inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

Tala Herre - din tjänare hör

Publicerad 2014-05-21 22:07:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

 
Nu har jag snart skrivit ett par månader, ur mina dagboksanteckningar från våra år i Israel, april 2002. 
När vi flyttade ner visste vi inte hur många år vi skulle stanna. Är det 3 år, 5 år, 15 år - eller hela livet..? Och ingen annan visste det heller.
Själv tycker jag det var svårt att förhålla mig till detta. Vilken inställning och engagemang skall vi ha, till allt runt omkring oss? Efter ett par år av ständiga funderingar morgon och kväll, och samtal med min man, kom jag fram till följande, och det var det sista jag skrev i min dagbok:
Här är Curt och jag med varsin kopp kaffe och en dadel. Förmiddagsfika.
 
Men året därpå var det dags för oss att flytta hem till Sverige. Arbetet förändrades, och kunde nu tas över av andra.
Pojkarna var tonåringar som behövde få mera urtymme i livet. Fotbollen hade varit bra för dem, men nu ville de vara mera med sina egna kompisar. Det är inte så lätt att hitta sin plats i en ny och annorlunda kultur.
De yngre barnen hade kompisar för fullt. De gick i Israelisk skola, och lärde sig om landets blommor och djur, högtider och traditioner. De kände sig hemma.
Här jobbar Kaleb med sina dagliga läxor. Ordning och reda!
Kalebs fröken Mimmi, och Esters fröken Chemda.
 
När vi skulle flytta hem ordnades det fester för oss som familj, och barnens kompisar hade avskedskalas. Det var en märklig känsla, att bryta upp från det man satsat allt för att erövra. 
Blandade känslor - sorg och glädje, men vi visste att nu är vi klara  - med just detta uppdrag i varje fall!
Kalebs fröken hade gjort en liten bok till honom, med bilder från barnen i klassen och ett fint brev från henne. Allt var skrivet både på engelska och hebreiska. 
Bland dessa underbara barn syns det tydligt vem som är pojken från Sverige.
 
När vi satt på flyget hem till Sverige grät Ester länge...
Oh, vad jag led. Hon lämnade sina barndomskamrater som hon älskade. De som hade lärt henne språket, och gett henne så många underbara minnen.
Och jag grät...
 
När vi sitter på terminalen där vi mellanlandat, för att resa vidare till Sverige, har Kaleb tagit på sig storebrors hörlurar, och lyssnar på musik. Han har en keps på sig med Israels flagga, och det syns tydligt att vi varit i Israel. Vi sitter med andra svenskar och väntar på att gå på planet.
Så säger han, nej, han riktigt skriker - för han har ju hörlurarna på sig:
-"Mamma tycker du jag ska bli krigare eller fotbollsspelare??"
Och alla tittar på oss...
Kallas detta att ha fått nya referensramar..?
 
Tänk vad jag egentligen hade funderat och analyserat i onödan dessa år. Men det är lätt att säga nu - i efterhand.
 
Jesus säger:
Kom till mig alla ni som är trötta
och kämpar med problem och tunga bördor,
så ska jag ge er vila. 
Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er!
Jag är mild och ödmjuk.
Hos mig finner ni ro för era själar.
Jag lägger inga tunga bördor på er.
Matt. 11:28-30
 

I morgon fyller Ester år och lämnar tonåren, och Kalebs student är vi mitt uppe i att planera. Josef och David är gifta.
 
Curt och jag då?
Det här blir spännande. Jag har slutat oroa mig. Livet har olika tider och säsonger. Nya blad och nya kapitel. 
Kanske en fortsättning på ett nytt sätt, av tidigare erfarenheter och kunskap - eller något annat som vi är ämnade för.
Eller så fortsätter vi med det vi är mitt uppe i.
Gud gör allt skönt i sin tid.
 
Den stora utmaningen i vår tid är:
  • Att ta sig tid för att höra Guds tilltal i våra liv
  • Att vara tillgänglig för Guds tilltal
Tala Herre din tjänare hör!
 
/Eleonora
 
 
 
 
 

Jobbig dag

Publicerad 2014-05-19 21:41:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

JOBID AG = Jobbig dag! 😫
Ester skriver dagbok i Israel 2002:
"I dag när jag kom hem ifrån skolan hade vi haft inbrott i vårt hus. De hade tagit smycken och pengar.
Mammas smycken, Esters davidsstjärna, svenska pengar, Kalebs pengar, Esters pengar, Davids 2000 kr.
Jag grät för de hade tagit mina pengar och de hade tagit min davidsstjärna."😭
 
Detta var verkligen en "Jobbig dag". 
Vi åkte ut med familjen för att besöka ett krigsmuseum, ett par timmar mitt på dagen, och hämtade barnen därefter från skolan. 
När vi kom in i huset var madrasser och sängkläder upprivna, och alla kläder från garderoberna utslängda på golvet. Vår lilla hund var nog helt vettskrämd där han låg under sängen.
 
Pengar och smycken var borta, sådant som är enkelt att plocka med sig. Tjuvarna hade kommit in genom ett fönster på balkongen. Polisen kom och hittade en del fingeravtryck, men där var spåren slut. Och inte hade arbetarna utanför huset sett något.
Inte sett annat än att vi hade lämnat huset...
 
Det försvann en del smycken jag fått som presenter - och det var trist, men det jag var mest rädd om hade tjuvarna inte hittat. Det låg i badrummet bland mitt smink. En guldarmring som jag fått i studentpresent av mamma, samt hennes pärlring, också i guld. 
Och självklart de ringar jag alltid bär på mig, var ju också kvar. Mina vigselringar och guldringen med en g-klav.
G-klaven lät jag en guldsmed göra åt mig, för 500 kr,  när jag studerade i Umeå. Guldet är från farfars och pappas vigselringar.
Det var verkligen en otäck känsla att veta att någon rört runt i huset på detta sätt och plockat med sig ett och annat från oss. Jag kan fortfarande undra ibland, var t.ex. mitt uppståndelsekors i guld finns någonstans.
Det är jordiska saker, men visst kan man ändå sakna ett och annat.
 
Jag tänker på Bill och Sanna Matsson som jag mötte förra veckan, när jag var på Kanal 10 och sjöng. Deras hus brann ner till grunden förra året och de miste ALLT! 🔥🔥
Vi satt och samtalade om detta. Visst saknade hon en del saker, främst fotografierna. Men så bara vällde det fram en sådan tacksamhet från henne. Alla i familjen klarade sig, och Gud hade verkligen hjäpt och försett dem, med allt vad de behövde.💞🙏💞
Det här är en annan nivå av "Jobbig dag"..
 
Så här kan vi fortsätta vidare.
De som förlorat sitt arbete, fått missfall, fått besket om en obotlig sjukdom, och de som mist sina nära och kära har verkligen en ännu jobbigare dag.
 ⏳⌛️⏳⌛️⏳⌛️
Hur bygger vi våra liv? Klarar vi av livets hårda törnar, vindarna som blåser, och elden som härjar?
 
 🌟✨🌟
Men var och en må se till hur han bygger.
Ty någon annan grund kan ingen lägga 
än den som är lagd, Jesus Kristus.
Om någon bygger på den grunden 
med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm,
så ska det visa sig vad var och en har byggt.
Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld,
och hur vars och ens verk är skall elden pröva.
1 Kor. 3:10-13
🌟
Trä, hö och halm..
Ja, allt detta "krafs" i garderoben som bara är lite trendgrejer, och som inte har något större värde för kommande generationer, får denna bild representera:
Jag tror att du också vill bygga för framtiden.
"Var och en må se till.." Då duger inte vad som helst.
Om vi kan bära och vårda våra dagar, bygger vi för framtiden.
 
Vi kan aldrig förlita oss på andra och säga:
-"Ja, men han sa.."
När allt kommer omkring är vi personligen ansvariga för hur vi väljer att leva våra liv, de beslut vi fattar och de ställningstaganden vi gör.
 
Jag hade bestämt mig för att inte veta av något annat
än Jesus Kristus och honom som korsfäst.
Vi ville inte att er tro skulle bygga på
människors visdom utan på Guds kraft.
1 Kor. 2: 2,5
 
Krångla inte till evangeliet!
Våga vara enkel och omedelbar i din tillit till Guds Ord. Det är landningsbanan för den helige Andes kraft in i ditt liv. Guld, silver och dyrbara stenar. Det äkta och dyrbara som funnits här igenom tiderna. 
 
Trä, hö och halm går lätt att bära och bygga med - och elda upp. Hips vips är det borta! 
Guld, siver och dyrbara stenar, är tyngre och jobbigare att bära på som byggmaterial.
Men så bra det blir!
 💎👑💎👑💎👑💎
 
Denna dag - En jobbig dag
 
/Eleonora
 Ps. Detta var dag 80 i #Blogg100. Oj,oj,oj... Ds.
 
 

Beväpnade vakter

Publicerad 2014-05-18 22:01:00 i Allmänt, Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

Oj oj.. jag somnade visst på soffan. 😴 
Det finns inget skönare än en söndagseftermiddag. God mat och efterrätt tillsammans med härliga vänner. 
Men då jag somnade hade de lämnat huset...😉
 
Idag är det Ester, 8 år, som skriver i sin dagbok från åren i Israel:
Det var en djurpark.☺️
Biblical Zoo.
 
Här är lite bilder från Kalebs skolutflykt:
Han är sex år gammal här, med sin egen kamera. Det var spännande..
 
Våren 2003 var märklig. När barnen skulle ut på utflykter så måste gasmasken med. Vid ett tillfälle ordnade skolan utflykt för hela klassen en sabbat. Eftersom det var så oroligt i landet fick man inte vistas ute i naturen, utan att ha med beväpnade vakter, men man ansåg det värdefullt att vi som familjer kunde komma ut, så man arrangerade detta för oss med barn i klassen.
Det känndes helt absurt och surrealistiskt, att vandra på stigarna mot ett utflyktsmål, med väpnade vakter framför och bakom oss.
Men visst kändes det tryggt....
I denna värld, i denna tid - med allt som händer och sker - kan fruktan och oro bli våra följeslagare.
Vad kommer att hända om...?
Kan jag lita på detta..?
Tänk om jag fattar fel beslut..?
Men om det händer en olycka..?
Håller det..?
 
SLUTA‼️
 Om du tror på Guds Ords Sanning, måste du fånga den och göra den till din sanning.
 ✨🌟✨
Den som sitter under den Högstes beskydd
och vilar under den Allsmäktiges skugga
han säger:
"I Herren har jag min tillflykt och min borg,
min Gud som jag förtröstar på."
Ps 91:1-2
🌟✨🙏✨🌟
 
Livet är aldrig perfekt - och kommer aldrig att bli!
Det är faktiskt så att vi bara måste inse det.
Krångel, krångel -  tjafs och strul.
Missräkningar...
 
Vår utmaning är, att i dessa situationer hålla tag i Guds Ord.
Låta det få vara den kraft Gud lovat oss, när vi använder oss av det.
Låta Guds änglar komma i funktion när vi talar ut Herrens Ord.
 
Han ska rädda dig, övertäcka dig, du ska inte frukta, det ska inte drabba dig, han skall befria, han är med i nöden...
 
👼💞👼
Ty du har sagt att Herren är ditt skydd,
du har gjort den högste till din tillflykt.
Ingen olycka skall drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda.
Ty han skall ge sina änglar befallning om dig
att bevara dig på alla dina vägar.
Ps. 91: 9-11 
💖
Mäktig bild, eller hur?
Ta gärna fram din Bibel och läs hela Psalm 91.
 
Nu talar vi högt - GUDS ORD!
 
/Eleonora💞

Meditativ återhämtning

Publicerad 2014-05-11 21:25:00 i Allmänt, Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Efter några timmars arbete med att rätta nationella prov i matematik, avslutar jag arbetet för dagen, men fortsättning följer. För att inte tala om alla kemiprov som också ska rättas, och sedan betygsättning för alla elever.😅
Det är ju nästan som höst ute, så varför inte tända ljus? Men vitsipporna påminner om vår.
 
Igår fick jag hjälp med att fixa google translate på bloggen. Så glad jag blev! Antalet sidhänvisningar ökade med 300%, så endel läsare läste många sidor. Men nu är det väl tillbaka till det normala. 
Välj vilket språk du vill! Nu ska jag inte klaga på att jag har svårt att lära in språk, ha ha....😄😜
Help is on my way!
Här ser du vad jag kan. Kinesiska och hebreiska helt flytande.
Det är bara att välja, men översättningen garanterer jag inte.😉
 
Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem 2002:
"I gårkväll kom polisen och hämtade en arabisk vakt i huset bredvid. Då var klockan 24.00. De åkte iväg med honom, men var tillbaka en timme senare.
 
Det är underbart väder - lagom varmt och soligt. Mitt i detta lugn och ljuvliga tillvaro, är det krig.
Vilken märklig tillvaro!
 
Curts funderingar drar mera åt hållet: "Ska vi verkligen bo här så mycket längre?"
Han har inte så mycket att göra och någon förändring inför nästa år lär det väl inte bli. Det är ju krigsår och mycket lite händer. Ingen har anmält sig till någon kurs och frågan är om vi kan ha Israelresan i sommar. Jag tror det är omkring 60 anmälda.
 
Börjar fundera när jag har varit ute sist. Det var länge sedan jag var ute och handlade. Det var när barnbidraget kom för tre veckor sedan. Det blir mest Curt som handlar när han åker in till stan. 
Jo, i påskas, för drygt två veckor sedan, var vi på cedermåltid, ett möte i Tel Aviv, samt till trädgårdsgraven.
Förra veckan var vi på Josefs storehouse i en timme, annars har jag varit hemma hela tiden.
Jag har ändå haft fullt upp på ett märkligt sätt, och visst går det ändå bra. 
Men det är lite skillnad mot tidigare..."
 
 🐢⏰🐢⏰🐢⏰🐢
 
Vad vi kämpade dessa år med funderingarna på hur länge vi skulle bo i Israel.😳😧
Pojkarna var tonåringar, som behövde få möjlighet att vara mera självständiga. De mindre barnen hade inte så bra koll på att läsa och skriva svenska.
Var går gränsen för dem, så det inte uppstår ett handikapp för dem i livet? Jag kan fortfarande se, att skrivinlärningen som jag gav Kaleb, inte blev helt rätt. 
Varje dag - fram och tillbaka i funderingarna. Och oroligheter och krig gjorde ju inte saken lättare. Man ser också hur sårbart landet är i dessa tider. Israel är oerhört beroende av sin turistnäring, så det slår hårt mot landet.
 
Livet för mig var väldigt lugnt, mitt i allt detta.🐢🐢
Tänk om jag ändå hade haft en blogg då...
Jag var mest hemma, gick ut med hunden, och hämtade barnen från skolbussen. Jag ville inte att de skulle gå själva, dessa 100 meter. Grannpojken som bodde fem hus upp på vår lugna gata fick aldrig gå till oss själv, fastän han var sju år gammal.
Första månaden vi bodde i Israel skickade jag ut Ester, 6 år,  på en promenad runt hela kvarteret med vår lilla hund. 
Jag säger då det: Gud är dårarnas beskyddare!😆😇
Vissa saker gör man bara inte - även om man knappt begriper varför...
Här om dagen hittade jag ett handarbete jag höll på med, när det var som mest intensivt med att ha småbarn och stor familj.
Vi kan behöva hitta en liten vrå eller en liten sysselsättning, som bara är vår egen värld. Även om vi har hur mycket som helst att göra, ger det ett enkelt andrum i tillvaron. Nästan som ett meditativt tillstånd...
Och fungerar perfekt också i livets stora utrymmen, när tanken kommer "Vad ska jag göra nu då?"
 
Brodera, promenera, fiska, måla, sjunga, spela, cykla, baka, trädgård och blommor...
Någonting annat än nyheter, tidningar och facebook kan väl passa dig - ibland också?
Förakta inte livets fina kryddiga vitamin, som ger vila och återhämtning. 
Hjärnan får tid att komma igen, och sortera olika intryck.
Drömmar och nya tankar föds.
Initiativsförmågan vaknar till liv...
 
Oj, så roligt och härligt det kan bli, när vi reser oss upp ur soffan!!
Och nu är det också vår i luften - vad mera kan man önska sig!
 
/Eleonora🙏💖🙏
 

Nu sjungs det sånger

Publicerad 2014-05-10 23:53:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Musik,

Jag sitter och skriver under tiden Eurovision Song Contest pågår, och äter ballerina kex.  😉😊😜
Har just kommit hem från en härlig lovsångskväll, men först går vi 12 år bakåt i tiden.
 
Israel 2002, Sabbat:
Vi har varit till Haifa idag. Församlingen vi besöker där har nu fått större lokaler. Det är en härlig församling med sin pastor Gernardi. 
Tänk att han åker till Moskva varje månad för att gå pastorsutbildningen!
Jag sjöng och talade på mötet. Det var första gången på engelska. Det gick bra. Härligt!
Curt predikade och vi bad för människor som hade fruktan av olika slag.
Efteråt åt vi mat på en Kina restaurang.
Så såg han ut för tolv år sedan och håller fortfarande stilen bra. 😍
 
Vi åkte ut med familjen lite nu och då på sabbaten, till olika församlingar i landet. Det blev främst rysktalande kyrkor. Barnen ville gärna vara hemma, för det var ju enda lediga dagen för dem från skolan.
 
Det här var en av de få gånger jag sjöng i Israel. Nu när jag tänker på det är det lite märkligt, men jag hade själv en liten hake som höll mig tillbaka - konstigt nog. Det var nog den svenska Jantelagen, som till och med hade hittat dit.
"Inte ska väl jag..."
 
Vissa saker får man kriga emot i sitt eget liv - eller kapitulera och bara ge efter. 
Jag valde att uppliva det Gud gett mig i sång och musik - även om den legat i träda i över 15 år - och jag är nu åtskilliga år äldre.
 
Så till kvällens "Worship Revival":
Dag och Helena Bergqvist har tagit initiativet till Worship Revival i Uppsala. Ett stort tack till dessa hjältar som satsar rejält. Hyra lokal och annonsera, m.m.🙏
Irene Andersson och Rebecka Isberg var också med och ledde lovsång tillsammans med Jonathan Westin och Emmanuel(?)
Här är jag på bild tillsammans med Torbjörn Frisk.
En av sångerna var ny för kvällen. "Vågen kommer". Den sången kom till mig en dag hemma, när jag lyssnade på en predikan av Daniel Viklund.
"....ett äventyr väntar nu på oss!"🎶🎤🎶
Jag tror vi har spännande tider framför oss - men de kommer att vara utmanande och krävande på olika sätt. Det måste vi vara beredda på.
  
Och så var det kvällens tävling...
Jag säger bara:
-"Detta är ett tecken i tiden...."‼️
Och kvällens vinnare säger:
-"Vi är ostoppbara, en kväll för de som tror på enhet, kärlek..". 
 
Jag fortsätter sjunga mina sånger om att söka Guds ansikte, och att följa den gode Herden.
Han som säger:
-"Min frid ger jag er. Inte den frid som världen ger..."
..och jag vet att min Herre och frälsare ÄR kärleken!💖💞💖
Det väger tungt!
 
Det sjungs många olika sånger, av många olika sångare i dessa tider. 
Vilken sång sjunger du..?
Det blev många Ballerina kex för mig i kväll.
 
/Eleonora

Är jag ensam med ryggsäck och jobbig rullgardin?

Publicerad 2014-05-08 18:54:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Lärarjobbet,

Vilket trist vårväder, och vi som skulle ha friidrottsdag på skolan idag! ☔️☔️
Inte är det något vidare att ha höjdhopp och längdhopp i regnet, så eleverna fick vara i skolan, och där också äta sin matsäck.
 
Fortsättning på dagboksanteckningar 
Jerusalem 2002:
"Maor är här hos oss som han brukar på torsdagar, när hans mamma jobbar. Pojkarna leker mycket bra, och det är roligt att höra Kaleb prata hebreiska hela tiden.
På den här bilden är pojkarna så lyckliga, även om det inte syns så väl.😉 De har äntligen fått sina fotbollskläder och väska, som vi beställt.
 
Våra barn kommer hem med informationsblad från skolan, om vad som ska hända närmaste tiden. Det är märkligt att titta på dessa papper och inte förstå något. Datum, tid och ev. kostnader kan jag förstå - för det är ju siffror - men vad handlar det om - egentligen?
Ibland går jag till grannen och frågar vad det står på pappret.
Skyltar på affärer förstår man inget utav. Man måste gå in och titta i affären. Ja, man är verkligen en analfabet i landet, och ännu mera: man kan inte tala språket. Som tur är kan många tala engelska.
Ester är hos Talli. Språket mellan dem är "Kascha - Kascha". Men roligt har de. Det märks att tillvaron är lättare nu när hon har Talli. Att det är en kristen familj, tror jag betyder mycket.
David spelar fotboll idag, och Curt och Josef ska köpa skruvar och konsoller, till en hylla Josef ska bygga i slöjden."
 
🔩🔨🔧🔩🔨🔧🔩🔨🔧🔩
 
Kaleb lärde sig språket snabbt. Han var knappt 5 år när vi kom till Israel. För Ester tog det lite längre tid. Hon hamnade i åk 1 på en gång, medans Kaleb kanske lekte mera in språket, på förskolan. Hennes kompis Talli var från USA och kämpade också med hebreiskan, så på något sätt blev de väl också lite mera" hemma" med varandra.
 
Josef och David gick tre månader på Ulpan, en språkskola. Inget annat än hebreiska var tillåtet, och jag minns Davids förtvivlan när han kom hem efter första dagen. Det var många tårar...😭😰
Det var tuffa puckar som gällde!
Samtidigt med språkstudierna skulle de också ha vanlig skola hemma, så de hade fullt upp. 
I vårt gröna skåp i hallen (som du såg på bilden ovan med pojkarna), har vi fortfarande kvar Esters schema från skolan. Varje morgon satt hon på golvet och tittade igenom sitt schema, vilka böcker hon skulle ta med till skolan. Hon hade koll på detta - sex år gammal!
Och då, som sagt, har jag lite svårt som lärare ibland, att godta elever som slarvar med ordningen. Jag vet att även små barn klarar av att ha koll på saker och ting...
 
Idag kan Kaleb tyvärr ingen hebreiska. Allt är bortglömt. Ester kan en del och även pojkarna.
Men jag...det är ett kapitel för sig! Bokstäver och siffror lärde jag mig, och läsa kunde jag lite. Med betoning på "kunde" och "lite".
Jag fattar inte att jag alltid har haft så svårt för språk!
-"Men sjunga in språket kan du väl göra?", kanske någon säger.
- Tyvärr, jag fick aldrig till det heller...
 
..eller drog jag ner "rullgardinen" och bara tog till mig att "det här klarar jag inte.."
Jag har sett, och ser sådana elever som jag har i matematik resonera så. 
Rullgardinen är nerdragen, och man har bestämt sig, att det är svårt - och att man inte kan.
 
Och jag frågar mig själv:
-"Är jag likadan?"
 
När jag var barn och skulle börja i åk 4, var det dags att lära sig engelska i skolan. Någon månad innan skolstarten dog min pappa, och allt var upp och ner i min inre värld.
På utsidan var mycket som vanligt...
 
Det kan nog vara många olika faktorer som styr vår inlärning. 
Vi vet inte alltid vad andra har för "ryggsäck" att släpa på, som gör att ett och annat inte riktigt fungerar så bra.
 
Jo visst, jag kom igenom, och engelskan flyter på ganska hyffsat, men oj vad vissa rullgardiner är jobbiga att få upp...
 
När vi kom hem till Sverige, och Ester skulle på en hörselkontroll, visade det sig att hon hade nersatt hörsel. Inte konstigt om det var lite svårare att lyssna in ett nytt språk, och dessutom placerade fröken henne längst bak i klassrummet bland 30 barn. 
Idag har hon inga hörselproblem - och det är vi tacksamma för.
 
Har du någon ryggsäck och någon jobbig rullgardin som inte vill åka upp?
Kanska jag inte är ensam...😧
 
/Eleonora💞
 

Läsa Bibeln - fem minuter?!

Publicerad 2014-05-07 23:07:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem, Morgon och kväll med min Bibel,

Dagboksanteckningar forts och lite annat...
Israel 2002:
 
"Nu är vi i Katzerin och hälsar på hos Lars Enarsson. Vi kom hit igår, independency day. Det är ca. 2,5 timmars bilresa från Jerusalem, uppe på Golanhöjdernas sluttningar i norra Israel.
På kvällen var vi på stadens torg och såg ett fantastiskt fyrverkeri med musik till. Barnen köpte skumflaskor och uppblåsbara hammare - tillbehör i firandet.
När vi åkte hit körde vi genom Jordandalen. Det är inte många bilar som kör där, men cirka 8-10 bilar var TV-bilar.
Det är verkligen de stora nyheterna i dessa dagar. 
Jenin, Ramalla, Nablus...
 På eftermiddagen när vi var påväg till Katzerin, var vi till Sachne och badade. Underbart ställe!
Vi hade problem med att hitta dit, så det blev att vi körde fel. Vi var strax bakom kullen till Jenin... 😱
 
Innan vi åkte ifrån Katzerin hade vi ett intressant samtal med Lars, om hur judar och kristna kommer samman i den yttersta tiden.
Det är så härligt att höra Lars berätta hur allt har gått till. Gud har verkligen lett den steg för steg."
 
💞🙏🌍🙏💞
 
När man läser gamla anteckningar och ser på gamla foton, inser man vad man glömmer bort ett och annat väldigt fort. 
Kanske mitt bloggande kan hjälpa mig att minnas lite mera i livet 😉. 
 
Att åka igenom Jordandalen var riskfyllt i början på 2000-talet. De flesta israeler valde att åka kustvägen, om man skulle till norra Israel.  För oss var det något säkrare. Vi hade vår svenskregistrerade bil, och då trodde man att vi var diplomater. 
Så var det. Och inga parkeringsböter kunde vi få heller...😉
 
Att komma in i Jenin var inget vi ville - tur att vi upptäckte det i tid. Alla orter ligger ju så nära varandra, och hips vips, kan man vara på fel sida...
Jeriko älskade vi att besöka. Fantastiskt god mat, bl.a. allt gott grillat - men inga turister så långt ögat nådde. Och här som bussarna brukade trängas om parkeringsplats..
 
Så var det också funderingar om vilken tid vi lever i, i mina anteckningar.
Ett vet jag - det närmar sig det Bibeln talar om! 
När vi bodde i Israel, var jag nog mest upptagen med att få vardagen att fungera. 
Livet där och då. 
Men ju mera jag tar till mig av Guds Ord på detta område, blir jag helt uppfylld av storheten i Guds plan för den enskilda människan, men också för det judiska folket och landet Israel. 
Och världens frälsning! 
💖🌍💖
Tider förändras - eller verkar stå stilla.
Kulturer utvecklas - eller avvecklas
Kunskap kommer till - eller glöms bort.
Människor söker sanningen - eller drivs aningslöst med i tidsandan.
Och...
kristna läser Bibeln i snitt 5 minuter i månaden!
Hur ska detta sluta..?
Uppenbarelsen ska öka i den yttersta tiden står det i Bibeln, men hur ska vi kunna ta emot den, om vi inte lever i Guds Ord?!
Det går inte att diskutera och analysera sig fram. Guds Ord är levande och verksamt, att det åtskiljer det som är själiskt och andligt, det som är ifrån oss människor och det som är från Gud . Det handlar inte om att vara intelektuell och välutbildad. 
 
Det handlar om öppna och rena hjärtan...
- och läsa Guds Ord.
 
/Eleonora

Fotbollsministry och höga kostnader

Publicerad 2014-05-04 21:24:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Oj, vad det är både roligt, upplivande och jobbigt att minnas bakåt i livet, nu när jag skriver från mina dagboksanteckningar i Jerusalem 2002.  
Det som vi alla varit med om, formar oss på olika sätt för framtiden. 
 
Jag har idag lyssnat på flickor från Nepal som varit sexslavar, men som befriats från sitt slaveri, och får nu uppleva ett nytt liv. Minnena finns kvar, men man måste hitta ett nytt förhållningssätt till det man varit med om.
Och finna läkedom.
Jag har tidigare skrivit om LoveNepal här. Återkommer om några dagar med nytt inlägg om det.
 
Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem våren 2002:
Har skjutsat Josef till fotbollen och var då under tiden till Talpiot för att handla. Kaleb var med till Talpiot. Där fick han en varmkorv. Vi firade en liten hemlis.😉
Vid Beit vagan, där fotbollsplanen ligger, fanns det militärer vid var och varannan korsning.
Nu dekoreras bilar och hus med Israeliska flaggor. Om ett par dagar är det "Independent day" - Israel 54 år!
Det är så varmt och skönt väder nu. Kvällsvärmen är bara sååå ljuvlig.
 
⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️⚽️
 
När vi flyttade till Israel var det angeläget för oss att hitta någon bra fritidssysselsättning för de två äldre pojkarna, som då var 11 och 13 år. Fotboll var något som de älskade, och en judisk bekant till oss, hjälpte oss att hitta klubben "Beitar Jerusalem". Ett prestigefyllt fotbollslag att få spela i. 
Efter ett antal träningar, läkarundersökningar och åtskilliga tusenlappar, blev de antagna in i laget. 
Helt annorlunda än svenska klubbar. Vinna eller försvinna! Inget daltande, utan det var höd diciplin och ordning. Som förälder kände man stor respekt för tränare, klubb och regler.
 
Det var som om vi hade ett fotbolls ministry.😆⚽️😅⚽️
Fyra träningar i veckan, för dem var och en (de var ju i olika lag), och match i stort sett varje sabbat. Ibland kunde vi turas om med andra föräldrar, att skjutsa till fotbollen. Man skickade inte sina barn med bussen. Det var taxi eller privatbil.
 
Sista året halverades antalet lag i Beitar, men som tur var fick pojkarna spela kvar. Vad skulle de annars göra på fritiden, eftersom de hade hemskolning?
Något annat än TV-spel ville man ju att barnen skulle sysselsätta sig med.
Det året hade de med sig sin gasmask på alla träningar och matcher också, våren 2003...
Många barn gick på olika aktiviteter varje vecka - tre eller fyra olika var vanligt. 
Ester ville så gärna dansa, så jag letade upp ett aktivitetshus, där de hade olika program för barnen. 
Jo, det såg ut att passa, och det skulle kosta ca. 1000kr.
Men så inser jag: Det är 1000kr i månaden!!! 😖
...och vi har pojkarna på fotbollen.
 
När jag kom hem var jag förtvivlad. Men så kommer Ester med sin spargris.
-"Mamma, jag har ju lite pengar..."👼
Då kunde jag inte längre hålla tillbaka tårarna.😭
 
Det blev ingen dans, men vi hittade ett enklare alternativ med gymnastik - tack och lov!
Här tänar Josef lite tyngdlyftning hemma. Den övre bilden är kiosken vid fotbollsplanen och den undre är när Ester är på gymnastik.
 
Dollarn var oerhört hög dessa år, ca 12kr, vilket gjorde shekeln också dyr, så det blev väldigt kostsamt att bo i landet. 
Billigaste osten ca 90kr/kg, flingorna 60kr/paket, köttfärs 90kr/kg, fil 16kr/l, Happy Meal på Mc.Donalds 80kr, osv. - tolv år sedan.
Ingen skolmat till barnen. 
Som sagt - matkontot var skyhögt!
 
Jag minns en dag när jag följde med Kalebs skolklass på en utflykt. Vi var flera föräldrar med, och jag frågade en av mammorna:
-"Hur har ni råd att låta era barn gå på alla dessa aktiviteter?"
Hon svarade:
-"Tala inte om det..."😱
och vände sig sedan stressad bort ifrån mig.
 
Så inser jag att det är skillnad på länderna.
Betala den verkliga kostnaden - eller få subventioner och bidrag.
 
Sedan var det ju militären vid fotbollsområdet, independent day och fint väder...
Men det blir en annan dag.
 
/Eleonora🎈⚽️
 

Pray for the peace

Publicerad 2014-05-03 22:35:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem våren 2002:
 Fick idag veta av vår granne, Moshe, att det var hans bror som var säkerhetsvakten, som dog i den butik Irina var och handlade i. Han stoppade en självmordsbombare från att komma in i butiken.
 
Ester har gjort i ordning sina pennor hon ska ha i skolan i Sverige.
Hon längtar.❤️🎈✏️✒️✏️🎈❤️
Förra veckan berättade jag om denna händelse här.
 
Moshe höll på att bygga hus på andra sidan muren, mellan våra hus. Han var där varje dag för att övervaka husbygget, men det hade varit påsk och jag hade inte sett till honom på flera dagar.
När han berättade om sin bror, kändes hela situationen helt märklig. 
Hos oss sitter Irina och jobbar i vårt kontor, och bra några meter ifrån vårt hus, har ägarens bror just räddat hennes liv, när han var säkerhetsvakt i butiken.
 
Alla livsmedelsbutiker har säkerhetsvakter och detta var typ en mindre Ica-butik. Om man besöker ett shoppingmall, så är det kontroll av bilen när man är på väg att parkera. Sedan när man ska in i byggnaden är det  en annan kontroll, för att avslutningsvis ha nästa kontroll, när man går in i själva butiken. Här var det en kontrollant.
 
Denna dag jobbade Moshes bror extra. Vanligtvis var han säkerhetsvakt på en skola, och han hade sagt:
-"Jag ska aldrig tillåta någon komma och ta barnens liv". Han visste vilket pris han kanske en gång skulle behöva betala...
Nu blev han inringd för att vara säkerhetsvakt en fredag, när barnen var lediga - och då och där, hände det.
 
Självmordsbombaren talade på arabiska till några kvinnor som satt där ute, att de skulle akta sig. Detta uppfattade tydligen vakten, som kunde lite arabiska,  och fångade självmordsbombaren i sina armar.
 
Så small det!💣💣
 
Med tacksamhet, men med märkligt blandade känslor, tittade jag på Moshe.
Han miste sin bror. 
Vår vän Irina, som dagligen ser på Moshes hus när hon jobbar, blev räddad av hans bror.
Han, säkerhetsvakten, hade själv familj och flera små barn...😥
Många liknande historier, och andra historier relaterade till terrorismen i landet, kan nog alla berätta om. Allt är så nära och påtagligt.
 
Kalebs kompisar ska nu in i armén. Flickorna i två år och pojkarna tre år. Jag hoppas och ber att de alla ska få bli kvar i livet. 
Få leva ett normalt liv, och kunna förverkliga sina drömmar med utbildning och familj.
🚴🎻⚽️🏇🎤📕🎓
Tyvärr är det inte helt självklart.
Alla dessa "mina" barn -  mina barns kompisar.. 
Pray for the peace of Jerusalem!
💖
/Eleonora
 
 
 

Och hur blir sommaren nu då..?

Publicerad 2014-05-01 14:39:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Hem och trädgård, Israel - ett hem,

1:a maj - och ALLA talar om vädret!❄️☔️☁️⛅️⛄️❄️
Vi svenskar har ju alltid något att säga om det - särskilt när vi inte vet vad vi ska samtala om. Men visst var det en märklig känsla att se stora snöflingor dala ner på självaste Valborgsmässoafton!❄️❄️
Och alla blommande träd, blommor och fjärillar...
Vår och sedan vinter... Tiden är ur led.
 
Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem april 2002:
 Nu blommar det fantastiskt vackert i trädgården! Ringblommor och krasse som jag sådde för ett år sedan har blommat hela vintern. Ringblommorna är som låga träiga buskar. 
Rosorna har nu börjat blomma. Det är rött, lila, vitt, gult, rosa, cerise.. Underbart vackert! Jag klippte ner dem i februari och nu denna färgprakt.
I höstas sådde jag tagetes. Jag ville testa om det skulle gå bra över vintern. Det kom upp fina plantor, men det var alldeles för klallt och regningt. Det blev inget med det.
Det finns ju så otroligt mycket växter, men man vet ju inte hur man ska skjöta dem i detta land. Det är också ett område man känner sig som en analfabet på.
 
 🌹🌱🌹🌱🌹🌱🌹🌱🌹
 
Huset vi bodde i var nybyggt, och saknade en trädgård första året. Det var bara sten och grus överallt i detta nybyggnads  område, Reches Hallelim.
Oh, vad jag var frustrerad! Jag var van med en stor gräsmatta, buskar och höga träd - och blommor.
Jag minns hur en av mina kollegor skickade ett mail till mig och skrev: "Njut att livet i Israel". 
Jag var så arg och upprörd över detta.😤😖
 
 
Vad då njuta!!?
Här är det bara sandigt och dammigt. Chamsin, ökenvindarna, drar in i huset och allt blir sandigt. Inte dammigt - sandigt! Ett nytt sätt att städa. För att inte tala om andra saker också...😱
Promenaderna med hunden, var allt annat än trevliga många gånger. Det var lastbilar, arbetare och byggnadsställningar som samsades om den havt färdigbyggda vägen.
 
Efter påtryckningar till hyresvärden, gick han med på att plantera lite växter och några kvadratmetrar gräsmatta. Så mycket mera rymdes inte.
En del av trädgården var på framsidan av huset, men för att komma till trädgården på baksidan, måste man gå igenom huset, och en våning ner för att komma dit.
Så vad händer? Jo, matjord, färdigrullad gräsmatta och växter ska igenom hela huset!
Hej och hå!!
Inte blev det någon drömträdgård - men lite fixade hyresvärden i alla fall.
Tack!❤️😊❤️
Mina projekt med tagetes har jag varje år här i hemma i Sverige( jo, jag gjorde ju mitt misslyckade försök där nere). Jag köper en påse med låga och en påse med höga tagestes, och mitt på sommaren kommer en underbart sprakande färgprakt.
Just nu har jag också ett projekt med St. Paulor, där jag driver upp egna små plantor. Den jag älskar mest, är en rosa sort med små blad, och där blommorna växer i revor. Tyvärr inte här på bild.
 
Efter en vinter, som inte blev någon riktig vinter, och en Valborg som blev den märkligaste jag nog har upplevt, kan man undra:
-Vad händer med sommaren som ligger framför oss?
 
Hoppas, hoppas, hoppas!!!!
🙏☀️☀️☀️☀️☀️🙏☀️☔️☀️
 
/Eleonora
 
Ps. Men det går ju faktiskt att njuta av solen som lyser så vackert på snön - även om det är 1:a maj. Och grus och sten i trädgården är ju inte heller helt fel, om man vill slippa trädgårdsarbete, vill säga.😜😉
Njut av livet!!!😃😎😇
Men bli inte arg på mig, snälla ...Ds.
 

Sexåringar diskuterar politik

Publicerad 2014-04-29 23:56:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Jerusalem april 2002
forts. dagboksanteckningar:
 
"I kväll har vi haft bönegrupp. Vi är 6 stycken! Curt och jag, Avigail, Irina, Olga och Vika.
 
Jag fick höra i kväll att Irina var i affären, samtidigt som en självmordsbombare kom. Det hände strax innan påsk. Hon stod vid kassan och skrev ut en check. En självmordsbombare kom mot dörren men blev utknuffad av säkerhetsvakten. Vakten dog också när bomben smällde.
När Irina kom hem hade hon glasbitar i bananerna. Tack gode Gud att det inte var i huvudet!
Här är Irina (Shlomit), hemma hos oss. Hon började sedan jobba med oss som sekreterare på kontoret.
 
Det sägs att inga Messianska judar har omkommit under intifadan.
 
Nu har Kalebs förskola fått ytterligare en beväpnad vakt. Häromdagen när Kaleb kom hem undrade han om Sverige var starkare än Israel. Gal, hans kompis, hade sagt att palestinierna också kommer till Sverige.
Oj... sexåringar som diskuterar politik. Vad ska man säga?
Här om kvällen hade vi fem beväpnade civilpoliser utanför huset. De lyste upp i vår carport, och var inne i huset bredvid, som är under byggnation. De letade en arab.
 
Världen vänder sig verkligen mot Israel: FN, USA, EU. Många har dött på västbanken, ca. 200 i Jenin.
 
I dag sprängdes en buss utanför Haifa. Åtta döda och tjugo skadade."
Det var lite utav varje, som blev antecknat denna dag.
 
🙏🌍💐💣🔫🔦🚀🍌🍌🎈🙏☀️💞💣🔫🙏
 
Varje kväll när det var nyheter, visades det bilder på vilka som hade dött under dagen.
Militär och civila.
Att Irina klarade sig utan skador var verkligen ett under. En vecka senare, fick jag höra om händelsen igen, men utifrån ett annat perspektiv. Så nästa vecka kommer fortsättningen om självmordsbombaren här på bloggen.
 
Vår lilla bönegrupp betydde mycket för oss dessa år. Det var engelska, hebreiska och ryska som talades och översattes hela tiden. Men när vi sjöng och prisade Gud tillsammans fanns inga språkbarriärer. 💓🎶🎹🎶💓
En av mina absolut starkaste lovsångs och tillbedjanstillfällen jag varit med om, var i vår lilla grupp. En så övernaturlig enhet lyfte lovprisningen till nya höjder!!
Enhet i anden gör Gudsnärvaron så påtaglig. Det är det som måste finnas bland oss.
Enhet!💞
 
Och så har vi småpojkarna som resonerar och funderar...
Vem är starkast, Sverige eller Israel?
Men så var det ju faktiskt så, att en till farbror med pistol, var på deras förskola och vaktade. Det hade varit extra föräldramöte om detta. Om vi absolut ville ha ytterligare en vakt, måste vi föräldrar betala detta. Diskussionerna gick höga...
På Esters skola, fick vi föräldrar rycka in som extra vakter under den mest kritiska tiden. Curt var där i bland tidigt på morgonen, för att tillsammans med andra föräldrar, se över skolområdet och ner mot dalen utanför stängslet.
 
Människor är människor - överallt. Vi ska se dem, och se deras situation och utsatthet. Judar - Palestinier.
Men det som gör det problematiskt att vara jude i Israel, är att veta att det politiska målet från Palestinskt håll är att de ska drivas ut i havet...
- kort förklarat.
 
Vi ber för landet och folket som bor där nere. Det är mycket som står på spel.🙏
På min anslagstavla på skolan har jag en bild av Birgitta Yavari:
"När en duva viftar på vingarna i Jerusalem
påverkar den klimatet i världen."
 
Må det komma många duvor till landet och låt alla ägg kläckas också.🐣🐣🐥🐣
 
/Eleonora
 

Visst gör det ont..

Publicerad 2014-04-28 20:04:00 i Allmänt, Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Vilka underbara dagar vi har haft! Löven spricker ut, och en del träd och buskar har börjat blomma.
🌱🌿🐞🐝☀️
Men det ryktas om kyligare väder, men Jerusalem har det varmt hela veckan...
Det här tiden är fantastisk i Sverige, "skomakarens ledighet". Ja, så kallas tiden "mellan hägg och syren". Det är ju då vi inte ska göra någonting annat, under ca. 10-12 dagar, än att njuta av att våren är här, och sommaren står för dörren.😎
Och hur lätt är det..?
 
Nationella prov ska rättas (och det tar tid), förbereda studentexamen, skivinspelning, betygsättning m.m. Det är väl lite åt det hållet för oss alla. Varje år samma sak - så mycket att göra dessa underbara dagar, när man egentligen inte ska göra något annat, än att bara andas in våren - om man nu inte är allergisk vill säga...
 
I Uppsala kommer den tiden "mellan hägg och syren" en vecka tidigare än vad den gjorde för 50 år sedan.
Men syrener för mig är "midsommar" - för så är det i Norrland - medans det här i Uppsala är "skolavslutning".
 
Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem april 2002:

"Det jag upplever i mitt andliga liv är en ny tyngd, allvar och mognad. Det är helt nödvändigt  att höra vad Gud säger. Inte bara vilja uppfatta det som är intressant, spännande, eller vad man ska kalla det...
Det är fullständigt nödvändigt för hela vårat liv, överlevnad och framtid.
Hur ska det bli, vart går vägen?
Jag har hela tiden under våren varit inställd på - i varje fall minst ett år till i landet - men sista veckan har allt rörts runt. Det är ju så oroligt här. Men å andra sidan är vårt vardagliga liv nästan lika som tidigare. Men jag tror att vi kanske nu inom närmsta veckorna  åker till Sverige, för att stanna nästa läsår.
Klarar vi av att leva under denna press, ett år eller flera år till..?
 
Jag börjar nu packa och städa. Vi lämnar det mesta - tar nog främst bara kläder med oss."
 
⛔️🛄🚷🚸⛔️
 
Så gick mitt resonemang då.
Visst kan jag känna nu, att det verkade lite överdrivet, men det är lätt att säga när man sitter med facit i handen, och allt gick bra!
 
En sak jag insåg klart och tydligt efter en tid, var att jag trodde jag var mera överlåten till arbetet, än vad jag faktiskt var. Press och omständigheter, kan på ett avklätt sätt visa oss våra innersta rum. 
Det var en bearbetning dag efter dag..
Men om jag låter dig läsa mina sista ord jag skrev i min dagbok så står det:
...och jag kom till den punkten där det inte spelar någon roll längre...
Sverige - Israel
 
Jag kom igenom.
Beslutsamhet och hårt arbete på olika sätt.
 
Och nu kom jag att tänka på Karin Boyes dikt - så här i vårtider.
 
Ja, visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle våren annars tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för den som växer
                                   och den som stänger.
 
För mig är det en ny tid, att se och upptäcka landet och folket - igen.
Nya infallsvinklar i ett nytt perspektiv.
Man blir aldrig "färdig" med Israel - mellan hägg och syren...
🌈
/Eleonora

Smarta uträkningar och mänskligt trixande..

Publicerad 2014-04-26 22:20:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna 
Jerusalem april 2002:
Idag är det sabbat, och vi var till parken inne i Jerusalem med Barry och Talli. Där ser man folk som tagit med sig sina grillar, och små tält som barnen kan sova middag i. Här sitter folk hela dagen, och slappar och njuter av ledigheten. 
👶👦👮👨💬👩👴👵👱👧👦👮👶💬💬
Pratar, spelar spel, sover...
 
I går hade vi besök av Björn och Eva Norlin från Sundsvall. Innan de åkte bad de för oss, och Eva profeterade över oss.
Det som kom var bland annat, att Gud investerat mycket i oss, och att vi är pelare. Att vi ska få ljus för varje steg, och ingen fruktan över oss. Även att jag ska ta mera tid själv, och ännu starkare få uppleva Guds kärlek och omsorg. Upprättelse på olika områden.
Mycket kärlek och uppmuntran från Gud!
 
Innan de kom till oss idag, stod jag i badrummet och funderade, hur det blir nästa läsår.
Kan vi verkligen bli kvar här i landet? Barnen har jobbat, och varit så duktiga att lära sig språket dessa två år, men man vill ju inte att de ska tappa det som de har lärt sig.
Åhh så svårt... 
 
Om det är på samma sätt till hösten här i Israel - eller kanske det är ännu värre - så blir vi nog kvar i Sverige efter sommarledigheten. Curt kan åka ner regelbundet. Vi får väl ha kvar huset, och det finns nog folk som kan bo här.
Kanske Irina, vår sekreterare? I Sverige får vi väl bo i vår lilla sommarstuga.
På kvällen nu när jag skulle lägga mig fick jag detta bibelord från Job 5: 20-27:
 
💖🙏💖
...han befriar oss i krig undan svärdets våld
och...vi göms undan.
Vårt tält ska stå tryggt
och när vi synar vår boning ska inget saknas.
 
Halleluja!!
🙏 
Lite reflektioner idag - 12 år senare:
 
Så svårt det är, när man inte ser vägen vidare, och lösningar på svåra situationer man hamnat i. Många gånger rör det kanske hela familjen, eller ännu större sammanhang vi är delaktiga i.
 
Yttre tryck och omständigheter, och märkliga förändringar som är på gång, leder oss ofta till återvändsgränder. Och så får man börja om på nytt i sitt handlande och resonemang...
Oj, vad vi resonerade och diskuterade hur vi skulle göra. Så tröttsamt!
Eller så handlar man helt irrationellt, och är uppslukad av fruktan, och bara gör något för att göra något.
Man vill se en förändring!
Men det som kommer ut är oftast frustration, fruktan eller missnöje...
 
Ibland hittar vi vägen vidare på egen hand , medans andra gånger känner vi oss mer eller mindre trängda.
Vad är rätt?
Hur ska jag handla?
Vem kan man lite på...?
Finns det ingen som kan tala Orden - som är fulla av tro och förtröstan?
Orden som kommer från Gud.
 
Inte smarta uträkningar och mänskligt trixande!!!!
 
ORDEN..
 
Jag lät er få läsa en del av en himmelsk uppmuntran, som vi fick, den där lördag kvällen för tolv år sedan. Inte stort och märkvärdigt - men ORDET var där!
Vi behövde det.
Jag behövde det.
Det kändes som om jag höll på att kvävas av trycket runt omkring oss. 
Och så kom Orden av liv och uppmuntran, från några bekanta på besök, och senare på kvällen, när jag läste Bibeln, kom ytterligare ett underbart Ord.
 
Jag vet inte om du fattar vad jag menar - egentligen. 
Men det finns "ord" och "Ord".
 
Jag har tagit för vana, under årens lopp, att skriva ner olika tilltal, och specifika bibelord, jag fått i olika situationer i livet. Det är en källa av kraft och uppmuntran att dra ifrån. Jag ser hur Guds nåd varit där hela tiden, när jag blickar bakåt - trots tider av osäkerhet och tveksamheter, inför olika förhållningssätt i situationer.
 
I dessa tider av förändringar vi nu lever i:
- Sök ORDET!
Annars är det bara egna försök, till smarta uträkningar och mänskligt trixande.
Inget bra framgångsrecept - faktiskt.
 
I begynnelsen var Ordet,
och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Han var i begynnelsen hos Gud.
Genom honom har allt blivit till,
och utan honom har inget blivit till.
I honom var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret,
och mörkret har inte övervunnit det.
Johannes 1: 1-5
 
/Eleonora 💞
 

ICA-Jerry: Lär oss flera viktiga saker, snälla...!!

Publicerad 2014-04-25 23:42:00 i Allmänt, Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna 
Jerusalem, april 2002:
 
"I dag har Ester äntligen fått en hjälpfröken som tränar läsning med henne. Hon kan bokstäverna och läser en del, men när hon inte kunnat ordens betydelse är det svårare att komma igång. 
Den lilla hjälp hon fått börjar göra underverk!"
 
Tänk att börja i ettan och inte kunna språket. Man ska lära sig bokstäverna och börja läsa. Då går det trögt..
Ester var ivrig att få vänner, målmedveten, socialt utåtriktad och glad. Det gjorde att det gick lätt att få vänner, men man är ju så sårbar, om man inte kan kommunicera som man önskar. 
När hon inte kunde uttrycka sig (för hon kunde ju inte engelska heller), var det lätt till tårar. Tårar var ju ändå ett "internationellt språk" och fröken förstod då att det var något som var jobbigt.😢
 
Så glada vi var, när vi kom på att vi kunde köpa ett telefonkort, som hon kunde använda för att ringa hem till oss om hon ville, när hon hade behov av närhet och kontakt.
-"Hej mamma, vad gör du? Nä, nu måste jag gå och leka.."📞
 
Vilken lycka att höra hennes glada röst, nu när hon visste att hon lätt kunde nå oss!
Sex år gammal.
Och livets alla åldrar har utmaningar - hela tiden...
Tänk så bra det då är, att få stöd och hjäp med ett och annat, som vi har behov av, som t.ex. en fröken som hjälper till att lära en läsa.
 
Vissa människor tror de ska klara allt i livet själva. De gör sig oberoende av andra, och visar sin egen självtillräcklighet - och stolthet.
Så lätt det är att hamna i det diket! Jag har själv kravlat runt där flera gånger...
 
- Men.. vad då? Ska vi inte vara det - oberoende av andra?
- Nix, pix!!
 
Att få vara till för andra människor tror jag är något av det mest grundläggande behov vi människor har. Känna sig behövd, viktig och älskad. Men att jag också ödmjukar mig, och inser att andra människor är viktiga för mig, och att de kan fylla ett rum i mitt liv.
 
Nu är en tid när många skolor ska ha Operation Dagsverke, och göra en insats för andra människor, genom något projekt.
Det tragiska är att jag möter ungdomar som föraktfullt frågar:
-"Vad får jag för det, vad är min vinst?"😒😤
 
Själen blir utarmad och utmattad.
Färgerna bleknar och nyanserna suddas ut.
Likgiltighetens toner börjar spela en mellankolisk vaggvisa,
och vira sitt gissel av förakt och egen självrättfärdighet,
och sömnens trötthet leder ner i en värld av onda drömmar...💀💀💤
 
Så vaknar jag upp ur mitt funderande idag, på tåget påväg till Stockholm...
Där är han - allas vår ICA-Jerry - som omslagsbild i SJ:s tidning, KUPÉ! 😍
Oh.., vi behöver dig Jerry, och ni andra underbara människor som lever så utsatta i vårt samhälle!
Ni har ett och annat att lära oss också. 
Mats Melin  som ICA-Jerry, och  min vän Therese med en av barnen på hennes jobb.
 
Så säger Mats:
"Då hade jag stuckit hem och stekt mig en entercote. Det är gott det.
En annan dag ringde Expressen och ville intervjua mig. Fast då hade jag inte tid att prata, sa jag.
Jag stod ju och gjorde pannkakor."
 
ICA-JERRY!!!!!
❤️🎈❤️🎈❤️
JAG BARA ÄLSKAR DINA PRIORITERINGAR!!
Lär oss mera viktiga saker.
 
HALLELUJA MOMENT!!!
 
/Eleonora
 

Tidens omsorger och att göra INGENTING

Publicerad 2014-04-24 23:55:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningarna
Jerusalem, april 2002:
 
"Säden vill kvävas av tidens omsorger, så det inte kommer till mognad.
 
Marken som var täckt av tistlar 
kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, 
men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer,
eller av en hög inkomst och nöjen,
så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.
Lukas 8:14
 

Här i Israel har jag inte så mycket av tidens omsorger som ekorrhjulet i Sverige har.
Och faktum...
- Här har jag fått tid, och även tagit mig den, för att mogna, men också blivit tvingad till det.
Lyssna till andra "röster" och inte bara på vad jag måste göra.
 Här kan jag bara sitta och tänka, läsa i timmar, eller göra något annat som dyker upp.
Städa kan man göra en annan dag. Tvätten fixar jag om några dagar...
..och det var kul att spela piano, eller kanske vi tar och spelar Alfapet?
 
Vem bryr sig om jag vill gå och lägga mig vid åtta, nio-tiden?
 
Men förståss - däremellan kan det vara fruktansvärt trist!
Har vi någon att träffa?
Varför ringer ingen?
Var är posten?
Återigen bara reklam på mailadressen.
 
Och så var det gasmaskerna och förhöjd försäkring på hemmet som måste ordnas.
Det har stått där i månader nu på kylskåpsdörren..."
Så tänker du nu när du läst mina anteckningar: 
-Vad håller människan på med i hela världen?
- Ja, just det - INGENTING!
 
Lika märkligt - fast tvärtom - som det jag läste om i början.
Tidens omsorger. Ett ständigt jagande. Bekymmer och oväsentligheter.
 
Ska du vara riktigt ärlig, så längtar du nog till lite liknande livsrytm emellanåt. Där blev jag tvingad in i det för en tid. Jag som alltid skulle prestera, göra saker och vara så kreativ och duktig.
Nu skulle jag göra INGENTING!
 
Jo, visst krävde familj och hemundervisning för barnen sitt, men det sociala livet fanns inte som tidigare, och så mycket, mycket annat också.
 
Läs bibelordet en gång till:
 
Marken som var täckt av tistlar 
kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, 
men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer,
eller av en hög inkomst och nöjen,
så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.
Lukas 8:14
 
Vad hör du din inre röst tala till dig om?
Vi står alltid själva ansvariga för det liv vi valt att leva.
 
 💞💖💞
/Eleonora

Hold on!

Publicerad 2014-04-23 23:04:00 i Allmänt, Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Har du sådana här konstiga dagar man inte riktigt vet vad man ska säga om..?
Ett tungt märkligt tryck, som bara ligger där och matar på - hela dagen. Egentligen har man kanske inte bilden klar för sig vad det är frågan om, möjligtvis lite diffust, men det är så tröttsamt.
Och så tänker jag: Mitt Getsemane, en vecka senare...
 
Nej, nu tog jag väl i, men känslorna kan verkligen ibland spela ett spratt med oss. Då gäller det att "hålla i hatten", och inte låta melankoli och självmedömkan diktera vardagen, men någonstans har jag ändå lärt mig att inte ta lätt på dessa känslor.
Men Snobben har inga problem!
När vi bodde i Israel, kom det vällande över mig och min man lite nu och då. Vi bara tittade på varandra, ord behövdes inte, och vi tog djupa andetag och fortsatte vår vardag...
Och det händer fortfarande.
 
På kvällarna, av många av dessa tunga dagar, kom förklaringen när vi tittade på de israeliska TV-nyheterna på engelska. Trycket i landet hade varit extra hårt dessa dagar, och vi levde i ett andligt klimat med fysiska verkningar. 
Oroligheter, bomber o.s.v.
 
Det är så lätt vi tror det är något "fel" på oss själva eller något runt om oss, medans det kanske handlar om att se att det finns något som är lite större än "jag, mig och mitt", i den värld vi lever i.
 
 
Ikväll var jag och såg en föreställmning som min dotter Ester var med i.
Martyrion.
Vilket arbete - och vilket fantastiskt resultat! Så glad och stolt över dig, Ester, och alla ni andra som gett så mycket tid och kärlek, för att vi skulle få en sådan fin kväll. På Torpkonferensen, midsommardagen, är nästa föreställing.
Här ser du Ester Lahti och Matilda Steen:
Föreställningen handlar om unga människor, som vägrade kompromissa med sin tro och övertygelse. Omvärldens tryck pressade fram det oundvikliga, och de fick lida martyrdöden.
 Ja... är det lite av vad vi i vår tid kan känna emellanåt? Och nu menar jag - lite.
 
I vår tid kan förföljelsen vara så sofistikerad och kamouflerad, att vi emellanåt inte fattar vad som rör sig "i luften".
Var på din vakt!
Vaka och be, låt dig inte luras. Låt Guds ande "sucka" tillsammans med dig, och du får vara en del i ett skeende som kan ha ett evighetsvärde.
Lite "martyrer" - trosvittnen som får lida och bära plågor - bör vi väl kunna vara, om vi ser på det i ett historiskt perspektiv. Eller hur?
 
Under min studietid i början på 80-talet köpte jag en skiva med Jessy Dixon. En av sångerna har betytt extra mycket för mig i tuffa tider.
Hold on.
Jag har sjungit den en del, och då med min svenska översättning, "Håll ut". 
 
Så, vad har vi lärt oss idag?
Jo, helt enkelt: Håll ut!!!!
 
/Eleonora
 
...för du har väl hört om flugan som simmade runt i grädden och inte gav upp? Jo, det var bara att efter ett tag promenera upp ur eländet. Nu hade grädden blivit smör!

Fika, skola och mera säkerhetsvakter och bomber..

Publicerad 2014-04-22 21:29:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Nu har jag aktiverat mobilsajt på bloggen. Jag vet inte om jag tycker om den, men den är väl praktisk, antar jag. Vad tycker du?
Jag gillar INTE reklamen som kommer upp. Jag ska nog köpa mig fri ifrån den.
 
I går hittade Kaleb på FB sin gamla barndomskamrat Ido från Jerusalem. Min lilla, lilla Ido som blivit så stor...😍
Jag skickade länken från gårdagens blogg där han var med på bild. Han och hans mamma hade tagit google translate och översatt, så de kunde läsa. Fantastiskt!
Här fyller Kaleb 7 år. Omer, Maor, Ido, Kaleb, Noam och Zagi. Och inte kunde jag prata med några av barnen...😜
 
Ett ord Ido verkligen minns var "fika". Det lärde vi alla barn som var hemma hos oss. De älskade bullarna jag bakade med pärlsocker. Pärsocker finns inte att få tag på i landet, så jag hade alltid med mig flera paket, eller så kom en hjälpsändning från Sverige. Åhh, tänk att få falukorv, kaviar och bacon också. Alltid så eftertraktat.
Men det var bara för familjen..
 
 
Fortsättning från dagboksanteckningarna
Jerusalem, April 2002:
 
I morgon börjar Ester och Kaleb skolan efter lovet de haft i 19 dagar. Det har varit osäkert om skolorna skulle kunna öppna på grund av säkerheten.
Josef och David har hemundervisning. Josef säger att han ska spela sin sista match på lördag. Han tycker han har så många prov kvar, fem stycken. De räknar med att vara klara med skolan innan 10:e maj.
Josef gick hela högstadiet på Sofia distans, medans jag undervisade David i åk.5-6. Åk 7 gick också han gå Sofia distans.
Här jobbar Josef med en uppgift i slöjden. Man tar vad man har... 
Vi hittade bortslängda gamla möbler o dyl. som de fick jobba med. Slöjdläraren tyckte det var en fantastisk ide´. Annars var det täljarskola som gällde - och det lät ju inte särskilt roligt! 😁
David har här en matteuppgift, där han skall mäta olika saker. 
 Pojkarna hade var sitt skrivbord med dator, i sitt gemensamma rum. Här har David gjort en uppgift i brobygge, i teknik åk.7.
 
En svensk pastor som bor i Israel, Lars Enarsson, berättade för oss om en pastor i Tel Aviv som ställde in sitt lördagskvällsmöte, och ville att hans församling skulle vara med på Lars konferens under påskhelgen. Pastorns  medlemmar brukar vanligtvis sitta och fika på ett café nära sin kyrka efter deras möten, och sedan ta bussen från hållplatsen bredvid. Precis den tiden de brukade åka, ca. 20.30-21.00, smällde en bomb, men de var då på konferensen! 💥💣💥
Gud beskyddar sina barn!
 
Om någon har en privat större fest numera, skriver man alltid att man har säkerhetsvakter. Israeler som är bjudna på t.ex. bröllop i Jerusalem vill inte längre komma. Det är för faligt.
 
Här är ett bibelord jag fick, när det blev klart att vi skulle flytta till Israel. Det står "Oktober -99" i min bibel.
💙💙
Som fågeln breder ut sina vingar,
så skall Herren Sebaot
beskydda Jerusalem.
Han skall beskydda och hjälpa,
skona och rädda.
Jesaja 31:5
💙
 
Jag får inte fastna i ett ekorrhjul i Sverige. Jag måste ännu starkare skala bort oväsentligheter och göra det nödvändiga och viktigaste.
-En ny överlåtelse!
 
