inmylivingroom.se

I början på vår vandring genom Moseböckerna kunde det kanske upplevas som ett omöjligt uppdrag att försöka förstå vad dessa böcker har att göra i vår tid, och om de verkligen kan sammankopplas med Jesu och apostlarnas lära.

 

Vi ser att det går en röd tråd av lydnad och välsignelse för folket, men samtidigt finns det fostran och dom. Det gäller att vara hörsam till kallelsen att vara det folk som är utvalt av Gud, för att låta Guds välsignelse komma alla jordens folk tilldel. 

Det är principer, lagar och ordningar i en livsstil som ska föras vidare i generation efter generation, mitt i tider av olika kulturyttringar. 

 

Folket blir nu påminda om vad den tidigare generationen hade ställt till med när man låtit göra en guldkalv. En avgudabild som var en styggelse. Men trots allt detta visade Gud sin trofasthet i att bland annat ge dem manna i öknen.

 

 

Det ord som Jesus citerade när han blev frestad av djävulen ...

 

Man har fått ett arv som man nu ska erövra, där tron och överlåtelsen kommer att prövas. En fostran eller en dom väntar, för allt får konsekvenser av handlingar som går utanför Guds vilja. 

 

Men vad kommer att hända när man kommer till "landet som flyter av mjölk och honung" efter att ha vandrat i en torr, het och eländig öken? Här kommer skarpa varningar, för högmodet lurar runt hörnet.

 

 

Hela tiden kommer uppmaningen att lyssna, tala och leva ordet, men det får aldrig vara något som man har eller gör, som får imponera för att göra sig märkvärdig utav. 

 

Men varför var det så viktigt att man skulle inta detta land fastän de var "ett hårdnackat folk?"

Där fanns ett ogudaktigt folk som måste drivas undan, så de inte skulle bli Israel till fall. Dessutom hade Gud lovat deras fäder, Abraham, Isak och Jakob landet. 

 

 

Jesus sa:

 

Det skrivna Ordet och den levande Messias - Guds Torah!

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

47 Re´eh – "Se"

5 Mos 11:26 - 16:17

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

Mose har nu en helt ny generation framför sig. De äldsta är nu sextio år gamla eftersom bara de som var tjugo år och yngre vid uttåget ur Egypten för fyrtio år sedan var de som blev lovade att få komma till Löfteslandet. Nu behövde Mose undervisa och repetera vad som gällde och vad Gud hade talat till dem i förbundet på berget Sinai.

Vem är Gud och vad förväntas av dem som folk? 

 

Det som kännetecknar undervisningen är inte en massa doktriner utan det handlar mera om en uppmaning till lydnad - där Guds Ord ska levas!

 

Till att börja med får vi veta att Gud är både en renande och en förtärande eld, beroende på vår relation till honom. Vill jag följa Gud renar han mig, men om jag vänder mig emot honom är han en förtärande eld. Han är även en nitälskande Gud, en svartsjuk Gud. Det talar om att vi aldrig kan blanda in någon eller något annat som kan vara vårt beskydd och vårt liv. I allt detta är han en barmhärtig Gud. Det handlar om vår lydnad.

 

 

Om vi nu tror på detta är frågan hur ska vi leva. Om jag tror – vad gör jag då och hur ska jag visa detta – för Guds Ord ska levas!

 

Lyssna och lyd:

 

 

HERREN är en, har gett många teologiska diskussioner då judarna inte accepterar treenigheten, eftersom en del kyrkofäder gett felaktiga tolkningar. Men här finns samma tanke som när Adam och Eva blev ett kött. Det handlar om echad, enhet.

 

 

Vi ska undervisa, repetera och "vässa" varandra och våra barn. Den första kultur som hade skolor var just den judiska. Den har funnits ca 100 år före vår tideräkning och var då allmän skolgång för alla barn. Vi ska även visa offentligt att vi tillhör Guds folk. Här kan nog vår uppfinningsrikedom behöva tas tillvara. Våra liv och vårt leverne skall väcka till liv hos andra en hunger och längtan efter att få se och uppleva Gud. 

 

 

Håll sabbatsdagen och tänk på sabbatsdagen ...

I vår kultur och livsrytm kanske det inte är så lätt att leva utifrån detta, men vi kan börja med att tänka på att sabbaten faktiskt börjar på fredagskvällen. Och – egentligen – varför skulle det vara så svårt att ta några steg vidare ..? Så många olika faktorer var inblandade när sabbaten började glida över till söndagen. Jerusalems fall år 70, politik och antisemitism är några av dessa. 

 

 

Här har vi ett allvarligt ord som är värt att stanna upp något inför. I Massa började folket klaga och kräva att de skulle få vatten. Men minns de inte allt Gud gjort för dem? Var fanns förtröstan och tilliten? Att sätta krav på Gud för att följa och lyda fungerar inte. Då frestar vi Gud! Detta är också exakt det ord Jesus sa till djävulen. Allt handlar om tillit och förtröstan - och det ska då inte behöva krävas manifestationer.

 

Här, mitt emot Jeriko, får nu folket kliva in i berättelsen kring händelserna vid uttåget ur Egypten, som ger frälsning och befrielse i det löfte Gud gett till Abraham. Vid berget Sinai möter de HERREN i röster och eld och får då del i förbundet i budorden, där lydnad till HERRENS ord är vägen vidare i helgelse för sitt folk. 

 

Så kommer vi till andra sidan korset i Apostlagärningarna. På pingsten, när man minns händelserna vid Sinai berg i sitt firande, kommer Guds Ande "såsom tungor av eld" och man talar språk på jordens olika språk ... 

Och lagen börjar skrivas i människors hjärtan – och inte som en skrift på sten ...

 

 

 Och Guds Ord ska levas!

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

46 Ekev – "Om"

5 Mos 7:12  – 11:25

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

 

Här ser vi Mose i Femte Mosebok när det är dags att överlämna uppdraget till en ny generation där vi möts av Guds trofasthet och kärlek. Det gäller att alla har förstått och överlåtit sig till de utmaningar som ligger framför även om de vet att Gud lovat dem "landet som flyter av mjölk och honung". 

Folket har mönstrats och nu ska de få höra en lång undervisning och predikan av Mose som tog veckor! Eftersom det var ett nytt släkte  behövde Mose berätta om Guds olika ingripanden på vägen,  hur man lever ett gudfruktigt liv och överlåtelse till honom. Här möter vi kärlekens evangelium och ser då även paralleller till Psaltarpsalmerna 107–150, som är lovsång- och tacksägelsepsalmer till Gud och hans Ord.   

Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Jesus – Profeten likt Mose".

 

Deuteronomium, Femte Mosebok, har betydelsen "Den andra lagen", men det står i betydelsen att det är en upprepning eller "Den stora repetitionen". Alla dessa kapitel ser historiker har ett upplägg som påminner om andra förbundsdokument i antikens Mellanöstern. I vår tid jämför vi ofta nya och gamla testamentet med lag och nåd, men hela detta förbundsdokument visar på Guds nåd och hans kärleksrelation till sitt folk. Här ser vi hur gudsrelationen genom tro och Guds nåd blir levande med ett försoningsoffer som grund. 

Arton gånger står det "lyssna och lär", och beviset på att man tagit till sig detta är: när man lyssnat lyder man! I lagen blev de medvetna om sin synd men får då också se vägen till upprättelse till en levande gudsrelation. 

 

I NT finns 80 citat från denna bok, vilket visar också på dess betydelse för de första kristna. Detta var ju sammanfattningen av deras undervisning, Torah, som skulle vara vägledande i en ny tid där Jesu död blev det fullkomliga offret, och hans uppståndelse det stora vittnesbördet om Guds kraft och vem han är. 

I den judiska traditionen kan man bilda en församling, minyan, utifrån tio personer, där en set din är tre äldste som är utifrån tradition "liten domstol" och står i pluralis. 

 

 

Utifrån synagogans struktur börjar så småningom församlingar bildas, där domare och äldste var ledare. Men politiska utmaningar började sudda ut hur man skulle utse dessa förtroendeuppdrag. Det utvecklades ett köpslående kring detta, vilket ledde till att det kom felaktiga domslut eftersom man inte förstod Torahns auktoritet och vad den undervisade. Här, i denna oförståelse under bland annat 200-talet,  finns många av hednakyrkans "kyrkofäder". 

 

Någon grad fel kan med tiden leda till helt andra områden än vad det var tänkt ...

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

45 Vaétchanan – "Jag vädjade"

5 Mos 3:23  – 7:11

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

 

Nu kliver vi in i den reseskildring som Mose skrivit ner under de fyrtio år de varit i öknen. På de olika platserna har de upplevt både dom och nåd, uppror och överlåtelse. Även anvisningar från HERREN, om hur man ska inta landet, vilka landets gränser det ska vara, samt hur man ska dela upp landet mellan stammarna, får Mose dela med sig utav. 

Och man är på Moabs hedar vid Jordan - mitt emot Jeriko ...

 

Man har vandra och vandrat år efter år, men första och sista året var det flest uppbrott. Fjorton platser första året, åtta platser sista året, men däremellan under trettioåtta år var det tjugo olika platser man vandrade till.

 

Någon verklig strategi var svår att se, men man följde elden om natten och molnstoden på dagen. 

 

Allt började med att man fick se Guds dom över Egyptens alla gudar när de frimodigt fick dra ut ur landet Egypten för att med tiden komma fram till Moabs hedar. 

Och de stora ledarna har dött bort en efter en ...

 

Nu är det bara Mose som är kvar och han vet att hans tid nu också håller på att rinna ut. Josua står beredd att ta över tillsammans med en ny generation. Hela sitt liv har man hört om uppdraget som nu har gått vidare till dem att förverkliga och utföra. 

Mitt i allt detta är folkets historia viktig att ha med sig. Av segrar, misstag, otro och uppror, kan man ha med sig erfarenheter och förståelse som behövs för framtiden. Historien finns där som en vägvisare och kompass för nya utmaningar.

 

Vid Röda havet får man se Gud kraft och räddning och vid Mara kommer fostran vid de bittra källorna.  Vederkvickelse vid Elims vattenkällor, manna och vaktlar i öknen Sin,  och giftormar mellan Hor och Obot är några andra anhalter på vägen till Moabs hedar där man nu befinner sig - och en ny generation hade just lurats in i Bileams bedrägeri med Moabs döttrar och deras avgudar. Hur skulle det gå med allt detta "i bagaget"?

Vi får här en sammanfattning av det som varit och när vi nu kliver in i Femte Mosebok får vi del av Mose sista predikan - för nu gäller det!

 

Sista kapitlet i denna bok tar upp frågan om vad som händer med arvet om det är bara döttrar som finns i familjen. För att behålla marken måste de gifta sig inom stammen, men som vi ser i kung Davids släktträd finns tre hedniska kvinnor med, rahab, Rut och Naama. De och deras barn blev utifrån den tiden betraktade som judar. 

I vår tid räknas bara de som är födda av en judisk mor som judiska. Detta förändrades under medeltiden eftersom det förekom många våldtäkter och man behövde säkerställa den judiska identiteten. Det är då intressant att se hur Jesu släktled i evangelierna visar på både på Josefs och Marias släktträd. 

 

 

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

 

 

 

Att hålla sitt ord och tala sanning är något av det mest fundamentala i en relation för att den skall vara trovärdig och fungera. Ett förtroende som gör att man kan lita på varandra i alla möjliga och omöjliga situationer, men undanflykter och bortförklaringar kan i ett nu riva ner förtroenden som kan ha byggts upp under lång tid. 

Ja är ja - och nej betyder nej ...

Under denna tid, där vi nu följer Mose, var ett muntligt löfte lika bindande som ett skriftligt löfte i vår tid. 

 

Nu är det inte lång tid tills det är dags att gå över Jordanfloden för att inte landet, men återigen krävs en förberedelse och noggrannhet. Många av folket hade förletts av Bileams inflytande och man behövde komma till ett avslut. Det blev krig och erövringar men i allt detta måste man rena föremål, människor och djur för att kunna återigen gå in i lägret. Eftersom man hade varit i kontakt med döda skulle allt tvättas och renas. Utifrån detta har man med tiden lagt på lager på lager av komplicerade renhetsritualer som Jesus kallade för "de äldstes stadgar", medans allt detta egentligen i början var tänkt som det man skulle tillämpa i samband med offren i tabernaklet eller templet. 

 

Nu börjar vi närma oss själva crescendot i hela berättelsen - och då kommer några stammar på en egen ide! Varför ska vi gå vidare när allt är så bra här?! Mose blev misstänksam över förslaget som tre av stammarna gav (Ruben, Gad och halva Manasses stam). Försökte man undvika striderna på andra sidan floden och lämna de andra stammarna? Efter samtal förstod man att så inte var fallet. Man var beredda på att gå vidare tillsammans med de andra tills arbetet var avslutat, även om man själv inte fick någon del i detta. Gud hade ju lovat ett stort område och även marken på Jordans östra sida var deras som de just erövrat. 

 

Tyvärr kan vi se att landets storlek inte sedan överensstämmer med löftet som Gud gav. I det förbund man ingick med HERREN så är lydnad och trohet de ingredienser som ger förutsättningarna för fullt uppfyllda löften. 

 

Nästa text som ska läsas denna vecka är: 
Under nästa vecka ska ni läsa:

44 Devarim – "Ord"

5 Mos 1:1  – 3:22

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

En ny generation israeliter står på randen till det förlovade landet och avfall, problem och frågor hopar sig. Hur ska man göra och vem har rätt? Allt måste bli klart och vara väl förberett för att överta arvet som man fått i blodslinjen från Abraham, Isak och Jakob.

Det är en ny generation och ett nytt land, och en ny ledare ska tillsättas.

 

Översteprästens son, Pinehas, tog saken i egna händer i ett fall som egentligen skulle ha en rättslig ordning. Men här var det en sann nitälskan för Guds lagar som gjorde att Gud till och med sa att han skulle upprätta ett fridsförbund med honom. 

Man påbörjar en folkräkning för att se hur stor arme´ man har, men även för att se hur man ska fördela landet mellan de olika stammarna. Och mitt i allt detta måste man utse en ny ledare, för Mose ... nej han får ju inte komma in i landet.

 

Det blir inte någon av Mose söner eller släktingar som blir utsedda som ledare och härförare, utan en trogen medarbetare, Josua, som redan från första stund för fyrtio år sedan valt att hålla sig nära tabernaklet och Mose. Även översteprästen bekräftade valet genom urim och tummin. Att allt gjordes offentligt var en viktig handling. Folket skulle aldrig behöva tveka om att Josua var utvald av Gud att bli Mose efterträdare. På liknande sätt har Jesus överlåtit uppdraget till sina lärjungar i vår tid. 

 

Så kommer vi till kapitel tjugoåtta och tjugonio - prästernas kalender. Här ger Mose en förteckning om vilka offer som ska bäras fram och vid vilka tillfällen. Men dessa offer kan enbart ha en plats om det finns ett tabernakel/tempel. Här firade folket en gudsgemenskap i den mat som man åt. I vår tid kan vi se hur Jesus talat om sin kropp och sitt blod som brödet och vinet som vi delar vid nattvarden.

 

 

Varje dag skulle ett lamm bäras fram klockan nio på morgonen och klockan tre på eftermiddagen. Det skulle alltid finnas ett lamm - ett tamidoffer - på altaret. Ordet tamid betyder "ständig" och vi kan se att Jesu offer var ett offer en gång för alla. Ett ständigt verksamt offer. 

 

 

 

Det var fastställda tider för bön vilket vi kan läsa om i bland annat  apostlagärningarnas berättelse från den första tiden. Vid dessa avtalade tider för offer i templet var det daglig bön. 

Om pingstdagen läser vi :

 

 

Det förekom även mat och drickoffer samt morgonrökelse, och minorahn skulle underhållas för att aldrig slockna. På sabbaten fördubblades offren och de stora högtiderna hade sina bestämda offer. Det var tilläggsoffer som kallas mussaf. I vår tid har vi Jesu ständigt verksamma offer som gäller och utan tempel är det inte heller aktuellt för det judiska folket att frambära djuroffer. 

 

Men vad rör allt detta oss? Allt har sin symbolik och sitt syfte, samt att det finns högtider som har uppfyllts och som skall uppfyllas. Kanske är det våra "mussaf" i att läsa och studera, som hjälper oss att rikta vår uppmärksamhet till de avtalade högtidstillfällen som HERREN inbjuder oss att fira tillsammans med honom. 

 

 

Det finns en tanke kring detta att månen "föds på nytt", och i detta kan vi se pånyttfödelsens högtid. 

En tid av förnyelse och att börja om där vi ser Guds trofasthet i sitt förbund.

 

 

"Nytt förbund" - brit chadashah - har samma grundord men olika böjningar som chodesh (månad).

 

Rosh Chodesh - Nymånad

Brit Chadashah - Nytt förbund

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa två texter:

 

42 Mattot – "Stammar"

4 Mos 30:2  – 32:42

43 Massei - "Vandringar"

4 Mos 33:1 – 36:13

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.