inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

25 - Tsav - "Befall"

Publicerad 2021-03-26 18:05:37 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

25  - Tsav - "Befall"
3 Mos 6:8 - 8:36
 
Nu är det veckan innan påsk för oss i Sverige, men i den judiska världen börjar deras påskvecka nu på lördagkväll, den 14:e Nisan. Eftersom vår kultur utgår ifrån solkalendern och bestämdes på 300-talet av katolska kyrkan men den judiska kalendern följer månens cykler, blir det lite förskjutet emellanåt. Så egentligen är det en påsktext denna vecka, men vi tar den nästa vecka här i bloggen. 
Men jag inser att det är mycket påsk över denna veckotext också. Vi ser hur tabernaklet och prästerskapet är glimtar av det som då låg och väntade på att få uppenbaras.
Man kan undra varför det var så strikta regler för alla offer och varför det var så noga med hur det skulle hanteras av prästerna. Ibland skulle man äta det och ibland inte. Andra gånger skulle man bränna upp delar av offret medans andra tillfällen skulle allt brännas upp utanför lägret. Blodet skulle strykas på altarets horn eller tas in i tabernaklet och bestänka förhänget till det allra heligaste och rökelsealtaret. Det var mycket att hålla reda på men eftersom det dagligen utfördes i kombination av böner, så var det viktigt att inga avvikelser skulle få förekomma. Börjar man vika av från instruktionerna blir det snart något helt annat och man har missat målet. Den skuggbild som det skulle vara blir något oigenkännbart. 
 
Varje morgon, efter mörkret men före gryningen, började arbetet i templet. Tamidoffret, brännoffret, som legat på altaret över natten hade nu blivit till aska och man skulle ta bort det för att ett nytt tamid offer skulle läggas på altaret. Ett lamm på morgonen och ett lamm på kvällen. Däremellan lades alla andra offer in på altaret. Denna morgongudstjänst kallades shacharit gudstjänsten och kvällsoffret som var vid tretiden kallas minchah. Det som också hela tiden skulle vara på plats var de tolv skådebröden som representerade de tolv stammarna och minorahn skulle ständigt brinna framför förhänget till det allra heligaste. 
Aftonbönen, maariv, var templets nattskift. En tung och krävande uppgift i nattens mörker bland eldslågorna. Nu gällde det att se till att allt brann upp på altaret genom att hela tiden tillföra färsk ved. Elden fick aldrig slockna och på morgonen var det dags att återigen ta bort all aska, tillföra ny ved och ett nytt lamm. Bön under nattskiftet i templets tid kommer från Ps 134: 1-3 
Hela tiden försoning och rening. 
 
Det viktiga var att hela tiden se till att man distanserade sig från grannfolkens avgudadyrkan. För dem var det en ritual att dricka blod, för att få del av kraften från sin gud, men här - bland Israels folk - gäller något helt annat. 
Syndoffrets blod, det heligaste bland alla offer,  var det enda offer vars blod bars in i tabernaklet, och en gång om året gick man hela vägen in i det allra heligaste också. Varje droppe blod var dyrbar och inget fick komma utanför lägret. Det var prästernas och hela folkets syndoffer man bar fram, vars blod vittnade om försoning och rening. För detta offer gällde det att den döda kroppen sedan skulle brännas upp utanför lägret.
 
När det var dags att bygga templet flera hundra år senare, tar man med sig offer- och prästtjänsten. Sånger och böner har lagts till av bl.a. kung David, och psaltarens sånger och böner är nu en del av deras liturgi. När templet blev förstört kunde man inte längre offra, eftersom det var enda platsen som offer fick utföras.  Men bönerna vid dagens olika tidpunkter lever vidare. Man ser till exempel hur Daniel ber tre gånger om dagen när han är i fångenskap i Babylon. Det som gör denna tradition så tydlig och levande utgår bland annat från Hosea. 
 
Tag med eder böneord och vänden så åter till HERREN;
sägen till honom:
"Skaffa bort all missgärning och tag fram goda håvor,
så vilja vi hembära dig våra läppars offer,
såsom man offrar tjurar.
Hos 14:3  
(1917 års översättning)
 
Här finns en tydlig linje av oavbruten bön under cirka 3 400 år. Men eftersom mycket att strukturerna var borta, var det viktigt att skapa den ordning som kunde hålla gudslivet levande. Här har bland annat Esra varit viktig i utformandet av amidah-bönen i synagogan och de judiska hemmen, som nu även beds vid tiden då man hade de dagliga bönerna och offren. Det är personliga böner som man ber stående. 
 
Med tiden tillkom även bön mellan tamid offren där man citerade Shema, bibeltexter som kan ses som trosbekännelsen för lydnaden i gudsförhållandet., samt en aftongudstjänst.
 
Det är intressant att lägga märke till hur tidpunkterna för korsfästelsen, Jesu död och uppståndelse sammanfaller med dessa bönetillfällen av tamidoffren och Shema-bönerna. 
 
Shema:
 
Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en.
Och du skall älska HERREN, din Gud ...
5 Mos 6:4-9
 
Om ni nu lyssnar till de bud jag idag ger er 
så att ni älskar HERREN ...
5 Mos 11: 13-21
 
HERREN sade till Mose:
"Tala till Israels barn och säg till dem att ..." 
4 Mos 15:37-41
 
Eftersom tabernaklet och templet skulle vara en bild på Guds boning fick inget dödligt komma dit. Surdeg och honung var otillåtet och saltet var viktigt för att hindra förruttnelse. 
Och efter tre dagar fick man inte äta köttet för då inträffade förgängelsen, döden ...
Och dödens udd är bruten ...
 
I detta börjar vi skönja de ordningar som var för den dödligt mänskliga naturen som behövde renas för att närma sig en helig Gud. 
 
Några intressanta texter kan du hitta på följande ställen att läsa. Så ser vi hur lärjungarna/apostlarna relaterade till templet och dess ordningar även ca. trettio år efter att Jesus lämnat dem.
Apg. 2:15, 3:1, 10:3
 
 
Nästa vecka firar vi påsk och läser de traditionella texterna som hör till (t.ex. Matt 21-28 och de andra evangelierna, och repetera gärna texter kring uttåget ur Egypten), men veckan därpå är det dags för följande läsning av nästa veckotext:
 
3 Mos 9:1 - 11:47
26  - Shemini - "Åttonde"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

24 Vayikra - "Och han kallade"

Publicerad 2021-03-18 21:59:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

3 Mos 1:1 - 6:7
24  - Vayikra - "Han kallade"
 
Nu kliver vi in i Leviticus, 3:e Moseboken, och kommer in i en av Bibelns viktigaste böcker. Kanske inte alltid så lätt att förstå, men om vi börjar ta tid att läsa och försöka sätta oss in i vad denna bok handlar om, kommer vi mer och mer förstå varför nya testamentet har över fyrtio hänvisningar till den. Bibeln är full av dess symbolik och vill lära oss om vårt förhållande till Gud. Men det som vi sett i tidigare läsning, är att uttåget - befrielsen - är en förutsättning för fortsättningen av rening, tillbedjan och tjänst. Det ska bli synligt den skillnad som det ska vara mellan Guds folk och egyptierna. 
 
Det finns jämförelser man kan göra mellan 3:e Mosebok och psaltarpsalmerna 73- 89, "Templet och Guds upphöjande på tronen". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Översteprästen".
Det äldsta hebreiska namnet på denna bok är "Prästernas lagar", och Vayikra är det ord som boken börjar med som betyder "HERREN kallade".
 
Nu är det dags igen! Det är mycket som står på spel och Mose behöver få de instruktioner som behövs för att Guds folk ska kunna närma sig HERREN. 
Första gången var när han fick uppdraget att leda folket ut ur slaveriet, och då vid den brinnande busken. Sedan kallade Gud upp honom på Sinai berg för att tala med honom om att de nu skulle bli en HERRENS nation, och nu - dags att närma sig Gud i det heliga tabernaklet. 
Men hur?
 
Det märkliga är att i den judiska historien, och även in i vår tid, börjar den officiella religiösa utbildningen med denna bok - och då när man är fem år gammal! Så långt ifrån vårt västerländska tänkande. Men Gud är en helig Gud och det krävdes en "övertäckning" med hjälp av offer för att kunna vara i Guds närvaro. I vår tid har vi del av det offer som Jesus bar fram i sin egen kropp. Blodet, där livet finns, rann för vår skull och vi blev försonade med Gud.
Brännoffret,var ett djur från får- eller boskapshjorden, som helt skulle brännas upp. Ett dagligt frivilligt offer som talar om en total överlåtelse, försoning och förlåtelse. Detta offer, olah, är det mest grundläggande offret av dem alla. Beroende på vilken förmåga man hade att ge ett offer, kunde det även vara en fågel. Alla skulle ha möjlighet att offra för att kunna närma sig Gud.
Djurhudarna sparades och användes sedan till de heliga pergamentrullarna. 
 
Spisoffret var ett matoffer som bestod av säd och var också ett frivillgt offer. En del av det brändes vid altaret, men resten skulle prästerna äta, men ingen jäst, socker eller honung fick det innehålla, för det driver på jäsningsprocessen. Det måste vara osyrat ,därför att inget av förruttnelse fick komma in i tabernaklet. 
Alla dessa offer beströdde man med salt, som skulle påminna om Guds förbund, ett rent och oföränderligt förbund. I bland annat 4 Mos 18:19 talas det om "saltförbundet". En symbol för det som är beständigt. I vår tid har det blivit en symbolhandling när man vid sabbatsmåltiden strör salt på brödet.
 
Tackoffret var ett gemenskapsoffer, shlamim, och inget försoningsoffer. Allt brändes inte upp, utan man åt tillsammans och det var en symbol på frid med Gud. Ett fridsoffer. 
 
Syndoffret, chatat, handlade om att sona ej uppsåtlig synd, något oavsiktligt, ett obligatoriskt offer.  Här kommer ordet chatta in, som betyder synd, att missa målet, och något har börjat förvridas och förvanskligas. Torah härrör från ordet "att skjuta en pil", "träffa målet" och när inte den finns med börjar synden komma in och förvränger målet.
Skuldoffret handlar om medvetna allvarliga synder, asham, också det ett obligatoriskt offer. Nu räcker det inte bara med ett offer, utan man ska även ersätta skadan man ställt till med. 
 
Vad skulle alla dessa offer vara bra för? I och med offret erkände man ju sin synd, sina brister och sitt handlande, men det var också på detta sätt man kunde närma sig Gud. Ordet på hebreiska som översatts med offer, korban, betyder egentligen "att komma nära".
 
Men nu ligger i dessa årliga offer en årlig påminnelse om synder. 
Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.
När Kristus träder in i världen säger han därför:
Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.
Hebr 10:3-5
 
I offret överförs identiteten från syndaren till djuret, och det blir en försoning (3 Mos 1:4), kafan, som betyder "övertäckning" eller "lösensumma". En nödvändighet för att vara i Guds närvaro. Blodet som utgöts, där livet finns, ger liv och försoning med Gud.
 
OCH:
Jesus uppfyllde hela denna offertjänst!
  
Under nästa vecka ska ni läsa 3 Mos 6:8 - 8:36
25  - Tsav - "Befall"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

23 Pekudei - "Beräkningar"

Publicerad 2021-03-17 19:36:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
2 Mos 38:21 - 40:38
23 Pekudei - "Beräkningar"
 
Nu har vi kommit till den sista veckotexten i Exodus, andra Moseboken. Vi har fått se hur folket börjar formas till en nation.
Om vi skulle försöka hitta några viktiga centrala ord i dagens text skulle det kanske bli: arbetsledare, materialåtgång, prästkläder, inspektion, tältresning och härlighet. 
 
Mose hade fått ta emot klara och tydliga instruktioner hur allt skulle se ut och hur det skulle tillverkas. Levitiska arbetsledare tillsatte duktiga konsthantverkare och till allt arbete som skulle utföras fanns rikligt med material som folket hade skänkt, samt en inbetald lösensumma från alla över 20 år på en halv sikel (ca. 7 gram silver). 
Man räknar med att det gick åt 877 kilo guld, 3018 kilo silver och 2124 kilo koppar. Ingen liten mängd av dessa dyrbara metaller. Troligtvis var mycket av detta också gåvor från det egyptiska folket när de lämnade Egypten och drog ut i öknen. Det var glädje, villighet och arbetsiver som präglade deras offrande.
Man hade nu förstått och gjort upp med sitt oförstånd i handlandet av att själva tillverka en gud. Nej, en gud kan man inte själv utforma, men uppdraget från Gud var att skapa en boplats för HERREN själv - och nu skulle han bo mitt ibland dem och inte utanför lägret i uppenbarelsetältet - som var fallet under deras avfallsperiod. Man hade under den perioden bara på avstånd sett hur Gud själv kom ner till Mose när molnpelaren kom ner och stannade framför ingången. 
 
Men de handlade inte bara om tabernaklets utformande. Det handlade om ett avskilt och helgat prästerskap som nu skulle inträda i en tjänst, där man genom offer skulle föra fram folket inför Gud. Här skulle prästkläderna, med sitt garn, trådar, snoddar, färger, guld och stenar, vara symboliska bilder och påminnelsestenar för Israels barn. På stenarna skulle alla stammarnas namn finnas ingraverade. 
 
Nu fanns allt på plats och det var dags att syna allt arbete. Hade man följt alla instruktioner eller hade man hittat egna varianter på att lösa de praktiska utmaningarna?
 
Så som HERREN hade befallt Mose
hade Israels barn i allt utfört hela arbetet. 
Mose inspekterade hela arbetet, och se,
de hade utfört det såsom HERREN hade befallt.
Så hade de gjort.
Och Mose välsignade dem.
2 Mos 39: 42-43
 
Nu är det dags att resa uppenbarelsetältets tabernakel - och det ska ske på den första dagen i den första månaden - 1:a Nisan. Här börjar det religiösa judiska året medans det civila året börjar på hösten vid Rosh HaShanah i månaden Tishrei.
Om två veckor är det dags att fira den första påsken!
Det har alltså gått ett år sedan man lämnade Egypten. Tre månader efter upptåget talar Gud till dem på Sinai berg och ett förbund sluts - som man bryter ... En lång, het och ångestfylld sommar kommer, och på hösten (enligt tradition Yom Kippur), återupprättas gudsgemenskapen. 
Nu börjar arbetet, men man vet att man inte kan tillverka något  med sina händer som ska representera deras Gud. Han själv vill uppenbara sig mitt ibland dem - och nu har man förberett HERRENS ankomst!
Det står om hur Mose byggde tabernaklet med allt det material som skulle sammanfogas, samt placera ut alla tillhörande föremål. Vilket arbete! Men jag undrar om han kanske ändå inte hade medhjälpare ...
Men det står inget om det ...
 
Herren sa:
Du skall ställa ... du skall smörja ... du skall föra fram ... du skall sätta på ...
 
Så fullbordade Mose arbetet.
Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet,
och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.
Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet,
eftersom molnskyn vilade över det 
och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.
2 Mos 40: 33-35
 
Allt detta var något helt annat än vad man nio månader tidigare hade fröjdats över - en guldkalv!
När de ödmjukade sig, lyssnade in och lydde, kunde de ta emot och handla på Guds instruktioner som Mose fick förmedla. Och nu fick folket tydlig vägledning under sin vandring:
 
Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp.
Så gjorde de under hela sin vandring. 
Men så länge som molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp,
förrän den dag då den höjde sig igen.
Ty HERRENS molnsky vilade över tabernaklet om dagen,
och eld var i den om natten. 
Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.
2 Mos 40: 36-38
Arbetet är avslutat och Guds härlighet drar in. Molnet och Elden ...
I flera hundra år får nu folket del av Guds närvaro - mitt ibland dem, men det kommer andra tider ...
 
Så avslutar vi denna bok, Exodus, med rabbinernas traditionella tillägg:
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!
Vi lämnar Exodus och börjar nu i  Leviticus som är tredje Moseboken.
  
Under nästa vecka ska ni läsa 3 Mos 1:1 - 6:7

24  - Vayikra - "Han kallade"

(Denna vecka år 2021 är detta en dubbeltext för att få den att stämman in i den judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

22 Vayakhel - "Och han församlade"

Publicerad 2021-03-12 17:12:35 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

22 Vayakhel - "Och han församlade"
2 Mos 35:1 - 38:20 
 
 
Denna vecka är det faktiskt två veckotexter att läsa och året är 2021. Eftersom den judiska kalendern utgår ifrån en månbaserad tideräkning på 354 dagar per år och sju skottmånader under en nittonårsperiod, är det en komplicerad räkning som man haft i över två tusen år. 
 
I kapitel tjugofem till tjugosju fick vi se hur Mose fick ta emot anvisningarna från Gud om hur tabernaklet med alla sin interiörer och tillbehör skulle tillverkas. Till avslutning talade Gud till Mose om att han även skulle undervisa folket att hålla sabbaten och fira den som ett evigt förbund. 
Men brist på tålamod bland folket gjorde att de aldrig fick ta del av detta, och guldkalven blev resultatet av deras brist på tillit ...
och stentavlorna som Gud skrivit på slogs sönder ...
 
Långt utanför lägret slår nu Mose upp ett tält som han kallar uppenbarelsetältet. Gud kunde inte bo mitt ibland dem på grund av folkets avfall. Det fick så länge bli ett provisoriskt tabernakel, ett "uppenbarelsetält", där Gud talade med Mose och allt folket såg på avstånd Guds närvaro.
 
Mose går nu in i förbön för folket och är återigen fyrtio dagar uppe på berget. Här får han nya lagtavlor och folket vet nu att de har ett viktigt arbete framför sig. Gud vill bo mitt ibland dem, för nu är förbundet återupprättat. 
Vilken glädje, generositet och arbetsvillighet som präglar uppdraget! Nu är det dags att förverkliga alla instruktioner Gud gett till Mose och tillverkningen påbörjas av bland annat brädor, krokar, draperier med rätt storlek, antal och färger. 
 
MEN!!!
 
Det sista Gud sa till Mose innan katastrofen med guldkalven inträffade, var vikten av att de skulle fira sabbat. Och nu - flera månader senare har man gjort upp med sitt avfall, förbundet är förnyat, man har fått nya lagtavlor och arbetet med att bygga tabernaklet ska börja - då instruerar Mose om hur arbetet ska gå till genom att undervisa om sabbaten!!
Jag tror vi var och en kan känna igen oss i ivern att vara med och förverkliga ett uppdrag. Vi kan glömma tid och rum och helt plötsligt kan fokuset komma på detaljer och inte på själva syftet för arbetet.
 
Sabbat betyder dagen för sammankomst och grundorden för sabbat och helgedom hör samman. 
Tabernaklet - en helgedom i rummet.
Sabbaten - en helgedom i tiden. 
 
Ett avbrott, där vi stannar upp och upphör med våra egna ansträngningar och ser vem vi tjänar. 
Visst är det en dag av vila, men sabbaten är inte ur bibliskt perspektiv en dag som jag själv väljer för att vara ledig på. Man säger att "den kommer och går, vare sig vi uppmärksammar den eller ej" ...
När den dagen infaller kräver sitt eget avsnitt av studier, men i det hebreiska språket heter söndag den första dagen, måndag den andra dagen, fredag den sjätte dagen - och sabbat - dagen för sammankomst.
Sabbaten är den högtid som först nämns bland Herrens heliga mötestider, moadim.
 
Ända fram till 1972 hade vi den räkningen av dagar (även om söndag var helgdag), men då ändrades det till internationell standard.
Och en gång i tiden, i Rom på 300-talet, lät man söndagen bli "Herrens dag" för att man ville inte beblanda sig med judarna "det avskyvärda packet", som man sa ...
Så kan det gå när man ändrar tider och stunder ...
I vår tid kan man se parallellerna till den judiska sabbatsmåltiden i de instruktioner som gavs till tabernaklet och templet. Sabbatsljusen som påminner om minorahn, sabbatsbrödet (challah) är för skådebröden, saltet på brödet är saltet på offren, och bägaren med vin är templets drickoffer. 
Och så kommer sabbaten - ett dygn av att inte producera något utan låta det vara en dag att fira, en dag av vila, en dag att minnas att man tjänar HERREN och inte Farao ...
 
Under sex dagar skall ni utföra ert arbete,
men den sjunde dagen skall vara helig för er,
en HERRENS sabbat för vila.
2 Mos 35:2
 
Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män
har HERREN utrustat med vishet och förstånd
till att veta hur de skall utföra allt arbetet
med att uppföra och färdigställa helgedomen.
De skall i allt göra det så som HERREN har befallt.
2 Mos 35: 36
 
"Sex dagar ska du arbeta" - ja, tabernaklet ska nu börja byggas med rätt fokus - i vishet och förstånd.
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
 
Du ska även läsa 2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

Men det dröjer någon dag innan den texten kommer upp. Det blev ju lite mera denna gång att få till ;)

(Denna vecka år 2021 är det en dubbeltext för att få den att stämman in i det judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

21 Ki Tisa - "När du räknar"

Publicerad 2021-03-05 20:22:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

21 Ki Tisa - "När du räknar"
2 Mos 30:11 - 34:35

Här är det mycket som kan gå fel om man utgår ifrån sitt eget tyckande, sin egen vilja och sina egna känslor. Så ofta det handlar om "jag, mig och mitt" när det egentligen har helt andra syften och mål. Nu handlar det om en sann, äkta och innerlig gudstillbedjan där man inte kan ta ut svängarna för egen del.

Men hela detta veckoavsnitt börjar med att visa på att vi är alla lika och har samma skyldigheter. Ingen rik kan köpa sig fri, och ingen fattig kan slippa betala. Man skulle betala ca. två dagslöner för underhåll av uppenbarelsetältet och senare templet. Men det var även en slags försoningsgåva som man avlade "för att ingen straffdom skulle drabba dem vid mönstringen", en lösepenning som soldater hade för sina liv ifall man behövde döda i krig. 

Nu kommer också "recepten" på smörjelseoljan och rökelsen. Det är olika kryddor, örter och oljor som ska blandas för att användas för helgandet av tabernaklet samt för gudstillbedjan. 
 
Smörj inte någon annans människas kropp med den ...
... helig skall den vara för er.
Den som gör en sådan blandning
och använder något av den på en obehörig
skall utrotas ur sitt folk.
2 Mos 30:32-33
 
Den rökelse ni gör med denna sammansättning
får ni inte göra åt er själva.
Den skall vara helig för dig inför HERREN.
Den som gör en sådan för att njuta av doften
skall utrotas ur sitt folk.
2 Mos 30: 37-38
 
 
Smörjelseoljan är den helige Andes smörjelse till tjänst. Det är inget vi för egen del får utnyttja för att skapa vår egen "smörjelse". Gör vi detta talar bibeln om att det är avgudadyrkan ...
Samma sak för den väldoftande rökelsen som gäller för vår gudstillbedjan. Många gånger uttrycker den sig i vår tid genom sång och musik. Om vi tillåter den att bli vår njutning tappar vi fokus och målet, och vi är inne på sidospår av - tillbedjan!
 
Men ... !!???!
Så var det detta med guldkalven. Kan det vara så svårt ... 
 
"Detta är din gud, Israel, som har fört dig ut ur Egyptens land" - och man utlyste en dag som HERRENS högtid, för man var ju lite vilsen nu när Mose dröjde ... Nu valde man en hednisk väg - en symbol - mitt i sin uppriktiga längtan efter att ha Gud mitt ibland sig. 
 
I hela mellanöstern fanns det tjurar som symbol för gudar. Kanaaneerna hade tjuren som symbol för Baal, och Apis var Egypternas främsta gud som även israeliterna hade tillbett under sin tid i Egypten.
Längre fram i tiden skulle även Israels kung, Jerobeam, tillverka två guldkalvar i Betel och Dan (1 Kung 12:25-33). Man hade då öppnat upp för religiös synkretism, en religionsblandning mellan Herren och Baal. Man utlyste även en egen högtid för att fånga strömningarna i denna avgudadyrkan och hedendom.
Och nu var man långt utanför de ordningar Gud hade fastställt!
 
När hela firandet kring guldkalven är som störst, kommer Mose och Josua nerför berget. De samtalar med varandra om vad de hör. 
 
Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose:
"Det hörs krigsrop i lägret."
Men han svarade:
"Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag.
Ljudet av sång är vad jag hör."
2 Mos 32:17-18
 
Kan det vara så att Mose kände igen sången ifrån sin uppväxt från Faraos avgudatempel? Och för Josua, som växte upp bland sitt eget folk, var detta helt obekant?
 
När tillbedjan börjar hitta nya symboler, mål och fokus, står en demonisk andevärld och väntar på att få sin uppmärksamhet och tillbedjan - i förklädda uttryckssätt. 
 
... det har blivit ett varnande exempel.
Bli inte avgudadyrkare som endel av dem. 
Det står ju skrivet:
Folket satte sig ner för att äta och dricka 
och steg upp för att dansa. 
Nej, vad hedningarna offrar,
det offrar de åt onda andar och inte åt Gud,
och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap
med de onda andarna.
1 Kor 10: 6-7, 20
 
I allt detta kaos med guldkalven slår Mose sönder stentavlorna. Finns det någon väg tillbaka för folket nu när förbundet är brutet och krossat?
 
I Mose bön och rop om nåd för folket talar Gud. Han uppenbarar sina egenskaper som i årtusenden har blivit till hjälp och tröst för det judiska folket. Det är en form av "trosbekännelse" där Guds tretton egenskaper nämns.
 
Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom
och ropade ut HERRENS namn.
Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade:
"HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig,
sen till vrede och stor i nåd och sanning,
som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse,
synd och skuld,
men som inte låter någon bli ostraffad".
2 Mos 34: 5-7
 
Rabbinerna har en tanke att Guds tidlöshet kommer fram i hans namn, HERREN! HERREN! Två olika egenskaper i samman namn. Den ena är Guds barmhärtighet som finns innan människan syndar - för han vet det kommer att hända. Den andra egenskapen är, att när synd har begåtts kommer HERREN att ta emot ångern, även om den är bristfällig.
Därefter fortsätter ytterligare elva egenskaper.
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 35:1 - 38:20 

22 Vayakhel - "Och han församlade"

Du ska även läsa 2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

(Denna vecka år 2021 är det en dubbeltext för att få den att stämman in i det judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela