:20
 
 Den sista bägare representerar "bröllopsfesten" vid Sinai.
"Ta er" i v.7, har betydelsen att man tar sig en hustru. Gud befriar sin brud och för henne ut i frihet. Den slutliga bröllopsfesten har vi att se fram emot en dag.
 
Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.
Upp 19:9
 
 Romarbrevet talar om hur vi hedningar får bli inympade i det ädla olivträdet (Rom 11). Gud har inte bytt bort sin brud (ersättningsteologi) och inte heller har han "två fruar". Vi är alla delaktiga i förbundet med Gud genom Jesus. 
Messias kommer tillbaka och hämtar sin brud ....
Och vi är framme vid sista bägaren.
 
15. Bo - "Kom " 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 10:1 - 13:16 
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

13. Shmot - "Namnen"

Publicerad 2021-01-08 19:49:26 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

13. Shmot  - "Namnen" 
2 Mos 1:1 - 6:1
 
 
Nu kliver vi in i Exodus, 2:a Moseboken, och då även 400 år framåt i tiden. Händelserna kring patriarkerna ligger ca. 2000 år f. Kr. och nu är vi då alltså framme vid ca. 1400 år f. Kr. Det har varit en tyst period, precis som mellan nya och gamla testamentet - och då också på 400 år.
 
Det finns jämförelser man kan göra mellan 2:a Mosebok och psaltarpsalmerna 42- 72, "Folket som fördärvat och sedan återupprättat". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Påskalammet". Vi ser även hur Gud uppenbarar sig som återlösaren som för folket ut ur slaveri. 
 
Från slaveri till frihet, från individer till nation, från okunnighet till Torahn, och från att ha upplevt Gud långt borta - in i Guds närvaro. 
 
Vi går från en enskild människa - Abraham - till hans son Isak och barnbarnet Jakob. Vi kommer till Jakobs stora familj, som blir ett folk med olika stammar, för att nu komma vidare och bli en nation. Det var 70 personer som flyttade ner till Egypten för att nu 400 år senare vara ett folk på ca. två miljoner. 
 
Vi har här boken som visar Guds kraft genom uttåget ur Egypten. I lagen som de får del av ser vi Guds helighet och i förbundet som upprättas finns hans nåd. Vi ser hur folket kommer ut i frihet och hur man får vägledning och gemenskap. Allt detta till Guds eget folk. 
I detta avsnitt får vi se hur Mose blir den man som skulle vara med och befria sitt folk.
Allt började med att Farao gav order om att alla gossebarn bland Israels folk skulle dödas, men han räddades och hamnade under märkliga omständigheter mitt i Faraos palats där han bodde till han var 40 år. Efter ett misslyckat försök att hjälpa sitt eget folk fick han lov att fly ut i öknen till Midjans land. Och så går ytterligare 40 år där han är främling i ett främmande land.
I arbetet som fåraherde möter Gud honom i den brinnande busken och drömmen och uppdraget väcks till liv återigen. Nu är det dags för honom, mannen som är en del av folket men aldrig levt med dem.
Så märkligt upplägg för en man som skall bli ledare för en ny nation - prinsen och fåraherden. Men uppdraget krävde svar på att förstå vem han själv, folket och fienden var - och vem Gud är!
 
I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson.
Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk
än att en kort tid leva i syndig njutning.
Hebr 11:24-25
 
På samma berg som han mött Gud i den brinnande busken, kommer han att få föra en hel nation till Guds berg, Sinai. Och här kommer han in i en repetition av sina 40 år i öknen, men nu med sitt eget folk och tillsammans med Gud. 
Men allt har ett pris ...
 
I historiens början möter vi bl.a. de modiga barnmorskorna och familjerna som vågar trotsa den Egyptiske kungen, för det gäller att vara lojal mot rätt överhet.
Så kan det även vara - och bli - för oss i vår tid, där vi behöver stå för det goda i en ond värld. Men syftet med allt är att vi får se Guds makt att rädda sitt folk.
Som sagt: Allt har ett pris!
I det gudsmöte som Mose hade på berget presenterar sig Gud för honom:
 
Gud sade till Mose:
"Jag är den Jag är."
Och han sade vidare:
"Så skall du säga till Israels barn:
Jag Är har sänt mig till er."
2 Mos 3:14
 
Detta är ett avsnitt som kan vara svårt att översätta men har även betydelserna "Jag kommer att vara, vad Jag kommer att vara" eller t.ex. "Jag är Den som kommer att vara".
Det är tidlöst och evigt - och samma uttryck som Jesus använder inför sina lärjungar.
 
Eftersom man inte uttalat Guds namn YHVH i dagligt tal (endast översteprästerna gjorde det en gång per år på Yom Kippur och har inte heller gjorts långt före Jesu tid vilket gör att man inte heller känner till det "rätta" uttalet), används istället Adonai (Herren) eller Hashem (Namnet) som är de omskrivna hebreiska Gudsnamnen. När vi ser HERREN stavas med kapitäler (vilket Bibel 2000 inte använder), betyder det att den hebreiska texten använder Guds personliga namn. 
 
I den kallelse som Mose får från Gud ställer både han själv och Gud en fråga:
 
Mose svarade:
"Men om de inte tror mig
och inte lyssnar på mina ord utan säger:
HERREN har inte uppenbarat sig för dig?"
Då sade HERREN till honom:
"Vad är det du har i handen?"
Han svarade: "En stav."
...
"Du skall ta den här staven i handen,
och med den skall du göra dina tecken."
2 Mos 4: 1-3, 17
 
Det som en gång var Mose arbetsredskap, blev nu en andlig kraft att rädda sitt folk, genom att visa Guds makt övet Egyptens alla gudar. 
Men det var inte längre Mose stav ...
 
... och vände tillbaka till Egyptens land. 
Och Mose tog Guds stav i handen.
2 Mos 4:20
 
Det som är vårt liv och vår vardag kan, som för likt Mose, bli en andlig konfrontation med Guds kraft involverad. 
Människor kallas ut ur slaveriet, till kunskap om vem Gud är. Där finns frihet och gemenskap
- ett heligt liv i Guds närvaro.
 
 
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 6:2 - 9:35
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

12. Vayechi - "Han levde"

Publicerad 2021-01-01 14:03:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

12. Vayechi - "Han levde"
1 Mos 47:28 - 50:26
 
Bibeln är en märklig bok - och fascinerande! Berättelserna har egna berättelser inne i sig, och den fysiska världen har andliga dimensioner. Allt på samma gång! Men ibland "ser vi inte skogen för alla träd".
 
Vi ser hur Jakobs namn växelvis används som Israel. Det namn han fick från sin far och det namn som Gud gav honom. Det fysiska och det andliga. Men Israel står även för hans avkomma, Israels barn. 
Efter 22 år får Jakob veta att hans son Josef lever och då händer något med Jakob. Det står att han får liv (chai) vilket gjorde att tiden i Egypten blev mycket speciell och glädjefylld för honom.
Jakob levde (chai) i Egypten, men folket, Israel, de bodde (yashav) i landet. Det är alltså skillnad på att leva och att bo. 
 
Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten ...
Jakob levde sjutton år i Egypten ...
1 Mos 47:28.29
 
För oss är det en slående parallell. Vi "bor" i denna värld, men vår ande "lever" i en andlig värld i väntan på vårt löftesland. 
 
Jakob förstår att hans tid börjar gå mot sitt slut. Han har gjort sina förberedelser och ska nu se till att allt blir enligt planerna. Gravplatsen, landet, uppdraget, ledarskapet ...
Men likt sina förfäder blir det omvänt på ett och annat. Naturliga och traditionella ordningar sätts återigen ur spel när Jakob ska välsigna Josefs två söner Efraim och Manasse.
Isak fick välsignelsen ett par generationer tidigare och ersatte Abrahams förstfödde son Ismael. Jakob lurade till sig välsignelsen, som märkligt nog ändå var ämnad för honom. Josefs bröder fick ge utrymme och position till Josef. Och nu kommer Josefs söner Efraim och Manasse till Jakob på hans dödsbädd för att bli välsignade, pojkar till en hednisk mor, vars morfar var en avgudapräst.
Och nu händer något märkligt! Han tar dessa pojkar, som nu bör vara i 20-25 års ålder, i sitt knä och enligt en ceremoni från antikens tid adopterar han dessa pojkar. De blir adopterade in bland bröderna, in bland Israels barn - och Josef, genom sina söner, får en dubbel arvslott av landet. 
 
Nu var det dags för Jakob att välsigna alla sina söner. Men när han har Efraim och Manasse framför sig lägger han händerna i kors, och Josef inser situationens allvar och protesterar. Men Jakob vet vad han gör. Den yngre, Efraim, ska bli större än den äldre, Manasse - och historien upprepar sig ...
Vi ser också hur Rubens och de äldre brödernas position ändras. Nu är det Juda som får uppdraget att vara ledare och en tydlig messiansk profetia kommer över hans liv.
 
Juda, dig skall dina bröde prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
Ett ungt lejon är Juda ...
Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör kommer
och folken blir honom lydiga ...
1 Mos 49:8-12
 
Josef var Jakob och Rakels förstfödde son, medans Jakob och Leas förstfödde son var Ruben, men även han, Simeon och Levi blir åsidosatta. De hade var och en på olika sätt missbrukat sin rätt. Nu stod Juda på tur - han som lät sätta sitt eget liv på spel för att rädda sin yngre bror. 
 
Juda, blir nu den blodslinje som Messias föds utifrån och får nu del av tronen. Josef, vår stora förebild och exempel på Messias, får en dubbel arvslott av landet genom sina "bröder" Efraim och Manasse.
 
Och Jakob kallade sina söner till sig och sade:
"Kom hit till mig så skall jag tala om
vad som skall hända er i kommande dagar."
1 Mos 49:1
 
"Kommande dagar" kan även översättas "Sista dagar". Vad kan mera finnas i berättelsens berättelse än Messias tron och arvslott?
 
Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder
och en av hans ättlingar blev furste,
men förstfödslorätten blev ändå Josefs. 
1 Krön 5:2
 
Josef (som fick förstfödslorätten) vars söner, Manasse och Efraim, som var från ett hedniskt sammanhang, blev adopterad in i Israel med samma rättigheter som de övriga bröderna. De fick kliva in i nya identiteter efter att aldrig tidigare ha mött sina bröder. De som fått namnen som betyder "glömska" och "fruktsam" får nu lära känna sina bröder, vilka nu även fått möta och känner igen sin bror Josef. 
 
Är det här vi står och väger i vår tid? Vi har börjar se hur ersättningsteologin inte längre håller utirfån vad Guds Ord säger. 
Hedningarna som blivit inympade/adopterade in i familjen ...
Som glömde bort fadershuset ...
Men ändå på något märkligt sätt fått del av välsignelsen och varit fruktsam ...
Är det "vi" som får möta "bröderna" och de känner igen sin bror - tillslut ...
 
 
Så avslutar vi denna bok, Genesis med rabbinernas tillägg:
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!
Vi lämnar Genesis och börjar nu i Exodus.
 
 13. Shmot  - "Namnen" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 1:1 - 6:1
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela