inmylivingroom.se

Det är viktiga dagar däremellan och man ber om regn över landet för goda skördar, men även törsten efter ett andligt regn finns. 

 

 

Tiden går och år efter år firas dessa högtider, men så kommer uppenbarelsen över vad dessa skuggbilder velat visa inför framtiden. Jesus dör och uppstår och för oss ut ur syndens träldom och vi får del av hans seger – och allt händer under pesach och det osyrade brödets högtid. Nu går det sju veckor och man är på väg att fira givandet av lagen, torahn. Så händer det! Gud skriver sin lag i människors hjärtan genom den helige Ande. Vilka mirakler, vilka överraskningar och vilka uppenbarelser!

 

Tyvärr avfärdade många judar att Jesus kunde vara Messias, och år sjuttio blir templet helt förstört och den judiska befolkningen blir utdrivna ut ur landet. Nu befinner man sig i en andlig förvirring och osäker kulturell kontext. Vad gäller nu och hur ska man leva i denna tid?

I romarriket lever nu många judar i förskingringen. Den romerska hedendomen börjar försvagas, och här finns nu en blandning av kristna hedningar, messiastroende judar, traditionell judendom och även de som konverterat till judendomen. I allt detta har även flera bland romarna blivit troende. 

  

Bland de skriftlärda fanns en förväntan om att Messias skulle komma omkring år fyratusen enligt deras tideräkning. Man hade gjort uträkningar kring detta, och troligtvis var det den teorin som de vise männen vid Jesu födelse hade fått del utav, från den tid när judarna befann sig i den babyloniska fångenskapen.

 

Men något märkligt händer ungefär ett hundra år efter Jesu tid på jorden. Nu får dessa fyrtionio dagar en sorgens slöja över sig – men med en glädjedag – Lag ba-Omer!

 

En av de mest kända och aktade rabbinerna var Rabbi Akiva (50 e.Kr. – 135 e.Kr.), och det var en stor ära att få vara en av hans lärjungar som kunde räknar i tusental. Men den första omerdagen, vilket dagarna kallas som är mellan påsk och pingst, utbryter en förödande farsot bland dessa lärjungar. Omkring tjugofyratusen av dem dör under de trettiotvå dagar det pågår. Den trettiotredje omerdagen upphör farsoten och det blir en dag av glädje och tacksamhet. Men därefter fortsätter omerdagarna i sorgens tecken efter alla som dött.

Dessa omerdagar beskrivs som sorgedagar där man inte har några bröllop eller fester och man klipper inte håret – men den trettiotredje omerdagen då firar man!

Det sägs att det som gjorde detta utbrott bland dessa lärjungar var att "man visade inte varandra tillbörlig respekt".

Intressant!

 

Men här har vi bara början på en tragisk fortsättning ...

Drömmen om en messiansk tidsålder – i egen mänsklig kraft ...

Och parallellerna in i vår tid finns där under ytan ...

 

Förväntningarna var alltså stora på en Messias som skulle leda dem in i en ny tidsålder. Det hade ju nu gått fyra tusen år.

 

En av de allra främsta lärjungarna, Bar Kochba, utses nu av Rabbi Akiva som Messias. Nu samlas man mangrant – nästan – kring denne Messias för att dra ut i ett befrielsekrig. Soldater och Akivas lärjungar. Det andliga ihopblandat med det mänskliga. Och drömmen om judarnas återkomst till landet var bränslet.

Men, nästa alla var med – utom de Jesustroende som redan funnit sin Messias. En utsatt grupp mitt i all yra. Hundratusentals soldater fanns med i armén, som till och med under en period var större än romarnas armé. 

 

Så kommer tillfället och dagen när både Rabbi Akiva och Bar Kochba dör, och då även stora delar av judarna dör av romarnas svärd.

... och allt faller samman!

 

Jesus sa:

 

 

Kan vi tänka oss att denna tid, i början på andra århundradet, är lite av efterdyningar från Jesu tid? Man har hört äldre släktingar berätta om en märklig tid som var ett andligt uppvaknande där man behövde ta ställning om man var med eller stod avvaktande och tittade på, medans andra valde att helt avfärda talet om en Messias för att fortsätta vänta ...

 

Men längtan, frågor och frustration lever vidare – generation efter generation.

Hur lever man nu i denna tid?

Kan andlig längtan gå fel?

Vad gör man när allt faller samman?

 

I vår tid finns det andliga strömningar som talar om en enad och fredlig värld. När bibeln talar om ett avfall, förminskas eller till och med avfärdas detta (2Tess 2:3). Det är Guds kärlek och hans välsignelser som står i centrum och ånger, pånyttfödelse och synd kompromissas bort – och även Israel!

Det man ser är en social förändring där kulturen på olika områden ska förändras så att Guds rike kan framträda.

Är det det som bibeln talar om?

 

Nej, här har man precis som Rabbi Akiva blandat ihop tidsåldrar, det mänskliga och det andliga. I en andlig längtan kan man aldrig avfärda sanningen eller driva på ett skeende. Det finns en andlig tidtabell som bara Gud har i sin hand. 

 

Guds Ord talar om att vi ska vara ett salt i den här tiden. Vi ska inte vara något som sockrar på tillvaron för att få den mera attraktiv. Även om salt och socker har sina likheter i utseende är de helt olika. 

I den här tiden behöver vi tåla både det ena och det andra när andra arméer samlas för att utföra sina strider. Vi är den lilla grupp som inte kan följa med strömmen – för vi har funnit vår Messias!

Hettan kommer att öka  – men saltet klarar detta!

Sockret däremot faller samman ...

 

 

 

Men - så hör jag: GÖR ER BEREDDA!

Ja, det är mycket som förändras i dessa dagar, samtidigt som vi förbereder oss med att upprätthålla traditioner under dessa advent och juldagar. Och hur ska man förhålla sig till allt detta? Höga mat- och energipriser är inte så mycket att göra åt, men visst kan vi sänka temperaturen och hitta billigare matalternativ.

Annat är det med det som inte är förhandlingsbart ...

Man levde under hotet från den romerska makten från Alexander den store och Antiochos Epifanes. Men hotet handlade inte om att förslava eller fördriva folket från landet, utan man krävde att de skulle överge Torahn och acceptera majoritetens kultur. Det var helt enkelt deras livsstil som skulle utraderas. Man skulle underordna sig och då avsäga sig högtider, omskärelse och matföreskrifter. Det gick så långt att man till och med kunde bli avrättade om man inte lämnade sin livsstil. 

Och här är vi nu i vår tid med strömningar av liknande slag ...

Det handlar om livsstil, och det blir en dominoeffekt som får det ena efter det andra att falla ...

Apostasia!

 

 

 

På Jesu tid fanns två stora falanger inom judendomen. Fariseerna som lade traditioner till skrifterna och sadduceerna som drog bort det övernaturliga ur skrifterna. Känner vi igen detta i vår tid?

 

Som sagt ... här är vi nu.

Paulus sa i första brevet till korintierna kapitel sju:

 

 

En oerhörd förföljelse bröt sedan ut och femton år efter detta skrevs var templet i ruiner. 

Tiden kan vara kort utifrån många olika perspektiv, och vi behöver se över våra prioriteringar i livet. Var befinner vi oss om femton år, eller ska vi säga år 2030 - när Agenda 2030 ska vara införd ...

Ja du, det går snabbt nu. 

 

Och vi inser att det ej förhandlingsbara i livsstil börjar tappa mark för tidsandan. 

Och det återupprepas det som kännetecknade den tid som var innan Jesu första ankomst.

Och nu är vi påväg mot den andra ankomsten ...

 

Snön smälter och det blir uppenbart vad som finns därunder - fastän det är mitt i vintern.

 

GÖR ER BEREDDA!

 

 

Det är märkligt det som sker i världen, men egentligen inte, för det är det tidstecken vi har att göra med. 

 Präster, pastorer och påvar talar om samförstånd, dialog m.m. religioner emellan. Det låter fint och välment men ack så bedrägligt!

 

Det som många gånget är karaktäristiskt bland frikyrkofolk i bänkraderna ,är att vi så lätt vill tro att allt som sägs från plattformen är sant och riktigt. Har man öppnat upp den för någon/något är det ju det som man står för, och det budskap man vill få ut. Så har ju traditionen varit i kyrkor och kapell, utifrån en noggrannhet att det bara ska vara Guds Ord som ska presenteras och predikas.

 Här kan kyrkans folk vaggas in i felaktig föreställning

 - och bli grundlurade mitt i denna utveckling som är på gång ...

 

Visst - nu har nya "mötesformer" kommit till - men ränderna är svåra att få ur, d.v.s. kyrkfolkets förhållningssätt till plattformen. Jag har alltför mycket hört applåder från bänkraderna till allsköns dumhet, bara för att det passar in i möteskulturens uttryckssätt.

 Det är i varje fall min erfarenhet ...

 

 

– Vilken är din favoritvers i bibeln?

Jag blev lite ställd när jag fick frågan och fick en känsla av att jag missat något. Jag letar i mina tankar och känner ju att Jeremia 29:11 är en vers som etsat sig fast i mig, men ändå inte riktigt ...

 

De sista åren har jag haft en längtan och ett driv inom mig att se de stora penseldragen för att försöka förstå hur ett och annat hänger ihop. Dåtid, nutid och framtid – allt i en många gånger svårtolkad sammanvävning – och jag förundras över att det alltid finns något nytt att upptäcka. 

Parallellerna finns där hela tiden i det fysiska och i det andliga, men även Israel och fiender – och församlingen och det vi kallar "världen". 

Men under tidens mylla ligger även något annat fördolt. När den judiska månkalendern ändrades till solkalendern av Konstantin på 300-talet, gick mycket förlorat. Datum, månader, högtider sammanblandades och man tappade den kompass som varit urkyrkans förståelse av tider och stunder. 

Det civila året börjar på hösten, men det religiösa året börjar på våren i månaden Nisan som vanligtvis börjar en bit in i april månad. Varje ny månad börjar med den lilla månskäran som precis gör sig synlig.  Nisan är alltså den månad man firar sin påsk, pesach, men även det osyrade brödets högtid – och man räknar de 49 omerdagarna fram till pingst, Shavuot. Beskyddet från dödsängeln när Gud slog allt förstfött med en dom över Egyptens gudar, och sedan det hastiga uttråget ur Egypten är då focus. 

 

Går vi några hundra år framåt i tiden möter vi det judiska folket som kommit i fångenskap i Babylon. En dramatisk historia utspelar sig där en judisk man vid namn Mordokaj, vägrar att böja sig för Haman – en av landets främsta furstar. I sitt hat och sin ilska befallde Haman att det judiska folket skulle utrotas, och den trettonde Nisan skickas en skrivelse ut efter en lottkastning, att elva månader senare är det fritt fram att döda alla judar. Mordokaj är fosterfar åt en ung kvinna som på märkliga vägar blivit landets drottning och hon inser faran i hela situationen och utropar en fasta i tre dagar blande det judiska folket och sina tjänarinnor. Skrivelsen har gått ut den trettonde Nisan och nu går allt snabbt. Troligtvis börjar denna tredagars fasta den fjortonde Nisan. 

Så kommer vi fram till Jesu tid, och återigen trettonde Nisan. Jesus har sin sista måltid med sina lärjungar och sent på kvällen blir han bedragen av Judas med en kyss. 

 

Så är vi framme vid vår tid och historien upprepar sig – trettonde Nisan, skärtorsdag – som den kallas i vår tid.  Bedrägeriet som är så sofitikerat och kamoflerat att det är nästan svårt att avslöja det. Bedrägeriet som går i "kärlekens tecken".

Problemet är bara att i sann kärlek måste det finnas en äkta sanning. 

 

Bedrägeriet mot det judiska folket.

Bedrägeriet mot Jesus.

Bedrägeriet mot troende i landet.

Trettonde Nissan – året när det sammanfaller med skärtorsdagen.

 

Jo, det går att läsa mellan raderna ...

 

 

 

Det har varit första april och kanske har du blivit lurad? Det är en gammal sed från 1600-talet som har en oklar bakgrund, och alla har vi väl hört talas om skämtet från 1962, när man påstod att en nylonstrumpa på TV-skärmen kunde ge oss färgTV. Och visst blev många lurade!

Samtidigt börjar nu media dra sig för att skicka ut lite bus, eller så väljer man att vara övertydlig i slutet av texten, för det är annars många osanningar eller halvlögner som florerar – och vi talar om fake news och källkritik. 

Men ibland dyker det upp märkliga saker som inte alls har en gnutta humor i sig, och då på årets alla andra dagar också. Analyserar man det hela kan man se skymten av både fusk och genvägar. För att inte tala om manipulation och utmanövrering – och det läggs en dimridå av okända motiv, och man undrar varför.

Det blir svårt att se att våren är påväg, och maten man äter blir bara något att fylla magen med. Sömnen sviktar och det förs en dialog i hjärnan med olika argument och frågor. 

– Har du varit där?

– Jo, jag trodde väl det!

Allt börjar med att Gud sätter upp sin kalender. 

 

 

Nu kommer en lång instruktion om vad som gäller de närmaste dagarna. Israel som lever i fångenskap i Egypten får nu veta att ytterligare en av Egyptens gudar ska domfällas – men alla måste veta hur man ska försvara och beskydda sig, genom att bestryka dörrposterna med blodet från ett felfritt lamm. Det kommer att gå en dödsängel genom landet, men lammets blod är garantin om ett beskydd. Men instruktioner om färdkost och gudstjänst finns också med i Herrens beskrivning av vad som kommer att inträffa och vad de ska göra de närmaste dagarna. 

Det är en plan som har förmedlats över den sista sammandrabbningen, och om hur Guds seger och Israels befrielse kommer att manifesteras. Det gäller att följa planen för att överleva och komma ut i frihet. 

Nu kommer ett år av många instruktioner, mycket förberedelser och arbete, för nu är det dags igen.

Det är återigen första dagen i månaden Nisan. 

 

 

Det handlar om att förutsättningarna måste vara på plats för att Guds närvaro ska manifesteras. Det har varit ett år av instruktioner för att ta in kunskap och förståelse om hur allt ska göras. Det handlar om hur man ska bygga och utforma tabernaklet, vilka offer som gäller för vad, material, prästkläder och mycket mera. Gud krävde en noggrannhet och tydlighet i arbetet, för att hans härlighet och närvaro skulle bli synligt bland folket. 

 

Med åren blir det lite si och så med allt detta. Det blir tider av avfall, men även tider av reformation – precis som i vår tid. Nu kommer vi sjuhundra år framåt i tiden och templets närvaro har funnits bland folket i drygt tvåhundra år – och mycket har hänt! 

 

 

År av avfall ledde till att templet blivit nedstängt, men Hiskia – som blev kung i Juda och var då tjugofem år gammal – drog igång en renings- och helgelseprocess. Man renade Herrens hus och alla dess tillbehör på sexton dagar. Och allt började den första Nisan!

Det ser ut att vara en viktig månad där mycket viktiga slag har inträffat.

 

OCH – så har vi hela berättelsen om förberedelserna inför Pesach som i vår kristna kontext handlar om när Jesus rider in i Jerusalem på en åsneföle, rensar templet, äter sista måltiden med lärjungarna, blir korsfäst och uppstår. Första hälften av  månaden Nisans dagar ...

 

Det har varit mycket svek, fusk, genvägar och utmanövreringar som präglat dessa dagar, och det känns som om parallellerna återupprepas. Dimridåer som läggs ut för att förvilla och förleda ...

 

Vad det handlar om är att följa Herrens plan, bygga utifrån instruktionerna så förutsättningarna för Guds närvaro är på plats, och har "dörrarna blivit stängda och lamporna släckta" behöver vi höra Hiskias ord  efter att han hade öppnat och reparerat dörrarna till templet:

 

 

 Så finns hela historien om drottning Ester och bedrägeriet och förföljelsen mot det judiska folket som man kastade lott om – också under dessa påskdagar i månaden Nisan ...

Det gäller att vara på sin vakt, för både det ena och det andra kan tydligen inträffa ...

 

 

Du vet ...

det här med att göra samma sak en gång till, men nu vill man ha bättre resultat.

Så ... vad kan det då handla om?

 

Kanske du också har målat om ett staket som tappat färg i sommar, eller så försöker du få till bakningen så inte brödet ligger helt platt på plåten? Man funderar och tänker, söker fakta och bättre förutsättningar för att lyckas. Våra vardagsbestyr kan vara nog så irriterande och krävande för oss och då är det lätt att tappa humöret. 

Ibland måste vi faktiskt titta bakåt för att få nästa varv att lyckas. Och färgen håller så många år till, och brödet - ja det blir succe´.

 

I synagogorna och runt om bland familjer i världen, börjar man nu om - än en gång - med de 52 avsnitten som Torahn, de fem Moseböckerna, är indelade i. Ett avsnitt varje vecka.

Under några år har jag hängt med i denna bibelläsningsplan, samtidigt som jag även läst alla de andra böckerna i bibeln under året.

Så var det då slut häromdagen för att börja ett nytt varv. 

Sista kapitlet i 5:e Mosebok, Torahn, sista kapitlet i Malaki (som är gamla testamentets sista bok), och sista kapitlet i nya testamentets bok, Uppenbarelseboken.

 

Finns det något fördolt här som ligger och väntar på att bli upptäckt? Något som visar på nästa varvs hemligheter? 

 

Hur var det nu för Mose, han som kallades Guds vän och fick umgås med Honom ansikte mot ansikte? Han står på berget Nebo och ser in i landet som Gud lovat dem, men dessförinnan hade han sjungit sången om deras historia och profetiska framtid, samt välsignat alla stammarna. Han är 120 år och lika stark som när han var ung, men ändå är det stopp här för honom. En ny geneation ska ta vid och Josua blir deras härförare. 

Så snopet ...

 

 

Mose vet hur viktig lydnaden är ... 

Det var precis här han en gång misslyckades och det fick sina konsekvenser - men ... han var ändå Guds vän!!

 

Så har vi Malaki som avslutar de hebreiska skrifterna, GT, innan en profetisk tystnad på 400 år inträffar.

Påväg in i en ny tid klingar orden från de gamla fäderna som en uppmaning att hålla kursen, för nu väntar oroliga tider när frälsningsplanens dolda mysterium ska börja uppenbaras i en tid där de profetiska orden, om bl.a. hur kvinnans säd ska krossa ormens huvud, ska börja uppfyllas. 

 

Tidigare generationer och kommande generationer genom tidernas sekler ska finna vägen tillsammans. Här ligger mycket förlorat efter vägen under stenarna och myllan från de århundraden av  ersättningsteologi och oförmåga att lämna människoärvda traditioner. Den ädla roten tillsammans med de inympade grenarna ska få växa samman, för något händer när de som fruktar Herren samtalar med varandra.

Det finns många stenar att lyfta på ...

(Luk 24:25-32, Joh. 5:46-47)

 

 

Så avslutas hela den fantastiska boken med en skarp varning:

 

 

Nu är det dags för ett varv till, men vad har vi lärt oss så att vi "lyckas bättre" med nästa varv?

 

- Lydnaden går aldrig att kompromissa med

- Herrens undervisning behöver grävas fram, den som ligger dold under tidens grus och mylla.

- Inte lägga till - inte dra ifrån ... för att få del av livets träd.

 

"Fädernas gärningar visar sönerna vägen." 

(Ett gammalt judiskt ordspråk)

 

 

 

...

Jojo ... jag vet, det börjar bli uttjatat. Det är som ett osynligt äckligt slem, som kletar sig fast på allt och alla. Ibland fysiskt, men främst som hjärnspöken som samtidigt behöver ha en röst som ropar "varning". Ord som sällan tidigare används finns nu mitt ibland oss på ett helt nytt sätt. Pandemi, distans, desinfektionsmedel, restriktioner,  statsepidemiolog, och listan kan göras lång.

Frågan är nu också om det är en kursändring på gång i hela världen. Och vem håller i trådarna ...?

 

Vi kan känna oss små och obetydliga i detta våldsamt stora scenario. Inga riktiga svar, osäkerhet och förvirring i en tid där sedelpressarna går varma. Hjulen måste ju snurra ...

 

Tänk att då få kliva in i det som är tryggt, äkta och sant! Ta in kunskapen och vishetens källa, i ett landskap där kompassen är stadigt utsatt, och målet för resan lyser kristallklart i en förvirrad tid.

Det du!!

 

I vår tid vet man hur trögt det är för många att läsa böcker, när mycket annat tar ens uppmärksamhet, och då kan man ju undra: Hur går det då med bibelläsningen?

Hemligheten att hitta glädjen i sin gudstro hänger faktiskt ihop med att låta Ordet få vara en central del av livet. 

 

Israels folk fick uppleva hur man hade förlorat både sitt tempel och sitt land, men Ordet kunde ingen ta ifrån dem. På samma sätt kan du och jag uppleva att ett och annat kan ryckas bort ifrån oss, som gör att vardag och fest inte längre har den glädje, vila och trygghet som vi tidigare vant oss vid. 

Då, DÅ är det hög tid att fira:

- Ordet som blev kött och tog sin boning mitt ibland oss

- Ordet som förmedlar liv och läkedom till hela vår kropp

- Ordet som säger att man lever om man än dör

- Ordet som står för evigt fast i himlen och på jorden 

Den 27 januari är inte bara min mans födelsedag, utan en dag som lyfts fram över världen som Minnesdagen för förintelsen.

Vi är i en tid när andra krafter vill skriva om dess historia, ja till och med utplåna den, men du och jag har ett ansvar att lyfta fram den.

Men vi ser tydligt att det ur askan föddes ett land, och de profetiska orden som Hesekiel fick frambära ca. 2500 år innan, talar om denna händelse:

 

📖

 

📖

Under åren 2000-2003 bodde jag och min familj i Israel. Den här minnesdagen som vi har 27 januari, ligger framme i maj månad i Israel.Då är det en dag som heter Holocaust day. En vecka senare  är det dags för Memorial day, och dagen därefter Idependent day.

 

Utifrån denna sorg som man bearbetar på dessa dagar, Holocaustday och Memorialday,  minns man det som hänt sitt folk kring andra världskriget och även i närtid, för att sedan gå vidare för att fira att man har ett eget land under Independant day.

Bilarna på gator och mototrvägar stannar, och dess förare kliver ur bilarna och står i vördnad och låter sirenerna ljuda över landet några minuter.

Och det gör ont, och det är smärtsamt...

 

En vecka senare var jag i skolan igen tilsammans med mina barn, och då var det dags för Memorial day .Återigen står dessa 6-7 åringar på led. Nu kännde man ett ytterligare djup i sorgen, och tårar strömmade nerför några barns kinder. 

I deras värld var denna dag mera sorgfylld. Kanske hade deras storebror, farbror eller morbror dött, i något av de mera i tid närliggande krig eller attentat.

År så sorgfyllda och smärtsamma också hos dessa små.

 

På nyhetssändningarna under dessa år vi bodde där, såg vi dagligen bilder på de som dött i kriget eller i olika attentat. Vår närmsta granne förlorade sin bror som arbetade som vakt vid en livsmedelsbutik. Och i vårt hus arbetade vår sekreterare, som blev räddad av just denne man, när hon just i denna stund var i butiken. När hon kom hem med sina varor hade hon glassplitter i bananerna...

 

Vi kan inte värja oss från sorgen i dessa smärtsamma händelser, för vi är inympade i det sanna olivträdet. Men i allt detta vet vi att Gud har allt i sin hand för den här tiden, och hans profetiska klocka tickar på...

En dag är vi hos honom för evigt - utan sorg och smärta...

 

Mitt i allt detta finns det också så många paralleller. Vi kan uppleva oss själva som de förtorkade benen i denna tid, men Gud vill ingjuta sin Ande i och över oss. De  förtorkade benen ska få upprättelse för den här tiden!

Och det finns ett land som är vårt!

 

Så var det då dags att börja om från början. Läsårsplanen av Torahn är avslutad, men nu är det dags igen - ett varv till! 🇮🇱

Det handlar om Simchat Torah, och nu är alla hösthögtider i Israel avslutade.

 

Det var i början av 2000-talet och vi bodde i Israel. Våra två yngsta barn gick i Israelisk skola och det var bara att hänga med i alla högtider och traditioner.

En dag kom Ester hem och sa att vi skulle dekorera en bok det finaste vi kunde. Vi slog in boken i ett fint papper och dekorerade med klistermärken, bokmärken, pärlor och glitter. Vad var det vi höll på att göra...? Jo, det var barnens lärobok i Torahn, i en helt vanlig skola, och boken skulle sedan lämnas in till fröken.

 

En regnig höstkväll var vi alla föräldrar  tillsammans med barnen inbjudna till bostadsområdets synagoga. Det var sång och dans och man förklarde något (som jag inte förstod något av) i samband med att man fick gå fram och se Torahrullarna bakom ett draperi.

Så var det sedan dags att gå över till skolan för att fika. Under högtidliga former fick barnen en påse med nötter, mandlar och torkade frukter av fröken och samtidigt tog de emot "sin Torah" som de tidigare dekorerat och gjort fin.

Och tårtan - ja, det var en stor vacker Torahrulle!

 

I Israel har man dansat och firat med full kraft idag. Själv gick jag och funderade på ett och annat som skaver och får mig att undra över några saker. Och glädjen över Ordet kunde jag inte riktigt omfamna när detta okuperade mitt sinne. Så lätt att glömma, missa och tappa focus... 😣

 

Så ser jag: Blessed beyond measure - Välsignad i överflöd!!! 🙏📖🙏

Grunden och fundamentet för vår tro - jag är "Blessed beyond measure!" ❤️❤️❤️

 

 

Som sagt... nu börjar man om från början igen i synagogorna att läsa den undervisning som Gud gav i sin Torah. En god regel är att aldrig sluta läsa Ordet bara för att man en gång läst igenom det. Det finns ett djup av rikedom som bara den som söker finner...

 

/Eleonora 💞

Jag bläddrar bakåt i almanackan och ser att jag "hunnit med" en hel del sista veckorna. Olika resor, fester, skolupptakt, diverse arbete med en ny skiva, och på detta allt annat också, som hem och trädgård.

Jodå, det finns alltid rader att skriva på i almanackan för att planera att ett och annat ska bli gjort

- men hur ska vi ha det??! 😳

 🔹📖🔹

 🔹

 

Vi har våra timmar vi alla behöver sova varje natt för att må bra. Om vi snålar in med sömn någon natt, kan vi verkligen känna av det ett par dagar. På samma sätt blir vår vecka om vi inte låter en dag i veckan vara en vilodag. Allt går tillbaka till himlakropparnas rytm. Varje månfas ger oss en ny vecka. Människokroppen är också med i den rytmen, för vanligtvis är en menstruationscykel 28 dagar. Alltså fyra veckor.

Men nu är vilodagen (sabbatsdagen som jag vill kalla den) inte en dag av att göra allt möjlig här hemma. Jag som rushat runt för att få gjort allt det där man inne hunnit med. Eller så ska något hända hela tiden....

Det är en helgad dag!

 

Jesus sa till oss:

🔷

🔹

 

Vi vet att Jesus hade fullt upp med alla tilläg som fariseerna hade i sin undervisning, det som Jesus kallade för människobud. Man hade inte förstått friheten och välsignelsen i det fjärde budordet, så med tiden hade det blivit något annat än vad det var tänkt från början. Och visst är det märkligt att många i vår tid erkänner alla Guds tio budord som viktiga grundpelare, men detta budord får man göra lite hur som helst med....

 

När vi bodde i Israel kunde man verkligen njuta av sabbaten. Affärerna var stängda och nästan inga bilar fanns ute på gatorna . Men visst fanns det märkliga ideer kring sabbaten bland de religiösa. 

 

I en del hem var toalettpappret färdigrivet i små högar. Hissarna i hyreshus och hotell har en speciell sabbatshiss som stannar på varje våning, så man inte behöver trycka på knappen. Men att färdas en längre sträcka denna dag var ett problem, om man nu inte satt på en fylld vattenpåse i bilen vill säga, för att färdas på vattnet det var ok.... Och termosen var fylld med varmt vatten från dagen innan.

 

Vi kan skratta föraktfullt åt det hela, men å andra sidan kanske vi har gått för långt i "vår frihet." Att producera, skapa, och tjäna pengar, har vi ju faktiskt sex andra dagar på oss att göra, medans denna dag säger Gud är en helgad dag. 

 

Men Jesus utförde ju arbete på sabbaten...!?

Hans eget svar på detta var:  

 

 🔹🔷🔹

 🔹

 

Det enda arbete han utförde var befrieseverk, sin Faders verk, helande till kropp och själ. Jesus avfärdade aldrig sabbaten utan han ville att man skulle ha en sund och balanserad syn på firandet, något som fariseerna fortfarande diskuterade några hundra år senare - för man hade ju så svårt att komma överrens om vad som var rätt och fel...

 

Kanske vårt tidsschema ibland driver oss som Farao drev Israels barn. Bara lite till, mer, mer mer...

Vår uppgift är att stanna upp och minnas och reflektera över varifrån allt kommer. Vila i vår frälsning och i Guds nåd. Han som håller hela världen i sin hand - även tiden.

Veta att det är Gud vi tjänar 

- och inte Farao!

Vi har skapelsens sabbat, fridens sabbat, frälsningens sabbat, nådens sabbat och frihetens sabbat.

ALLT VÄRT ATT FIRA!!!! ✨

 

Det är dags att förstå att det är en helgad dag, och uppskatta den vilan

- även om vi inte alltid får till det rent praktiskt....

 

/Eleonora 💞

Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... 😊 

 

 

 

 

Idag, söndag 12 mars, eller 14:e Adar,  kan jag riktigt föreställa mig spänningen, glädjen, och upprymdheten hos alla barn i Israel! Ja, även de vuxna hakar också på. Så här såg det ut hos oss i Israel för 15 år sedan:

Så har det varit Lucia idag! Kanske du sett på TV, eller haft besök av Lucia, tärnor, tomtenissar och pepparkaksgubbar på ditt jobb? Varje år vid samma tid, våra traditioner.

Ännu ett varv runt solen.

 

Själv minns jag när jag var med i skolans uttagning av Lucia på högstadiet. Det blev Karin, en lång stilig tjej som blev skolans lucia, och jag med mina 153cm hamnade bland tärnorna. 

Under våra då nästan 20 år på Livets Ord, hade vi aldrig haft något Luciatåg. Det var liksom aldrig tal om det... Men ett härligt ljuståg med sjungande barn hade blivit en tradition i vintermörkret på luciamorgonen.

✨🎄👩‍👩‍👦‍👦👩‍👩‍👦‍👦👨‍👨‍👦‍👦👨‍👩‍👦‍👦👨‍👨‍👧‍👧👨‍👨‍👧‍👧👩‍👩‍👧🎄✨

Men så händer något i vår matsal(2006 tror jag det var), och ett luciatåg från gymnasiet kommer in och sjunger för våra elever. 

Och jag satt där lite chockad och undrade: "får vi göra såhär...?"😳

 

Nu är jag kanske ute på lite "hal is" 😉, men jag är påväg åt ett litet annat håll nu i mitt resonemang. 

Så, vi fortsätter!

 

Det finns en högtid som vi inte har kunskap om och vi inte känner till så mycket kring, men en högtid som Jesus vandrade hela vägen från Gallileen till Jerusalem, för att fira mitt i vintern.

Chanuka - vinderhögtiden - en ljushögtid!

 

✨👑✨

✨

 

Bakgrunden till den tidsmässigt, är att ett stort under hände mitt emellan gamla och nya testamentets epoker. Efter fyrahundra år får Israel tillbaka sin självständighet. Man har genomlevt en tid av hellenistiska krafter som försökt tillintetgöra Herrens Ord genom att pressa på grekiskt tänkande, seder och bruk. Man var förbjuden att fira sina högtider, och en zeusstaty sattes upp i templet, och en gris offrades på altaret...

 

Nu var måttet rågat och man startade ett uppror - och vann en helt övernaturlig seger!!!

Efter denna tid av förföljelse kan man nu fira segern, att man återfått sitt tempel och sin frihet. Längtan till templet var så stark att man, fastän man bara hade olja tillräckligt för en dag, ändå tände den stora minorahn.

Och ljuste skulle inte få slockna.... 

Då gjorde Gud ett under! Fastän det skulle ta åtta dagar att få fram mera olja, räckte den olja man hade i åtta dagar. 

Jesus firade detta mirakel tillsammans med sina landsmän. Och firandet fortsätter i vår tid.

 

Om inte detta hade hänt (allt finns profeterat om i Daniels bok kapitel 8 och 11 att det skulle ske) hade inte Guds Ord överlevt och templet inte varit tillgängligt för Guds Ande att dra in i, som profeterna förutsagt.

I min värld känns nu Lucia väldigt avlägsen. Men.. det ena behöver kanske inte utesluta det andra...

MEN: Tänk om vi kunde förstå denna ljusets högtid, med Jesus som proklamerar att han är världens ljus.

 

Så sitter jag här med ett och annat av traditioner och rutiner som läggs till i mitt liv. Mer eller mindre väsentligt. Kaffekoppen jag vill dricka mitt morgonkaffe ur, och tomtefamiljen som pryder sin plas på fönsterbrädan vid jultid.

 

Det finns många gränslandskap av traditioner. De bär med sig minnen och ger oss hållpunkter i tillvaron. Men visst är det väl ändå märkligt att vi missat detta stora under som hände 165 f.Kr.? 

Utan denna händelse hade inte fortsättningen kunnat ske....!!

/Eleonora 💞

 

Är det vardag eller helgdag? Jag förstår inte, ingenting stämmer...!

Och jag förstår inte varför jag inte köpte en judisk almanacka....!! 😮

Året var 2000 och vi hade flyttat till Israel på sensommaren. Efter någon månad började de minsta barnen 4 och 6 år gamla, i Israelisk skola. Inte kunde de (och vi vuxna också för den delen) språket. 

Och inte förstod vi varför skolan var stängd lite nu och då...

 

Nu har vi kommit fram till den sista av alla hösthögtider, och avslutningen av deras "kyrkoår", sukkot - lövhyddohögtiden. En glädjehögtid som ska firas i sju dagar och man ska bo i lövhyddor för att minnas uttåget ur Egypten. Men inte bara det...

 

I år började sukkot i söndagskväll (måndag), 17 oktober och avslutas nästa söndag. Det är i deras sjunde månad (1 Kung 8:2). I samma månad, för ungefär tretusen år sedan, flyttades arken in i templet, och Herren själv uppfyllde huset. 

Gud själv tog sin boning mitt ibland sitt folk! SUKKOT!

 

✨☁️✨

✨☁️✨

 

Det är den sista vallfärdshögtiden för året, Sukkot, lövhyddohögtiden. 

 

Folket har sin tradition i hemmen. Man sover ibland och äter i sin lövhydda, för att minnas sitt ursprung.

I templet levde man med erfarenheten av att Gud hade tagit sin boning mitt ibland dem. 

Och man offrade mera än vanligt! Då ska du veta att det hebreiska ordet för offer betyder "komma nära". 

Prästerna delades in i tre grupper. Ena gruppen tog hand om offren i templet. En annan grupp gick till Motzadalen vid östra tempelporten, för att skära pilkvistar och bära dem till templet. 🌿

Den tredje gruppen leddes av översteprästen som gick med en grupp präster genom Vattenporten till Siloamdamen, för att under sju dagar hämta" levande vatten" i en guldkanna. Medans man gick sjöng man "Med fröjd ska ni ösa vatten ur frälsningens källor". Sedan gick man tillbaka till templet och öste vattnet över altaret.

 

Pilkvistarna arrangeras som en sukka kring altaret. Vaje dag gick man ett varv kring altaret för att sista dagen, den sjunde, gå sju varv. Än idag har man den traditionen i synagogan, men då går man runt "talarstolen".

Det påminner om Jerikos murar. Man har lämnat öknen för att nu komma in i det förlovade landet. Hoshanah Rabbah, det stora Hosianna, det stora FRÄLS OSS! De uttalade domarna på Yom Kippur verkställs och portarna stängs slutgiltigt.

Den sjunde dagen är också dagen man ber till Gud om regn. Regnet som ger förvissningen om en god fortsättning och framtid.

 

 

🍃🌿🌿🍃

🎶

 

 

💦

💦

 

 

🌿

🍃

 

Sakarja 14:16, talar om en tid när alla kommer att dra upp till Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden. Hur och när det sker, känns i dagsläget väldigt avlägset. Men vem vet...

Det vi nu kan få göra, är att förtröstansfullt blicka framåt och se att vi har en underbar framtid att se fram emot med vår Frälsare och Messias. En helt ny tid där Guds fullkomliga försörjning helt omsluter oss. 

 

Ja, sedan var det också frågan om det var vid sukkot Jesus föddes...?

Sukkan, som Jakob kallade sin boskaps hydda för, var kanske en krubba... 1Mos. 33:17

Herdarna på ängen hade ännu inte fört in sina hjordar under något skydd, som man gjorde från november och framåt under vintern.

Att kalla till skattskrivning var ju en perfekt tid, nu när alla ändå skulle gå upp till årets sista vallfärdshögtid.

Och så hade folket ju även gott om inkomster efter årets sista skördar....

 

Men, i bibelns väld är födelsedagar inte så viktiga att fira. Annat är det med Herrens högtider!

 

De tre stora vallfärdshögtiderna:

✔️ Påsken var den första skörden, kornskörden - Jesus

✔️ Pingsten var veteskörden - De första kristna, församlingen

✔️ Lövhyddohögtiden, sukkot, var årets slutliga skörd av allt annat  - Slutskörden vid tidens slut

 

Vi lär oss mer och mer i våra frikyrkliga kretsar - förhoppningsvis. Och det är helt nödvändigt.

Vi  uppmärksammar det som inträffat - och det som är påväg!! 

Snart kanske det är dags att fira också, som det står skrivet om....

 

/Eleonora 💞

 

 

 

 

Låter inte det bekant!?! Något av församlingens kamp och överlevnad under årtusenden, som är påväg att avslutas.

 

Enligt deras tradition är detta dagen när Mose kom ner från berget andra gången med stentavlorna, och hans ansikte var skinande för han hade mött Gud. Efter avfallet med guldkalven var det nu dags, efter ånger och omvändelse, att pånytt överlåta sig till en nådefull Gud.

I synagogan läser man Jona bok, och hur han flydde bort från Herrens ansikte. Jona budskap var, att om 40 dagar skulle ödeläggelsen komma över Nineve om de inte omvände sig.

Världens älsta missionsskrift om en räddningsaktion för hedningar... Och judarna börjar sin process av omvändelse och förlåtelse 40 dagar innan Yom Kippur, vid 1:a Elul.

 

👥

👤

 

Vår överstepräst, Jesus, antog mänsklig gestalt, ödmjukade sig och offrade sitt oskyldiga blod.

 

♛

♛

 

Ett märkligt offer och ritual gjorde man också vid detta tillfälle varje år. En bock offrades, och en annan, syndofferbocken, skickade man ut i öknen med en röd ulltråd knuten runt ena hornet. Samtidigt fästes en likadan tråd vid tempelporten. När syndoffersbocken dog i öknen hände något märkligt! Tråden vid porten ändrade färg och blev vit (Yoma 39 a,b, judisk historisk skrift). Ett tecken på att synden var sonad.

 

☁️

☁️

 

Enligt judiska skrifter skall detta ha inträffat fram till ca. 40 år före templets förstöring som var år 70, för att senare aldrig inträffa.

Lite intressant är det ändå...

Ett fullkomligt offer!

 

/Eleonora💞

Man har försökt skapa en månkalender som ska stämma med månens olika faser, men helt rätt är det inte alltid

- men nästan...🌑🌒🌓🌔🌕🌖🌗🌘

Basunklanghögtiden, Yom Teruah, day of Shouting, är annars det man kallar denna högtid. 3Mos.23:23-25

 

Jag blir helt farscinerad av det som göms i deras historia, att jag inte kan bortse ifrån att det är något mycket speciellt som vi i våra karismatiska kretsar inte har en aning om. Tyvärr finns det de som bortförklarar och avvisar allt detta. Man har ju hört om dessa "faliga trender att det finns de som vill vara som judar..." Tyvärr kanske det är så att man utestänger något som kan ge djupare förståelse och insikt i ett och annat. 

Vi är ju ändå "bara" inympade...

 

Det märkliga med denna dag är att det står inte varför man ska fira den och vad syftet är. Man ska minnas och man ska ropa, och man ska  hålla sabbatsvila. I ordet Teruah finns betydelsen att ropa, klappa, sjunga högljutt vid shofarens ljud. Att prisa Gud högljutt på olika sätt.

Under babylonska fångenskapen började man använda deras namn på månader, och när babylonierna hade sitt nyår, Akitu, råkade det sammanfalla med judarnas högtid som var lite oklar vad den egentligen handlade om. 

Och nu tar amerikanska judar seden med presenter och ett träd till Chanuka, som infaller nästan samtidigt som julen...

Here we go! Känns det igen??!

Inom judendomen ses Rosh HaShana som domen dag, men man litar på Guds nåd som då gör denna dag till en fest och glädjedag. Man tänker sig att himlens port öppnas denna dag, för att om tio dagar stängas sent på Yom Kippur, försoningsdagen. 

Varje månad representeras av en av de tolv stammarna. Denna månad är det Dan, och den står för dom.

 

Första, sista och stora shofaren är något som nämns inom judendomen. Den första shofaren är vid pingst, den sista shofaren vid Roch HaShana, och den stora shofaren blåses på Yom Kippur, försoningsdagen. 

 

🎶 🎺🎶
Vi ska inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas,

🎶🎺🎶

 

Eftersom Rosh HaShana är den enda högtiden som infaller den 1:a i en månad, var det inte så lätt att veta när man skulle fira denna dag. Man väntade på att den svaga månskäran skulle visa sig för att veta när det var dags. Därför brukar denna dag även kallas för "den gömda dagen".

 

 🎺

Det är märkligt - ett stort hus är bra att ha i dessa tider! 😅

När vi flyttade till Israel var Kaleb 4.5 år gammal och det var sensommar. Kaleb skulle börja förskolan och Ester första klass. De äldre pojkarna läste via Sofia distansundervisning. 

Kaleb var snabbast av oss alla att lära sig språket, få vänner, och bli en del av en ny kultur. Han sov ofta över hos kompisar från fredag till lördag, och var med på deras sabbatstraditioner med kippa, ljus och mat, och lärde sig deras högtider att längta till. Purim var nog roligast, för då fick man klä ut sig och äta en massa kakor, Hamans öron. 

Men det var inte så självklart enkelt för oss att förstå alla hösthögtider när vi just flyttat ner. Det var som ett lotteri! "Är skolan öppen idag eller inte.."? Det pågick i några veckor och vi fick ingen klarhet i hur det fungerade. "Vi tar det efter högtiderna" var ett svar man kunde få när man behövde få något uträttat t.ex. i hemmet.

 

Och nu börjar det igen - i Israel...

 

Det har gått en lång sommar utan festligheter. Sist var det vårhögtiderna Pesach (påsken) och Shavuot (pingsten). Högtider som har fått sin fullbordan med Jesu död och uppståndelse, samt den helige Andes utgjutande. 

Och hösthögtiderna väntar också på sin fullbordan efter en lång torr sommar....

Och det var det här med Guldkalven också....

Och det är en profetisk tid....

 

Shavuot på våren, var den högtid när Israels barn fick del av sin Torah, undervisning (och inte lag som är en vanlig missuppfattning), på stentavlor, (cirka 1400 år senare  skrevs det in på hjärtats tavla när den helige Ande kom), och Mose gick nu in i härlighetsmolnet på berget Sinai, för att upptäcka när han kom ner från berget, att Israels barn hade gjort sig en guldkalv. Man hade blivit less att vänta på Mose, så man fixade till lite själva

- och den undervisning man fått började få egna uttryckssät....

 

Nu kom en lång period för Mose av bön och fasta i ett ökenlandskap. Hur skulle folket kunna vända tillbaka till sin Gud efter sitt stora avfall?! Det hade blivit ett rörigt religiöst landskap, där "det som känns bra för dig" hade gått och blivit deras sanning.

Och parallellerna känns bekanta....

Kyrkohistoriens och det sekulariserade samhällets utveckling....

 

 

Idag 1:a Elul, söndag 4:e september i år,  börjar något som kallas för teshuvah, bland det judiska folket. Shofarhornen börjar ljuda i de religiösa kvarteren varje dag (förutom på sabbaten)  i en månads tid fram till Roch Hashana ( basunklanghögtiden), och därefter även fram till Yom Kippur, totalt  i 40 dagar.

Det handlar om att vakna upp och vända tillbaka! Återvända till Gud och hans värdringar, för att sedan få del av hans frälsande nåd och uppleva en evighet med Gud, som de övriga hösthögtiderna handlar om.

 

 

En judisk liknelse berättar om en kungason som varit långt hemifrån en längre tid. Fadern sände ett meddelande om att han vill träffa honom, men sonen tyckte det var så lång väg tillbaka, och tiden hade ju bara gått...

Svaret han fick var: "Gå så långt du kan. Jag kommer och möter dig påvägen".

 

Teshuvah är tiden att återvända.

Återvända bl.a. från sina egentillverkade guldkalvar. De som kom till i ett ökenlanskap, och i en preiod av lång väntan. Det som blev ett substitut för det äkta...

Shofarhornen har börjat ljuda strax innan högtiderna börjar.

Det är profetiska tider!

 

🎶🎺🎶

✨

eller som nr. 284 i Segertoner med text av Fanny Crosby:

 

🎶🎺🎶

 

✨

 

/Eleonora 💞

Hej alla kära vänner i sommarvärmen! 🐝☀️

Nu njuter vi väl som aldrig förr - eller hur? 

 

Nu mitt i värsta sommarhettan där nere i Israel, finns en parallell som hände  precis kring denna helg mitt i sommaren för ca. 3500 år sedan, som jag vill koppla till vår tid. En smältdegel som drevs fram ur frustration, avsaknad av tålamod, tristess, och otålighet att inget händer  - mitt i ökenhettan på 45 grader. Och historien vill så gärna upprepa sig - även om vi inte har 45 grader varmt.

Det handlar om guldkalven, du vet...

 

Israels barn, med ca. 2 miljoner människor, hade varit med om undret vid uttåget ur Egypten, där lammets blod räddade dem alla. Under den högtiden, pesach, 1500 år senare ser vi hur Jesu död, Guds offerlamm, ger oss frihet ifrån syndens fångenskap, genom Jesu blod. Det är den högtid vi kallar för påsk.

40-dagar senare får Israels barn ta emot sin Torah, som lär dem hur de ska leva som Guds folk, på en högtid som kallas shavuot. Och 1500 år senare på shavuot, pingsten, får man uppleva hur Gud skriver sitt ord, Torahn, i deras hjärtan genom den helige Ande.

Vilka intressanta paralleller! 

Den sista av de tre högtider Gud talat till dem att fira är sukkot, lövhyddohögtiden, som påminner om hur Gud ledde dem ut ur öknen in i det land Gud lovat dem. Den kommer också med tiden att få sin parallell för oss. Och då talar vi om evigheten!

 

Från pingst fram till höstens löhyddofest var det en lång ökenhetta (som dessutom varade i 40 år), där olika faror och utmaningar väntade och lurade runt hörnet. 

Efter allt underbart de fått höra om det förbund Gud ville sluta med dem på berget Sinai, säger folket: "Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda" (2Mos. 24:7), och så går Mose upp på berget. Efter 40 dagar har Gud talat färdigt med Mose - och foket har blivit less att vänta... 😰

 

Lite egna ideer, trixande med folkets guldsmycken, och en avfällig präst som hade släppt greppet (32:25), var allt som behövdes för att börja förleda en hel nation på villovägar. En guldkalv var tillverkad, och det lät ju så bra: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." (32:4), sa man. Aron, prästen, sa lite till också: "Jag kastade guldet i elden, och ut kom denna kalv". Mose sa: "Herre varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand?" Det var ju nästan samma ord som folket sa...

Nästan!

 

När Mose är påväg nerför berget slår Josua följe med honom. 

 

👹👼👺

🎶

 

Visst är det märkliga versar! Josua hör krigsrop och Mose hör sång. Det är nästan så man tycker det vore tvärtom.

Det som är hemligheten i detta, är deras uppväxt.

Josua, som vuxit upp i judisk miljö, var van vid att höra folkets sånger, så detta var helt obekant för honom - och det lät som krigsrop i hans öron. 

Mose var uppvuxen och fostrad mitt ibland Egyptiernas och faraos avgudadyrkan. Sången och musiken där hade en andlig oren dimension - och det kände han igen från avgudatemplen.

 

Ojojojoj...!!!

 

Vi har också passerat påsk och pingst i vår parallellvärld. Eller så kan vi säga pesach och shavuot. Ökentider för den kristna kyrkan har gjort sig påmind lite nu och då - och GULDKALVEN den har fått blänka i ökensolens hetta.

 

😤

⚡️

 

Framåt hösten kommer Yom Kippur. En dag av fasta och bön, som ligger några dagar innan sukkot, lövhyddohögtiden.

En helt nödvändig dag - för att komma vidare...

 

 

 

 

Ibland kan ett och annat bli rörigt och lite för mycket. Då är det gott med ett ord från himlen som hjälper till att lyfta blicken:

 

 🙏

🙏

 

En liten missberäkning, feltolkning och ett förhastat beslut kan verkligen ställa till det. Och man önskar att det var ogjort. Det kommer att bli åtgärdat - men det tar tid. 

Tre steg framåt, för att sedan bli två steg bakåt...

 Så har vi det hela tiden, i generation efter generation. Felberäkningar som håller oss tillbaka, eller förhalar det som vi ser som mål framför oss. Ibland ger det konsekvenser för en dag, och ibland ännu mera tragiskt för generationer framöver.

 

Så blev det för det judiska folket, och vi lider fortfarande av de feltolkningar som begicks de första århundradena i vår tideräkning.

Judar och kristna.

Ersättningsteologin.

Precis som vi lär våra svenska barn om svensk historia, ska ju dessa judiska barn känna till sin historia. Oj, så mycket de har att lära sig och känna till, och det är helt nödvändigt för att förstå händelseutvecklingen som hela tiden sker.

Jag känner att jag behöver känna till historia - för att förstå vår framtid som kristna - och jag har skrivit en del kring detta tidigare i vår, så här kan du läsa lite tidigare inlägg:

 

 

Problematiken började främst när romerska hednakristna blev pressade att antingen vara lojala mot sitt eget folk eller sina judiska trossyskon under de första århundradena. Sprickan blev ett faktum och ersättningsteologin började ta form där kyrkan ansåg sig vara "det nya Israel". Allt judiskt hade blivit motsatsen till kristet och nu hade kyrkan på 300-talet börjat forma sin teologi utifrån detta.

Hedendom med sin kultur blandades in, men trots att det klart och tydligt fanns bibliska rättesnören att följa, valde man att blanda in bl.a. Sol Invictus - solguden - i nya högtider. Man gjorde även andra sammanblandningar med hedniska fester. 

 

 ☀️🌔✨

📖

 

 Guds tanke var att himlakropparna skulle vara ett teckan på tider, dagar och år (1Mos.1:14), och ett sätt för Gud att kommunicera med oss, och inte något i vår religionsutövning.

 

År 135 hade nästan alla judar fördrivits från landet av romarna, och templet var nerbränt sedan år 70. Landet fick nu heta Palestina och med tiden blev det muslimskt.

År 1095 beslöt påven att man skulla återta landet från muslimerna och stoppa Islams utbredning. Genom att delta i dessa korståg som man nu startade, kunde man få sina synder förlåtna av påven på samma gång. Detta "kristna område" var något som varken muslimer eller judar skulle ha någon del i - ansåg man... 😖

I den föreställningsvärden levde den Ryske tsaren kvar, tillsammans med rysk ortoxa kyrkan, och den öppnade även vägen in i vår tid för Hitler och nazisterna. Så länge Hitler försvarade den katolska kyrkan lovade Rom att stödja Hitler. Tyvärr var en stor del av den protestantiska kyrkan inte så mycket bättre...

Den amerikanske författaren och poeten Ogden Nash sa:

 

 🌈

 💣🔫

 

 Visst kan man väl undra hur det står till med allt, efter att ha fått ta del av lite historia. Vad har vi släpat med oss av fördomar, och vad har vi gjort oss av med, av det som var tänkt vara en vital del av tron?

 

 

Det nya förbundet slöts med judar - inte kristna!

 

 📖

📖

 

Men vi får ändå vara med!

 

🍃 🍇🍃

🍇

 

Och det står "rot" och inte "rötter"....

 

Men varför är det så viktigt att skriva och läsa om detta?? Kan vi inte bara fortsätta som vi gör...?

 

 

 

 

Vill vi se väckelse i landet, handlar det inte bara om mitt eget liv, min församling eller samfund. Inte ens reformationen som ska fira sitt 500-års jubileum.

Nej, vi måste gräva ännu djupare....

 

Och det har redan börjat hända något i olivträdet!

Skaror av judar blir nu åter inympade i olivträdet.

Det är en väckelse pågång som vi nästan håller på att missa....

Det händer NU!

 

 

 

 En del fakta i denna bloggpost har jag hämtat från denna bok.

Men usch så kallt det blev! Jag som skulle plantera lite blommor hamnade mitt i ett regnväder, så blommorna får vänta.

 

För några dagar sedan var det nationaldagen - dagen som blev "röd dag" genom att annandagpingst försvann. Och tyvärr känns det väl som om hela pingsthelgen nästan också försvann. Det blev ju som en vanlig helg - tyvärr. En helg som borde få större uppmärksamhet än att bara vara något till namnet.

 

För några år sedan frågade jag mina elever på högstadiet om de visste varför vi firar pingst. Efter mycket tvekan och osäkerhet fick jag tillslut ett svar, men tyvärr hade de flesta ingen aning - på en kristen skola.... Helgen som vittnar om det övernaturliga i vår tro, och Guds Ord och förbund till oss.

 

Vi läser i Apg.2, om hur lärjungarna tidgt på morgonen vid niotiden, blev uppfyllda av den helige Ande och började tala i nya tungor på olika språk som folket kunde känna igen. De vittnade om Guds mäktiga gärningar - och 3000 blev den dagen nya lärljungar. Det var kringspridda judar i hela Jerusalem som kommit dit från olika länder för att fira Shavout - Pingst. Nu fick mikvehna, bassängen som användes vid judarnas rituella bad där man doppade sig helt under vattnet för att börja på nytt med sitt liv,  även bli ett redskap för dem att erkänna Jesus, för att bli frälsta "från detta bortvända släkte". Bland judarna var mikvehn en grav där man dog, men även en livmoder där man föddes på nytt.

 

Vad var det man egentligen firade? Det är ju en av de tre högtiderna de skulle hålla åt Gud.

Rent historiskt var de nu vid Sinai berg. Man hade lämnat Egypten efter sig och var i Sinai öken där Gud kallade på folket att gå ut från lägret och närma sig berget där Gud skulle tala till dem. Här skulle de få ta emot lagens tavlor med de tio budorden.

Och nu börjar dramatiken! 

 🔥

 

I hebreiskan står det att folket såg rösterna/dånen. Och enligt traditionen sägs det att man såg orden framför sig som eldslågor och att Guds röst delades upp sig i många språk så alla nationer skulle förstå. Buden från Guds mun gick ut till alla i lägret som eldstungor och frågade var och en om de tog emot Guds bud med allt vad det innebar.  Så tillslut graverade dessa eldslågor in sig själva på de två stentavlorna.

Detta var det som alla dessa judar denna dag i Jerusalem enligt sin tradition fått höra, hur det gick till den dagen Gud gav dem sin Torah, Guds undervisning. 

Och man hör sina egna språk talas.

Och man hör Guds Ord proklameras ut.

Och orden blir skrivna på hjärtan av kött och blod. Precis som Jeremia hade profeterat att det skulle ske.

 

❤️✒️❤️

 ✒️❤️✒️

 

Nu håller Petrus sin första predikan:

♛

 ♛

 

Det skulle dröja några år innan "dem som är långt borta" fick del av den helige Ande, som vi kan kalla för "hedningarnas pingst". Där var Kornelius och hans hus de första. 

Så har judar och hedningar fått del av Guds gåva. Kanske är det de två syrade bröden, en förstlingsgåva åt Herren, dess liknelse. Ofullkomliga människor.  En skörd av nya troende som gått igenom lidanden och prövningat och malts till fint mjöl.

Och Jesus - det osyrade brödet - förslingskärven av korn vid påsken. 

 

Hur som helst - denna helg är judarnas pingst, Shavuot! En högtid där Gud bl.a. ger sitt ord genom sin Ande till oss.

 

Ruts bok är den bok som läses i synagogorna under denna högtid. En berättelse som utspelar sig mitt i skördetiden.  Kanske vi också skulle läsa igenom den? Berättelsen om den moabitiska kvinnan som valde att följa sin svärmor som var judinna. En kvinna som gjorde ett val som inte var självklart - och fick vara med att bli ett led till messias ankomst. 

♛

♛ 

 

/Eleonora💞  

 

 

Söndagkväll och helgen är över. Nu går jag in i min fjärde sjukskrivningsvecka och den behövs den också. Sakta men säkert går det framåt och nu får jag se de små rörelserna jag gör med handen som lite träning.

👌✊✋👊💪☝️👍👎✊👍 Haha....

http://inmylivingroom.se/2016/april/dags-for-reformation-2.html 

Detta inlägg är lite längre, MEN OHHHH SÅ INTRESSANT!!!!!!! 😆

Jag vill berätta lite mera kring den judiska påsken och symboliken kring den, kopplat till kristendomen. 

De är mitt uppe i den just nu, och då tycker jag det passar att ge den lite uppmärksamhet.

När vi flyttade till Israel år 2000, hade jag inte så mycket kunskap om landet och dess seder, och när vi flyttade tillbaka till Sverige fanns många nya intryck och upplevelser med - men ännu inte så mycket förståelse. 😳

 💦✨💦

💧 

 ✨

 

Som sagt...

I fredags var det den stora förberedelsedagen för judarna och på kvällen dags för sedermåltiden, till minne av uttåget ur Egypten, den dag när Jesus samtidigt för 2000 år sedan blev korsfäst. Den 14:e Nisan, enligt den judiska kalendern som Gud en gång gav till sitt folk.

 

Men det var något annat också som man gjorde denna dag. Man började förbereda en ritual som skulle ske i templet efter sabbaten. Man gick ut till kornfältet för att binda ihop knippen av kornet när det fortfarande stod på rot. Det skulle användas som ett viftoffer i templet, ett förstlingsoffer, för att Gud gav livet.

Kornet som fick falla i jorden för att dö, hade nu gett riklig skörd...🌾🌾🌾

 

Igår, lördag var det deras Påsksabbat - en helig sammankomst - som i år också råkade sammanfalla på deras vanliga veckosabbat. 

 

 🍪🍘🍪

 🍘

 

Och nu söndag är vi framme vid tillfället man skulle gå in i templet med kärven.

 

🌾

 Det är dagen vi i vår kultur kallar påskdagen - och JESUS uppstår!!

 

 🌾

 🌾

 

Paulus som kunde sin bibel, använde dess symbolspråk ofta, för att visa på att allt hänger samman. Det finns i Guds Ord en tråd, en plan som visar på dåtid, nutid och även vidare in i framtid. Det finns där insprängt i Guds Ord lite överallt. Men eftersom bibeln oftast under århundranden inte haft den möjligheten att uppenbara en del skriftställen, p.g.a. felaktig tradition och förbud att läsa skrifterna, tror jag nu på en fantastisk tid när Guds Ord kommer att uppenbaras som aldrig förr.

Vi har löften om det, för den här tiden, men det kommer inte att gå av sig själv.

"Judarna - det packet, skulle man ju inte ha att göra med", enligt Konstantin, som nu började diktera kristendomens utveckling under 300-talet.

 

Många frågar och undrar, för det låter ju lite märkligt - hur man än försöker räkna dagarna.

Säger endel.

 

 ☀️🐳🌙

 🐳

 

Nu gör vi ett litet tankeexperiment men hjälp av matematik. 

Dagar: 1+1+1=3

Nätter: 1+1+1=3

 

Jesus åt sedermåltiden på onsdagkväll. På torsdag 14:e Nisa, var det korsfästelsen och den stora beredningsdagen. Fredag blev påsksabbaten som vi läste om i 3 Mos 23:6-7, som skulle infalla dagen efter, och lördag är deras veckosabbat. Det kunde alltså ha varit en dubbelsabbat det året, eftersom påsken infaller olika dagar varje år. På söndagen är det uppståndelsen och viftoffret i templet.

Nu är vi då framme vid 17:e Nisan.

Jag kan inte helt säga att det är så, men logiken tycker jag blir tydlig. 

 

När man på 300-talet ändrade kalender, så tror jag att man slarvade sig i genom detta. 

 

Hmm.....😐

Oj..........😰

Men.......😩

Man kan ju undra - rör det mig....? 😳

 

Guds välsignelse över dig! 

Må Herrens ljus upplysa våra hjärtan, att förstå hans Ord.

 

/Eleonora 💞