inmylivingroom.se

Så har vi börjat ett nytt år! Alltid lika spännande och förväntansfullt – kanske ...

Nja ... jag antar att vi nu går in i ett nytt år med blandade känslor, för "Ingenting är längre som förut ..."

 

Delar av Anders Fugelstads låt från slutet av 60-talet:

 

 

Varje år får vi ta del av nya ord som har dykt upp i samhället och som speglar den tid i vi lever i. Vem minns inte nya ord som till exempel curla, mobildagis och rondellhund, när det dök upp för några år sedan. Nu har vi ord som ick (drag eller beteende hos en person som en annan finner frånstötande och får avsmak inför), dopaminfasta, dna-pass, AI-klonad och "det svenska tillståndet" (tillståndet i landet där gängkriminalitet präglar samhället). Ord och uttryck som Språkrådet vid institutionen för språk och folkminnen och Språktidningen uppmärksammat i sin lista för året.

 

Men så har vi en annan företeelse som väver in sig i vår kultur, till exempel ordet haffa. Här har mina högstadieelever fått märkliga frågor och funderingar när vi lärare sagt att de ska haffa en lärare eller en annan person. Och de tittar undrande på oss.

Haffa ...?

Jodå - i ungdomarnas värld är det att ragga och stöta på någon tjej eller kille, och vi äldre tänker att de ska leta rätt på en lärare. 

 

Det finns ett fenomen där ord och olika uttrycks betydelse också börjar bli som kodord för en rörelse av värderingar, som bygger på genus och etnicitet. Det ska inkluderas, vara könsneutralt och ha mångfald, och ord som till exempel jämlikhet börjar tänjas bort från sin ursprungliga betydelse. 

En märklig soppa av identitetskultur och offerkultur – och vi rör oss på ett sluttande plan. 

Man är ute efter "syndarna" och river statyer och kräver att gator ska byta namn och barnböcker plockas bort från bibliotekens hyllor för att ersättas av det som anses vara korrekt.

Att skambelägga utan att vilja föra samtal och diskutera kallas för att cancellera någon, och visst dyker de upp lite varstans, kränkningsarkeologerna. De "moraliskt överlägsna" som hånar och vill radera ut "syndaren" ur offentligheten. Vissa ord ska numera helst inte heller användas och kanske även förbjudas i vissa kulturella och samhälleliga institutioner. 

Ja du ... vart är vi på väg?

Vi förväntas låtsas att kejsaren inte är naken och att han har nya kläder – om du förstår vad jag menar. 

 

Häromveckan träffade jag några av min goda vänner som båda arbetar inom skolans värld, och vi konstaterade att barnböcker i traditionell mening inte längre är tilltalande för dessa mellanstadiebarn. Tidigare var det mycket äventyrsböcker, men nu är det främst skräck som eleverna vill låna i skolbiblioteket, och då till exempel "Hur man blir en häxa". I ren förtvivlan väljer min vän att låna hem en del av dessa böcker från skolbiblioteket för att de inte ska lånas ut. 

 

På nätet har det funnits en omröstning om Årets olämpligaste barnbok 2023, och vad heter den?

"Hur man blir en Dragqueen, en guide". En bok för barn mellan tre till sex år. En annan boktitel på listan var "Jag är Bella – en flicka med snopp" också anpassad för samma åldersgrupp. Då blir man tacksam att det finns folk som reagerar mot denna galenskap när varje cell i kroppen berättar vem du är. Ficka eller pojke, tjej eller kille, kvinna eller man.

 

Det är en kultur som nu börjar växa fram i skolorna och i universitetsvärlden och som brukar kallas för woke, där det är till exempel dags för kvinnor att stiga åt sidan för män som identifierar sig som kvinnor.  Vi ser det i skolors omklädningsrum och tävlingar inom olika idrottsgrenar bland annat, och sköter man sig inte kan man kräva skadestånd. 

 

Helt plötsligt har lögnen blivit sanning och sanning blivit lögn. Standarden ändras och det blir ihåligt och korrupt. Ord, termer och uttryck ändras och byts ut och bit för bit monteras  sanningen ner, det självklara och naturliga – för kejsaren är väl ändå inte naken ..!?

 

Profeten Mika sa "Ni avskyr det som är rätt och förvrider allt som är rakt" (Mika 3:9),  när han varnade och talade till ett folk som levde i avgudadyrkan, lusta och oärlighet. Det är som ett folk som använder sig av falska vikter. En förvirrad kultur, fast det vill ge intryck och sken av en god moral och tydliga förpliktelser. 

 

 

Vi fortsätter vara uppmärksam på den utveckling vi är mitt uppe i. Det går snabbt nu för vi ska ju rädda jorden, avskaffa fattigdom och hunger, genomföra globalt partnerskap – och mycket mer, fram till år 2030 ....

Nedräkningen har börjat ...

 

/Eleonora

Juldagar och allt är lugnt och stilla – men snart kommer hela stora familjen på besök. Tio vuxna och sex barnbarn! Och vi kan längta till både det ena och det andra. 

 

På julafton hade vi julfrukost i kyrkan och på eftermiddagen var det som sig bör, Kalles jul. Jodå, vi känner igen berättelserna och ibland upptäcker vi nya små detaljer – om vi tittar noggrant. 

 

Tiderna förändras, och i slutet av programmet kommer en ursäkt i TV-rutan om de olika karaktärerna, som uttrycker både det ena och det andra bland Kalle och hans vänner - för ingen ska ju få bli krängt.

Men jag ser också något annat i filmerna.

 

Kalle har upptäckt alla fåglar som han vill fota och filma, men det går inte så bra. En ettrig liten fågel ställer till det och det slutar med att fågeln stoppar ner filmremsorna huller om buller i en låda för att sedan klippa bort allt som inte rymdes i lådan. Vilka barn idag förstår vad det var för "remsor"? Så har vi Långben och hans vänner som är ute på husvagnssemester. När det är dags för middag äter de majskolvar och för varje ny rad av majskorn plingar det till - precis som på en skrivmaskin. Jaa ... bilder och ljud man inte har referenspunkter till – och man missar intressanta detaljer för man saknar historia bakom det hela. 

 

Att filmrullen ersatts av en digital kamera och skrivmaskinen av en dator, då krävs det en äldre generation för att fånga och förstå bilder och ljud, medans ursäkterna om olika steriotyper i de tecknade serierna är det som en yngre generation mera uppmärksammar. 

Jaha ... det är olika referenspunkter och erfarnheter som får oss att se, höra och uppfatta till och med Kalles jul lite olika – på självaste julafton – den stund på året när vi samlas runtom i landet och då när någon sorts samhörighet generationer emellan ska infinna sig. 

 

Så kliver vi in i bibelns berättelse där vi har alla inblandade personer som ser händelsen utifrån sina horisoner och referenspunkter. Josef och Maria som levt nio månader i en lång väntan. De vise männen som hört en flera hundra år berättelse, troligtvis från det judiska folkets fångenskap i Babylon, om en messias som skulle födas. Herdarnas plötsliga upplevelse mitt i deras arbete. Hyresvärdar som har sin affärsverksamhet på gång helt ovetande om allt, och så Herodes – som hör ryktet om att en kung har blivit född. 

 

Olika signaler om att något är på gång.

Larmsignaler!

Trötthet och födslovärkar hos Maria, och gamla berättelser får liv som har profetiska uttryck och driver de vise männen på upptäcksfärd. Ljus i natten och sång från himlen avbryter helt plötsligt herdarnas stilla tillvaro sent på kvällen. Så har vi hyresvärdens business som utmanar honom att hitta ett rum till ... 

Och Herodes hat och fruktan blir det första hotet mot ett nyfött barn ...

 

Vad ser vi i vår tid av det som utspelar sig? Kan vi dra lärdom av tidigare skeenden? 

Vi kan känna födslovärkar i tiden, höra bibelns profeter återigen ropa ut sina budskap och kanske även ha andliga upplevelser som förstärker och utmanar tidens alvar. 

Mitt i allt snurrar businessens hjul som hamnar både i ena och andra diket, där hat och fruktan driver tidsandan vidare ...

 

Låt larmsignalen ljuda!

Nu kommer de!

Som en rovfågel slår fienden ner på Guds folk, därför att de har brutit mitt förbund och trotsat mina lagar.

Hosea 8:1 (HFL)

 

Jfr. Matt 2:19–21. Politisk kris

Rom begärde att romarrikets standar – en örn – skulle placeras ovanför templets portar, vilket Herodes tillät. Skriftlärda klättrade upp och kastade ner örnen vilket då ledde till massarresteringar, förföljelser och avrättningar.  (S.S. Matt. s.29)

 

 

Det är viktiga dagar däremellan och man ber om regn över landet för goda skördar, men även törsten efter ett andligt regn finns. 

 

 

Tiden går och år efter år firas dessa högtider, men så kommer uppenbarelsen över vad dessa skuggbilder velat visa inför framtiden. Jesus dör och uppstår och för oss ut ur syndens träldom och vi får del av hans seger – och allt händer under pesach och det osyrade brödets högtid. Nu går det sju veckor och man är på väg att fira givandet av lagen, torahn. Så händer det! Gud skriver sin lag i människors hjärtan genom den helige Ande. Vilka mirakler, vilka överraskningar och vilka uppenbarelser!

 

Tyvärr avfärdade många judar att Jesus kunde vara Messias, och år sjuttio blir templet helt förstört och den judiska befolkningen blir utdrivna ut ur landet. Nu befinner man sig i en andlig förvirring och osäker kulturell kontext. Vad gäller nu och hur ska man leva i denna tid?

I romarriket lever nu många judar i förskingringen. Den romerska hedendomen börjar försvagas, och här finns nu en blandning av kristna hedningar, messiastroende judar, traditionell judendom och även de som konverterat till judendomen. I allt detta har även flera bland romarna blivit troende. 

  

Bland de skriftlärda fanns en förväntan om att Messias skulle komma omkring år fyratusen enligt deras tideräkning. Man hade gjort uträkningar kring detta, och troligtvis var det den teorin som de vise männen vid Jesu födelse hade fått del utav, från den tid när judarna befann sig i den babyloniska fångenskapen.

 

Men något märkligt händer ungefär ett hundra år efter Jesu tid på jorden. Nu får dessa fyrtionio dagar en sorgens slöja över sig – men med en glädjedag – Lag ba-Omer!

 

En av de mest kända och aktade rabbinerna var Rabbi Akiva (50 e.Kr. – 135 e.Kr.), och det var en stor ära att få vara en av hans lärjungar som kunde räknar i tusental. Men den första omerdagen, vilket dagarna kallas som är mellan påsk och pingst, utbryter en förödande farsot bland dessa lärjungar. Omkring tjugofyratusen av dem dör under de trettiotvå dagar det pågår. Den trettiotredje omerdagen upphör farsoten och det blir en dag av glädje och tacksamhet. Men därefter fortsätter omerdagarna i sorgens tecken efter alla som dött.

Dessa omerdagar beskrivs som sorgedagar där man inte har några bröllop eller fester och man klipper inte håret – men den trettiotredje omerdagen då firar man!

Det sägs att det som gjorde detta utbrott bland dessa lärjungar var att "man visade inte varandra tillbörlig respekt".

Intressant!

 

Men här har vi bara början på en tragisk fortsättning ...

Drömmen om en messiansk tidsålder – i egen mänsklig kraft ...

Och parallellerna in i vår tid finns där under ytan ...

 

Förväntningarna var alltså stora på en Messias som skulle leda dem in i en ny tidsålder. Det hade ju nu gått fyra tusen år.

