inmylivingroom.se

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

Follow me in any language

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

Publicerad 2021-02-26 22:04:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
20 Tetsaveh - "Du skall befalla"
2 Mos 27:20 - 30:10
 
Veckans avsnitt börjar med något av det centrala - att ljuset skall lysa - och här ska alla bland Israels barn vara involverade! Det gällde att få fram den finaste och renaste oljan som kunde lysa med klaraste lågan och som inte sotade. Israels barn skulle hjälpa till i beredningen av oljan genom att mortla oliverna och låta oljan droppa ut från en korg. Därefter fick prästerna uppdraget att se till att menorahn skulle skötas "från kväll till morgonen inför HERRENS ansikte."
 
Nu är det dags för alla konstnärer att skapa kläder till prästerna. I vår tid hade det nog blivit en uttagning i en tävling om vem som var mest kunnig, begåvad och kreativ på detta område. Men här gäller andra kriterier. 
Den naturliga gåvan av konstnärskap räcker inte. Gud själv skulle fylla dem med vishetens ande, men även i detalj instruera vilka material, färger och mönster kläderna skulle ha. De skulle tillverka bröstskölden, efoden, kåpan, livklädnaden i mönstervävnad, turbanen och bältet - och ALLT skulle vara till ära för att visa på Guds härlighet och en konungslig prydnad. Heliga kläder för ett heligt uppdrag.
Guldet skulle representera det kungliga, den blå färgen var himlen, purpurrött var den mänskliga naturen och den vita färgen visade på renheten. 
 
Efoden var en mantel med onyxstenar på axlarna där Israels söners namn var inristade och bröstskölden hade  tolv stenar placerade över hjärtat, där de tolv stammarnas namn var ingraverade. Detta visade hur översteprästen bar nationen på sina axlar, precis som Jesus bar korset på sina axlar. På efoden fanns även en ficka med ytterligare två stenar som kallades för urim och tummin. De hade betydelsen av "ljus" och "fullkomlighet". De skulle förmedla visdom, ledning och bedömning. Efter första templets förstörelse hade de försvunnit, och de kunde inte längre vara en del av folkets vägledning. 
Det är många detaljerade instruktioner som ska genomföras innan tabernaklet kan komma i funktion. 
 
Under denna period hade Mose satt upp en tillfällig plats för gudstjänsten. Det var ett enkelt tält som kallades för "uppenbarelsetältet". Det var placerat långt utanför lägret och varje gång Mose kom in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet. 
 
När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet
reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.
Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte,
som när man talar med en annan.
Sedan vände Mose tillbaka till lägret.
Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.
2 Mos 33: 10-11
 
 
Nu var man alltså på väg att färdigställa tabernaklet, och några hundra år i framtiden skulle det bli dags att bygga templet ...
... och sedan:
 
Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
Om någon fördärvar Guds tempel , skall Gud fördärva honom.
Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
1 Kor 3: 16-17
 
 I allt detta ser vi förebilder till det himmelska. 
Det är platser, moed, där man får möta Gud. Ett ord som kommer igen kring Herrens högtider - moadim - de avtalade mötestiderna, som är påsken, pingsten, lövhyddohögtiden och sabbaten. 
 
Om vi går tillbaka till prästämbete kan vi se att de skulle komma från Levi stam och Arons familj och att det är en evig stadga. Jesus kom från Juda stam, och här kan vi få funderingar hur detta hänger ihop. Jesus skall ju vara både kung, präst och profet ...
Har prästtjänsten och lagen ändrats? Finns det motsättningar här eftersom inte Jesus tillhörde det aronitiska prästämbetet?
 
Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning,
utan i kraft av ett oförstörbart liv.
Han får nämligen det vittnesbördet:
Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.
Hebr. 7: 16-17
 
Abraham hade mött Melkisedek och erkänt hans högre prästadöme, för de aronitiska prästerna är en skuggbild av den himmelska helgedomen.
 
De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen,
enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet.
Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.
Hebr 8: 5
 
Längre fram kommer vi även att se Jesus som kung och profet. Allt är sammanfattat i honom.
 
Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:
Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. 
Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Sak 31:33
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 30:11 - 34:35

21 Ki Tisa - "När du räknar"

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

19. Terumah - "Offerdel"

Publicerad 2021-02-19 17:29:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
 
2 Mos 25:1 - 27:19
19. Terumah - "Offerdel"
 
Nu verkar något väldigt viktigt vara på gång när det talas om krokar, brädor, stolpar och tyg, där allt ska vara av bästa kvalite´. Berättelsen ramas in av ord som "mönsterbilden, gränsdragningar och helighet". Här har tabernaklets utformande en betydligt längre beskrivning än själva skapelseberättelsen. 
Gud själv ska komma och bo mitt ibland sitt folk!
Guds närvaro, shekhinah, bodde bland folket rent fysiskt. Först i tabernaklet ute i öknen, för att med tiden flytta in i templet i Jerusalem. Men strax innan det första templet ödelades år 586 f.Kr. lämnade härligheten templet (Hes. 10). Avgudadyrkan hade hittat vägen dit ...
 
Så byggdes det andra templet upp, men här var nu sten, guld och ritualer utan den närvaro som tidigare generationer fått erfara. 
Men närvaron kom åter, på ett helt nytt och oväntat sätt!
 
Och Ordet blev kött och bodde (tabernaklade) bland oss, 
och vi såg hans härlighet,
En härlighet som den Enfödde har av Fadern,
och han var full av nåd och sanning. 
Joh. 1:14
 
Tabernaklet är en plats som är helig och avskild, en helgedom. En plats där Gud är tillsammans med sitt folk. 
 
Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?
Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt:
Jag skall bo hos dem, och vandra med dem,
och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
2 Kor 6:16
 
Något som är värt att lägga märke till är att ´oheligt´ är inte samma som att något är ont eller syndigt. Det som är heligt står i motsatsförhållande till det som är normalt och vanligt. Gud avskilde t.ex. sabbaten, den sjunde dagen, till att vara en avskild dag, till skillnad från alla andra vanliga dagar. Kanske vi då här börjar förstå vad helighet betyder, och att en helig Gud kan man inte "hantera" hur som helst. 
 
Se till att du gör detta efter de mönsterbilder
som har visats för dig på berget.
2 Mos 25:40
 
På samma sätt som Gud gav Mose en tydlig mönsterbild att utgå ifrån angående tabernakelbygget, och likadant hur viktigt gränsdragningarna var kring berget Sinai och kring tabernaklet, finns det än idag viktig kunskap och sanning att återerövra. I hela nya testamentet finns det 855 ställen där apostlarna citerar den heliga skrift som var den,och är den, uppenbarelse om vem Gud är. 
Man utgick ifrån förebilder, mönsterbilder, eller ska vi kalla det kopior, av det verkliga originalet i himlen. 
 
📍Vi har altaret där offret utfördes och synden sonades för att man skulle kunna närma sig Gud. Men Jesus öppnade vägen genom sin offerdöd. 
📍Ljusstaken, minorahn, som lyste upp vägen till det allra heligaste. Och vi ser Jesus som världens ljus. Det intressanta är att Israels folk hade inte kunnat veta idag hur minorahn såg ut om det inte vore för Titusbågen i Rom. Den fruktansvärda massaker som utfördes av romarna år 70 och där man fördrev i stort sett alla judar från landet, har nu blivit en symbol för seger, ett emblem för landet Israel.
📍De tolv bröden, närvarons bröd, byttes ut varje vecka och skulle förse alla präster med mat i den gemenskapsmåltid man höll inför Herren. Det intressanta är att det har genom tiderna diskuterats hur dessa tov bröd kunde mätta alla präster. Bara en liten smula till var och en ... Här finns det anspelningar på de brödunder Jesus gjorde (Matt 14 och 15). Av fem och sju bröd, totalt tolv bröd, sker undren och alla blir mätta.
📍Ett litet rökelsealtare fanns också strax utanför det allra heligaste. En vacker bild på den välbehagliga doft inför Herrens ansikte, som lovprisning och bön är.
📍Så kommer vi till förlåten - som brast uppifrån och ner - vid Jesu död. Nu öppnades vägen in i Guds närvaro. Platsen dit bara översteprästen fick gå en gång om året, för att stänka offerblodet på förbundsarkens lock. Nu har vi möjlighet till ett liv i Guds närvaro utan rituella offer. Jesus själv har med sitt eget blod bestänkt den himmelska arken, och Guds närvaro - shekhina - bekräftar att det är ett fullkomligt offer. 
 
Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron
för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Hebr. 4:16
 
Vi låter Guds närvaro, shekhinah, vara det som lyfter oss ovanför det vanliga och naturliga. Där är Guds helighet ...
Men det handlar om mönsterbilderna och gränsdragningar också ...
 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 17:8-16, men även Esters bok, för nu är det dags för PURIM!
Detta år 2021, infaller purim fredag den 26 februari. 
 
Dessutom:
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 27:20 - 30:10

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

🕎  Shabbat Shalom!  🕎

 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

18. Mishpatim - ”Lagar”

Publicerad 2021-02-12 19:48:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.
Just nu går jag igenom de fem moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
18. Mishpatim - ”Lagar”
2 Mos 21:1 - 24:18
 
Nu kommer vi till några kapitel som kan verka vara ganska komplicerade, men vi ska nog ta oss igenom det. Här handlar det om olika situationer i livet som får sina konsekvenser på ett eller annat sätt.  Att ersätta förluster och då se till att det åtgäldas och godtas är något som lyfts fram.
Här finns många olika rättsfall som skall få sina tillämpningar, men det som är genomgående är att straff som skall utmätas måste stå i rätt proportion till det inträffade. Det får inte bli för lamt eller för hårt straff. 
Men visst kan väl slavhandel och dödsstraff verka vara lite väl starkt ...? Allt kring detta och mera därtill, ska nu Mose förmedla och lära ut till folket.
I början på denna veckotext läser vi om hur slavar ska behandlas. Om man hade hamnat i trubbel och behövde pengar, där fattigdom eller något begånget brott var orsaken, fanns ingen möjlighet att ta sig ur detta genom att t.ex. belåna sin egendom, för den tillhörde Herren. Det man då gjorde var att sälja sin egen arbetskraft som var tydligt reglerat. Och sjunde året måste man bli frigiven. Det som möjligen fanns var krigsfångar.
Det kunde förekomma att man sålde sina döttrar, men då mera i tanke på att ge dem en trygg framtid. Alla måste behandlas värdigt. Det finns ett talesätt bland de skriftlärda som säger: "Den som skaffar sig en hebreisk slav skaffar sig en herre." 
Rättvisa och värdighet är det som präglar dessa lagar. Det som kommer fram i denna text är att det finns tillfällen då slaven inte vill lämna sin herre. Allt är väl och man har inga egna ambitioner. 
 
Nya testamentet talar om att vi var slavar i Egypten men nu är vi Herrens slavar. Där vill vi stanna kvar för där finns omsorgen, beskyddet och tillhörigheten. Vårt samhälle ska präglas om omsorg av de svaga i samhället, främlingar, änkor, föräldralösa och fattiga.
 
Så har vi detta med dödsstraff ...
Här - i detta rättssystem - är Gud helt i centrum. Ska ett dödsstraff kunna utkrävas i domstol måste det finnas två vittnen som är helt samstämmiga. Dessutom måste de muntligt ha varnat lagöverträdaren innan brottet begicks (2 Mos 21:29). Vanligtvis blev det inga dödsstraff ,för vittnesmålen stämde inte och det hela ogiltighetsförklarades. Dödsstraff var ytterst sällsynt.
Kanske vi ser mer och mer att vi kan hålla med den som sa: "Gud gav oss regler, inte trosbekännelser, recept eller teologi."
Det handlar om att göra rätt för sig. 
 
Här kan vi se Guds rättfärdighet nedskrivet, det som visar på ett sant Gudsförhållande där alla behandlas värdigt. I nya testamentet ser vi hur Jesus i sitt liv lever ut detta till undervisning för oss. 
 
När Jesus talar om att "gå en extra mil" eller till exempel "vända andra kinden till", då handlar det inte om domstolens förhållnimgssätt, utan om våra vardagliga konfrontationer som händer lite nu och då med våra medmänniskor. 
 
I kapitel 24 ser vi hur förbundet mellan Gud och Israels barn slöts. Blodet stänktes på altaret och på folket. Ett förbund, som var en förebild och tillfällig lösning på Jesu offerdöd, men ett tvåsidigt förbund knutet mellan Guds löften och folkets lydnad. 
 
Nu - efter alla lagar om hur man ska skipa lag och ordning - är förbundet slutet, och Mose går upp på berget för att möta Gud. Här är hans första av tre  40-dagars fastor, och i de närmsta sju kapitlen fortsätter instruktioner och lagar, men nu kring tabernaklet som ska iordningställas. 
Sedan händer det:
 
När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, 
gav han honom vittnesbördets två tavlor,
tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
2 Mos 31:18
 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 25:1 - 27:19
19. Terumah - "Offerdel"
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 

17. Yitro - ”Jetro”

Publicerad 2021-02-05 19:47:04 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

17. Yitro - ”Jetro”
2 Mos 18:1 - 20:26 
 
I veckans avsnitt får vi i början möta Mose svärfar Jetro. En vis man som ger goda råd, men inte bara det, han inser att  HERREN är större än alla hans hedniska gudar. Detta innebär att han bar fram slaktoffer åt Gud "och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Mose svärfar." (2 Mos 18:12) Kanske är det en vers som man snabbt läser förbi, men den innehåller faktiskt något värdefullt. Här ansluter sig Jetro, en hedning, till Israels Gud och ett förbund slöts i måltiden, något som man tappat bort förståelsen av under första århundradet, eftersom de förutsatte att man inte fick äta tillsammans med oomskurna och att omskärelsen måste vara en förutsättning för frälsningen. 
Så lätt det är att en liten avvikelse börjar leda till nya läror. Ett viktigt bibelställe är då följande ord Gud gav till Abraham:
 
Jag skall välsigna dem som välsignar dig
och förbanna den som förbannar dig. 
I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.
1 Mos 12:3
 
Men det som kanske främst fångar vår uppmärksamhet i detta textavsnitt är gudsmötet vid Sinai berg. Här får man del av de tio budorden och lagen (som egentligen betyder undervisning), och vi kan se att detta är riktlinjer hur man skall leva ett sunt liv och är inte någon frälsningsmetod. Jesus talar om att älska Gud och medmänniskor och att det sammanfattar allt det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. (Matt 22: 37-40) Detta var en vanlig missuppfattning på Jesu tid  när man trodde att lagen visade vägen till frälsning.
Lagiskheten säger: "Jag måste lyda Gud för att bli frälst", medans nåden säger: "Jag måste lyda därför att jag är frälst." Frälsning och relation går före buden.
Men hur kan vi se detta?
 
När Israels barn blev befriade från Egypten hade de inte presterat eller gjort något för att förtjäna sin befrielse. De fick del av detta innan de fick buden, alltså måste man först vara frälst innan man kan ta emot buden.
 
Det vi kallar för "de tio budorden" är egentligen "de tio orden" där det första ordet enligt traditionen är: "Jag är Herren din Gud." Då är det viktig att förstå, att utan att erkänna Guds suveränitet kommer inte buden att ha någon auktoritet eller betydelse för oss. 
Men allt börjar med frälsning och gemenskap ...
 
De tio budorden är också en sammanfattning av alla andra bud, som enligt judisk tradition är 613 stycken till antalet. Där handlar det om vårt ansvar inför Gud och medmänniskor, men även våra sociala och kulturella förpliktelser. 
Det har nu gått 50 dagar sedan man åt påskmåltiden och lämnade Egypten med hast. Nu vid Sinai berg är det pingst, shavuot, och Gud själv uppenbarar sig och talar till hela nationen:
 
Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna ...
2 Mos 20:18
 
I den hebreiska texten står det att "allt folket såg rösterna och eldslågorna." Orden blev som eldslågor.
När Anden föll på pingstdagen så var händelsen välbekant för det judiska folket, utifrån den berättelse som fanns omtalad om vad som hände vid Sinai berg. 
 
Är inte mitt ord som en eld säger HERREN,
och likt en slägga som krossar klippan?
Jer 23:29
 
 För att se och förstå händelseförloppet och utväljandet av hur Gud handlar med Israel, tar jag här med en gammal judisk bibeltolkning.
Man kan likna dessa händelser vid ett bröllop med alla dess förberedelser för att till slut vara med om den stora festen. 
Alltsammans började ungefär ett år innan uttåget ur Egypten och då när den första plågan inträffade. Gud säger: "Jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud." (2 Mos 6:7) En trolovning som enligt traditionen är lika bindande som ett giftermål. Nu börjar därefter en tid av att bli avskilda och helgade för ett specifikt syfte. Förberedelserna fortsätter och till bröllopet ska man genomgå ett dop, upprätta ett juridiskt bindande förbund, samt få ett yttre tecken på förbundet - ringen - som här är sabbaten ...
 
"Mina sabbater skall ni hålla,
ty de är ett tecken mellan mig och er
från släkte till släkte,
för att ni skall veta
att jag är HERREN som helgar er."
2 Mos 31:13
 
Så är bröllopet - vigseln - avslutad, och nu väntar bröllopsfesten!
Den sista av det som benämns som "Herrens högtider" i 3 Mos 23, är Lövhyddohögtiden. I Upp 19:9 talas det om "Lammets bröllopsmåltid" ...
Snart så ...
 
18.  -  Mishpatim ”Lagar”
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 21:1 - 24:18
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

16. Beshalach – "Förde dem"

Publicerad 2021-01-29 20:35:32 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti",. Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna. 
Just nu går jag igenom de fem moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
 
16. Beshalach – "Förde dem"
2 Mos 13:17 - 17:16
 
 Vilket projekt att få ett helt folk på två miljoner att gå åt samma håll samtidigt! Att motivera, inspirera och instruera var grundfundament i hela uppdraget, men utan en tydlig ledare som levde i nära gudsgemenskap med en överlåtelse och kallelse hade allt havererat. Det var mycket som stod på spel och utmaningarna var gång på gång övermäktiga. Men ... det var väl ändå det Gud ville - få visa sin suveräna makt över alla Egyptens gudar samtidigt som han lät sitt folk uppleva en befrielse från slaveri. Men friheten handlar inte om att få göra som man själv vill. Nu är det dags att byta slaveriets herre till att låta Gud bli deras Herre.
 
Vi befinner oss troligtvis kring 1400 år f. Kr. och Gud leder Israels barn på märkliga vägar med hjälp av en molnstod på dagen och en eldstod på natten. Det är Herrens närvaro som är mitt ibland dem. Men nu börjar det bli omvägar att gå, och man vandrade både dag och natt till att börja med. Det blev så kritiskt att man ansåg att folket hade gått vilse och nu blivit instängda i öknen.
Då slår fienden till, Farao och hela den egyptiska krigsapparaten drar ut i strid mot dem!
 
Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. 
Molnstoden som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem,
så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas.
Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten.
Under hela natten kunde inte den ena hären komma in på den andra.
2 Mos 14:19-20
 
Här var Guds närvaro mörker för egyptierna, men ljus för Israels barn. Här möts dom och frälsning.
Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark,
och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.
2 Mos 14:29
 
Vilket mirakel som alla fick vara med om när de går torrskodda genom havet - och man ser hela den egyptiska hären drunkna när vattenmassorna sluter sig efter det att man kommit över till andra sidan.
 
Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.
Alla åt samma andliga mat
och alla drack samma andliga dryck.
De drack ur en andlig klippa som följde dem,
och den klippan var Kristus.
1 Kor 10:2-4
 
Israels barn identifierade sig med Mose, medans du och jag får identifiera oss med Kristus. Vi blir döpta till Kristus och vårt bröd är Jesus själv och han är det levande vattnet. 
Vilken fantastisk uppenbarelse det måste ha varit för dem, bland det judiska folket på Jesu tid, som började se och förstå hur deras historia nu börjar få sin fullbordade förklaring. Visst hade man hört om att de blivit döpta till Mose, han som var en förebild på Messias, när de gick genom Röda havet, men nu är de döpta till Kristus Jesus - Messias!

Eller vet ni inte att vi alla har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från det döda genom Faderns härlighet.

Rom 6:3 - 4  

Vad som är värdefullt för oss att se och förstå, är att dopet genom nedsänkning är från början en judisk tradition. Man kallade dopgraven för en mikveh, som också kunde ha betydelsen av en livmoder men också en grav. En plats som föder fram livet. Detta var en viktig reningsceremoni för att man skulle kunna komma till templet. Här fanns det ett naturligt uttryck i samband med denna ritual där man sa att man blir ”född på nytt”. Under vattnet kan man inte andas och när man då kommer upp ur vattnet går man från död till liv. 

Och nu talar Jesus om att bli född på nytt!

Jesus svarade:

” Amen, amen säger jag dig:

Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Joh 3:3

 

Så har vi brödet och vinet.

Då sade Jesus till dem:

” Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen,

utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.

Jag är livets bröd …”

Joh 6:32, 35

 

Nu börjar det bli komplicerat för judarna att ta till sig detta, för att inte tala om när förklaringen kring vinet kommer … 

Jesus svarade:

” Amen, amen säger jag er:

Om ni inte äter människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.”

”Tar ni anstöt av det här?”

Efter detta drog sig många av hans  lärjungar tillbaka,

så att de inte längre följde honom.

Joh 6:53, 61, 66

Nu sattes Jesu efterföljare på prov, precis som när Israels barn hade blivit utmanad 1400 år tidigare. Fanns det inte "gravar i Egypten, måste öken bli graven", som är utmaningen att ta emot de löften som Gud gett? Manna - vad är det? Och vattnet - det var ju bittert? Ur allt detta räddade Gud sitt folk, men det fanns mycket för de olika generationerna att lära.

I en gammal judisk tradition talas det om att klippan rullade fram tillsammans med folket på deras vandring. Det låter ju lite mäktigt men följande kan vi läsa:

Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.

Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck.

De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var  Kristus.

1 Kor 10: 2-4

I detta avsnitt får vi även undervisning om hur Herren ser på sabbaten. Lägg märke till att man ännu inte fått ta emot lagtavlorna med de tio budorden utan detta är en del av hela skapelseordningen (1 Mos 2:2f). Vilket pedagogiskt bra sätt man fick lära sig hur det fungerar. Den sjätte dagen skulle man samla manna för två dagar. Om man gjorde det vid andra tillfällen förstördes maten, och den sjunde dagen fanns inget manna att hämta …

 Det finns nog ett och annat för vår tid att återerövra - och hitta välsignelsen i det.

 Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:

 
17. Yitro - ”Jetro”
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 18:1 - 20:26 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

 

 

15. Bo - "Kom "

Publicerad 2021-01-22 22:01:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!
Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti",. Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna. 
Just nu går jag igenom de fem moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅
 
15. Bo - "Kom "
2 Mos 10:1 - 13:16 
  
Efter åtskilliga kapitel som beskriver alla dramatiska händelser som utspelats, alltifrån när Gud kallade Abraham fram till att folket nu är påväg att bli en nation, hör vi Guds tilltal om en helt ny tid. Den judiska religiösa almanackan ska nu börja ta form i och med uttåget ur Egypten. 
Och då är det den 1:a nisan.
 
Allt är i detalj beskrivet hur uttåget skall ske. Vad man ska äta, hur man ska vara klädd och vad man ska ta med sig. 
Den 10:e nisan skulle man utse ett lamm som sedan skulle slaktas den 14:e. Därefter skulle man äta osyrat bröd fram till den 21:a nisan. 
Det är värt att lägga märke till att det är en HERRENS högtid, en fest han bjuder in till.
Här ser vi paralleller till berättelsen om Jesu sista dagar. Den 10:e nisan rider Jesus in i Jerusalem och granskas av folket – precis som när man utsåg påskalammet. Jesus korsfästs den 14.e nisan – precis när lammet slaktas. Det syrade brödet lyfts många gånger fram i nya testamentet som synd, och därför behövs synden – det syrade brödet – rensas ut. Här kan man än idag se i Israel hur man bränner alla syrade livsmedel denna dag - den tid när Jesus dog på korset och all synd blev sonad. 
Lammet och brödet är det som vi i vår tid fortfarande behöver ta del av. Lammets blod som renar från all synd samt det osyrade brödet som är obefläckat av denna tidsandans faror och frestelser. 
 
Rensa bort den gamla surdegen
för att ni må vara en ny deg,
eftersom ni är osyrade.
Ty vårt påskalamm har blivit slaktat. 
1 Kor 5:7
 
På samma sätt som israels barn fick stryka blodet på dörrposterna och i tro ta emot Guds nåd och beskydd, får vi del av blodets kraft i vår tro och bekännelse till Jesu död och uppståndelse. 
I och med uttåget börjar en intressant tid med Herrens vårhögtider, men det är här som allt börjar:
 
Den natten skall jag gå fram
genom Egyptens land
och slå allt förstfött i Egypten,
både människor och boskap.
Och över Egyptens alla gudar
skall jag hålla dom.
Jag är HERREN.
2 Mos 12:12
 
Många folkslag har under århundraden försvunnit, men den judiska befolkningen är fortfarande efter flera tusen år ett folk och en nation. Hemligheten till detta är bland annat deras noggrannhet med HERRENS högtider. De för med sig historiska och andliga sanningar som är nödvändiga att ha med sig i en föränderlig tid. Just därför är barnen alltid involverade för att ta emot från den äldre generationen alla historiska berättelser. Under andra templets tid utarbetade man en ritual för en måltid som skulle berätta och illustrera uttåget ur Egypten. Denna måltid kallas för sedermåltid, där ordet seder betyder ordningsföljd. Utifrån denna måltid, som var Jesu sista måltid med sina lärjungar, har vi fått vårt nattvardsfirande.
 
Den natt då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade:
"Detta är min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod.
Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."
1 Kor 11:23 – 25
 
Se dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus. 
Jer 31:31
 
 Betydelsen av "ett nytt" står för chadasha och behöver inte betyda något helt nytt som aldrig tidigare funnits. Här står det mera för betydelsen att något har förnyats, precis som ordet för måne, chodesh, står för "ny". Ett förnyat förbund där Jesus i förhållande till templet och tempeltjänsten, har uppfyllt buden. 
Precis som för ungefär 3 400 år sedan har blodet ett beskydd och frälsning i sig.
 
Över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. 
Jag är Herren.
Blodet skall för er vara tecken på de hus där ni är ,
ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er.
Ingen straffdom skall drabba er med fördärv,
när jag slår Egyptens land.
2 Mos 12:12-13
 
Alla har ett personligt ansvar – då som nu – att se till att blodet finns på våra hjärtans dörrposter. 
Det är ett förbund som har ingåtts ...
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:
16. Beshalach – "Förde dem"
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 13:17 - 17:16
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

14. Va´era - "Jag uppenbarade mig"

Publicerad 2021-01-16 11:28:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

 
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 
2 Mos 6:2 - 9:35
 
Nu börjar det hända! Farao, som ansågs vara gudomlig, och Egyptens alla gudar, kommer upp i konfrontation med en Gud som man inte tidigare mött. Och nu skulle Mose få lära känna Honom och se hans namn till fullo uppenbarat, vilket inte patriarkerna hade fått uppleva. 
 
Jag är HERREN.
För Abraham, Isak och Jakob
visade jag mig som Gud den Allsmäktige,
men under mitt namn HERREN
gjorde jag mig inte känd för dem.
2 Mos 6:2-3
 
 
YHVH är det namn som är översatt till HERREN ( skrivet med kapitäler). Det är nu han kommer att visa sig som den som helgar, frälser, återlöser och väljer ut sin brud. Folket blir förda ut ur Egypten för att bli Guds eget folk som han leder fram till det utlovade landet. 
Men det var inte enkelt eller självklart. Folket ville inte lyssna till Mose för man var otåliga och levde under hårt arbete. Och Mose själv visade sig ha en helt annorlunda relation till Gud är hans företrädare, Abraham, Isak och Jakob. Inför Gud argumenterar, klagar och protesterar Mose - och han är den som bibeln säger fick se HERRENS ansikte. 
När de olika plågorna började manifesters hamnade man mitt i eländet. Det började med att allt vatten blev till blod för att fortsätta med nästa plåga med paddor som kom över hela landet. Jodå, landets magiker kunde också utföra dessa mirakler. Det märkliga är ändå att de spädde på alla plågor och inte försökte avsluta det. 
I den hebreiska texten står det om "en padda", och skriftlärda har funderat över detta och tror att det var till antalet en padda där andra paddor sedan kom ut ur dess mun. Det ska visst finnas en sorts padda som har den egenskapen och då är det intressant med en parallell i Uppenbarelseboken:
 
Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap
och ur den falske profetens mun
kom ut tre orena andar som liknade paddor.
2 Mos 16:13
 
Den andliga världen i dåtid och framtid med ständiga konfrontationer. 
 
Så kom myggen ... Och Israels folk fick återigen uppleva hur Faraos förhärdade hjärta orsakade förskräckelse och lidande. Det här såg inte bra ut och folket led, men Mose fortsatte ...
Budskapet var klart och tydligt: Släpp mitt folk!
Om Farao nu skulle lyckas med sin vägran så skulle inte Guds löften kunna gå i uppfyllelse, men HERREN talar och Mose handlar. 
 
Vid fjärde plågan händer det! Det ska bli åtskillnad mellan folkslagen.
 
Men på den dagen skall jag göra ett undantag
för landet Gosen där mitt folk bor ...
Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt.
2 Mos 8:22, 23
 
Här får nu Israels folk se vem deras Gud är. Hans kraft, nåd och omsorg blir fullt uppenbarad. Vad som händer i varje plåga är att man kommer upp emot de Egyptiska avgudarna i en konfrontation. Nilen hade sin gud, paddorna likaså och även alla andra plågor representeras av deras gudar - de tio plågorna.
 
I detta veckoavsnitt finns ett par intressanta versar som rabbiner har utgått ifrån när man sammanställde ordningen för påskmåltiden, som Gud uppmanade man skulle fira  år efter år när man kommit in i löfteslandet:
 
Jag är HERREN.
Jag skall föra er ut ur tvångsarbetet hos egyptierna
och rädda er från slaveriet under dem
och jag skall återlösa er med uträckt arm
och genom stora straffdomar.
Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud,
han som för er ut från slavarbete hos egyptierna. 
2 Mos 6:6-7
 
Här finns de fyra bägarna som skall drickas under påskmåltiden:
1. Helgelsens bägare som symboliserar när de skall föras ut.
2. Frälsningens bägare när de räddas.
3. Återlösningens bägare är försoningen
4. Erkännandes bägare är när Gud tar dem som sitt folk.
 
Gud har börjat sin räddningsplan och gör skillnad på folken genom den helgelse som man går igenom. Man blir räddade och återlösta, och här är vi framme vid den tredje bägare som omtalas när Jesus hade sin sista måltid med lärjungarna.
 
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."
Luk 22:20
 
 Den sista bägare representerar "bröllopsfesten" vid Sinai.
"Ta er" i v.7, har betydelsen att man tar sig en hustru. Gud befriar sin brud och för henne ut i frihet. Den slutliga bröllopsfesten har vi att se fram emot en dag.
 
Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.
Upp 19:9
 
 Romarbrevet talar om hur vi hedningar får bli inympade i det ädla olivträdet (Rom 11). Gud har inte bytt bort sin brud (ersättningsteologi) och inte heller har han "två fruar". Vi är alla delaktiga i förbundet med Gud genom Jesus. 
Messias kommer tillbaka och hämtar sin brud ....
Och vi är framme vid sista bägaren.
 
15. Bo - "Kom " 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 10:1 - 13:16 
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

13. Shmot - "Namnen"

Publicerad 2021-01-08 19:49:26 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

13. Shmot  - "Namnen" 
2 Mos 1:1 - 6:1
 
 
Nu kliver vi in i Exodus, 2:a Moseboken, och då även 400 år framåt i tiden. Händelserna kring patriarkerna ligger ca. 2000 år f. Kr. och nu är vi då alltså framme vid ca. 1400 år f. Kr. Det har varit en tyst period, precis som mellan nya och gamla testamentet - och då också på 400 år.
 
Det finns jämförelser man kan göra mellan 2:a Mosebok och psaltarpsalmerna 42- 72, "Folket som fördärvat och sedan återupprättat". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Påskalammet". Vi ser även hur Gud uppenbarar sig som återlösaren som för folket ut ur slaveri. 
 
Från slaveri till frihet, från individer till nation, från okunnighet till Torahn, och från att ha upplevt Gud långt borta - in i Guds närvaro. 
 
Vi går från en enskild människa - Abraham - till hans son Isak och barnbarnet Jakob. Vi kommer till Jakobs stora familj, som blir ett folk med olika stammar, för att nu komma vidare och bli en nation. Det var 70 personer som flyttade ner till Egypten för att nu 400 år senare vara ett folk på ca. två miljoner. 
 
Vi har här boken som visar Guds kraft genom uttåget ur Egypten. I lagen som de får del av ser vi Guds helighet och i förbundet som upprättas finns hans nåd. Vi ser hur folket kommer ut i frihet och hur man får vägledning och gemenskap. Allt detta till Guds eget folk. 
I detta avsnitt får vi se hur Mose blir den man som skulle vara med och befria sitt folk.
Allt började med att Farao gav order om att alla gossebarn bland Israels folk skulle dödas, men han räddades och hamnade under märkliga omständigheter mitt i Faraos palats där han bodde till han var 40 år. Efter ett misslyckat försök att hjälpa sitt eget folk fick han lov att fly ut i öknen till Midjans land. Och så går ytterligare 40 år där han är främling i ett främmande land.
I arbetet som fåraherde möter Gud honom i den brinnande busken och drömmen och uppdraget väcks till liv återigen. Nu är det dags för honom, mannen som är en del av folket men aldrig levt med dem.
Så märkligt upplägg för en man som skall bli ledare för en ny nation - prinsen och fåraherden. Men uppdraget krävde svar på att förstå vem han själv, folket och fienden var - och vem Gud är!
 
I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson.
Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk
än att en kort tid leva i syndig njutning.
Hebr 11:24-25
 
På samma berg som han mött Gud i den brinnande busken, kommer han att få föra en hel nation till Guds berg, Sinai. Och här kommer han in i en repetition av sina 40 år i öknen, men nu med sitt eget folk och tillsammans med Gud. 
Men allt har ett pris ...
 
I historiens början möter vi bl.a. de modiga barnmorskorna och familjerna som vågar trotsa den Egyptiske kungen, för det gäller att vara lojal mot rätt överhet.
Så kan det även vara - och bli - för oss i vår tid, där vi behöver stå för det goda i en ond värld. Men syftet med allt är att vi får se Guds makt att rädda sitt folk.
Som sagt: Allt har ett pris!
I det gudsmöte som Mose hade på berget presenterar sig Gud för honom:
 
Gud sade till Mose:
"Jag är den Jag är."
Och han sade vidare:
"Så skall du säga till Israels barn:
Jag Är har sänt mig till er."
2 Mos 3:14
 
Detta är ett avsnitt som kan vara svårt att översätta men har även betydelserna "Jag kommer att vara, vad Jag kommer att vara" eller t.ex. "Jag är Den som kommer att vara".
Det är tidlöst och evigt - och samma uttryck som Jesus använder inför sina lärjungar.
 
Eftersom man inte uttalat Guds namn YHVH i dagligt tal (endast översteprästerna gjorde det en gång per år på Yom Kippur och har inte heller gjorts långt före Jesu tid vilket gör att man inte heller känner till det "rätta" uttalet), används istället Adonai (Herren) eller Hashem (Namnet) som är de omskrivna hebreiska Gudsnamnen. När vi ser HERREN stavas med kapitäler (vilket Bibel 2000 inte använder), betyder det att den hebreiska texten använder Guds personliga namn. 
 
I den kallelse som Mose får från Gud ställer både han själv och Gud en fråga:
 
Mose svarade:
"Men om de inte tror mig
och inte lyssnar på mina ord utan säger:
HERREN har inte uppenbarat sig för dig?"
Då sade HERREN till honom:
"Vad är det du har i handen?"
Han svarade: "En stav."
...
"Du skall ta den här staven i handen,
och med den skall du göra dina tecken."
2 Mos 4: 1-3, 17
 
Det som en gång var Mose arbetsredskap, blev nu en andlig kraft att rädda sitt folk, genom att visa Guds makt övet Egyptens alla gudar. 
Men det var inte längre Mose stav ...
 
... och vände tillbaka till Egyptens land. 
Och Mose tog Guds stav i handen.
2 Mos 4:20
 
Det som är vårt liv och vår vardag kan, som för likt Mose, bli en andlig konfrontation med Guds kraft involverad. 
Människor kallas ut ur slaveriet, till kunskap om vem Gud är. Där finns frihet och gemenskap
- ett heligt liv i Guds närvaro.
 
 
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 6:2 - 9:35
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

12. Vayechi - "Han levde"

Publicerad 2021-01-01 14:03:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

12. Vayechi - "Han levde"
1 Mos 47:28 - 50:26
 
Bibeln är en märklig bok - och fascinerande! Berättelserna har egna berättelser inne i sig, och den fysiska världen har andliga dimensioner. Allt på samma gång! Men ibland "ser vi inte skogen för alla träd".
 
Vi ser hur Jakobs namn växelvis används som Israel. Det namn han fick från sin far och det namn som Gud gav honom. Det fysiska och det andliga. Men Israel står även för hans avkomma, Israels barn. 
Efter 22 år får Jakob veta att hans son Josef lever och då händer något med Jakob. Det står att han får liv (chai) vilket gjorde att tiden i Egypten blev mycket speciell och glädjefylld för honom.
Jakob levde (chai) i Egypten, men folket, Israel, de bodde (yashav) i landet. Det är alltså skillnad på att leva och att bo. 
 
Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten ...
Jakob levde sjutton år i Egypten ...
1 Mos 47:28.29
 
För oss är det en slående parallell. Vi "bor" i denna värld, men vår ande "lever" i en andlig värld i väntan på vårt löftesland. 
 
Jakob förstår att hans tid börjar gå mot sitt slut. Han har gjort sina förberedelser och ska nu se till att allt blir enligt planerna. Gravplatsen, landet, uppdraget, ledarskapet ...
Men likt sina förfäder blir det omvänt på ett och annat. Naturliga och traditionella ordningar sätts återigen ur spel när Jakob ska välsigna Josefs två söner Efraim och Manasse.
Isak fick välsignelsen ett par generationer tidigare och ersatte Abrahams förstfödde son Ismael. Jakob lurade till sig välsignelsen, som märkligt nog ändå var ämnad för honom. Josefs bröder fick ge utrymme och position till Josef. Och nu kommer Josefs söner Efraim och Manasse till Jakob på hans dödsbädd för att bli välsignade, pojkar till en hednisk mor, vars morfar var en avgudapräst.
Och nu händer något märkligt! Han tar dessa pojkar, som nu bör vara i 20-25 års ålder, i sitt knä och enligt en ceremoni från antikens tid adopterar han dessa pojkar. De blir adopterade in bland bröderna, in bland Israels barn - och Josef, genom sina söner, får en dubbel arvslott av landet. 
 
Nu var det dags för Jakob att välsigna alla sina söner. Men när han har Efraim och Manasse framför sig lägger han händerna i kors, och Josef inser situationens allvar och protesterar. Men Jakob vet vad han gör. Den yngre, Efraim, ska bli större än den äldre, Manasse - och historien upprepar sig ...
Vi ser också hur Rubens och de äldre brödernas position ändras. Nu är det Juda som får uppdraget att vara ledare och en tydlig messiansk profetia kommer över hans liv.
 
Juda, dig skall dina bröde prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
Ett ungt lejon är Juda ...
Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör kommer
och folken blir honom lydiga ...
1 Mos 49:8-12
 
Josef var Jakob och Rakels förstfödde son, medans Jakob och Leas förstfödde son var Ruben, men även han, Simeon och Levi blir åsidosatta. De hade var och en på olika sätt missbrukat sin rätt. Nu stod Juda på tur - han som lät sätta sitt eget liv på spel för att rädda sin yngre bror. 
 
Juda, blir nu den blodslinje som Messias föds utifrån och får nu del av tronen. Josef, vår stora förebild och exempel på Messias, får en dubbel arvslott av landet genom sina "bröder" Efraim och Manasse.
 
Och Jakob kallade sina söner till sig och sade:
"Kom hit till mig så skall jag tala om
vad som skall hända er i kommande dagar."
1 Mos 49:1
 
"Kommande dagar" kan även översättas "Sista dagar". Vad kan mera finnas i berättelsens berättelse än Messias tron och arvslott?
 
Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder
och en av hans ättlingar blev furste,
men förstfödslorätten blev ändå Josefs. 
1 Krön 5:2
 
Josef (som fick förstfödslorätten) vars söner, Manasse och Efraim, som var från ett hedniskt sammanhang, blev adopterad in i Israel med samma rättigheter som de övriga bröderna. De fick kliva in i nya identiteter efter att aldrig tidigare ha mött sina bröder. De som fått namnen som betyder "glömska" och "fruktsam" får nu lära känna sina bröder, vilka nu även fått möta och känner igen sin bror Josef. 
 
Är det här vi står och väger i vår tid? Vi har börjar se hur ersättningsteologin inte längre håller utirfån vad Guds Ord säger. 
Hedningarna som blivit inympade/adopterade in i familjen ...
Som glömde bort fadershuset ...
Men ändå på något märkligt sätt fått del av välsignelsen och varit fruktsam ...
Är det "vi" som får möta "bröderna" och de känner igen sin bror - tillslut ...
 
 
Så avslutar vi denna bok, Genesis med rabbinernas tillägg:
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!
Vi lämnar Genesis och börjar nu i Exodus.
 
 13. Shmot  - "Namnen" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 1:1 - 6:1
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

11. Vajigash - "Han närmade sig"

Publicerad 2020-12-25 16:04:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

11. Vajigash - "Han närmade sig"
 1 Mos 44:18 - 47:27
 
Varför läser vi vecka efter vecka texter från Gamla testamentet?
Här finns hemligheter fördolda som vi upptäcker när vi börjar läsa och intressera oss för vad dessa böcker har att förmedla in i vår tid, men egentligen vore det mera korrekt att kalla den delen av Bibeln för de Hebreiska skrifterna.
Under den tid när Bibelns böcker sammanställdes hade man låtit Israel ersättas av kyrkan och då blev resultatet att man även ersatte allt med ett nytt förbund. Ska vi dock hålla en liten dörr på glänt till dessa skrifter,  så kan man se hur kyrkan bejakat alla underbara löften, medans det övriga fick gälla det judiska folket ...
 
Den hebreiska bibeln kallas för Tanach, T N K. Det är Torahn (Moseböckerna), Profeterna (Neviím) och Skrifterna (Ketuvim). Det är dessa skrifter Jesus talar med Emmausvandrarna om.
 
Och han började med Mose och alla profeterna
och förklarade för dem
vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
Luk 24:27
 
I denna veckas text finns många personer med i berättelsen, men man kan se vid sidan av huvudpersonen själv, Josef, hur Juda och Benjamin har centrala roller. 
Vi är påväg in i nästa generation. Vi har mött Abraham, Isak och Jakob och nu går släktlinjen vidare till Messias genom Juda. 
Men vem skulle tro att han kunde bli utvald? Var det inte Juda som föreslog att man skulle sälja Josef till ismaeliterna (1 Mos 37:26-27)?
 
I denna berättelse kan vi se Josef som en fantastisk förebild på Messias. Alltifrån att ha varit utstött, föraktad och fängslad, till att bli upphöjd och erkänd.
 
Han kom till sitt eget,
och hans egna tog inte emot honom.
Joh 1:11
 
 
Men Juda gör också sin "resa" mitt ibland sina bröder. Medans Ruben var beredd att offra sina egna söner för att försäkra sin far om att Benjamin skulle komma tryggt hem, så kliver Juda fram och tar själv ansvar. När Benjamin blir ertappad med att ha Faraos bägare, är kravet att han ska bli Faraos slav. Där och då tar Juda sitt fulla ansvar, och ber om att han själv ska få bli Faraos slav i stället för Benjamin.
Och NU kommer hela berättelsens klimax!
Josef kunde inte längre behärska sig och nu ger han sig till känna för sina bröder. Sist man sågs var Josef 17 år och nu var han närmare 40 år. 
 
Var inte bedrövad och sörj inte över att ni sålde mig hit. 
Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er. 
1 Mos 45: 5
 
Här ser man storheten i hela berättelsen. Det människor kan göra mot oss förändrar inte Guds suveräna plan. Hur märkligt vi än kan uppleva det, kan människor vara redskap i Guds hand.
 
Ni tänkte ont mot mig,
men Gud har tänkt det till godo
genom det som nu har skett
för att bevara många människors liv.
1 Mos. 50:20
 
... och det är fem år kvar av hungersnöden.
Alla är medvetna om vad som hänt, men detta måste ha varit något helt nytt för Benjamin. De andra hade förkastat och bedragit sin bror, medans Benjamin levt i tron att hans bror var död. Han var den ende som aldrig övergett Josef!
 
Mitt i denna berättelse kan det också ligga en hemlighet. Det har alltid funnits genom tiderna en liten kvarleva som inte förkastat Messias, den troende judendomen, de som levt i tron på Messias. 
En liten intressant detalj i sammanhanget är att Paulus, hedningarnas apostel,  är den ende aposteln som nämner om vilken stam han tillhör. Han var av Benjamins stam. Och området där templet stod tillhörde Benjamins stam. 
 
Längre fram i berättelsen kommer vi se hur Kanaans land delas upp mellan stammarna. Josef fick aldrig något eget landområde, men hans söner Efraim och Manasse blev omnämnda som ägare. 
I vår tid är Jesus omnämnd genom de troendes vittnesbörd. Vi förvaltar ett område som blivit oss tilldelade. 
Vi blir också omnämnda som hans barn ...
 
För dem ville Gud göra känt
vilken rikedom på härlighet
hedningarna har i denna hemlighet
- Kristus i er, härlighetens hopp.
Kol 1:27
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
 12. Vayechi - "Han levde" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 47:28 - 50:26
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

10. Miketz - "Vid slutet"

Publicerad 2020-12-19 12:00:18 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

10. Miketz - "Vid slutet" 
1 Mos 41:1 - 44:17
 
Så komplicerat och rörigt det kan bli när man inte kan se klart. Konturer som förväntas uppenbara sanningen visar sig vara ett bedrägligt spel eller i ett annat fall försök att dölja sanningen. 
 
Vi har vandrat genom flera fördolda sanningar under vår läsning i 1:a Mosebok, där lögn och manupilation fått övertaget, och lett händelseförloppet på spektakulära vägar.
 
Vi har sett hur Isak, som inte kände igen Jakob, blev bedragen med hjälp av hårigt skinn från getterna.
Jakob som trodde han gift sig med Rakel, men upptäcker att det var Lea han fått på bröllopsnatten.
Juda som blir bedragen av Tamar som sitter utklädd till en sköka. 
Och nu - bröderna som inte känner igen sin bror Josef - han som de hade bedragit och sålt som slav.
 
I veckans text finns det så många paralleller och förebilder där Josef får peka framåt mot Messias.
Det har varit en lång period, som fortfarande pågår, där Israels folk inte ser sin Messias, utan fortsätter att leva i väntan på honom. Men en dag händer det - det fördolda kommer att uppenbaras!
 
Över Davids hus och över Jerusalems invånare 
skall jag utgjuta nådens och bönens Ande,
så att de ser upp till mig som de har genomborrat.
Sak 12:10
 
Josef  kom till Egypten som 17 åring där han sedan levde som slav i 11 år för att därefter sitta 2 år i fängelse - bortglömd och sviken. Kan det finnas någon fortsättning, när allt ser ut att ha gått fel.? 
 
Farao får en dröm, ja två drömmar - precis som Josef. Och i all villervalla och fruktan som Faraos spåmän upplever, eftersom deras okulta kunskap inte förmår att tyda drömmarna, blir Josefs tidigare  medfånge påmind om att han glömt bort Josef som uttytt hans dröm, vilket hade gjort att han kom ut i frihet. Här får vi se hur hovmästarens skuldkänslor ändrar på historiens gång. 
 
I ett nu kommer Josef upp från den lägsta positionen upp till den högsta, näst efter kungen. Det visar sig att han inte bara kan tyda drömmar utan att han också är en mycket skicklig organisatör. Allt han gör lyckas väl och när han får två söner får deras namn bli uttryck för hur hans liv har gestaltat sig.
Den första sonen får heta Manasse,
 
... "ty", sade han, "Gud har låtit mig glömma
all min olycka och hela min fars hus."
Åt den andre gav han namnet Efraim,
"ty", sade han, "Gud har gjort mig fruktsam
i mitt lidandes land."
1 Mos 41: 51-52
 
Josef lät inte bitterhet och hämd bli en del av hans liv, vilket annars hade varit nära till hands. Han inser att han egentligen tillhör ett annat land fastän han är till stor välsignelse och själv får del av välsignelsen i Egeypten. 
 
Även om han försökt glömma sitt lidande blir han nu påmind om sina drömmar när hans bröder kommer för att köpa säd och de budar sig djupt inför honom. Men än kan inte historiens mysterium avslöjas. Brödernas hjärtan prövas, men inte utifrån hämd,  och här kommer Messias släktlinje att dras upp.
Josef ger ett ultimatum att bröderna inte kan komma tillbaka till Egypten för att köpa säd om inte yngste brodern Benjamin kommer med.
Ruben försöker med att låta sina söner bli en bricka i spelet, men det är Juda som tar på sig ansvaret för Benjamins liv  när fadern i sin förtvivlan försöker hålla tillbaka yngste sonen. 
 
Åren har präglat deras liv och det är nog ca. 25 år efter händelsen vid brunnen som de nu börjar konfronteras med sanningen. Även Jokob måste komma till en punkt där han ger upp det dyrbaraste i livet.
Om han ändå visste vad det skulle föra med sig ...
 
I dentta veckoavsnitt ser vi Josef och Juda som tydliga ledare. Med tiden kommer dessa att leda fram till landets två olika riken: Davids monarki "Juda" eller "Juda hus", samt "Josefs stam (Efraim) "Israel" "Josefs hus". 
 
Och bägaren ... ja den fanns också med i detta avsnitt. En hednisk bägare som fick vara med mitt i Guds plan ... 
 

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
11. Vajigash - "Han närmade sig" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 44:18 - 47:27
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

9. Vajeshev - "Han bosatte sig"

Publicerad 2020-12-11 21:27:12 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

9. Vajeshev - "Han bosatte sig" 
1 Mos 37:1 - 40:23
 
Vilken dramatik i dessa kapitel! Alla inblandade verkar göra som man själv vill, och man handlar impulsivt utan konsekvenstänkande eller rättspatos. 
Ur allt detta ska vägen och förberedelsen för Guds frälsningsplan och Messias framträda!
 
Rivalitet är det gott om i släkten. Isak och Ismael, Jakob och Esau, Lea och Rakel.  Och inte blir det bättre i syskonskaran när Josef blir favoriserad av sin far Jakob, och få en mantel som är i klass med vad kungligheter får ha på sig. Ganska taktlöst av Jakob ...
Så händer sammanbrottet bland bröderna när man säljer Josef till Egypten - familjens söner som skall bli Israels olika stammar - och man tvingas nu att leva med sin lögn tillsammans med deras helt ovetande far, som sörjer och är otröstlig år efter år. Han som i sin ungdom lurat både sin far och sin bror genom att slakta en killing,  blir nu bedragen och lurad av sina egna söner genom en bocks blod på Josefs mantel. 
Parallellerna är slående. (Du har väl läst berättelsen för att helt fullt förstå ... )
 
Och han kände igen livklädnaden och sa:
"Det är min sons livklädnad.
Ett vilddjur har ätit upp honom.
Josef är säkert hjälriven."
Och Jakob slet sönder sina kläder,
svepte säcktyg om sina höfter
och sörjde sin son under en lång tid.
1 Mos 37:33-34
 
Om vi går tillbaka något i berättelsen så möter vi Josef som sjuttonåring. En ganska självupptagen, omogen ung man som blivit bortskämd av sin far. Hans tal och uppträdande visar på både översittarfasoner och högfärd. Och inte blir det bättre när han frispråkigt berättar den ena drömmen efter den andra!
Men kanske är det ändå här allt börjar. Vägen till att bli en vis och tillitsfull man, som kommer att bli bibelns främsta förebild på Messias. 
 
Så har vi hans halvbror Juda som verkligen ställer till det för sig. Hans fru har just dött och två av hans tre söner likaså. Enligt deras tradition skulle hans son nu gifta sig med sina avlidna bröders fru, Tamar. Men av fruktan höll Juda tillbaka äktenskapet, han var nu rädd att hans tredje son också skulle dö, för Tamar ville få ut sin rätt. 
Så går han rakt i fällan, där Tamar sitter utklädd till en prostituerad sköka. När hela berättelsen utspelar sig talar Juda om tempelskökan, och här ser och förstår vi att han anammat kananeernas traditioner och är inte längre så nogräknad. 
Nu blir Juda far till tvillingar. Och stamträdet till Messias går vidare till nästa generation.
Abraham, Isak, Jakob, Juda - och sedan Peres. Tvillingen som trängde sig före sin bror Sera.
Kanske inte den allra finaste släkttavlan ...
 
Men Josef då - han som är vår verkliga förebild till Messias - hur kunde han utveckla den karaktär och visdom mitt i all orättvisa han utsattes för? Ett lidande mitt i omständigheter som aldrig verkade vilja ta slut. 
 
Kunde hans drömmar, som han hade som sjuttonåring, ge honom den drivkraft och uthållighet han behövde samtidigt som hans karaktär utvecklades?
 
I den hebreiska texten återkommer ordet hineh, "se" ett flertal gånger när Josef berättar om sina drömmar. Det finns en storslagenhet över dessa drömmar som får en profetisk dimension och bärkraft. Ett tilltal som ger, om än i början mycket diffust, en bild av uppdraget i livet.  
Och det var inte bara en, utan två drömmar som han fick, för att drömmarnas betydelse och uttydning skulle bli tydliga. Det verkar även som om han ser in i en messiansk tidsålder, eftersom hans döda mor finns med i hans andra drömsymbolik. 
 
Josefs första dröm handlade om kärvar, det som bl.a. skulle kunna symbolisera mat och försörjning. Ett uppdrag i framtiden där han skulle komma att stå i centrum. Den andra drömmen är mera av en universell karaktär, med stjärnor, sol och måne, med en oändlig och tidlös dimension där han som förebild till Messias får hela skapelsens hyllning.
 
I alla märkliga situationer som Josef hamnade i, verkar han inte fråga varför. Hela tiden ville han göra sitt bästa och alla bakslag gjordes till framgång. 
Han verkar nästan haft ett eget ordspråk som han levde utifrån, där han såg hur omständigheter kan bli stora problem, men det som räknas är hur man hanterar dem. 
 
Det var till Egypten han kom efter det att bröderna sålt honom till förbipasserande köpmän. På märkliga vägar kom hans arbete att bli i Faraos palats, där han med tiden fick en högt ansedd position som plötsligt blev fullständigt krossad av bedrägeri.
Att bli utsatt för förtal och lögner fick ändå inte honom att släppa sina ideal. Makt och position var inte det viktigaste utan det som gällde var att stå till Guds förfogande. 
 
Efter ett par år i fängelset kommer tillfället som han inte sökt eller strävat efter. Han har bara gjort sina dagliga plikter dag efter dag i fängelset, där han suttit fängslad helt utan rättegång och utan skuld. Två av hans medfångar, överhovmästaren och bagaren,  får samma natt drömmar som gör dem upprörda. Det är inga vanliga drömmar, utan det är något annorlunda med dessa, och det kräver sin uttydning. 
 
Josefs omedelbara respons på detta är:
 
"Att ge uttydningen är Guds sak.
Berätta drömmen för mig."
1 Mos 40:8
Nu handlar det inte om att han själv är i centrum. Han har sett hur Gud är den som visar drömmars uttydning, fastän han själv sitter i fängelse utan att hans egna drömmar ännu gått i uppfyllelse.  Det finns en gudsrelation som utvecklats med åren - men ännu är det inte dags ...
 
Men överhovmästaren kom inte ihåg Josef
utan glömde honom.
1 Mos 40:23
 
Så tragiskt att bli bortglömd av den man hjälpt - och åren går ...
 
 
Man kan undra om Jakob där hemma i sin sorg, fortfarande tänkte på de drömmar Josef hade berättat. Hade Jakob ändå inte släppt taget och låtit sig fångas av synen av den nersölade manteln i blod? Han hade ju tillrättavisat Josef och ifrågasatt hans dröm. 

När han berättade detta för sin far och sina bröder, 
tillrättavisade hans far honom och sade:
"Vad är det för dröm du har haft? 
Skulle jag och din mor och dina bröder 
komma och buga oss ner till jorden för dig?"
Bröderna blev avundsjuka på honom, 
men hans far lade det på minnet.
1 Mos 37:10-11
 
Att ifrågasätta och släppa taget om det "vi lagt på minnet" (som Jakob gjorde) kan ibland, precis som för honom, föra oss ner i missmod och depression. 
 
Precis som Josef kan vi uppleva hur omständigheter ställer till stora problem och utmaningar.
Vad gör vi då? Frågar vi varför, om och om igen, eller låter vi Ordet vara det som ska få uppenbara mer och mer för oss om Guds plan och omsorg?
 
Josef höll fast vid drömmen och antagligen hade han sett i sitt eget fall "att ge uttydningen är Guds sak", något som han under årens lopp hade fått uppenbarat för sig angående framtiden. Nu skulle han bara förbereda sig på många märkliga sätt och på olika platser ...
Det fördolda skulle bli uppenbarat, och med gott omdöme skulle han vara med och leda utvecklingen åt rätt håll. 
 
 
Här slutar denna veckas text, men det kan vara värt att uppmärksamma att det är främst genom sitt skrivna ord som Gud talar till oss i vår tid. 
 
Ty av mycket arbete kommer drömmar
och av många ord dåraktigt tal.
Ty där drömmarna är många
följer mycket fåfänglighet
och många ord.
Men frukta du Gud!
Pred. 5: 2,6
 
 
 
Men förstås detta finns också: 
 
Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud:
Jag skall utgjuta av min ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera, 
era unga män skall se syner,
och era gamla män skall ha drömmar.
Apg 2:17
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
10. Miketz - "Vid slutet" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 41:1 - 44:17
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

8. Vayishlach - "Han sände"

Publicerad 2020-12-04 19:32:13 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

8. Vayishlach - "Han sände" 
1 Mos 32:3 - 36:43
 
Hur ska man kunna försonas med den som man svikit och lurat? Eller, å andra sidan, hur ska man kunna försonas med den som svikit och lurat - och man beslutat sig för att döda?
Åren som går kan göra sitt, men kanske finns det ändå några skärvor kvar som gör det svårt att helt hitta tillbaka till varandra när man är två parter med helt olika planer i livet.
Viljan fanns och våra huvudpersoner i denna text, Jakob och Esau, fann en väg vidare, om än på något behörigt avstånd. 
 
Jacob ska nu möta sin bror Esau och fruktan och dåligt samvete gnager inom honom. Och inte blev det bättre när han hörde att Esau kom emot honom med en här på 400 personer. 
För att åtmistone försöka rädda något av sin familj och boskap delar han upp dem i två läger. Men mänskligt planerande är inte Guds väg. 
 
I nattens mörker brottas han med en Herrens ängel som är Messias, och Jakob begär välsignelse för att i gengäld ge upp i lydnad och tillbedjan. Någonting händer här som årens utmaningar inte riktigt kunnat forma i hans liv. 
 
Herren sade:
"Du skall inte längre heta Jakob utan Israel,
ty du har kämpat med Gud och med människor
och segrat."
1 Mos 32:28
 
Egentligen är det ingen av dem som vinner i den fysiska kampen, men Jakob kommer till en punkt där han kapitulerar. För att få del av välsignelsen som han redan i moderlivet hade jagat och kämpat för, är det hit till denna punkt han måste komma.
Här kom segern och han blir välsignad, och han får ett nytt namn - Israel - och en ny natur, ett namn som i sin form kan betyda "att kämpa och segra."
 
 
Så möts bröderna i en hjärtlig omfamning, och det man fruktat uteblir. Att mötas efter alla dessa år är läkande för dem båda.
Men var ska man bo? Här ser vi hur vägarna skiljs åt, för Esau har bosätter sig österut, medans Jakob är fullt medveten om sin familjs historiska platser. 
Under en tid bor Jakob i Suckot och bygger sig temporära hyddor. Det är också troligtvis efter den platsen som lövhyddorna fått sitt namn sucka, och i en sådan som Jesus föddes. 
 
Familjen flyttar vidare och nu har barnen börjat bli tonåringar. När man kom till landet var de mellan 6-12 år gamla, men nu några år senare som giftasvuxna, blev de intressanta för grannfolken. Kulturer krockar och hederskulturen driver två av Jakobs söner till att dra olycka över dem alla. Det var mycket som blev fel, och deras enda räddning är att komma rätt och i linje med Guds tilltal.
Men kanske finns det en spricka i familjen, något som man inte lämnat eller gjort upp med?
 
Jakob får nu ett tilltal från Gud. Uppdraget i landet får man inte försumma.
 
"Gå upp till Betel och stanna där 
och res ett altare åt den Gud
som uppenbarade sig för dig,
när du flydde från din bror Esau."
1 Mos 35:1
 
Det går inte att närma sig Gud hur som helst, för visst fanns väl kanske Labans husgudar kvar, de som Rakel hade gömt i kamelsadeln? Och alla örringar som användes som amuletter, hur var det med dem? 
 
Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er
rena er och byt kläder, och låt oss dra upp till Betel.
... och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Sikem.
...en förskräckelse kom så man inte förföljde Jakobs söner.
1 Mos 35: 2, 4, 5
 
 
Jakob gräver ner alltsammans på en plats där Abraham hade byggt ett altare. Det är precis som om han vill bekänna för sin farfar att de syndat men nu omvänder sig. 
Här ser vi också den tidiga dopritualen, ett reningsbad, som är betydelsen av uttrycket "att rena sig och byta kläder."
Allt inför gudsmötet i Betel som hela hans folk var kallade till!
 
Återigen välsignar Gud honom och påminner även om att han inte lägre heter Jakob. Hans namn är Israel!
 
Gud sa till honom :
 
"Jag är Gud den Allsmäktige.
Var fruktsam och föröka dig.
Ett folk, ja skaror av folk skall komma från dig,
och kungar skall utgå från dig. 
Det land som jag har givit åt Abraham och Isak
 ger jag till dig.
Och åt dina efterkommande
skall jag ge detta land."
1 Mos 35:11-12
 
Här och nu vid samma tillfälle får hela släkten höra om den kallelse och uppdrag som ligge på dem. Var och en av alla barnen har sin del i uppdraget.
Men ... :
Ismael, Abrahams son, hade lämnat.
Esau, Isaks son, hade lämnat.
Det var genom Jakobs familj löftet skulle gå vidare!
Det är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud det handlar om!
 
När hela familjen lämnar Betel efter denna uppenbarelse för att bege sig till Betlehem, Efrata, dör Rakel i barnsäng när hon föder Josefs lillebror Benjamin. Ett hårt slag, precis efter välsignelsen och tilltalen ...
 
Efter en tid är det så dags för Jakob och Esau att återigen mötas, men nu är det begravning av deras far.
Men hur var det nu, sa inte deras far Isak något om detta kanske ca. 25 år tidigare, när han ville välsigna sina söner och hela dramat av svek utspelade sig? 
 
När Isak hade blivit gammal
och hans ögon var så svaga att han inte kunde se
kallade han till sig sin äldste son Esau
och sade till honom:
"Min son." Han svarade honom: "Här är jag."
Då sade han:
"Jag är gammal och vet inte när jag skall dö."
1 Mos 27:1-2
 
Var det ett förhastat initiativ eller var det en önskan att planera i god tid för framtiden?
 
I hela denna berättelse ser vi så mycket av våra mänskliga drag av osäkerhet, självhävdelse, bortförklaringar, svek och lögner. Vi kan se det som omvägar, misslyckanden, eller forcerande händelser.  Men trots allt detta finns Guds suveräna plan med - hela tiden!
 
Går vi tillbaka till mötet mellan Jakob och Esau finns det metaforiska kopplingar som kan vara intressanta att reflektera över och lägga märke till som leder tankarna till två läger.
Kungariket Israel delades i Norra och Södra riket, där Israel hade 10 stammar och Juda stam hade tre stammar, Benjamin, Juda och Simeon. De båda stammarna mötte anfall och blev deporterade. Ena till Assyrien och den andra till Babylon. Två skaror.
Judar och kristna mötte sitt motstånd i Rom, som är enligt judisk tradition en symbol på Edom, Esaus område. Och vi får två skaror även här. 
Gud har bevarat sanningen om buden i sin Torah och sanningen om sin Messias, men under lång tid i var sitt läger. Det som nu är intressant att se, är hur man från båda sidor börjar upptäcka sitt släktskap och sina dyrbara skatter som tillhör båda skarorna. 
 
Det finns en förening som uppenbarelseboken talar om:
 
I detta visar sig de heligas uthållighet:
de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.
Upp. 14:12
 
Kan det vara detta som Guds Ande vill göra i vår tid? En förening av det som en gång blev splittringen mellan skarorna. 
Att hålla fast vid Guds bud och tron på Jesus ...
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
9. Vajeshev - "Han bosatte sig" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 37:1 - 40:23
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

7. Vajetze - "Han gick ut"

Publicerad 2020-11-27 20:31:29 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

7. Vajetze - "Han gick ut"
1 Mos 28:10 - 32:2
 
I veckans fyra kapitel utspelar sig händelserna över en tidsrymd på tjugo år.
Den unge Jakob som vanligtvis höll sig hemma hos sina föräldrar fick fly ut ur landet när han blev avslöjad av sin bror Esau, för att ha lurat till sig välsignelsen av sin far Isak - och då med sin mor Rebeckas hjälp! Påväg till sin morbror Laban i Haran får han ett mäktigt gudsmöte. 
I denna text kan man ana att han ännu inte överlåtit sig till Gud, när han säger:
 
"Om Gud är med mig och bevarar mig
under den resa som jag nu gör
och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig,
och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid,
då ska Herren vara min Gud."
1 Mos 28:20-21
 
Påväg ut i livets största utmaning med dåligt samvete och frågor om framtiden, kommer han till en plats där han måste stanna "för solen hade gått ner" (1 Mos 28:11). Här möter vi ett uttryck som i andra sammanhang även betecknar ett andligt mörker, t.ex. hur det kom skräck och ett stort mörker över Abram "när solen höll på att gå ner ..." (1 Mos 15:12). Nu var han på väg till det okända.
I drömmen uppenbarar sig Gud och ger honom förvissningen om hans uppdrag i livet. Han ser änglar gå upp och ner på en stege, och längst upp står Gud själv.  Här är det inte något Babels torn med mänskliga förmågor, för att nå upp till Gud, som visar sig. Nej, Gud själv tar initiativet och talar!
 
"Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud.
Det land där du ligger ska jag ge åt dig
och dina efterkommande."
1 Mos 28:13
 
... och förbundet bekräftas!
 
Efter en lång resa kommer han fram till sina släktingar i Haran som han aldrig tidigare mött. Men här möter han släktdragen av lögn och svek som han själv varit involverad i med sin familj. 
Och det judiska talesättet bekräftar historien: " Fädernas gärningar visar sönerna vägen." 
 
Jakob kommer överens med sin morbror Laban att arbeta sju år för att få sin älskade Rakel. Men på bröllopsnatten inser han att han blivit bedragen, när han upptäcker att det är hennes äldre syster Lea som han fått till hustru. Det är bara att arbete sju år till, för deras tradition tillät inte att den yngre blev bortgift före den äldre, vilket Laban inte berättat.
Och så var det hans lön för arbetet med fårhjordarna ...
Tio gånger ändrades lönen, och efter sex år med väl beprövat tålamod gav han upp och flydde med allt han ägde - men han hade hört Guds tilltal!
 
"Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt.
Jag är med dig."
1 Mos 31:3
 
Men det var inte bara arbetet och hans morbror Laban som var hans stora utmaning i livet. Kvinnorna kring honom, Rakel och Lea, hamnade i en inbördes tävlan, och drog även in sina tjänsteflickor i denna röra. Lea kämpade för att vinna Jakobs kärlek, men trots alla barn hon och hennes tjänsteflicka födde var det Rakel, som var barnlös,  som Jakob älskade.
Tyvärr Lea, kärlek kan aldrig förtjänas!
Efter många års väntan föder Rakel tillsist en son som får namnet Josef.
 
Utifrån alla namn som Jakobs alla barn får, kan vi se hur familjerelationerna och förväntningarna tar sig uttryck. Mitt i detta finns en profetisk linje som med tiden kommer att uppenbara och visa Guds handlande med sitt utvalda folk i förbundet. 
 
Under åren Jakobs familj bott hemma hos Laban, hade han nog fått tid att fundera på sin släkt. Vad var det som gjorde att hans farfarsfar Tera hade lämnat sin bror Nahor som var Laban och Rebeckas farfar, kvar i  södra Babylon, och själv flyttat iväg med sin son Abraham och sin brorson Lot påväg till Kanaans land?
Hade inte Jakob sett hur Laban hade en livsstil av svek och lögn? Och om han tänkte efter ... hade inte hans mor Rebecka, som var Labans syster, drag av det också? Hon hade väl ändå varit med och lurat sin egen make ...?
 
Det är många frågor att fundera på, och nu när Jakob är påväg tillbaka till sitt land efter 20 år.
Så händer det igen!
Lögn och bedrägeri!
Rakel har stulit sin far Labans husgudar och gömmer dem i kamelsadeln så ingen ska hitta dem!
Vad skulle hon ha dem till? Att ha dessa husgudar i sin ägo skulle kunna vara ett sätt att säkra sitt arv, för deras far, Lot, var inte mycket att lita på. Men kanske finns det ändå en annan förklaring?
 
Vi läser i 1 Mos 30:27 att Lot använde sig av spåtecken, och här kan Rakel vara förutseende genom att förhindra sin far att använda dem, för att han med onda andras hjälp skulle kunna mana fram krafter att hindra dem att dra vidare. 
 
Ständigt denna kamp - ständigt denna flykt ...
Jakob flydde för Esau.
Jakob flydde för Lot. 
Farao förföljde Israels barn ut ur Egypten.
Israel drivs ut av Assyrierna.
Juda tas till fånga av Babylonierna.
Judarna drivs ut ur landet av romarna.
Nazizterna skapar getton, fångläger och dödsfabriker ...
 
Men så händer något för Jakob på resan hem!
Strax innan han möter Esau, som han bedragit, får han en liknande upplevelse som han hade för tjugo år sedan: Han möter änglar! 
 
I sitt förra möte på väg till Haran såg Jakob hur änglarna gick upp och ner på den stege som var rest upp till himlen. En gammal judisk  bibelkommentator, Rashi, från 1000-talet, framförde teorier om att det var ett vaktombyte inför Jakobs inträde i ett nytt land, som nu hade andra faror och problem. 
På hemvägen till Kanaans land får han återigen änglabesök, och det är strax efter en utmanande drabbning med sin svärfar Lot som förföljt dem i tre dagar, för hur ska man orka ta ännu en fight - och den med sin egen tvillingbror?
 
"Detta är Guds skara."
Och han kallade platsen Mahanajim.
1 Mos 32:2
 
Det kan även översättas "två skaror/läger." 
 
Änglarna som steg ner den gången för 20 år sedan, var beredda att gå med Jakob inför mötet med släkten i Haram och det som då väntade honom.
Nu var det dags igen - men på hemmaplan!
I den stora utmaningen, att stå ansikte mot ansikte med den man bedragit,  visar Gud att han finns med i dramat. 
 
Mitt i allt svek och bedrägeri har Guds hand hela tiden varit med och format utvecklingen - även om det tog några år extra. Men människans karaktär tar tid att bearbeta och husgudar kan man inte fly ifrån - de måste tas bort från sin plats där det utövats kontroll och manipulation. 
 
Vad gick Rakel igenom under alla dessa år som barnlös? Vad formades inom henne, och hur många gånger hade hon inte ropat till den Gud som hon hört Jakob berätta om? Hans far och farfar hade upplevt märkliga gudsmöten men berättelserna om Sara och Rebecka var det som kändes bekant och återigen upprepades.
 
Går vi händelserna något i förväg kan vi se att hennes son Josef växte upp och utvecklade en helt annan karaktär än sina bröder, för var det inte något annat över Josef?
Historien upprepade sig återigen när han blev sviken och bedragen av sina bröder, men han var rustad för att rädda ett helt folk och hela sin stora släkt med tiden.
Hade hans mor varit med och brutit något av det som släkten i Haram, som låg i södra Babylon, hade levt i och som Gud en gång kallade Abrahams far Tera att dra bort ifrån? 
Här har jag vänt och vridit på berättelsen och vad finns det här som kan beröra oss i vår tid?
 
Ibland dröjer det länge att få det vi drömmer om, och kanske blir det ett och annat som stör våra planer. Men det finns guldkorn på vägen, om vi bara tar oss tid att upptäcka dem.
Och det här med karaktärsdaning ... ja, det händer bara av farten om vi involverar Gud i våra liv. Då händer det oundvikliga: Vi behöver avskilja oss och "dra vidare" och utmana tidsandan!
 
Och kanske, om vi vågar titta med tidens glasögon, finns det ett och annat att upptäcka. Det handlar om ett folk som ska avskiljas för ett uppdrag för världen - och då kan inte vilket skräp och skrot få följa med. 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
8. Vayishlach - "Han sände" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 32:3 - 36:43
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
 

6. Toledot - "Generationer "

Publicerad 2020-11-20 18:22:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

6. Toledot - "Generationer
1 Mos 25:19 - 28:9
 
Man brukar tala om hur generationer förvärvar, för att i nästa generation ärva och tillslut fördärva. Någonstans på vägen kommer man längre bort från utmaningarna som tidigare generationer fick genomgå och priset man fick betala, för att förvärva t.ex. egendom eller tronföljd.
 
I denna veckas text får vi följa Abraham, Isak och Jakob. I varje led hade det kunna bli fel, och det blev det ju faktiskt också, men mitt i allt hade Gud sin hand med i hela utvecklingen. Vi möter bl.a. svek och lögner, för att här inse att Guds löften gick vidare, inte tacka vare dem, utan faktiskt trots dem. En intressant reflektion när vi själva kan se oss som misslyckade brustna kärl.
 
I dessa kapitel får inte Isak så stort utrymme. Han är en länk som för förbundet vidare. Men vi kan se tydliga paralleller mellan honom och hans far Abraham. Det dröjde många år innan deras fruar kunde få barn, de ljuger om att de är deras systrar, och de gräver brunnar. 
Isak var noggrann med att hålla sig till förbundet och inte lämna landet. Vare sig det handlade om att hämta en hustru från sin släkt i ett annat land, eller att stanna kvar i landet, trots den svåra hungersnöd som uppstod. Mitt i den svåra hungersnöden flyttar han till en plats där filisteerna bor. Ett område som inte var hans, men till ett folk som hans far hade ingått ett förbund med. Han sår och får enorma skördar som blir hundrafaldigt - mitt under värsta torkan!
Allt detta får hans tvillingsöner, Esau och Jakob vara med om. Pojkarna som ända sedan födseln tjafsat om än det ena och än det andra. Här behövdes det säkert stor portion av tålamod. Hur ska arvet kunna gå vidare när man inte värdesätter sitt arv av förstfödslorätt utan byter ut den mot en tallrik soppa?
 
Och Jakob gav honom bröd och linssoppa.
Esau åt och drack,
steg sedan upp och gick sin väg. 
Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.
1 Mos 25:34
 
Så olikt sin far! I hungersnöd väntade Isak på att löftet skulle uppfyllas, att Gud skulle bereda en utväg, men själv lät Esau sig förledas av impulsen av att snabbt få mätta sin hunger, och vi nu ser hans likgiltighet och hans sanna natur. 
 
Det märkliga är hur berättelsen fortskrider. När Isak ligger på dödsbädden tar Rebecka saken i egna händer. Under sin graviditet hade hon upplevt hur barnen hade bråkat i magen, och hon blev missmodig och frågade Gud om detta:
 
Herren svarade henne:
"Två folk finns i ditt moderliv,
två folkstammar ska ut ur ditt sköte gå skilda vägar.
Det ena folket ska bli starkare än det andra,
och den äldre skall tjäna den yngre."
1 Mos 25:23
 
Isak som nästan är helt blind verkar även ha en andlig blindhet i stundens allvar på dödsbädden, och går på traditionen att den äldre skall ärva, medans Rebecka tar saken i egna händer fastän Gud talat till henne att "den äldre skall tjäna den yngre." Har hon inte hört vad som hänt sina svärföräldrar när de tog saken i egna händer och Ismael föddes? Var inte Gud mäktig nog att göra det osynliga och omöjliga möjligt?
 
Så kom då stunden när välsignelsen skulle överföras. Genom lögn från både Rebeckas och Jakobs sida kommer välsignelsen Jakob till del, fastän Isaks önskemål var att ge den till Esau.
Nu har Jakob lurat både sin far, genom att klä ut sig, och sin bror. En dyr läxa som han med tiden skulle få betala igen. Men, mitt i allt detta hade ju Esau faktiskt bytt bort sin förstfödslorätt. En uppgift att vara familjens präst och ledare för att bära arvet vidare. 
 
Det märkliga, eller ska vi säga fantastiska i hela denna berättelse är, att Gud gör som han vill mitt i röran!
Och så svårt för oss att förstå!!
Gud utväljer inte på grund av meriter.
I sin allmakt är det viktigt att se att allt handlar inte om rättvisa. Skulle det göra det vore det ute med oss allesammans. Vi får helt enkelt konstatera:
Guds löften gick vidare, inte tacka vare dem, utan faktiskt trots dem!
 
Gud har sin egen plan för att välja ut människor.
Han väljer inte ut människor på grund av deras goda gärningar,
utan genom att inbjuda dem att få tillhöra honom. 
Rom 9: 12-13 (Handbok för Livet)
 
I denna berättelse får vi även en koppling till den första messianska profetian i bibeln, eftersom Jakob höll i Esaus häl vid födseln:
 
Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma och hennes avkomma.
Han skall krossa ditt huvud
och du skall hugga honom i hälen.
1 Mos 3:15
 
Jakob kommer från ett hebreiskt grundord som betyder "häl", men kan även ha betydelsen "bedragare". Längre fram i berättelsen får Jakob namnet Israel, när han lämnar sitt namn efter naturen, och med ens ser vi utvecklingen som kommer mellan Messias och fienden. Och Israels folk har hamnat mitt i denna strid! 
Jakob - "den som håller i hälen" - kan även ha betydelsen "ersättare". Och kanske gömmer sig även här en sanning? Messias som vår ersättare, han som bar vår synd och skam i vårt ställe ...
 
Och så Esau ...
Han som gärna drog iväg långt bort från hemmet för att jaga ...
Bibeln talar om en annan stor jägare som hette Nimrod (800 år före Esaus födelse), och var Noas barnbarnsbarn. Det står om att hans rike hade sin början i Babel och att han även bl.a. byggde upp Nineve.
 
Vi läser om hur Esau blev stamfader till edomiterna, ett folk som Israels barn med tiden kom i krig med, när de lämnade Egypten på väg till det förlovade landet. Längre fram i historien kommer edomiterna att även stödja och samarbeta med Babylon när Jerusalem blir belägrat. 
Cirkeln knyts av de makter som vill stå emot Guds planer ...
 
I judisk historia har man traditionellt tolkat Edom som Rom, och sedermera som kyrkan. Precis som fiendskapen började mellan bröderna Esau och Jakob, och därefter gentemot romarriket,  har tyvärr även brödraskapet mellan de kristna och det judiska folket varit präglat av fiendskap och oförståelse. 
 
Kan vi i vår tid börja få se en försoning?
Kanske nästa veckas paracha är det vi genomlidit som kyrka sedan 300-talet? 
 
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
7. Vajetze - "Han gick ut" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 28:10 - 32:2
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora
 
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
 
 

5. Chayei Sarah - "Saras liv "

Publicerad 2020-11-13 18:10:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Nu har vi kommit till veckoavsnitt 5 i vår bibelläsningsplan, och min förhoppning är att du nu under den gångna veckan har läst det avsnitt som nu läses i synagogan på sabbaten. 
 
5. Chayei Sarah - "Saras liv " 
1 Mos 23:1-25:18
 
Växlingen mellan generationer är alltid en svag länk. Har man överfört förståelsen av äkthet, trohet och överlåtelse av sin övertygelse? Det får inte gå fel nu när matriarken Sara dör, och traditioner av tro och liv ska föras vidare, för det finns bara en länk vidare in i framtiden, löftessonen Isak.
 
Det är en vacker berättelse om hur värdefulla egenskaper kan leda människor rätt i uppdraget och i livet. Abraham sänder sin tjänare långt bort till det land där han en gång föddes. Uppdraget är att finna en hustru åt sin ende son som han fått med sin hustru Sara som han nyligen begravt. 
 
Noggrannhet och överlåtelse hos Abrahams tjänare var styrkan, men framför allt hade tjänaren förstått vem hans herre var när han bad:
 
HERRE, min herre Abrahams Gud,
låt mig få framgång idag
och visa nåd mot min herre Abraham.
1 Mos 24:12
 
Det handlar inte om nåd i allmän betydelse. Texten talar om att visa "chesed", ett ord som lyfter fram betydelsen om att visa trohet till förbundet. Det handlar alltså inte om allmän välvilja att kunna utföra uppdraget, utan om insikten av att ett förbund hade ingåtts.
Så har vi Rebecka som får högsta betyg på goda egenskaper, när hon utan förbehåll visar prov på flit, omtänksamhet, villighet och gästvänlighet. I vardagens sysslor händer det omedelbara! Hon vet att hon ska lämna familj och land för att följa med till en okänd framtid. Ett beslut som hon själv ska fatta och stå för. 
 
De kallade till sig Rebecka och frågade henne:
"Vill du följa med den här mannen?"
Hon svarade: "Ja".
1 Mos 24: 58
 
I denna bibliska text kan vi läsa den historiska berättelsen och tolka den som det står, men samtidigt vet vi att det kan finnas så mycket mera att upptäcka av det som finns fördolt. Det är som flera lager i Guds Ord och det är något som vi kan se att också författarna till de apostoliska skrifterna förutsatte att det var på det sättet. 
 
I bl.a. Gal 4: 21-31 finns en jämförelse att Sara är som Jerusalem och templet. Men när hon dog en tid efter att Isak blivit bunden för att offras, blev hennes tält tomt.
Och efter Jesu död blev templet tomt och nedrivet ...
Och Abraham söker en brud till sin son Isak - och finner Rebecka.
Och Gud söker en brud till sin son Jesus - och finner församlingen.
Och tjänaren är ivrig att utföra uppdraget.
Och den helige Ande är hjälparen ...
 
Så börjar den långa resan för Rebecka ...
Och en kväll händer något!
 
När Rebecka lyfte sin blick fick hon se Isak.
Hon steg ner från kamelen och frågade tjänaren:
"Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet"?
1 Mos 24:64-65
 
 
Som troende har vi sagt vårt "ja". Vi är på en resa för vi har fattat ett beslut - och vi står för det, precis som Rebecka. Men dagarna går och resan är lång och kvällen är sen ...
Vad ska vi göra då?
 
- Lyft blicken och se lite längre bort.
- Stig ner och ta initiativ för att uppmärksamma det du upptäckt.
- Fråga - och tjänaren vill svara dig.
 
Länken mellan generationerna knyts samman när Rebecka kommer till Saras tält, och härligheten återvänder. Isak har fått sin brud.
Vi kommer som bruden till det himmelska Jerusalem, där vi möter vår brudgum Jesus. 
 
Kanske du ska läsa texten en gång till, och nu med lite andra "glasögon"?
 
Vi ser parallellerna och bilderna, men samtidigt Guds frälsningsplan där han använder människor som gensvarat till Guds kallelse för ca. 4000 år sedan. Ett folk som förstått vad det innebar att vara i förbund med HERREN vår Gud. Generationerna avlöser varandra, men utmaningarna finns där hela tiden. 
Noggrannheten i uppdraget ...
Det måste hålla för nästa generation - också!
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
6. Toledot - "Generationer " 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 25:19 - 28:9
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 

4.Vayera - "Uppenbarade sig "

Publicerad 2020-11-06 19:35:46 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Nu har vi kommit till del fyra för er som följer med i resan genom de fem Moseböckerna under ett år. Ett nytt kapitel försöker jag lägga ut till varje sabbat.
Välkommen att följa med!
 
Vayera - "Uppenbarade sig " 
1 Mos 18:1 - 22:24
 
Varje vecka läser man i synagogan ett avsnitt från Moseböckerna. Det är en uråldrig tradition som praktiserades redan på Jesu tid. Förra veckans avsnitt, Lech Lecha, inleddes med de löften Gud gav Abraham om det land han skulle visa honom och ge till hans efterkommande. 
År 70 e.Kr. förlorar man sitt land efter Titus erövring, och så följer det slag i slag en kamp om landet.
Året 1917 läser man i synagogan utifrån sin kalender, den förutbestämda texten från läsplanden som rabbinerna satt samman, och någon dag senare, 2:a november 1917  undertecknas Balfourdeklarationen, som stöder upprättandet av ett judisk hemland, och Guds Ord befäster återigen rätten för det judiska folket att leva, bo och äga detta land. 
Under århundraden har dessa parasha (veckoavsnitt), sammanfallit med ett flertal historiska händelser som med kraft understrukit Bibelns trovärdighet på ett märkligt sätt. (Vill du få del av dessa kan du läsa Jonathan Cahns bok "Oraklet")
 
Det som gör bibelläsningen så spännande och fascinerande på flera olika sätt, är att upptäcka de olika bottnar, djup och paralleller som finns. Att jämföra de hebreiska skrifternas texter och berättelser (GT) med de apostoliska texterna (NT), för att ta det vidare in i vår tid och därefter framtiden kan vi få del av allt detta. Här får vi verkligen be att Guds ande hjälper oss att få bort den slöja som hindrar oss att se Guds hemligheter som han vill uppenbara. 
 
I veckans avsnitt får vi se hur tre män, Herrens själv och två änglar, besöker Abraham och Sara och meddelar att de ska bli föräldrar till en liten son. I detta glädjerus fortsätter Herren att tala:
 
Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?
...
Sedan sade Herren:
Ropet över Sodom och Gomorra är starkt
och deras synd är mycket svår.
1 Mos 18: 17, 20
 
Här lyfter Gud Abraham vidare, bort från hans självupptagenhet av sin kallelse och glädjen om hur Gud "löst" hans problem av att sakna en arvinge. Nu handlar det om att göra allt han kan för att rädda de rättfärdiga från domen. Där fanns Lot och hans familj och nu börjar "köpslåendet" med Gud om deras räddning. I vår tid skulle vi nog kalla det för förbön för sin släkt. 
Och här kanske både du och jag bör rannsaka oss ...
 
Men vad var Sodoms synd?
 
Se, detta var din syster Sodoms synd:
Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet
utmärkte henne och hennes döttrar.
Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.
Hes 16:49
 
På samma sätt bedrev de otukt
 och följde onaturliga begär ...
Jud v.7
 
Nu får Abraham för sig att flytta vidare och återigen ställer han till det, trons fader, när han ljuger om att Sara är hans syster och hon blir förd till kungens harem. Gud måste verkligen ha gjort något mirakel med denna 90-åriga kvinna när hon fortfarande är så attraktiv, eller hur?
Hela berättelsen handlar här om synd och misstag, som resulterar i barnlöshet bland kvinnorna i kungens närhet, men även om förlåtelse, omvändelse och förbön, som resulterar i Saras graviditet och Isaks födelse.
Ibland är det riktig kaos innan miraklet kommer!
 
Men "misstaget" Ismael har Gud också en plan för - och omsorg om! Fastän Ismael och hans mor Hagar inte passade in i den plan som låg utstakad för  Isak och hans familj, ropar en Guds ängel från himlen:
 
"Hur är det Hagar? Var inte rädd!
Gud har hört pojkens rop där han ligger.
Gå och res upp honom och tag hand om honom.
Jag skall göra honom till ett stort folk." 
Och Gud öppnade hennes ögon
så att hon fick syn på en brunn med vatten.
1 Mos 21: 17-19
 
Åren går och Gud sätter Abraham på prov. Något som Gud själv även skulle göra med sin ende son Jesus. 
Offra sin son!
Abraham beger sig iväg med sin son Isak, till "ett berg som Gud skulle visa honom", som hädanefter kallades för "Berget där Herren förser." Här kallas Herren för "Herren som förser - Jehova jireh."
Här finns det tankar om hur namnet Jerusalem har uppkommit. Det äldsta namnet på staden är Salem. Det nämns om Salem när Abraham möter prästen Melkisedek från Salem. 
Sätter man samman "jireh och "Salem" kan det bli Jerusalem. 
 
 
Återigen ropar en ängel från himlen, men nu till Abraham: 
 
"Lyft inte din hand mot pojken
och gör honom ingenting. 
Nu vet jag att du fruktar Gud,
då du inte ens har undanhållit din ende son."
1 Mos 22:12
 
Har Abraham nu äntligen lärt sig sin läxa kanske? Ivern att uppfylla Guds löfte på egen hand är nu helt borta.
- "Det blir som det blir. Har Gud tänkt uppfylla löftet på detta märkliga sätt får han se till att det blir gjort - men då på hans eget sätt." Kanske var det så Abraham nu resonerade.
Det mänskliga måste backa för att det gudomliga ska bli synligt!
OCH det händer bara när kärleken till Gud är större än kärleken och överlåtelsen till kallelsen, för den kan också bli en "gud".
 
"I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade,
därför att du lyssnade till min röst."
1 Mos. 22:18
 
Vad har du sett för paralleller?
 
Omskärelsen och hjärtats omskärelse, Kol 2:11
Isak och Ismael - son efter löftet och son efter köttet
Offrandet och bindandet av Isak - och Jesus
Platsen som Gud visade för offret - platsen för templet, berget där Herren förser. Det innehåller en språklig form som ger oavslutad tid, i betydelsen " där Herren kommer att ses" en profetisk hälsning fram till Jesu närvaro på jorden och till hans andra återkomst till jorden. 
Dåtid, nutid och framtid ....
 
Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. 
Han såg den och blev glad."
Joh 8:56
 
Sedan var det ju också förstås parallellen kaos som återkommer åtskilliga gånger "som ett brev på posten ..."
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
5. Chayei Sarah - "Saras liv " 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 23:1-25:18
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 

3. Lech Lecha - "Gå ut"

Publicerad 2020-10-30 18:51:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

 
 1Mos 12:1 - 17:27
Lech Lecha - "Gå ut"
 
Nu har vi vandrat genom urhistorien i de första 11 kapitlen i 1:a Mosebok,  för att i denna veckas avsnitt röra oss i en tidsrymd på 25 år. Sakta, sakta börjar en diffus bild visa sig om den frälsningsplan Gud har för världen. 
Och inte går den spirakt!
"Herren sa" är den vanligaste frasen i bibeln och nu talar Gud klart och tydligt till en man som hette Abram. I detta avsnitt talar Gud till honom i tre kapitel, men tillslut börjar Abram också att tala till Gud - och kommer med invändningar!
Efter att ha hört att han skall bli ett stort folk, bli till en välsignelse och få ett land Gud skall visa, börjar han tappa modet.
Han har inte någon arvinge!
 
Herrens ord kom till honom:
"En som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge."
Sedan förde han ut honom och sade:
"Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan se dem", 
och han sade till honom:
"Så skall din avkomma bli."
Och Abram trodde på Herren,
och han räknade honom det till rättfärdighet.
1 Mos 15:4-6
 
Vi möter i dessa kapitel en man som förtröstansfullt vandrade vidare från det utlovade landet när han insåg att det led av hungersnöd. Det blev lite ändrade planer för en tid, och nu bor han i Egypten. Tyvärr ställer han till det för sig när han ljuger om att hans fru Saraj är hans syster, och det då blir kalabalik i Faraos palats. Mitt i allt tar Gud över hela situationen, för han har ingått ett nådesförbund med honom. Abram lämnar landet, och var då mycket rik på boskap och på silver och guld, för att återvända till den plats där han tidigare rest upp ett altare i Betel. 
Under resans gång har han med sig sin brorson Lot. Abram har varit som en far för honom och det har nog inte alltid varit så lätt. När landområden ska delas mellan dem tar Lot för sig av det bästa av landet, och förstår samtidigt inte faran av att bosätta sig i närheten av Sodom, "där männen var onda och mycket syndiga inför Herren." (13:13) Vid två tillfällen kommer han också i riktig fara (kap. 14 och 19)
Här möter vi några vi skulle kunna kalla för den "andligt troende" och den "världsligt troende." 
Det som är den stora skillnaden mellan dem, är att Abram sökte inte bara ett nytt landområde utan platsen där Herren själv bor. 
 
I tron lydde Abraham ...
I tron levde han som främling ...
Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, 
den som Gud har format och skapat.
Hebr. 11: 8-10
 
Men återigen ställer han till det för sig. Det var ju detta med en arvinge. Hur ska allt kunna fullbordas? Det Gud hade sagt måste han ju se till att det blir av, och Ismael föds, men mamman är Abrams tjänstekvinna. En liten pojke är "född efter köttet."
Åren går och nu är Ismael 13 år. En pojke som har namnet om sig att vara en vildåsna. Men mitt i allt detta säger Gud att han ska välsigna Ismael och ett stort folk ska komma från honom.
Men Guds planer kullkastas inte av människors misstag! 
 
Flera år tidigare var Abram med om en märklig händelse när Gud slöt sitt förbund med honom, och nu bekräftas det återigen och Gud ger dem namnen Abraham -far till många folk- och Sara -prinsessa. Och nu skall alla av manligt kön omskäras, ett förbundstecken.
 
I det första tilltalet Abram fick från Herren, sa Gud att han skulle göra honom till ett stort folk. Här ligger något mycket intressant fördolt!  Jag ska (assah - nyskapat) göra dig till ett stort folk. När Gud fått nyskapa Abram till en ny skapelse, Abraham (far till många folk), skulle han bli till stor välsignelse. 
 
I allt detta börjar Gud tala i klartext till Abraham och Sara, så de verkligen ska förstå Herrens planer:
 
"Ifråga om Ismael har jag hört din bön.
Jag skall välsigna honom och föröka honom mycket ...
Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak,
honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år."
1 Mos 17:20-21
 
Inte är det lätt att vänta, vänta och vänta på löftet. Och vilken utmaning att få barn i den åldern! Först hade Lot varit en del av familjen, med en karaktär där han var oförmögen att förstå andras känslor och behov. Så kommer Ismael, vildåsnan, som har svårt att anpassa sig och väljer att bli en del av problemet. 
Vad ska komma härnäst?
Att lita på Guds tilltal när man bär på  egna felval, misstag och dåliga erfarenheter kräver tro!
 
I veckans text ser vi löften som Gud gett till några människor som profetior eller förbund. Här har vi början till det som kommer att handla om hur Gud kom och kommer att handla med Israel, men även med det folk som blivit inympade tillsammans med Israel. 
 
I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.
1 Mos 12:3
 
Ordet v´nivrechu på hebreiska, betyder "ska välsigna", och är närbesläktat med uttrycket mavrich, som betyder "blanda sig, ympa", och är ett ord som används när man ympar växter. Och nu ser vi tydligt kopplingen till Romarbrevet kapitel 11. 
 
Men om nu några av grenarna har brutits bort och du,
som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem
och fått del av det äkta olivträdets feta rot,
då skall du inte förhäva dig över grenarna.
Rom 11: 17-18
 
Då borde man kunna säga: I dig skall alla släkter på jorden bli inympade!
 
Flera hundra år innan Romarbrevet skrevs, berättar bibeln om två hednakvinnor som blev inympade och till och med blev mödrar till kungarna i Davids ätt, moabitiskan Rut och ammonitiskan Naama.
Vi kommer att få lära känna Abrahams barn, barnbarn och barnbarnsbarn framöver, men som en röd tråd ser vi hur Gud utväljer en man, en släkt och ett folk. 
 
Det finns ett gammalt judiskt talesätt: "Förfädernas gärningar visar sönerna vägen." Här får vi se paralleller och de stora penseldragen genom historien.  Vi ser hur Abraham fick dra ner till Egypten och hur Faraos palats drabbades av plågor samtidigt som Abram fick lämna landet med stora rikedomar. Och om vi går händelserna lite i förväg, kommer vi att se hur även Israels barn kom till Egypten, fick utstå svårigheter men räddades genom Guds ingripanden genom landsplågorna - och de lämnar landet med stora dyrbarheter. Och vi - du och jag - blir befriade från syndens slaveri för att nå löfteslandet, även om det går genom öknen ...
 
Jesus talade till folket i liknelser.
Han talade endast i liknelser till dem,
för att det skulle uppfyllas
som var sagt genom profeten:
Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser.
Jag skall förkunna vad som varit dolt
sedan världens skapelse.
Matt 13:34-35
 
Det finns en undervisning som har uppenbarats allteftersom under ett historiskt tidsperspektiv, och vi får vara mitt i händelsernas centrum idag. Allt i Gamla testamentet (hebreiska skrifterna) pekar fram emot mot Jesus, Messias. Och folket, men kanske främst de religiösa ledarna på Jesu tid, hade svårt att uppfatta vad som skedde. Man var blinda och inlåsta i en värld där traditionella föreställningar hindrade uppenbarelsen om Messias. 
 
I vår tid behöver vi dra oss undan, och lämna all mänsklig upplyst tillvaro, för att dra oss ut på fälten för att se stjärnorna, ljuset, som Gud har tänt. 
Låt oss höra Guds kallelse i vår tid: Jag ska öppna skrifterna för er!
 
Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod skrifterna.
Luk 24:45
 
Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
Vayera - "Uppenbarade sig " 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1 Mos 18:1 - 22:24
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 

2. Noach - Noa

Publicerad 2020-10-23 20:44:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Vilka konsekvenser händelsen i förra veckans text fick för hela mänskligheten - syndafallet! Genom att lyssna till fel röst och med motiv att hitta genvägar till att uppnå högre kunskap, går man rakt in i fällan. 
Kunskapens träd på gott och ont.
 
I skolans värld finns olika vägar till kunskap. Lyssna och läsa men även att göra, är ingångsportar till kunskap. Men så har vi dem som tror att det också går att fuska för att på pappret visa sin "kunskap". 
Härom dagen så inträffade just detta i mitt klassrum. Jag upptäckte att en av mina elever hade en liten papperslapp med kemiformler i sin hand. Det tragikomiska i det hela var att det inte var rätt. Vid ett annat tillfälle fuskades det med att ta foto på ett påbörjat prov, och sedan spred sig den bilden bland några elever. Nu var det bara så att den eleven inte klarat av den uppgiften, som sedan började cirkulera runt som ett "svar" ...
 
I dagens text möter vi några personer som lyssnat till olika röster - och får olika resultat!
 
1Mos 6:9- 11.32
Noach - Noa
 
Noa vars namn betyder vila, och på hebreiska låter som ´trösta´, levde i en tid när jorden blev mer och fördärvad av omoral och fylld av våld. Världen förändrades inifrån. I allt detta ger Gud människorna tid att reflektera och få en tankeställare om vad som egentligen pågår. Noa får uppdraget att bygga en båt , men samtidigt predika för sina medmänniskor. Det står att han var rättfärdighetens förkunnare (2 Petr. 2:5). Han både arbetade med sitt uppdrag att bygga en ark i ett område helt utan vatten, och predikade - i 120 år! 
Samma grundord som används för att beskriva den korg av papyrus, jordbeck och tjära som Mose mor la honom i, för att undkomma faraos dödsdomar mot de judiska gossebarnen, är samma ord som används här för arken, båten, som Noa byggde. En bild på frälsning och räddning. (Förbundstavlornas ark har ett annat grundord)
När skyfallet började och de underjordiska källorna bröt fram, gjorde Gud sin del och stängde dörren och vattnet lyfte båten.
 
I allt detta ger Gud oss sedan sitt förbundstecken - regnbågen. 
 
Och Gud sade:
"Detta är tecknet på det förbund
som jag för all framtid sluter med er
och med alla levande varelse hos er:
Min regnbåge sätter jag i skyn,
och den ska vara tecknet 
på förbundet mellan mig och jorden."
1 Mos 9:12-13 
 
Men nu händer något! Noas tre söner går åt olika håll i livet. Man brukar ibland tala om hur generationer ärver, förvärvar och till sist fördärvar. 
Sonen ärver, barnbarnet förvärvar och barnbarnsbarnet fördärvar - och här har vi Nimrod!
"Babels torn" av Pieter Bruegel den äldre.
 
Nimrod kommer från Hams släkt och långt tidigare hade Noa profeterat att något kommer att gå fel. Synden lurade med religion, politisk makt och egna ambitioner. 
Det står  att Nimrod var välsignad men samtidigt var han rebellen. Kanske började egna funderingar dyka upp för egen vinning? En enande faktor för att samla folket till en kraft i tiden. Högmodet började ta Guds plats och nu började de stora byggprojekten och monumenten ta form.
Nineve och Babels torn byggdes för att imponera och det hade ett väl utvecklat tekniskt system ca 2800 år f.Kr. 
 
Det sägs att när en sten föll från tornets topp (som troligtvis varit ca. 100 meter högt) stannade alla upp och sörjde, men om en arbetare föll ner, brydde man sig inte. 
 
I vår tid byggs det liknande torn, där bl.a. enhet, kommunikation och politisk maktapparat är paralleller in i vår tid. 
Men något hände!
Den maktfullkomlighet som man utvecklat var påväg att bli mänsklighetens största fara, och Gud bröt den genom en språkförbistring. Allt vad man kunnat fantisera och få för sig, skulle man annars kunna genomföra om utvecklingen fick fortgå.
Ja....
I vår tid har vi på olika sätt tagit oss förbi denna barriär ,och världens mäktiga spänner sina muskler som aldrig förr. 
Och vi kan nästan tappa modet ...
 
Men så händer något på våren för ca. 2000 år sedan. En liten grupp män som levt ett enkelt men annorlunda liv några år, och inte riktigt förstått vad de varit med om, får vara med om ett språkunder på pingstdagen. Helt plötsligt, rent fysiskt, talas det kända världsspråk, och en andlig förening inträffar när domen över Babels språkförbistring upphävs. Nu förs tusentals människor samman i en enhet och guds uppenbarelse som ingen människa kan skapa. Pusselbitarna faller på plats!
 
Några generationer efter Nimrod, inträffar ett annat spår utifrån Noas son Sems släktlinje. Här lever en man som heter Tera i södra delen av Babylon. Och man kan ju anta att området är präglat av Nimrods tidigare maktfullkomliga styre - och nederlag. 
Vi kan läsa om hur Tera miste en av sina söner, och kanske sorgen drev honom vidare eftersom han beslutade sig för att flytta med sin söner Abraham och Nahor, barnbarnet Lot och resten av hela sin stora familj till Kanaans land.
 
 
"Men när de kom till Haran bosatte de sig där ..."
1 Mos 11:31
 
Men Tera, vad händer?!!!
 
Är det här vi står lite vilsna i vår tid? Vi skulle ju till Kanaans land men så stannade vi till i Haran ...
 
Abraham visste vad hans fars dröm var, men vad hjälper det? Han behövde ett eget gudsmöte för att kunna göra de förändringar som krävdes.
Och nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt!
"Lech Lecha - Gå" 😊📜 
Under nästa vecka ska ni läsa 1Mos 12:1 - 17:27
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
/Eleonora 
 
 

1. Bereshit - I begynnelsen ...

Publicerad 2020-10-16 19:37:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

1. Bereshit - I begynnelsen
1 Mos 1:1 - 6:8
 
Så var det då dags att börja om igen - och gå vidare!
Någon gång under oktober månad händer 23 Tishrei, Simchat Torah, Torahns glädje. 
- Och vad är det ...?
(Här kan du läsa det jag tidigare skrivit och då  lite mera utförligt om just den högtiden:
 http://inmylivingroom.se/2017/october/blessed-beyond-measure.html )
 
För att förstå tideräkningen behövs en månkalender. Vi är i den sjunde månaden, men samtidigt i början av den civila årsräkningen.  Det är den kalendern som följer månens cykler, och som bibeln utgår ifrån men som blev bortplockad på 300- talet. Det som var klar och tydlig information till läsarna blev nu höljt i ett dunkel. Och inte blev det lättare heller när det blev förjudet att äga en bibel och samtidigt lästes den på latin i kyrkorna. 
Ordet började få en distans i tiden och livet. 
 
Men vi tar de hela från början!
Det finns jämförelser man kan göra mellan 1:a Mosebok och Psaltarpsalmerna 1- 41, människan välsignad, fallen och återlöst av Gud. Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Kvinnans säd". Vi ser även hur Gud uppenbarar sig som den allsmäktige skaparen.
 
Bibelns fem första böcker kallas för Torah, som betyder undervisning eller instruktioner. Låter inte det intressant? Det finns helt säkert skatter fördolda här som vi slarvat oss igenom, för vi glömt det som Jesus sa till Emmausvandrarna:
 📖
"Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt." 
Och han började med Mose och alla profeterna
och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna ...
"Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen
och öppnade Skrifterna för oss?"
...sedan öppnade han deras sinnen
så att de förstod Skrifterna.
Luk 24:25-26, 32, 45
 📖
"Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.
Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"
Joh. 5:46-47
 📖
Min plan är att tillsammans med dig läsa ett av de 52 styckena varje vecka som man delat in Torahn i. Inget stort bibelstudium, men kanske en uppmuntran att bit för bit läsa, och nu inte helt plötsligt fastna i 3:e Mosebok, som kan upplevas obegriplig, för att där lämna fortsättningen av läsplanen. 
 
Nu börjar vi!
Ett textavsnitt som man läser varje vecka i alla synagogor kallas för parasha. Det är avsnittet som Jesus och hans lärjungarna varje vecka gick igenom. 
 📖
Ty Mose har i tidigare släktled
haft sina förkunnare i alla städer,
då han föreläses i synagogorna varje sabbat. 
Apg 15:21
📖
Dags att läsa:
1 Mos 1- 6:8
Bereshit - I begynnelsen ...
 
Häromdagen satt jag och min vuxna dotter och samtalade om vår begränsade förmåga att förstå stora tal. När hon var 6-7 år hade hon gjort en bok med siffror, och när hon kommit till talet 200 var hon klar med boken. Det fanns inga fler siffror, och inga funderingar på detta, för så var det!
Vi kan le åt det hela men samtidigt befinner vi oss i samma begränsning, om än med lite större rörelseutrymme. 
 
Hur ska vi förstå tiden?
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord ..."
"I begynnelsen var Ordet ..."
 
Mitt i skapelsen när allt sammanvävs för att bli det fullkomliga - kommer distansen! Syndafallet med dess konsekvenser blir ett faktum, och avståndet mellan människa och Gud är uppenbar.  När vi inte handlar på Guds tilltal vill synden anfalla oss.  
Genom att lyssna till Guds ord, mitt i en fallen värld, kan vi som skapelsens krona, råda över synden och leva i gemenskap med Gud. Det berättas om Hanok som hade en nära gemenskap med Gud och blev sedan bortryckt, precis som det Elia senare fick vara med om, OCH det som 1 Tess 4: 16-17 berättar om: att Guds församling en dag ska vara med om!
 
Hela denna historia kring syndafallet handlar om att skaffa sig kontroll, status och position. Allt börjar få sina konsekvenser men samtidigt säger Gud att du ska råda över synden (4:7). Det handlar om att inte skylla ifrån sig, annars kommer skuld och ångest ...
Historien upprepar sig - hela tiden!
 
Syndens konsekvenser finns där i veckans bibeltext, och ligger och lurar hela tiden, och nu närmar vi oss översvämningen på Noas tid.
Det står om varelser från andevärlden som kom till människorna och det blev ett perverterat DNA. Nu har vi jättarna, våldsverkarna,  som kliver in på den mänskliga scenen. 
I vår tid möts vi av förstörd arvsmassa som ger missbildningar och sjukdomar. Vi lever i en fallen värld där vi även tagit steget över till "gudarnas värld" där vi klipper och klistrar i arvsmassan, för att rätta till det hela - och kanske skapa något nytt ...?
 
Vi kan se nyttan med delar av detta , men ändå ...
 📖
Jesus vände sig om och sa till Petrus: 
"Gå bort ifrån mig, Satan!
Du vill få mig på fall.
Vad du tänker är inte Guds tankar
utan människotankar."
Matt 16:23
📖 
Att ha insikt i den andliga världen är det som avgör om vi förstår vart vi är påväg i en gudsfrånvänd tillvaro. Vad skapar distansen till Gud i människan? Det som fick den första familjen att gå så fel, var deras egna tankar och egna val. De tvivlade på Guds ord och trodde på satans lögn. 
"Deras hjärtans alla tankar och avsikter var ständigt alltigenom onda." (6:5) och här fattar Gud beslutet att ge människan en ålder till max 120 år vilket, nu också forskare i vår tid erkänner. Det finns helt enkelt en genetiskt "förprogrammerad livslängd" i människans DNA. Men så har vi förstås den genetiska saxen som också vill vara med i utvecklingen ...
 
Att Adam och Eva blev förpassade bort från paradiset var tur, annars vore det mänskliga släktet för evigt förtappad om man ätit av kunskapens träd på gott och ont träd.
 
Jesus säger:
📖
Åt den som segrar
skall jag ge att äta av livets träd,
som står i Guds paradis. 
Upp 2:7
 📖
Nu går vi händelserna lite i förväg, för nu är vägen öppen till vår förlossare och återlösare. Men vi ska ta de små stegen på vår resa under året, för att nu se vår Messias räddningsplan.
I "Bershit"ser vi honom som "kvinnans säd som krossar ormens huvud."
Jag hoppas du nu läst igenom bibelavsnittet, för annars blir det svårt att följa med. 😉😅
 
🕎  Shabbat Shalom!  🕎
 
(Skriv gärna en kommentar här i bloggen eller på FB, och kanske du har några som gärna följer med på denna resa du borde kontakta?)
 
/Eleonora 
 
Under nästa vecka ska ni läsa 1Mos 6:9- 11.32
"Noach - Noa" 😊📜

Om

Min profilbild

Eleonora Lahti

Alla människor har ett gudomligt uppdrag att förverkliga, som kan se väldigt olika ut för oss alla. Resan kan vara tuff och krävande, men med himlens nycklar från Guds ord kan vi få utvecklas och bli det vi är ämnade till att vara. In My Living Room blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro. Det finns så många drömmar som ska förverkligas... Hemsida: eleonoralahti.com Mailadress: info@eleonoralahti.com

Vardagsbetraktelser bloggar Jesussajten.se Follow me in any language Follow me in any languageFollow on Bloglovin
 
 
Här är min Instagram
 
Twingly Blog Search link:http://mylivingroom.blogg.se/ sort:published Most recent posts linking to Twingly Blog3

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Prenumerera och dela