Återigen kondoleanser i stormen...
Vilken intressant, märklig, uppmuntrande och ifrågasättande vecka som ligger bakom.😅
Ibland vet man inte vilka turer allt tar här i livet - men vi rör oss vidare...
Jag har fått flera privata mail från folk jag känner - och inte känner. Uppmuntran och deltagande i allt som händer i mitt sammanhang i Uppsala. Återigen skulle jag kunna skriva rubriken "Kondoleanser och innesluten i kristenhetens famn" på mitt blogginläg, som jag gjorde förra året i mars, när vågorna gick höga i den tidigare LO-stormen.
Jag ser och upplever en omsorg och värme från många ute i landet. Pastorer, LO-partners och andra privatpersoner har hört av sig. ❤️
Tack alla kära vänner som tänker på oss och ber för oss alla.
Men det som kan bekymra mig är, när jag ser några inte kunna se skillnad på spekulation och skvaller, och sorg fylld med kärlek och medlidande i en tragisk situation, samt en uppriktig bön om att komma rätt med mina egna steg i livet. 💔
Så lätt det är att vi inte ser skogen för alla träd...
Eller som fariséerna: Ivriga att ifrågasätta friheten att att göra gott på sabbaten, fastän lagen föreskrev något annat.
De hade missat poängen!😖
Man ville begränsa och hindra utrymmet för medkänsla p.g.a. sabbatsbudet, och anklagade då Jesus för överträdelse. Den verkliga betydelsen bakom den faktiska ordalydelsen hade man svårt att uppfatta.
✨🙏✨
Om ni hade förstått vad detta betyder:
Jag vill se barmhärtighet och inte offer,
så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.
Alltså är det tillåtet att göra gott...
Matt. 12:7, 12
🙏
I allt vi gör och säger måste vi se till syftet. Så lätt att man förlorar känslan och urskillningen för att slaviskt lyda "lagen" utan tillämpning.
I allt som sker, har vi alla behov att uttrycka oss, visa deltagande, eller dra oss tillbaka i svåra tider. På samma sätt som vi alla har olika uttryckssätt i våra beteenden, kärleksspråk i relationer, och inlärningsstilar av kunskap, så tror jag att vi aldrig kan avgöra eller styra hur andra ska hantera sin glädje, ilska, sorg eller likgiltighet.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Men allt måste andas uppriktighet utifrån kärlekens hjärtslag. Då kan vi faktiskt vara med och lyfta varandra, och hjälpa en och annan att hantera sin förvirring, frustration och sorg. Ja, ibland till och med ilska...
Att mötas och visa deltagande är läkande - det har jag själv fått erfara tillsammans med många av er läsare.
I verkliga livet - och på sociala medier.
Jag älskar att läsa Davids psalmer. Hela spektrat finns med. När vi läser får vi komma tillsammans, och bli varse om hans sorg och nöd som ropas ut i det flera tusenåriga publikhavet. Men också hans insikt i, hur man kommer vidare när man fångats av sorg, synd, likgiltighet, lättja och oförlåtelse.
Och vi kan identifiera oss med honom...
🍂 🌾🍂
Jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
Du vill ju ha sanning i mitt innersta,
lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt en frimodig ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
Ps. 51: 5, 8, 12, 19
💫✨💫
Eller så skulle jag inte skrivit detta inlägg idag, utan bara konstatera följande:
Hoho... 😜
Nu vet jag vad som gäller, och det är hur bra som hellst - när det blåser:
Underbara frihet!💛 😊💛
Jag vandrar vidare och ber återigen om att
Guds Ord ska få vara mina fötters lykta
och ett ljus på min stig...
/Eleonora💞
Du är välkommen att följa mig via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla.
