35 Naso – "Räkna ... antalet"
35 Naso – "Räkna ... antalet"
4 Mos 4:21 - 7:89
Nu var det dags att räkna antalet av de leviter som skulle mönstra in för att göra tjänst vid uppenbarelsetältet. De skulle vara i tjänst mellan trettio till femtio års ålder. Andra bibelställen talar om tjugofem, men antagligen behövdes det flera års utbildning innan man själv fick ta ansvar. Efter femtio skulle de lämna prästuppgiften men finnas tillgängliga för andra olika uppgifter.
Nu var det dags för närmare niotusen leviter att ta sig an uppdraget.
Det handlar om livets ytterligheter av både praktiska och andliga frågor.
Leviterna bodde närmast uppenbarelsetältet, och deras uppgift var att se till att inget orent fick komma i närheten av det. Men att uppenbara all synd, skuld och skam handlade - och handlar fortfarande om - att Gud vill ha närhet och kontakt med oss. Inget av detta kan finnas i Guds närhet, för han är helig - och följden blir att vi är otrogna mot Gud.
Vi läser om hur viktigt det är att bekänna sin synd för annars gör man sig skyldig till ytterligare en synd - när man inte vill bekänna. Gud längtar efter att vi ångrar oss för då börjar vägen att öppnas till vår omvändelse.
Kung David ställde verkligen till det – och han fick ta konsekvenserna för sitt handlande – men genom sin bekännelse, omvändelse och ånger har han fått Guds fullständiga förlåtelse.
Och så har vi liknelsen om det återfunna fåret och hur hela himlen gläder sig.
Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser inför HERREN."
Då förlät du mig min syndaskull.
Ps 33:5
Det blir glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig
– inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
Luk 15:7
Men, inte bara bekännelse, omvändelse och ånger – det handlar om att göra rätt för sig!
Här i kapitel fem och vers nio och tio, står det om en gåva som då ska överlämnas till prästen, en terumah. En gåva som inte går att avkrävas utan måste överlämnas helt frivilligt. Först då kan det tillhöra prästerna. Det låter precis som Ananias och Saphiras gåva, men då med lögn och falska motiv ...
I texten möter vi flera märkliga tillfällen av olika offer, men det viktiga för oss att minnas är, att det är folkets möjlighet att leva i gemenskap med sin Gud. För oss i vår tid finns det ett fullkomligt offer som har blivit slaktat, och det är Jesus.
Men hur är det med det riktigt mänskliga och vardagliga som rör otrohet och svartsjuka? Här kommer Gud själv att kliva in som kvinnans beskyddare om hon står utans skuld, men har en man som är misstänksam och svartsjuk. Detta är även en text som beskriver Guds svartsjuka inför en otrogen brud, ett äktenskapsdrama med sitt folk som gärna vänder Honom ryggen för att gå till olika avgudar och omoraliskt leverne.
Här har vi kvinnan "som kommit på avvägar", sotha, som ska prövas om hon är skyldig eller inte. I gamla judiska skrifter står det, att om hon bekände sin skuld skulle hon inte drabbas av de fruktansvärda följder det isåfall skulle medföra. Hon skulle nämligen dricka av ett bittert vatten som gjorde henne ofruktsam. Hennes buk skulle svälla upp och hennes moderliv skrumpna.
Inga vittnen skulle kallas in och inga förhör göras, utan det handlade om ett gudomligt ingripande om vad som var sant eller inte.
Det står om Messias:
Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör,
utan med rättfärdighet skall han döma ...
Jes 11:3-4
Vår Gud har inte som motiv "att sätta dit oss", men han söker en omvändelse som leder till frälsning och relation. När Jesus möter den samaritiska kvinnan, som "kommit på avvägar", sotha, i Johannes evangelium kapitel fyra, erbjuder han inte det bittra vattnet utan ett levande vatten. Utan vittnen och förhör faller domen om otrohet. Han dömer inte utifrån vad någon säger och dömer hennes synd. Men Jesus förklarar om vattnet som ger liv, och hon ser sig avslöjad, men hon låter det bli till omvändelse och bekännelse.
Med rättfärdighet skall han döma ...
Så kommer vi till den fantastiska prästerliga Aronitiska välsignelsen:
HERREN välsigne dig och bevare dig.
HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
4 Mos 6:24-26
Det är helt underbart – och det är sant!
Och så står det i nästa vers: På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem. I Jesus Kristus, vår Messias, är vi inympade i det ädla olivträdet. Vi tillhör Gud och har vår identitet i honom.
Mose hade nu satt upp tabernaklet och allt var smort och helgat. Alla stammar kommer nu var sin dag med sina gåvor till leviterna och efter dessa tolv dagar hade allt blivit invigt.
När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom,
hörde han rösten tala till sig från nådastolen
ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna.
Och HERREN talade till honom.
4 Mos 7:89
Gud har talat färdig från Sinai berg och nu hörs hans röst i uppenbarelsetältet.
Nu är det dags att lämna Sinai berg ...
Under nästa vecka ska ni läsa:
36 Beha´alotcha – "När du sätter upp"
4 Mos 8:1 - 12:15
🕎 Shabbat Shalom! 🕎
/Eleonora
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