 

En av de allra främsta lärjungarna, Bar Kochba, utses nu av Rabbi Akiva som Messias. Nu samlas man mangrant – nästan – kring denne Messias för att dra ut i ett befrielsekrig. Soldater och Akivas lärjungar. Det andliga ihopblandat med det mänskliga. Och drömmen om judarnas återkomst till landet var bränslet.

Men, nästa alla var med – utom de Jesustroende som redan funnit sin Messias. En utsatt grupp mitt i all yra. Hundratusentals soldater fanns med i armén, som till och med under en period var större än romarnas armé. 

 

Så kommer tillfället och dagen när både Rabbi Akiva och Bar Kochba dör, och då även stora delar av judarna dör av romarnas svärd.

... och allt faller samman!

 

Jesus sa:

 

 

Kan vi tänka oss att denna tid, i början på andra århundradet, är lite av efterdyningar från Jesu tid? Man har hört äldre släktingar berätta om en märklig tid som var ett andligt uppvaknande där man behövde ta ställning om man var med eller stod avvaktande och tittade på, medans andra valde att helt avfärda talet om en Messias för att fortsätta vänta ...

 

Men längtan, frågor och frustration lever vidare – generation efter generation.

Hur lever man nu i denna tid?

Kan andlig längtan gå fel?

Vad gör man när allt faller samman?

 

I vår tid finns det andliga strömningar som talar om en enad och fredlig värld. När bibeln talar om ett avfall, förminskas eller till och med avfärdas detta (2Tess 2:3). Det är Guds kärlek och hans välsignelser som står i centrum och ånger, pånyttfödelse och synd kompromissas bort – och även Israel!

Det man ser är en social förändring där kulturen på olika områden ska förändras så att Guds rike kan framträda.

Är det det som bibeln talar om?

 

Nej, här har man precis som Rabbi Akiva blandat ihop tidsåldrar, det mänskliga och det andliga. I en andlig längtan kan man aldrig avfärda sanningen eller driva på ett skeende. Det finns en andlig tidtabell som bara Gud har i sin hand. 

 

Guds Ord talar om att vi ska vara ett salt i den här tiden. Vi ska inte vara något som sockrar på tillvaron för att få den mera attraktiv. Även om salt och socker har sina likheter i utseende är de helt olika. 

I den här tiden behöver vi tåla både det ena och det andra när andra arméer samlas för att utföra sina strider. Vi är den lilla grupp som inte kan följa med strömmen – för vi har funnit vår Messias!

Hettan kommer att öka  – men saltet klarar detta!

Sockret däremot faller samman ...

 

 

Jag förstår om rubriken låter provocerande för det kan den verkligen vara. Men den kan också vara något som ger läkedom och utrymme, när både det ena och det andra har klamat in i livet som objudna gäster.

 

Vi lever i en tid av mycket oro, ångest och stress. Är det inte det ena - är det det andra! Och karusellen fortsätter i sin omloppsbana, och man undrar hur det ska sluta. 

 

Det finns "fängelser" vi kan ha fångars i där sorgen gör sig påmind, alltifrån död, övergrepp, mobbing och skiljsmässa. Den listan kan göras lång och dess gemensamma nämnare blir trasiga själar – för minnen och konsekvenser finns kvar. Det är som att trycka på en knapp när man möter livets olika situatuiner och händelser, och det inlåsta börjar omedelbart leva sitt utåtagerande liv. 

Det är inte alltid lätt att förstå sig på sig själv i dessa situationer, men genom att låta Herrens lykta lysa i själens inre rum kan vi upptäcka ett och annat och börja ana vilka mekanismer som hänger ihop med vad. 

 

 

Problemet är att vi många gånger inte tillåter det sköra och bräckliga få komma ut från sin fångenskap. Vi vill ju så gärna ha en yta av självtillräcklighet. 

Men "såren" kan behöva få omvårdnad och kanske till och med sys ihop. Ibland räcker det med rengöringsmedel, plåster, och kanske luftas något emellanåt. Vidtar vi inte några åtgärder kan det bli infekterat, läka ihop fel, eller i värsta fall amputeras bort. 

Små sår ska man inte förakta – och vi behöver ta hand om oss själva – och många gånger med andras hjälp. 

 

Men så finns det andra sidor också ...

Att känna sig utnyttjad, styrd och manipullerad av andra kan också leda till en fångenskap som är svår att ta sig ur. Krav och förväntningar som kan medföra förtal, förakt och hot om det inte infrias kan fullständigt förstöra en människas självbild. Då är det dags att bryta relationen!

Ta hand om dig själv!

Så har vi de som tror att de kan göra vad som helst och att vi ska dansa efter deras pipa. En arrogans där man är så självupptagen att allt handlar om en själv – och det är fel på alla andra! Ställer krav och anser sig har rätt att leva på andras bekostnad. 

Men snälla nån!!! Ta hand om dig själv!!!

 

 

Så har vi dig som råkat ut för dessa personer som hela tiden ställer krav och har orimliga förväntningar på att du alltid ska vara tillgänglig för att lyssna, hjälpa till med ett och annat, låna pengar (som man aldrig får igen) och bita ihop när du blir kallad för både det ena och det andra.

Du ... det här är inte bra! Ta hand om dig själv – och gör något trevligt. Du kan annars fullständigt ätas upp av alla måsten och alla behov som finns. Du väljer själv när det är nödvändigt att gripa in, för i allt larmande finns det så många högröstade personer som måste lära sig och inse att de ska hjälpa sig själva och inte förlita sig på andra. 

 

De som har de verkliga behoven har nästan tappar rösten för luften tar snart slut ...

 

/Eleonora

Tänk att det kan strula så mycket, precis när jag ska ha en livesändning om just detta – strul och kaos! Ibland vill inte tekniken hänga med som det är tänkt och man känner verkligen sig maktlös. Då är det bara "go with the flow" eller som man säger "The show must go on ..."

 

 

 

Hon vakar över ordningen i sitt hem, vers 27! 

Ordningen, ordningen, ordningen!

 

Börjar man släppa lite på det ena och det andra faller det mer och mer. Kaffekoppen som skulle in i diskmaskinen på jobbet har en förmåga att kalla till sig alla andra koppar som ska diskas – och snart är hela diskbänken full med disk. Eller så har vi skolans mobilförbud. "Jag ska bara ..." och snart är alla mobiler i var och varannans bakficka och inte inlåsta i elevskåpen – och eleverna har skapat sina egna och annorlunda regler. 

Och man undrar:

– Hur gick detta till?

 

Kaos och strul hör på något märkligt sätt till här i livet, men frågan är bara vad vi gör med det. Lite allmänt kaos kan vi jobba oss igenom genom att kavla upp ärmarna, men så har vi datakrångel till exempel, som fullständigt kan dränera våra krafter – fram tills någon kommer med den briljanta idén:

– Starta om!

– Uppdatera!

– Dra ur sladden!

Jaha ... och man är nästan lite sur att det var ett så simpelt problem ...

Så har vi kaoset som bygger på missförstånd och kanske ännu värre på lögn. De som slirar på sanningen, kommer med undanflykter, skyller på andra och alla omständigheter. Vad gör vi då?

Att innerst inne känna till sanningen och samtidigt se hur man försöker kamouflera situationen till sin egen fördel kan för tillfället se ut som en god lösning, men verkligheten kommer alltid ifatt – på ett eller annat sätt!

 

 

Vi kan varna och avslöja, men ändå inte komma någonvart. Kanske det då är bäst att bara släppa hela historien för att inte själv dras med i en ofruktbar situation. 

Inte alltid lätt – men det är nödvändigt.

Kanske dagen kommer när du ska få visa barmhärtighet och ge en ny chans? Då får inte skalet blivit så hårt så att inte förlåtet kan komma igenom.

Att lära sig något av misstag som man förnekar fungerar dåligt – och alla gör misstag – men det är bara dårar som upprepar dem ...

 

/Eleonora

 

 

...

Jojo ... jag vet, det börjar bli uttjatat. Det är som ett osynligt äckligt slem, som kletar sig fast på allt och alla. Ibland fysiskt, men främst som hjärnspöken som samtidigt behöver ha en röst som ropar "varning". Ord som sällan tidigare används finns nu mitt ibland oss på ett helt nytt sätt. Pandemi, distans, desinfektionsmedel, restriktioner,  statsepidemiolog, och listan kan göras lång.

Frågan är nu också om det är en kursändring på gång i hela världen. Och vem håller i trådarna ...?

 

Vi kan känna oss små och obetydliga i detta våldsamt stora scenario. Inga riktiga svar, osäkerhet och förvirring i en tid där sedelpressarna går varma. Hjulen måste ju snurra ...

 

Tänk att då få kliva in i det som är tryggt, äkta och sant! Ta in kunskapen och vishetens källa, i ett landskap där kompassen är stadigt utsatt, och målet för resan lyser kristallklart i en förvirrad tid.

Det du!!

 

I vår tid vet man hur trögt det är för många att läsa böcker, när mycket annat tar ens uppmärksamhet, och då kan man ju undra: Hur går det då med bibelläsningen?

Hemligheten att hitta glädjen i sin gudstro hänger faktiskt ihop med att låta Ordet få vara en central del av livet. 

 

Israels folk fick uppleva hur man hade förlorat både sitt tempel och sitt land, men Ordet kunde ingen ta ifrån dem. På samma sätt kan du och jag uppleva att ett och annat kan ryckas bort ifrån oss, som gör att vardag och fest inte längre har den glädje, vila och trygghet som vi tidigare vant oss vid. 

Då, DÅ är det hög tid att fira:

- Ordet som blev kött och tog sin boning mitt ibland oss

- Ordet som förmedlar liv och läkedom till hela vår kropp

- Ordet som säger att man lever om man än dör

- Ordet som står för evigt fast i himlen och på jorden 

Jag är så tacksam för alla som samlas i kyrkor, kapell, olika lokaler och sina hem, för att be för landet i dessa dagar. ❤️🙏

Att lyfta upp vad Guds Ord säger ska med frimodighet talas ut. Bibeln säger de är våra andliga vapen - och skall inte föraktas i dessa tider. 

Sjukvård och olika myndigheter gör ett stort och viktigt arbete - så låt oss som Guds folk göra vår del! 🌈🙏❤️

/ Eleonora

Står du inför olika utmaningar i livet? Det händer väl lite nu och då för oss alla. Ibland är de stora som berg men ibland små - men oerhört irriterande. 

Hur som helst måste vi igenom - på ett eller annat sätt.

Vi kanske ber och ber och har tro som kan förflytta berg, men ...

... bön är aldrig ett alternativ till förberedelse, och inte kan vi ersätta tro med hårt arbete. Kanske är det så att man blivit lite slarvig, och även lite lat?

Lite hårda ord kanske, i tider där vi ska tänka positivt och bli peppade av ett och annat.

 

Mitt i allt detta har vi Jesu ord från bergspredikaren:

 

 

Någon har sagt att oro och bekymmer förlamar, men omsorg driver dig till handling. Vi kan bära på oro helt i onödan, för Gud har ju sagt i sitt ord att han ska fylla våra behov. 

Bekymmer är verkligen en tjuv som kan uppsluka oss av fruktan. Det ger oss bortkastad tid. Men planering av morgondagen öppnar upp målsättningar och är väl använd tid.

 

Om vi vänder på dessa punkter och försöker göra dem till något att utveckla och ha omsorg om, kanske vi kan vända på skutan?

Så:  Vad väljer du idag att göra fysiskt, själsligt, praktiskt, socialt och andligt?

 

Bön och tro på Gud är våra viktiga fundament i livet MEN:

... bön är aldrig ett alternativ till förberedelse, och inte kan vi ersätta tro med hårt arbete.

 

Allt hör samman!

 

/Eleonora 💞

 

Vi har världens slut inpå oss. Ja, så säger bibeln och vi är nog många som kan hålla med om detta. I denna tid har vi ju även alla klimatalarmister med på spåret, men här finns en stor skillnad. 

Bibeln säger:

🌈

🌈

 

Vad är egentligen på gång? Det mesta ser ju ut att vara i rörelse - och det på ett sluttande plan. 

 

Bibeln berättar om ett folk som hade allt vad dom behövde. Mat, kläder, ett gemensamt mål, beskydd, och befrielse och frihet från förtryck. Mitt i allt detta står det att deras historia har skrivits ner som ett varnande exempel för oss som har världens slut inpå oss. 

Vad hände? 

 

Någonstans på resan började man tappa focus, och man lämnade riktlinjer och vägledning som var nödvändigt att hålla sig till. Lättja, omoral och klagan - och på väg mot löfteslandet ligger döda kroppar längs vägen...

📌

📌

 

För några dagar sedan kom några tankar och bilder till mig. 

Jag upplevde hur Gud talade om att det går inte längre att fejka i sitt kristna liv. Det har alltid varit på allvar, men NU är det på ALLVAR!!

Sedan såg jag en stor öppen kran och "hörde": 

- Antingen spolas du bort, eller så spolas du med...

 

Vi står mitt i ett korsdrag där mycket står på spel, men andliga strider ska utkämpas med andliga vapen. Här skulle vi kunna rada upp många företeelser i samhället och utöver världen, men på den nivån vispar vi bara runt på ytan så dammet yr. Bibeln talar om auktoriteter och maktsystem som inte är av kött och blod, som vi ska strida mot iklädda med hela Guds vapenrustning (Ef 6:11-12).

En kvinna vid namn Doreen Irvine skrev en bok på 70-talet om sin tid i det djupaste mörker inom satanismen. Hon hade "avancerat" till häxkonstens drottning och kunde gå igenom eld, göra sig osynlig och döda flygande fåglar m.m. Inget verkade vara omöjligt. Med hennes titel följde också studier, arbete och resor runt om i världen. I allt detta hade hon sin andlige hjälpare Lucifer, som gjorde det möjligt för henne att förstå och tala de olika språken. 

 

Hon skriver i sin bok "Ur satans grepp" om olika händelser och resor på 50-60-talet:

"Många diskussioner hölls. Det mest betydelsefulla ämnet var hur man skulle kunna göra häxkonsten mer tilltalande. Många unga människor hade fått ett oerhört stort intresse för det okulta. Nu var det betydelsefullt att man kunde ge häxkonsten ett nytt utseende och följande riktlinjer drogs upp:

Skräm aldrig någon. Erbjud dem en ny form för det mystiska. Gör häxkonsten mindre ondskefull. Få den att verka naturlig som ett oskyldigt äventyr."

 

Och så kom den vita magin in...och mycket annat...

Men det bästa skyddet, och det viktigaste redskapet för att erövra territorium, är när Guds församling möts i bön!

⛓

⛓

 

/Eleonora 💞

Så står det på knappen i programmet för att börja ett blogginlägg. 

 

Något som aldrig funnits och något som ska bli till. Ord och bilder som formas utifrån tankar, upplevelser eller drömmar. 

Jaha... 

Likadant med det målade träräcket eller uthustaket. Det händer av sig själv, men tvärtom. Färgen flagnar och taket börjar ruttna på uthuset där takpappen blåst bort. 

 

Likadant är det i våra liv på flera olika områden. Å ena sidan - å andra sidan...

Växtkraft och nerbrytning..

 

Vi kan vara på ständig jakt att skapa nytt. Ny garderob, personlighetsutveckling, nya andliga uppenbarelser (😉 ), ny musik, nya relationer, ny karriär och ny livsstil i mat och motion. 

Så bra vi ska bli!! 👏

Allt nytt, där vi skapar och skapar och skapar...

Kokar vi ner det till en koncentrerad essens, handlar livet om relationer, ekonomi och hälsa.

 

Men HALLÅ!!

Staketet där färgen börjar flagna, för att inte tala om taket som nu ruttnar och måste bytas ut, det är utmaningarna som behöver åtgärdas. 

 

Staketet går att rädda genom att skrapa bort den gamla färgen, tvätta rent, grunda och sedan måla ytterligare två varv. Men taket! Det är bara att riva bort och sätta nytt. 

 

Mitt i livets tillväxtfas och allt nyskapande behöver vi se om det inte finns ett och annat att skrapa bort. Och helt plötsligt ser det värre ut än innan! Men det är bara att jobba vidare och snart är allt i sin ordning.

Värre är det med taket! När man väntar för länge innan man tar tag i problemen kan allt behövas rivas ner och det är helt uppenbart hur man slarvat och tillåtit en "låt gå" mentalitet.

 

Men det kanske finns ett underliggande problem i allt detta? Sköttes underarbetet rätt när det skulle målas? Varför var det bara takpapp på uthuset och ingen plåt? 

Lite slarv på undersidan... eller översidan...

 

Och jag tänker på situationer, händelser och människor...

 

Det finns en tendens som jag nu ser i kyrkans värld. Den går åt två håll och båda kräver kraft, mod, urskiljning och kunskap.

 

Så har vi andra problemet. Man börjar så bra, taket på plats och tjärpappen likaså, men man kommer aldrig till skott!! Åren går och man underar tillslut varför det läcker in. 

 

Guds ord talar om vårt andliga husbygge. Det har en fast grund som är Guds Ord. Men mitt i allt detta tals det om en församlingsstruktur där Guds gåvor ska finnas i funktion för att vi ska byggas upp till andligt mogna människor. Vi ska utrustas till att vara med och bygga upp Krist kropp (Ef. 4:11-12).

Och här blir det probelm!!!

Eller.... här har vi lösningen.

 

Rädslan utifrån gamla erfarenheter kan få dig att inte vilja göra något och du blir handlingsförlamad och/ eller bekväm. Jag läste just ett sådant inlägg på facebook. "Jag har lämnat svenska kyrkan och pingstkyrkan.. jo, jag ser på TV..."

Detta är inte vad jag läser om i bibeln kan jag konstatera. 

 

🌱

 

Varje led ska ge stöd till andra i kroppen, utifrån sin förmåga. Det går inte att vara overksam och leva sitt eget liv. Bibeln talar inte bara om vår gudsrelationon, utan den lyfter även fram våra relationer i familj, församling och samhälle. Där får vi möjlighet att slipas, växa och bära. 

 

"Takpappen" i livet börjar kanske brytas ner av väder och vind, bit för bit. Ett, två eller sju år går, och det verkar ju fungera i alla fall...

På utsidan ser man lite vad som händer, men på insidan känns det av. 

 

Själv levde jag några år i ett "mellanland". Jag behövde det just då. Det var något av en andlig retreat, utan att behöva ta ställning till massa tyckanden. Det var som att kalibrera den inre andliga kompassen. 

Kanske du är mitt uppe i en sådan tid, eller så är det nu dags att ta steg vidare. 

 

Jag tror inte det är tänkt att "mellanlandet" ska vara din boplats, utan det ska få vara något du lämnar efter en tid. Jag ber att du ska finna det sammanhang som Gud vill leda dig in i. Låt inte fruktan och gamla erfarenheter binda eller styra dig. Guds ande leder i frid, men du behöver vara tillgänglig i allt detta och stå med öppna ögon och ett öppet hjärta. 

 

Guds välsignelse över dig, att "Skapa nytt inlägg" i ditt liv!

 

/Eleonora💞

Den 27 januari är inte bara min mans födelsedag, utan en dag som lyfts fram över världen som Minnesdagen för förintelsen.

Vi är i en tid när andra krafter vill skriva om dess historia, ja till och med utplåna den, men du och jag har ett ansvar att lyfta fram den.

Men vi ser tydligt att det ur askan föddes ett land, och de profetiska orden som Hesekiel fick frambära ca. 2500 år innan, talar om denna händelse:

 

📖

 

📖

Under åren 2000-2003 bodde jag och min familj i Israel. Den här minnesdagen som vi har 27 januari, ligger framme i maj månad i Israel.Då är det en dag som heter Holocaust day. En vecka senare  är det dags för Memorial day, och dagen därefter Idependent day.

 

Utifrån denna sorg som man bearbetar på dessa dagar, Holocaustday och Memorialday,  minns man det som hänt sitt folk kring andra världskriget och även i närtid, för att sedan gå vidare för att fira att man har ett eget land under Independant day.

Bilarna på gator och mototrvägar stannar, och dess förare kliver ur bilarna och står i vördnad och låter sirenerna ljuda över landet några minuter.

Och det gör ont, och det är smärtsamt...

 

En vecka senare var jag i skolan igen tilsammans med mina barn, och då var det dags för Memorial day .Återigen står dessa 6-7 åringar på led. Nu kännde man ett ytterligare djup i sorgen, och tårar strömmade nerför några barns kinder. 

I deras värld var denna dag mera sorgfylld. Kanske hade deras storebror, farbror eller morbror dött, i något av de mera i tid närliggande krig eller attentat.

År så sorgfyllda och smärtsamma också hos dessa små.

 

På nyhetssändningarna under dessa år vi bodde där, såg vi dagligen bilder på de som dött i kriget eller i olika attentat. Vår närmsta granne förlorade sin bror som arbetade som vakt vid en livsmedelsbutik. Och i vårt hus arbetade vår sekreterare, som blev räddad av just denne man, när hon just i denna stund var i butiken. När hon kom hem med sina varor hade hon glassplitter i bananerna...

 

Vi kan inte värja oss från sorgen i dessa smärtsamma händelser, för vi är inympade i det sanna olivträdet. Men i allt detta vet vi att Gud har allt i sin hand för den här tiden, och hans profetiska klocka tickar på...

En dag är vi hos honom för evigt - utan sorg och smärta...

 

Mitt i allt detta finns det också så många paralleller. Vi kan uppleva oss själva som de förtorkade benen i denna tid, men Gud vill ingjuta sin Ande i och över oss. De  förtorkade benen ska få upprättelse för den här tiden!

Och det finns ett land som är vårt!

 

Hela dagen, ja precis heeeeeeeeeela dagen!!! 😅

Jag har suttit vid datorn och fixat och trixat. Misslyckats och gjort om, sparat och ändrat. Fram och tillbaka - och jag har haft SÅÅÅÅ roligt!!

 

Det var länge sedan jag haft en sådan här dag - och min själ behövde den. Ja, varför inte??

Timmarna rullar iväg - och vem bryr sig?! Nu, idag, ÄGER JAG TIDEN SJÄLV!

 

Det blev många stora bokstäver och utropstecken, men varför inte?

Om dottern varit hemma hade nog allt gått så mycket fortare, men man får se till att njuta av resan.

/Eleonora💞

Vi står inför ett nytt år och nya möjligheter! 📆

Eller så tänker du:

- Jaha.. det blir som det blir. Alla dessa föresatser är lönlösta...

Resan jag skriver om, kan bestå av att bearbeta ett och annat inom oss, och/eller så är det fysisk arbete som gäller för tillfället. Allt handlar om att få utveckla, och kanske till och med förverkliga det uppdrag som Gud gett oss. Sedan finns det också viktig information som vi måste ha koll på för att förstå vilken tid vi lever i.

Och som sagt, resan kan vara tuff och krävande...

 

I slutet på ett år reflekterar vi nog alla, mer eller mindre, på hur året varit. Jag brukar summera på några korta sidor i en fin bok jag en gång fick, vad som hänt och vilka framtidsplaner jag har.

Och resan fortsätter...

 

 

Visst kan vi behöva både inredningsarkitekter och kockar. De behöver ha känsla och kunskap för sitt arbete, men en personlig relation till dem är inte nödvändig.

 

 

 

Och det handlar inte om temperament, psykologiska prestationer eller uppfostran...

 

 

🍇

 

 

 

Världens sista tider! Ja, så skulle min mamma säkert uttrycka sig, om hon levt, angående läget nuförtiden - precis som hon gjorde i min egen ungdom på 70-talet. Och visst är det en märklig tid vi lever i!

 

Det är en röd tråd som går från individen, familjen, landet och välden - och allt på ett sluttande plan!

Allt ifrån vår syn på när livet börjar hos ett foster, familjens betydelse och struktur, vilken sammansättning och ideologi vårt landets regering ska, och sedan landets roll och kopplingar ute i världen där bl.a. integration och EU har en central roll.

 

På valvakan när de flesta valdestrikten var räknade, började parti efter parti, utifrån sin egen horisont, utse sig själva till vinnare. En förvirring utan dess like - som nästan blev lite komiskt! 

Och det fortsätter....

 

Det är som om de urgamla orden, om andevärldens inflytande och den tidens stormakter, från Jesaja 14:13, börja få liv igen i vår tid: 

⚡️

 

Det finns en "inbyggd mekanism," som förr eller senare utlöses, om det handlar om högmod och stolthet, och det är - dom och straff! 

Medvetna feltolkningar, halv- och hellögner, bortförklaringar m.m. florerar, för att rädda sitt eget skinn. Bibeln har så många berättelser som handlar om det politiska planet och hur det då kan gå med tiden. 

 

⚡️

 

Och någonstans i allt detta ,ska vi förhålla oss till fortsättningen...

 

 

Som sagt, inga självklara och färdiga lösningar finns, men Jesus säger:

 

🌾💞🌾

💖

Nu var det länge sedan jag skrev. Ojojoj..!!!

Hur kunde det bli så? 😳

- "Jag ska bara..." Känner du igen det?

Det gäller att hitta tempot och flowet på många områden i livet...

- 89 kronor säger kassörskan, och jag inser att det är länge sedan jag köpt en damtidning...

Så läser jag Amelias krönika (vilken jag också läste högt för min man 🤣) med rubriken, "För att göra allt vi vill krävs en kvinna i god form!" Jag kände mig uppmuntrad - och utmanad - över att läsa det hon skriver. Hon berättar att när hon blev 60 (nu är hon 71 år) insåg hon, att om återstoden av hennes liv skulle bli bra måste hon lägga ner ett och annat på sin kropp och sin själ. Det handlar inte längre om några snabba quick-fix, för oss kan man inte längre lura. 🧐

Och då krävs en plan!

 

Att inte gå upp i vikt, inte bli stel, inte stressa. Allt för att orka det man drömmer om.

Så skriver hon:

 

Jodå, lite är jag på gång, men det var det här med cykeln. Den har stått orörd länge nu i carporten...

 

Mitt i allt detta är det en annan del i mig som också vill bli utmanad, bli mättad och vill erövra nya områden. 

Jag funderar på ett uttryck jag hörde: Professional christian - Prophetic christian.

 

Kan vi hamna i det diket där vi tror att vi upplevt allt, kan allt och vet hur det ska vara? Där vi slår oss till ro och tror att våra åsikter gör skillnaden, och att de kan leda fram till det vi en gång drömde om? Kan det då vara så att man har hamnat mitt i det största bedrägeriet och avfallet, utan att veta om det, där man blivit en del av den "professionella kristna eliten"? 

Kanske vi också behöver "en plan för vad som behöver göras och prioriteras, inriktad på förbättring och renovering av vårt hus"?

Och nu kan vi inte tänka "jag ska bara först..".

Att koppla med himlen och med Guds Ande i denna tid är helt avgörande för fortsättningen. Där ligger en hemlighet bevarad som bara kan utgrundas av en andlig människa.     

 

🎯

🎯

 

När inte mänsklig visdom eller erfarenhet är aktuellt, eller åsikter och beräkningar fungerar, då handlar det om "Prophetic Christian". Det där som ständigt blir ifrågasatt, ibland hånat och förlöjligat...

Modet att vara annorlunda.

 

Jag rör mig i dess närhet, och vill vidare....

Det finns en drivkraft som behöver stärkas.

Det behövs "en plan".

Det handlar om en relation - och inte en religion!

 

/Eleonora 💞

 

För en tid sedan blev jag uppmärksammad på ett ord i bibeln som stannat kvar i mitt medvetande: 

 

....om det betyder något.  (Fil 2:1)

De handlar bl.a. om uppmuntran! 

 

Betyder det något för dig? Jo, jag förstod väl det! Det betyder massor för oss alla. Ibland visar vi glädje och tacksamhet när vi möts av det, andra gånger har vi svårt att ta emot, och undrar om det verkligen är sant och på riktigt. ..Vi känner oss lite vingklippta och sårade, och flaxar runt och blir osäker på hur det egentligen är.

 

Vanligtvis är det väl ändå avsaknad av uppmuntran som är det vanliga för oss. Det som gör en människa likgiltig, missmodig, osäker och som gör att man kanske även tappar livsgnistan. 

 

I allt detta ligger utmaningen!

Du kan välja att vara en termostat som höjer värmen och inte en termometer som bara uppfattar situationen. Våga tro att du kan förändra atmosfären genom ditt sätt att vara och gensvara! Vi har alltid en möjlighet att så liv där vi går fram och utvidga Guds rikes gränser. 

Det finns något som smakar gott för alla människor, och det är det som kallas för Andens frukt. När vi känner oss missförstådda, orättvist behandlade eller allmänt överkörda, då har vi möjlighet att göra skillnad och låta någon smaka på den frukten. 

Det handlar om att stå fast i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. (Gal. 5:22-23) 

När vi tränar oss i detta så mognar frukten mer och mer, och blir riktigt attraktiv. Övermogen blir den aldrig, eftersom vi delar med oss av den. Det kommer nytt hela tiden....

 

Det är dags att uppmuntra - om det betyder något...

Det är dags att vara en termostat - och inte en termometer.

Det är dags att flyga - men se till att ha rätt vinkel!

 

/Eleonora 💞

Kan du också känna att det ibland blir lite rörigt, eller är det så hela tiden? Då kan man verkligen fråga sig varför det upplevs  eller blivit så. Yttre och inre faktorer styr, och på olika sätt vill de manipulera och ta över, och man undrar - var är jag i allt detta? 👀

Någonstans tar utrymmet slut - och även vi!

 

En av de viktigaste lärdomar vi kan ha med oss i livet, det är att följa friden. Var finns den i allt detta? Kanske måste vi stänga av allt yttre brus och lyssna inåt?

I en av Birgitta Yavari-Ilans böcker finns ett citat jag har tagit till mig emellanåt: "Det du inte hinner med har Gud planerat för någon annan". Kanske vi inte alltid kan resonera så, men det finns en sanning i det att reflektera över, och se till att handla innan allt brakar ihop.

 

🌸💜🌸

💜

 

När vi läser evangelierna och ser hur Jesus levde, kan vi lägga märke till hur andra pressade på och ville få honom att göra saker på deras sätt. Men han hade en egen "lunk" där han bara gjorde det han såg Fadern göra. 

Jesus är vårt exempel, och han vill att vi också ska få leva det livet, där vi bara gör det vi ser Fadern göra. 

Jo, jag inser... Det är inte alltid lätt att se och förstå - men det finns en väg!

Kanske är det detta som är din tjuv och vill stjäla dina drömma...?

 

Och så ha vi människofruktan, men det får vi ta en annan gång.

En bit i taget och vi kommer vidare!

 

/Eleonora 💞

Vi går igenom atomnummer, atommassa och isotoper (vad det nu är undrar endel av er). Jag visar en film på en nobelpristagare, Willard Libby, och hans väg till sin upptäckt. Några år innan andra världkriget fick han en ide´.

Kriget kom och andra uppgifter väntade för denne kemist, men efter kriget tog han upp sin forskning igen, men INGEN fick veta vad han höll på med. Hans ide´var alldeles för galen insåg han, för att han skulle våga berätta om sitt projekt. Ingen skulle tro på honom, hans anseende som forskare skulle bli ifrågasatt och han kunde bli offentligt förlöjligad. 

Han arbetade på, och när han samlat all fakta och alla bevis för sin teori, offentliggjordes hans forskning med dunder och brak. Kol14 - metoden var ett faktum och ingen kunde förlöjliga och ifrågasätta metoden, och ett nobelpris väntade honom några år senare.

 

Jag talar med mina elever om att inte saluföra sina innersta drömmar och önskningar för lättvindigt. Andra kan faktiskt klampa in och säga att "det klarar du aldrig, det är för dyrt, det är för få som är intresserade så det går nog inte", eller så får man en tveksam blick som fullständigt dödar en spirande tanke...

Och det har inte varit lätt....

 

Hela mitt liv hade varit sång och musik fram till jag var 35 år (fast min utbildning är ämneslärare). Allt var självklart och många olika dörrar öppnades allt eftersom. 

Men så....

Ja, det är nästan oväsentligt, eller så är detta hela grejen...

 

Hur som helst...

Jag var påväg att bli 50 och hade inte sjungit på nästan 15 år. Det fanns inga skandaler, tjaffs eller strul på vägen, men det var som om allt bara ströps - och jag fanns inte längre på banan...

Och jag har försökt att förstå, men inser att man inte begriper allt här i livet. Då får man försöka lämna och gå vidare.

 

 

Så får jag en hälsning:

-"Eleonora, du har inte sjungit färdigt!"

 

 

 

Kanske jag med mitt lilla vittnesbörd här i min blogg kan hjälpa någon annan.

Jag hoppas det.

Uppdraget är stort 

och kallelsen går ut...

 

/Eleonora 💞

 

Idag tar vi en sväng i bloggen kring fest och glamor - men som med allt sådant ligger det mycket hårt arbete bakom - om du skulle tro något annat.

Välkommen till Awards Night - Edefors Area! 🎉

Men den kvällen gäller inte mig, eftersom jag inte förtjänar någon "uppmärksamhet" i deras vackra värld... 😜😂

Mary Kays motto för hela den verksamhet hon startade 1963 var den gyllene regeln, som fortfarande håller:

 

 ✨💖✨

💖

 

Eftersom hela idén och konceptet bygger på att bygga team, är var och en betydelsefull. Här finns inga toppar som kan slappna av och tro att de andra ska göra jobbet. Men hårt arbete belönas! 💪👏

 

I min värld som lärare finns det kanske inte samma glamor, men utmärkelser på olika områden är också viktiga för oss. Betygen är kanske lite personliga, men att bli vald till klassens representant i elevrådet kan upplevas stort. Så har vi elever som vinner pris utifrån nobeluppsatser, men även "fredspris", skolans bästa elev, idrottspriser, estetpriser m.m. finns med. Och kanske det finns en talangtävling också...

 

Men....

..så var festen slut och servitörerna hade fullt upp med att duka av alla bord. 

- " Det blir en lång kväll innan detta är klart" kommenterade jag till en av dem. Vi fortsatte samtalet på engelska och jag sa något om alla dessa glada och vackra kvinnor denna kväll.

- "Sorry, but I´m not interested. I´m gay...."

 

Jag kom av mig. Inte för att han var gay - utan för att hela kommentaren var bara så märklig och så fel i sammanhanget. Helt absurt!

Vad har detta med denna kväll att göra??! Är det så svårt att glädjas åt andra människor och deras framgångar, att det inte kan få beröra? Handlar allt numera bara om sexualitet - och att dessutom berätta om den? 

ATT DU SOM SERVITÖR ÄR GAY HAR VÄL INGET MED DETTA ATT GÖRA!!!! Denna mentalitet om att få saluföra sin "läggning" vitt och brett som en självklarhet är i min värld helt ointressant.

Och här krockar det.... 👀