inmylivingroom.se

 

Etthundratjugo år gammal!

Mose har nu kommit till slutet av sitt uppdrag som varat i fyrtio år. Hans uttalande "Jag är i dag etthundratjugo år", ses som att hans födelsedag och dödsdag sammanfaller. 

Vi läser i första Moseboken kapitel sex och vers 3: "De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år." Han har fullbordat sitt lopp med Josua vid sin sida, och nu är det dags för Josua att gå vidare i uppdraget. 

Här har vi något viktigt att iaktta. Det tog många år för Mose att få den erfarenhet, vishet och gudsfruktan som krävdes för uppdraget. Många gånger kräver uppgifter mycket mera än ungdomlig styrka och iver. Uthållighet är något man får när tiden går och man bara fortsätter och fortsätter – trots  att man undrar varför det dröjer ...

Att både börja och även avsluta ett uppdrag kräver ordning, reda och struktur, annars kan de erövringar man gjort på vägen gå till spillo. Mose har under resans gång haft insikten att det krävs en ny ledare efter honom och att Guds Ord måste finnas mitt ibland folket. Men även ett "facit" inför framtida utmaningar behövs, så att man förstår att Gud finns där för att leda nationen rätt när man misslyckats med uppdraget – för frestelserna och utmaningarna lurar runt hörnet.

"Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu ..." (v.21)

 

 

Långt innan denna dag har en glimt av Josua uppdrag blivit synligt. 

 

 

Under sitt liv fick Mose uppdraget att skriva ner Guds torah, som är den undervisning som Gud förmedlade. Den skulle nu ligga vid sidan av förbundsarken i tryggt förvar, och alla stammarnas äldste och tillsyningsmän skulle nu veta vad som gällde. Dessutom skulle man lära sig en sång som alla skulle sjunga. Ett viktigt pedagogiskt uppdrag för att minnas sin historia, förstå vem Gud är, och få ett profetiskt perspektiv som nation. Dessutom fick man i uppdrag att man vart sjunde år skulle läsa upp Herrens undervisning – torahn – för folket. 

 

Flera hundra år senare kommer man som fångar till Babylon och man måste hitta nya vägar att låta folket få del av torahn. Ett viktigt bud inom judendomen är "att samlas", något som ska förhindra avfällighet. Esra som var präst och skriftlärd, och hade stor kunskap och vishet i skrifterna, upprättade synagogor där man varje vecka läste ur torahn. Esra blev även senare folkets ledare för den andra emigrationsvågen och mycket betydelsefull, för att landet och folket bland annat skulle återuppta gudstjänstfirandet. 

Kopior av torahn skulle nu finnas i varje synagoga, vilket krävde stor noggrannhet i avskrifterna. Inget fick bli fel, för annars fick man börja om från början. Än idag är det viktigt med torahns veckoläsning i synagogornas gudstjänstfirande där det har en central punkt, vilket vi också ser var viktigt i den första församlingen.

 

Här förmanar Paulus Timoteus att göra detta:

 

 

Torahn, undervisningen som Mose fick skriva ner, kopierades i handskrift vidare till alla synagogor och numera har vi det som tryckta böcker. Nya Testamentet talar om Jesus som den levande torahn – Ordet som blev kött och tog sin boning mitt ibland oss. Och vi – vi får också bli kopior av den levande torahn ...

 

 

 

Under nästa vecka ska ni läsa:

 

53 Haázinu – "Lyssna"

5 Mos 32:1– 52

 

 

/Eleonora 

 

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.