inmylivingroom.se

Vän eller fiende?

Publicerad 2015-02-25 23:53:00 i Allmänt, B3, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

Jag förstår att det varit några stora sportdagar i Falun, medans jag i stor iver har planterat om mina blommor. Det tog tid och kraft från mig - precis som för Charlotte Kalla och Johan Olsson.😆

Tid och kraft! 📺⌚️🎿

Och jag kan inte låta bli att älska humorn från Kalles kaviar och Aftonbladet i tisdags:

Sverige och Norge. Vi är som nära vänner som tar varandras vänskap för givet. Vi skrattar och gråter tillsammans och passar på att driva med varandra när tillfälle ges. "Torskrom" är innehållet i Kallas kaviar.

Erövringar - och Sverige jublar - och andra gråter....👑🎿

I söndags satt jag i fotöljen och läste berättelsen om hur Josua tillsammans med Israels folk erövrade Jeriko. Under tiden lekte vårt helgbarn, 9 år, som kommer till oss någon gång i månaden, med playmobil som våra barn lekte med när de var små.

Och jag kunde inte låta bli att skriva ner hans lilla dialog:

- "Monster och armeer!👹

Jag anmäler dig till en vakt också. Jag anmäler dig för att ge dig mitt svärd. Det kommer du att behöva. Krafterna tillhör mig.

Hästen pratar. Du går till stallet. Du bestämmer. Jag anmäler dig till en vakt i fängelset. Du står vid tornet och skjuter pilbågar, dörrvakt vid fängelsehålan, ...vid porten. Chef för dörrvakterna.

Halshuggning är min grej!🙀

Tjola hopp, tjola hej....!!"🎶

Playmobilborgen som han lekte med, blev helt plötsligt Jerikos murar för mig. Leksaken vi köpte, till vår yngste son Kaleb för 13 år sedan, när vi bodde i Jerusalem.

Vi besökte Jeriko vid ett par tillfällen när vi bodde där. Det var liksom inte läge - egentligen, att åka in i staden i början på 2000-talet. Men eftersom vi hade vår svenskregistrerade bil hade vi möjlighet till detta, men Israeliska bilar med gula skyltar - NEJ!! Det var livsfarligt.😱

På liknande sätt var det för israels barn för 3400 år sedan.

Efter 40 år i öknen hade man tagit sig över Jordanfloden genom ytterligare ett "stoppa vattnet mirakel". Alla deras strapatsdrabbade år i öknen, hade nu avslutats på samma sätt som det hela började - men nu med en ny generation - förutom Kaleb och Josua, de äldre herrarna i gänget.

De slog läger på Jerikoslätten, och där blev de påminda om sin historia och sitt uppdrag, när de firade påsk för första gången i landet. På avstånd kunde vakterna på Jerikos murar se vad som försegick.

Jeriko som byggdes några tusen år tidigare, hade betydelsen av ointaglig militär styrka. Stadsmurarna kunde vara upp till åtta meter höga och nästan lika tjocka. Till och med dubbla murar med 3-4 meters avstånd från varandra förekom.

Men hur skulle man göra nu..?😥😳

I 40 år hade man pratat om landet man skulle flytta till, som dryper av "mjölk och honung" och har druvklasar så stora att två män måste bära den.🍇

Men drömmar och en massa prat på vägen ger inga segrar - fastän man fysiskt var framme.

Och mannat från himmlen slutade komma, så det var bara dags att börja jobba för brödfödan....

Allt på en gång, så att säga!😝

🌟✨🌟

När Josua betraktade Jeriko på nära håll,

visade sig en man med draget svärd.

Josua gick fram till honom och frågade:

"Är du vän eller fiende?"

- "Jag är den högste befälhavaren över Herrens armé", svarade han.

Josua böjde sig då ner till marken framför mannen

och tillbad honom och sa: "Ge mig dina order."

- "Ta av dig skorna", befallde ängeln honom,

"för platsen du står på är helig mark."

Josua gjorde som han blivit tillsagd.

Jos. 1:13-15

🌟

Så var det du och jag i vår tid...

Vi har drömt och vi har pratat, och nu har vi kommit till en punkt i tillvaron som kanske upplevs både tillfredsställande och meningsfull - men samtidigt så skrämmande och overklig.

Vi har satsat och trott på Gud under alla år, och det har visat sig vara trovärdigt. Men nu förväntas det något mera utav oss alla!

Innerst inne vet vi detta - för här kan vi inte slå oss till ro - än hur gärna vi önskar...

Tiden är inne för en fortsättning...

Gå närmare utmaningen
Se vem du har att göra med
Ta emot uppdraget - i vördnad och respekt

Bön och tro kommer att ta sig uttryck i förberedelse och hårt arbete.

Erövringar för Guds rike - och vi jublar!

Tjola hopp tjola hej🎶... som killen sa.

/Eleonora💞

Du är välkommen att följa mig via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla.

Kommentarer (1)

Hopknycklad utav trycket - men vi ska vidare...

Publicerad 2015-02-18 00:45:00 i Allmänt, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

Vad gjorde du för exakt 12 år sedan, den 17:e februari 2003? 📆

Jag har diverse foton från den dagen, och jag har koll, för det står datum på dem.😉

Många kort blir det idag.

So...here we go!👌

Vi bodde i Israel med vår familj under några år, och vi ville nog ha lite sportlov vi också, som barnen i Sverige.

Eftersom landet är så litet kan man ju faktiskt nästan åka var som helst över dagen. Vi åkte iväg upp mot Golanhöjderna för att komma till Mt. Hermon.

Det sägs att man kan se berget redan på 10 mils avstånd och det ligger på gränsen till Libanon och Syrien.

Väl framme efter några timmars bilfärd fick vi vår belöning och ca. 12000 besökare/dag under januari-mars räknar man med besöker skidorten.

🗻

Norr och söder har du skapat,

Tabor och Hermon jublar i ditt namn.

Ps.89:13

🌄

Ester och Kaleb

Våra äldre pojkar fick hyra skidor medans Ester och Kaleb åkte pulka i backen.

Det var intressant att se militärer med sina vapen åka i backarna, och där fanns även judisk-ortodoxa flickor som gjorde tappra försök att åka med sina långa kjolar. Tyvärr ingen bild på detta.

🎿🏂🎿

Ett väl utvecklat liftsystem finns till de 7 röda pisterna, 3 blå, 2 svarta och en grön pist.

Fullt kaos rådde i liftkön. Alla kastade snöbollar på de som satt i liften - och det verkade anses okey...

🎿❄️⛄️❄️🎿

Väl uppe på skidliftens topp, 2073m ö.h. var det en enorm utsikt.

🙏🗻🙏

Hermons dagg faller ner på Sions berg.

Ty där ger Herren befallning om välsignelse,

om liv till evig tid.

Ps. 133:3

🙏

En sådan härlig och ljuvlig dag tar också slut och det var dags att åka hem till Jerusalem.

Eftersom vi hade en svenskregistrerad svart Chrysler, trodde många det var en ambasadbil med sina vita skyltar. Det gjorde att vi kunde åka genom Jordandalen, som var en kortare väg, istället för att åka via kusten. De flesta israeliska bilar, med sina gula skyltar, valde att åka den längre vägen, p.g.a. det spända läget i landet.

Vägen slingrar sig nedför Golanhöjden och vi åker genom Jordandalen mot Jeriko och Döda havet, som ligger ca. 427m under havsytan.

Jordens lägsta punkt.

Och vad har hänt..??!!😖

Alla våra vattenflaskor har "skrumpnat" ihop av ökat lufttryck. Från 2073 m över havsytan till 427 m under havsytan.

En nivåskillnad på 2500m!

Uppe på Hermon hade flaskorna ett lägre lyfttryck i och utanför sig. Men när vi åker hemåt ökar lyfttrycket utiftån men trycket inne i flaskan är det samma. Det har lyfttrycket i sig från Hermons topp.

Om flaskan ska få tillbaka sin ursprungliga form måste trycket jämnas ut - och vi skruvar upp locket! 👍

Uppe på livets bergstoppar kan vi känna att vi har underbar utsikt och njuter av tillvaron. Liften lyfter oss mot högre höjder, och vi glider fram på livets skidor i backarna.

Ena dagen.

Men vi ska inte stanna kvar - vi ska vidare...

När dagen är slut och vi rullar vidare - ökar TRYCKET!

Vi kan bli hoptryckta och tappa formen och det blir hett och vi ser ett ökenlandskap. 😫😰

Men allt är i sin ordning - vi är påväg till Jerusalem. Vi blir törstiga och skruvar på locket och dricker.

Och flaskan återfår sin form.

Trycket har jämnats ut.☺️

Men det är faktiskt spännande att hamna 2500m lägre. Från topp till botten så att säga, och nu 427m under havsytan.

Där är det lite ovanliga naturlagar som gäller. Man får vara med om något mycket märkligt om man tar sig mod och tid, att lägga sig ner i Döda havets vatten. Man flyter som en kork. Här finns också många hälsosamma och ovanliga mineraler, som bidrar till att det finns många hälsohem och spa i området.

Så är det dags att fortsätta färden, men nu UPP till Jerusalem.

Upp, upp, upp....

Närmare 1200m upp - på bara några mil.

Vägen är brant och kurvig - men nu gäller det omvända:

Trycket blir större inne i flaskan än utanför.

- Jaha, Eleonora ... och hur tänkte du nu då..?!

❄️💦💎

Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd.

Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen.

Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig,

leva i överflöd och lida brist.

Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Fil. 4:12-13

🙏

Överallt utsätts vi för tryck - mer eller mindre - olika dagar och tider i livet.

Omständigheter förändras

- men vi måste vidare...

Vi alla måste vara flexibla och inse, att allt inte alltid är som vanligt

- men vi måste vidare...

Vi blir trötta och törstiga på vägen - och vi öppnar Guds Ord och dricker

- för vi måste vidare...

Kanske vågar vi utmana det ovanliga på vägen, för att vara med om något nytt och annorlunda

- vi vill ju vidare...

Och när vi kommer till Jerusalem är trycket inne i oss större än utanför oss

- och vi kan påverka i stället för att bli påverkade

- och vi är framme....

Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft!

Oj... det hann visst bli den 18:e februari... ;)

/Eleonora💞

Du är välkommen att följa mig via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla.

Kommentarer (4)

Hur man fixar en bra fest

Publicerad 2015-02-16 00:23:00 i Allmänt, B4, Familj, Högtider,

Vardag och fest.

Mest vadag - ibland fest...🎉🎊🎂

Vecka 7 var en riktigt fin vecka och nästa vecka, vecka 8, är sportlov. Vi lärare tänker veckonummer mera än andra yrkeskategorier tror jag. Och hur mycket sport det blir av det får vi väl se...

Tillbaka till ämnet - vardag och fest....🎉

Det började riktigt bra på måndag.

Hilma, vårt älskade lilla barnbarn blev fyra månader. Nu finns en helt ny människa med i vardagens tankar och liv. Hon har sin självklara plats mitt ibland oss - utan att ha gjort sig förtjänt av detta, eller presterat något alls.

Hon bara finns - och vi är helt överväldigade!💝

En mössa och leksak blev kvarglömt hemma hos oss häromdagen. Det var faktiskt riktigt mysigt...😍

Tusentals blöjbyten väntar, och det ska matas, tvättas, krams, skjutsas och fostras i många år framöver.

Så mycket av vår tid, omsorg och kärlek som ska investeras i barnen! Gör vi inte det i rätt tid kan det bli en hög "prislapp" längre fram. 😨

Så går vi några vardagar fram i veckan - och vi har fredag. Vår käre vän Håkan fyller 50 år, och vi har glädjen att få vara med på festen.

Håkan är den ständige insperatören och uppmuntraren. Allt går att fixa och man har aldrig en tråktg stund.

Och så blev festen också!

🎉🎊🎉

Alla gäster presenterades i ett programblad - helt i Håkans anda och med glimten i ögat😉:

Eleonora:

Relation sedan 1988. Gift med Curt. Båda är norrlänningar. Hon har som musikledare på LO transformerat kristen allsång till hängiven lovsång i svensk kristenhet. Duktig kemilärare. Lagar mycket god mat. Jubilaren är mycket tacksam att hon stått ut med all bedrövlig medhörning som han har utsatt och plågat henne med.😂

Curt:

Relation sedan 1987.Varit jubilarens chef och jobbar nu på GodTV och sprungit maran i NY 2014. Har varit badtjänstchef på LO och har levererat flest kassetter med trosundervisning av alla på middagen. Har lyckats få fler resenärer till Israel än Ving, Apollo och Fritidsresor tillsammans. Far till 4 duktiga barn. Vill gärna ha en Benz, kanske 2015 är året då det blir en verklighet?😱

Lite överdrifter och fantasier här kanske.😜

Men Håkan har en ovanlig förmåga att få människor som han möter, att känna sig sedda och uppmuntrade. Han talar rakt ut, det där som man själv knappt vågat tänka.

- "Visst kan du det, varför inte..?!"

Och jag tänker:

- "Ja, varför inte...kanske det är så, kanske jag kan..."

Lördag - Alla hjärtans dag...

🌹❤️🌹❤️🌹❤️🌹

Jag kan känna mig lite kluven inför detta fenomen, men det var skönt att det var på en lördag i år.

På skolan har detta stötts och blötts genom åren. Vissa år har vi haft elever som blivit överösta av rosor ,medans andra inte fått några alls.💔 Andra år skulle alla få en ros, för att ett annat år besluta att inget ska göras...

Jag åt lunch med min älskade dotter i varje fall. Ett litet hjärta fick hon av mig, som är fin att ha på kappan.❤️

Men veckans höjdpunkt, söndag, var nog ändå att jag och min man har varit gifta i 29 år, på själva "äktenskapets dag". 👫

För varje år som går, känner jag en glädje och tacksamhet över att få leva mitt liv med den man jag älskar högst av allt och att våra fyra barn har fått växa upp i ett hem som varit en självklarhet för dem. Tänk om alla ändå fick uppleva detta...

Vi alla är olika länkar i att överföra livsnödvändiga element, ingredienser, eller vad man nu ska kalla det för, till nästa generation, vänner och människor vi möter i livet.

Om det nu inte är blöjbyten som för tillfället tar all vår energi och ork, kan det vara att hjälpa någon att sortera tankar och värderingar i tillvaron, laga en middag eller få någon att förstå debet och kredit i ekonomins mysteriska värld.

Alla våra uppoffringar och vår trofasthet i vardagen, leder fram till att vi kan fira ett och annat.

Utbildning, bröllop, renovering, barn, bröllopsdag, morsdag, viktnedgång (vårt ständiga I-lands problem) - och mycket annat.

Ingen är en isolerad ö.

Vi påverkas och vi kan påverka.

Vi har förebilder men vi själva kan också bli förebilder.

Vi kan vara en länk i en kedja av ansvar och ha handlingskraft. Inte bara vara en som väntar på att någon annan ska fixa ...!!

👂🙏👂

Lyssna...:

Herren är vår Gud, bara Herren!

Du måste älska honom av hela ditt hjärta,

av hela din själ och hela din kraft.

Du måste jämt och ständigt tänka

på de bud som jag ger dig i dag.

Du måste lära dina barn dem och tala om dem

när du är hemma eller ute på vandring.

Tala om dem när du går och lägger dig,

och tala om dem det första du gör på morgonen.

Bind fast dem på ditt finger,

bär dem på din panna

och skriv dem på dörrkarmarna

till ditt hus och på dina portar!

5 Mos. 6:4-9

✒️📖✒️

🙏

Ni som är vuxna har sett alla Herrens väldiga under!

Därför bör ni mycket noga

följa alla de bud som jag ger er i dag,

så att ni får styrka att gå över Jordan

och inta landet, som ligger framför er.

5 Mos. 11:7-8

👫👬👭👬👫

Jag ser inget annat än att det är nya utmaningar och erövringar vi ska anta. Jag som hunnit bli 50+ och farmor, står precis som Kaleb och Josua vid Jordanflodens kant och väntar. Vi väntar på att vandringen ska börja igen, med "arken" - där Guds närvaro ska gå före och visa vägen.

✨

Gud som är Herre över hela jorden,

ska låta sin ark leda er över floden!

Jos.3:11

✨

Utvalda för särskilda uppdrag.

Minnesmärken ska resas, mitt i floden, som ständiga påminnelser om Herrens underverk.

Men utgångsläget för att lyckas är:

Lyssna
Lära
Lyda

Då blir det fest - en riktigt bra fest! 💃

/Eleonora💞

Du är välkommen att följa mig via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla.

Kommentarer (1)

Återigen kondoleanser i stormen...

Publicerad 2015-02-11 23:58:00 i B4, Morgon och kväll med min Bibel,

Vilken intressant, märklig, uppmuntrande och ifrågasättande vecka som ligger bakom.😅

Ibland vet man inte vilka turer allt tar här i livet - men vi rör oss vidare...

Jag har fått flera privata mail från folk jag känner - och inte känner. Uppmuntran och deltagande i allt som händer i mitt sammanhang i Uppsala. Återigen skulle jag kunna skriva rubriken "Kondoleanser och innesluten i kristenhetens famn" på mitt blogginläg, som jag gjorde förra året i mars, när vågorna gick höga i den tidigare LO-stormen.

Jag ser och upplever en omsorg och värme från många ute i landet. Pastorer, LO-partners och andra privatpersoner har hört av sig. ❤️

Tack alla kära vänner som tänker på oss och ber för oss alla.

Men det som kan bekymra mig är, när jag ser några inte kunna se skillnad på spekulation och skvaller, och sorg fylld med kärlek och medlidande i en tragisk situation, samt en uppriktig bön om att komma rätt med mina egna steg i livet. 💔

Så lätt det är att vi inte ser skogen för alla träd...

Eller som fariséerna: Ivriga att ifrågasätta friheten att att göra gott på sabbaten, fastän lagen föreskrev något annat.

De hade missat poängen!😖

Man ville begränsa och hindra utrymmet för medkänsla p.g.a. sabbatsbudet, och anklagade då Jesus för överträdelse. Den verkliga betydelsen bakom den faktiska ordalydelsen hade man svårt att uppfatta.

✨🙏✨

Om ni hade förstått vad detta betyder:

Jag vill se barmhärtighet och inte offer,

så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.

Alltså är det tillåtet att göra gott...

Matt. 12:7, 12

🙏

I allt vi gör och säger måste vi se till syftet. Så lätt att man förlorar känslan och urskillningen för att slaviskt lyda "lagen" utan tillämpning.

I allt som sker, har vi alla behov att uttrycka oss, visa deltagande, eller dra oss tillbaka i svåra tider. På samma sätt som vi alla har olika uttryckssätt i våra beteenden, kärleksspråk i relationer, och inlärningsstilar av kunskap, så tror jag att vi aldrig kan avgöra eller styra hur andra ska hantera sin glädje, ilska, sorg eller likgiltighet.

❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Men allt måste andas uppriktighet utifrån kärlekens hjärtslag. Då kan vi faktiskt vara med och lyfta varandra, och hjälpa en och annan att hantera sin förvirring, frustration och sorg. Ja, ibland till och med ilska...

Att mötas och visa deltagande är läkande - det har jag själv fått erfara tillsammans med många av er läsare.

I verkliga livet - och på sociala medier.

Jag älskar att läsa Davids psalmer. Hela spektrat finns med. När vi läser får vi komma tillsammans, och bli varse om hans sorg och nöd som ropas ut i det flera tusenåriga publikhavet. Men också hans insikt i, hur man kommer vidare när man fångats av sorg, synd, likgiltighet, lättja och oförlåtelse.

Och vi kan identifiera oss med honom...

🍂 🌾🍂

Jag känner mina överträdelser

och min synd är alltid inför mig.

Du vill ju ha sanning i mitt innersta,

lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta

och ge mig på nytt en frimodig ande.

Ett förkrossat och bedrövat hjärta

föraktar du inte, Gud.

Ps. 51: 5, 8, 12, 19

💫✨💫

Eller så skulle jag inte skrivit detta inlägg idag, utan bara konstatera följande:

Hoho... 😜

Nu vet jag vad som gäller, och det är hur bra som hellst - när det blåser:

Underbara frihet!💛 😊💛

Jag vandrar vidare och ber återigen om att

Guds Ord ska få vara mina fötters lykta

och ett ljus på min stig...

/Eleonora💞

Du är välkommen att följa mig via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla.

Kommentarer (4)

Återigen gråter vi...

Publicerad 2015-02-05 23:00:00 i B4, Morgon och kväll med min Bibel, Några mest lästa inlägg,

Jag sörjer så det gör ont fysiskt i min kropp. 💔

Jag tar djupa andetag för att få mera syre i lungorna.

Mina ögon är uttryckslösa av förtvivlan

och allt känns väldigt tungt....

Jag önskar mig en vanlig, halvtrist vardag.

Ställer inga krav på flärd och glamor.

Jag längtar efter sanninges ljus

Det som uppenbarar allt i det som sker...

Men förstås - då blir det ännu jobbigare...😥

Men vi måste igenom...

Ja, så skrev jag igår. En fruktansvärt tung dag, en ledig dag mitt i veckan...

Därför var det var riktigt skönt att komma till skolan idag och möta mina tonåringar några timmar. Tänka på annat en stund - för att sedan fortsätta processa det som drabbat oss alla...😪

För mig har det varit av stor hjälp att samtala med nära vänner, samt att följa med i olika personers sorgearbete, och då speciellt i en av mina vänners "tråd" på facebook.

Jo jag vet....

En del hävdar bestämt att inte dela något där, men som sagt, för mig har det varit och är värdefullt.

Vi vandrar tilsammans men ser olika vinklar av det hela, och vi är bärare av olika erfarenheter som färgar det vi ser och känner. Vi hjälps helt enkelt åt att bearbeta det vi är mitt uppe i.

Här vill jag dela ett av inläggen i tråden:

❤️💔❤️💔❤️

"Omsorgen är så gränslöst stor som vi vill dela. Hjärtat brister om och om igen för fru och barn, mågar och barnbarn!

Samtidigt går församlingen igenom en kris som övergår allt som hänt tidigare. Så många är söndertrasade i sina inre. Den enes smärta behöver inte täppa till den andres förtvivlan. Denna process av frågor, förtvivlan och sorg är inte heller möjlig att begränsa till dem som idag är medlemmar i LO, boendes i Uppsala. LO's påverkan och inverkan har varit väldigt stor på många människors liv och det ger också en stor, utspridd grupp som är i chock, som sörjer djupt och som har många, många frågor.

Det går inte att säga "sörj senare, fråga senare, reagera senare". Vi är inte skapade så, vare sig sår på huden eller sår i själen kan vänta med sin läkningsprocess, den måste få starta direkt skadan är skedd.

Omsorgen om dem som sörjer, förståelse för reaktioner och utrymme för starka känslor behöver inkludera alla som sårats i djupet av sin själ."

❤️💔❤️💔❤️

Igår när jag var ute och gick tog jag några bilder som får symbolisera tiden just nu:

I tisdags var det fruktansvärt halt. Min promenad blev bara till brevlådan då. Ett par hundra meter...

Så kom det lite snö och det gick bättre - men det finns is därunder att passa sig för...

Jag går inte på vintern, här ute på landet, utan mina broddar och gåstavar. Det är alltför lätt att ramla och slå sig.😉

Som tur är sätter vägverket upp dessa oranga pinnar efter våra vägar. Ibland är plogbilen sent ute och vägen är helt igensnöad, eller så blåser det igen helt och hållet när jag kör bil över slätten påväg hem...

Utan dessa pinnar vore jag nog i diket emellanåt.😁

Djupt försjunken i mina tankar, sorg och förtvivlan hör jag....

- jag HÖR!!

Vattnet som porlar får mig att ändra kurs.💦❄️

Jag måste få se. Jag måste få höra.

Sjön jag vandrar längsmed ligger frusen, men vattnet som är i rörelse från bäcken, porlar underbart och får min uppmärksamhet.

Jag vet att snart är isen på sjön borta ,och jag får ta min luftmadrass och njuta av sommardagar... ☀️🏊☀️

Men nu fortsätter jag mitt vinterliv med broddar, gåstavar och oranga pinnar...❄️✨

✨🙏✨

Ge mig förstånd så jag tar vara på din undervisning

och håller fast vid den av allt mitt hjärta.

Vänd bort mina ögon så att de inte ser efter förgängliga ting,

håll mig vid liv på dina vägar

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig

Psalm 119: 34,37,105

✨

I morgon ska jag på Carolas konsert här i Uppsala. Min kära älskade vän - Carola!!!💞

Jag ber att din sång ska komma och trösta oss i vår sorg. Lyfta och påminna oss om sanningar i Guds ord, men också det sköra och högst mänskliga i vår vandring här på jorden.🎶💔❤️🎶

Du har så många vänner här - och vi gråter som aldrig förr....

Och jag vet att du också sörjer tillsammans med oss....

/Eleonora💞

Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... ;)

Kommentarer (19)