/Eleonora
 
 

Ska vi lämna landet?

Publicerad 2014-04-21 20:49:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Fortsättning från dagboksanteckningar.
Kategori: Israel - ett hem
Jerusalem april 2002
 
" I dag har jag bakat matbröd. Det är helgdag, och sista dagen i högtiden, pesach här i Israel, och allt jäst bröd är slut.
Talli, Esters kompis, ska sova över i natt, och då får Kaleb sova med Josef och David.
Tallis föräldrar, Barry och Beth, var här och fikade, och visst går de igenom samma som vi har gjort och gör...
 Här berättar Ester i sin dagbok. I skolan tränade hon att skriva hebreiska. Svenska var det vi fick jobba med hemma. 
 
Ja, läget i landet är inte lätt. Man åker berg och dalbana! 
Självklart ska man stanna i landet, resonerar vi, och så fortsätter resonemanget, och snart är det åt andra hållet. Eller så börjar vi med att - det är dags att åka tillbaka till Sverige - för att senare konstatera att det inte är dags att åka.
Ska jag börja förbereda för hemresan?
Kaleb har redan börjat packa lite leksaker, i sin leksaksportfölj. De äldre pojkarna tycker det vore kul att åka nu, men det är å andra sidan mycket praktiskt i Sverige som måste ordnas, för att få allt att fungera.
 
Det känns overkligt att åka och lämna Kalebs förskola med fröken Phenina, kompisarna Maor, Ido och Gal, och Esters skola med fröken Mimmi o,ch Esters kompisar Shelly, Talli och Tal bl.a.
Maor, Kaleb och Ido
 
Vad är det som gör det mera rätt att vi får "lämna" - men inte dem?
Visst uppskattar man Sverige men jag blir helt förtvivlad och upprörd när man hör rösterna höjas mot Israel.
President Bush är tydlig i sin support för Israel men...
en dag kommer det att hårdna ännu mera.
 
Nu i kväll när vi var ute med vår hund, Dodger, var det fyra beväpnade poliser vid huset nära rondellen. En av poliserna vaktade på husets balkong på övre planet. Troligen var det fest hos dem, och det var någon "höjdare" som krävde bevakning. 
Lite märklig känsla.
Två, tre hus ifrån oss..."
 
💥 🌎💥🌏💥🌍💥
 
Det var då det. 12 år sedan.
 
Under påsken finns inget bröd ute i butikerna, annat än matsabrödet som påminner om Umetunnbröd fast hårdare. Vi brukade åka och köpa hos araberna i t.ex. Abu Gosh eller nära Talpiot. Där fanns bröd, om man inte bakade själv förstås.
 
Vänner och bekanta i Israel, hade två olika åsikter om oss.
En dela ansåg att vi var hjältar, fantastiska människor som var kvar i landet.😇
Andra såg oss som helt galna.😖
-"Ni som har ett eget land att åka till som är i fred, är ju tokiga som stannat kvar i Israel".
 
När vi återvände efter sommarlovet till Israel, hade man tagit bort våra barns namn från klasslistorna.
-"Vi trodde aldrig ni skulle återvända... alla andra har ju lämnat"
 
Raketbeskjutningarna fortsätter.💣🔫💣
Idag, annandagpåsk, har det kommit från Gaza. Och lite kulor från Sinai...
Allt är som det vanligtvis har varit - alltid händer det någonting någonstans i landet, och vanligtvis knapphändiga, eller inga alls, av  utländska rapporter.
Inget är nytt under solen.
 
 🙏💞🙏
Jubla och gläd dig, du Sions dotter,
ty se, jag kommer och jag skall bo i dig,
säger Herren.
Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren
och bli mitt folk, och jag skall bo i dig.
Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig.
Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet,
och än en gång skall han utvälja Jerusalem.
Sakarja 2:10-12
 💖
/Eleonora
 
Ps. För mig är det värdefullt att få skriva ner våra upplevelser i landet - om inte annat, så får våra barn det med sig i livet. Om du också får lite "inblick" i att leva där, är det också underbart - tycker jag ;) Ds.
 

Viktiga vardagliga böner

Publicerad 2014-04-20 23:04:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Fortsättning från mina dagboksanteckningar.
Jerusalem april 2002:
"Det regnar och det regnar...
Hela påsken har det regnat. Daphnas mamma som är 75 år har aldrig upplevt en påsk som denna.
Ibland haglar det, och barnen springer ut och samlar hagel i plastmuggar. Det känns nästan som Guds välsignelse mitt i all bedrövelse.
 
För några dagar sedan när cedermåltiden skulle börja ca. 18.30, började regnet vräka ner, och det åskade och blixtrade oupphörligt.
 
Ester och Kaleb leker med hamstrarna och sjunger Israeliska sånger.
🐹🎶🐹
 
Amerikanska ambasaden funderar på att evakuera sin personal.
Alek, pastorn i Ashdod, är uttagen bland de 20 000 reservister till armen. 
 
I kväll och i morgon är det avslutning på pesach-helgen. Kanske jag snart börjar förbereda en ev. tidigare avresa till Sverige.
Egypten börjar mobilisera, eller vad de nu gör vid gränsen, och vid gränserna till Libanon börjar det röra på sig."
Vårt ständiga samtalsämne hos oss denna vår var just detta: När ska vi åka tillbaka till Sverige?
De amerikanska skolorna började tömmas på elever och lärare, och här satt vi kvar i denna krutdurk. 
Hur skulle vi hantera detta?
 
De år vi bodde i landet, anses av många som något av de svåraste åren i landets moderna historia. Fienden fanns inte bara utanför gränserna, utan nu även inne i landet, och då genom självmordsbombare, som jag tidigare skrivit om.
 
Jag brukade åka och handla i ett område som heter Talpiot. Området ligger bara några kilometer från Betlehem. Matpriserna var betydligt lägre där, så det lönade sig att planera inköpen, och samtidigt skjutsa de äldre pojkarna till fotbollsträning.
Under denna period var det många beskjutningar i området. Jag minns hur jag kände vid ett tillfälle hur butiken skakade av bomber i området. Vad skulle jag göra?
Jag tittade mig oroligt omkring, för att till min förvåning inse att alla fortsatte handla, som om inget hade hänt.
Det var bara att göra likadant...😧
 
Under dessa år fick vår bordsbön en stor och viktig betydelse för oss. 
 🙏❤️🙏
Tack Gode Gud för maten,
för hälsa, välgång och beskydd.
I Jesu namn,
Amen
🙏
 Här har vi farmor på besök.
 
Min förhoppning och önskan, är att våra böner aldrig bara blir inövade fraser och tomma ord. För mig var bordsbönen ett viktigt och nödvändigt inslag i vår vardag.
 
Maten var fruktansvärt dyr - den behövde välsignas.
Hälsan hade min man stora problem med.
Välgång behövde vi, för att kunna utföra det vi var utsända för att göra i landet.
Beskydd från olyckor och faror överallt där vi var.
 
Vi fortsätter och ber våra enkla bordsböner, men ser till att våra hjärtan alltid är med.
Vilken kraft!
Vilket hopp!
Vilken trygghet!
 
Och du, visst äter du väl flera gånger om dagen? 😉
Det blir många härliga böner...
 🙏
/Eleonora
 

Welcome to Israel!

Publicerad 2014-04-16 19:43:00 i Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

I dag åker vi iväg på en underbar resa - på några minuter 😎
Sverige - Israel!
Vi besöker Galileen med områden kring Genesarets sjö, intressanta platser i Jerusalem, badar i Döda havet och åker genom öknen ner till Eilat.
 
Förra veckan var mina goda vänner Torbjörn och Maria Frisk på en resa till landet. Torbjörn som också är min musiker och producent, har satt ihop en liten film från deras resa. Bakgrundsmusiken är från en av hans skivor. 
Synd bara Tobbe, att du inte filmade fiskarna, eller kollade ni aldrig under vattnet..?😉
Ja.., okey, du hade din iPhone - jag förlåter dig ☺️
 
Bara genom att stoppa ner huvudet under vattnet så upptäcker man en helt ny värld full av vackra fiskar. Om man dessutom tar sig till korallreven för att snorkla, blir det ännu mäktigare. För att inte tala om vad man ser om man har dykarutrustning! Det har jag aldrig gjort, men här är bilder på mina två älsta pojkar, från tiden vi bodde i landet. 
Men nu reser vi iväg!
Titta, lyssna och njut av filmklippet.
 
 
Om en främlig, en som inte är av ditt folk Israel,
kommer från något land långt borta
för ditt stora namns och din starka hands
och din uträckta arms skull,
ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus,
må du höra det från himlen där du bor
och göra allt vad främlingen ropar till dig om.
Så skall alla folk på jorden
lära känna ditt namn och frukta dig...
2 Krön.6:32-33

 Jag tillsammans med våra barn vid klagomuren.
 
Så har vi kommit hem till Sverige efter vår lilla YouTube-resa.
Livet rullar vidare - nästan som vanligt...
Men så hör jag:
 
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara i era hjärtan!
Jeremia 51:50
 🙏💖🙏

/Eleonora
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela