inmylivingroom.se

34 Bemidbar – "I öknen"

Publicerad 2021-05-14 20:51:15 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

34 Bemidbar – "I öknen"

4 Mos 1:1 - 4:20

Nu kliver vi in i fjärde Mosebok (Numeri) som kallas Bemidbar på hebreiska, och allt utspelar sig troligen i en 39-års period under år 1445-1406 f.Kr. Det gamla släktet går genom Sinai öken till Kadesh, för att så småningom – efter många år – ett nytt släkte ska komma fram till Jordan för att förbereda sig att inta det utlovade landet.

Här kommer vi att möta flera olika förebilder på Messias, som bland annat kopparormen, klippan och fristäderna. Men i denna bok möter vi också Guds godhet och stränghet genom sin dom över folket.

Det finns jämförelser man kan göra mellan fjärde Mosebok och psaltarpsalmerna 90 - 106, "Guds rikes förhållande till andra riken". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Molnstoden på dagen och eldstoden på natten".

När vi nu börjar vår läsning i kapitel ett har folket varit tio månader vid Sinai. Under sex av dessa månader hade man främst arbetat med att iordningställa tabernaklet efter de 40 dagar av instruktioner som Mose fick uppe på berget. När tabernaklet sedan var färdigställt, fick man under en månads tid lära sig de lagar och föreskrifter som gällde angående tabernaklet och gudstjänstlivet.

Nu är det dags att gruppera sig i olika läger, för en disciplinerad arme är på väg att bildas, samtidigt som man ska vara bärare av Guds närvaro på jorden.

Det blir en folkräkning av alla Israels män över tjugo år, samt en folkräkning på alla leviter, men leviternas uppgift är att inte ingå i armen. Bland leviterna finns också prästerna. En präst är en ättling till Aron – och levit – men alla leviter är inte präster.

Det finns en intressant händelse kring guldkalven där vi kan se leviternas nitälskan för Gud – och Arons stora försyndelse:

Mose såg att folket var lössläppt

eftersom Aron hade släppt greppet om dem,

till skadeglädje för deras fiender.

Mose ställde sig i porten till lägret och ropade:

"Var och en som tillhör HERREN skall komma hit till mig."

Då samlades alla leviterna kring honom ...

2 Mos 32:25–26

Under det första året räknar man med att nationen vuxit till ca. 2-3 miljoner människor, och de ska nu grupperas kring tabernaklet. De tolv stammarna fördelas tre och tre på alla sidor, och mellan dem och tabernaklet finns alla leviter och deras präster. Leviterna som var indelade i grupper, hade till uppgift att se till att ingen oren kom nära uppenbarelsetältet och att se över all inredning. De kom med tiden också att vara de som undervisade folket i Torahn.

Här sker nu också ett utbyte av de som kallas förstfödda. När alla förstfödda i Egypten blev slagna av dödsängeln och dog, så blev Guds folk räddade genom blodet på dörrposterna. Nu räknar man efter hur många förstfödda bland Israels barn som blivit räddade och antalet stämmer på antalet leviter, så när som på 273 personer. Av detta antal ger man en lösensumma på fem siklar silver.

I detta utbyte börjar vi förstå något av innebörden av `förstfödd´ och `ösensumma´.

Inför Gud har Israel en unik förstfödslorätt som Guds förstfödde son.

Du skall säga till farao:

Så säger HERREN:

Israel är min förstfödde son, och jag har sagt till dig:

Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.

Men du har inte velat släppa honom.

Se, därför därför skall jag döda din förstfödde son.

2 Mos 4: 22–23

Leviterna utsågs som ersättning för familjernas förstfödda söner, som annars skulle bli utsedda till tjänst inför Herren. Vi har Jesus som Marias förstfödde son ,och i Romarbrevet 8:29 är Jesus "den förstfödde bland många bröder," och i Kolosserbrevet 1:18 är han "den förstfödde från det döda."

Och så är lösensumman betald ...

Härskarornas Gud skulle nu leda sin arme, men det som skulle ta några veckor, kom att ta fyrtio år. Pilgrimsfolket kom att bli ett nomadfolk som släppte på Guds lagar och började dyrka grannfolkens avgudar. Ökentiden blev präglad av världslig lusta, knot och avgudadyrkan.

Inget framgångsrecept ...

Under nästa vecka ska ni läsa:

35 Naso – "Räkna ... antalet"

4 Mos 4:21 - 7:89

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.

Kommentarer (0)

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

Publicerad 2021-05-07 17:08:26 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

3 Mos 26:3 - 27:34

Olydnad och elände. Inte straff – men fostran. Kanske man skulle kunna sammanfatta mycket av denna veckotext i dessa ord.

Här ser vi Gud som en god far, som visar på olydnadens konsekvenser och lydnadens välsignelser, för den enskilde personen men även för landet som helhet. Det handlar om att följderna av synd ska leda till ånger och omvändelse, så att man kan leva i den gudsgemenskap man är kallad till. Men denna fostran ska även ge lärdom och erfarenheter för framtiden.

Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud,

och ni skall vara mitt folk.

3 Mos 26:12

Trots många tillrättavisningar kan vi – med facit i handen – se hur historiens gång utvecklats. Det blev landsflykt på landsflykt ...

Assyrierna kom år 722 f.Kr., babylonierna 586 f.Kr., perserna 516 f.Kr., grekerna 332 f.Kr., och romarna 63 f.Kr.

Ty landet skall överges av dem

och få gottgörelse för sina sabbater

genom att ligga öde, när folket är borta.

3 Mos 26:43

Flera hundra år innan detta inträffade kom varningens ord till folket. Samtidigt handlar inte Sinaiförbundet om att förtjäna frälsningen. Det var ett förbund som skulle visa på vilka de var i Herren – ett avskilt folk.

Och det var detta som var problemet! Man misslyckades gång på gång – och förbundet bröts.

Då ska jag tänka på mitt förbund med Jakob

och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak

och på mitt förbund med Abraham.

Och jag skall tänka på landet.

3 Mos 26:42

I allt detta talar Gud om att det finns ett annat förbund än Sinaiförbundet som är lagförbundet. Det andra är ett nådesförbund – Abrahamsförbundet.

Se dagar skall komma, säger HERREN,

då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,

inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder

den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land

– det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN.

Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN:

Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.

Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Jer 31: 31-33

I vår tid får vi leva i detta nya förbund som är skrivet i våra hjärtan. Jesus sa vid sin sista måltid: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod." (1 Kor 11:25)

I det sista kapitlet i 3:e Mosebok får vi möta situationer som handlar om att infria löften, offer och tionden. Man kan inte lova eller säga en sak, och sedan göra något annat. Allt ska regleras så att det blir rätt.

Även i vår tid bör vi söka tillämpbara möjligheter fastän vi lever under andra omständigheter och i en annan tid. Det finns principer att följa – och då följer även välsignelserna med i detta. Det handlar om vår attityd och våra inre övertygelser som kommer att leda oss rätt.

Så avslutar vi denna bok, med rabbinernas traditionella tillägg:

Chazak! Chazak! Venitchazek!

"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"

Vi lämnar Leviticus och börjar nu i Numeri som är fjärde Moseboken.

Under nästa vecka ska ni läsa:

34 Bemidbar – "I öknen"

4 Mos 1:1 - 4:20

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

32 Behar – "På berget"

Publicerad 2021-05-07 16:47:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

32 Behar – "På berget"

3 Mos 25:1 - 26:2

Återigen en dubbeltext, men vi börjar med Behar – "På berget"

Mose har fått ta emot många instruktioner på många olika områden. Hur närmar man sig en helig Gud och lever ett gudfruktigt liv? Vilka föreskrifter har prästerna i offertjänsten, och hur ska man fira de högtider som Herren kallar sitt folk till?

Nu kommer vi till ett kort men ett helt avgörande avsnitt om riktlinjer för hur Israels barn på olika områden skulle förhålla sig till sina landsmän. Nu handlar det om rättvisa, jämlikhet och mänsklig värdighet. Men även marken och boskapsdjuren har sin del i detta.

Här möter vi instruktioner om att slavar ska friges, skulder efterskänkas, sabbatsår och jubelår firas, och mycket mera.

Historiskt sett så har inte jubelåret praktiserats, men det finns med i profetiska tidsräkningar. Sabbatsåret är också något som man inte riktigt tog på allvar, vilket ledde till att under babyloniska fångenskapen fick landet vila, och fick tillbaka det som undanhållits av markens sabbatsvila.

... landet skulle få gottgörelse för sina sabbater

– så länge det låg öde hade det sabbat –

till dess att sjuttio år hade gått.

2 Krön 36:21

Precis som man blev tränad i öknen att manna bara föll sex dagar och Gud försåg extra för den sjunde dagen, skulle sabbatsåret som inföll vart sjunde år, vara en påminnelse om skapelsen och Guds omsorg om de sina.

Sabbatsårets frihet, chofesh, är en temporär och begränsad frihet, medans jubelåret, deror, som inföll vart femtionde år, skulle ge en ovillkorlig och permanent frihet.

Det handlar om att vila, avstå och att upphöra, enligt grundtexten. Hela grundtanken är att allt är Herrens, och att han vill visa sin trofasthet och att det är han som förser.

När marken få vila ger den bättre skördar. När människa får återhämta sig finner hon ork, glädje och tillfredsställelse i sitt arbete.

När Jesus besökte synagogan på sabbaten i Nasaret (Luk 4), läste han ur Jesajas bok, och talar ut att "idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse":

HERRENS, HERRENS Ande är över mig,ty HERREN har smort mig

att predika glädjens budskap för de ödmjuka.

Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,

att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna.

Jes 61:1

Här har vi ordet frihet – devor – som också används för jubelåret. Året när slavar friges, marken återlämnas till ursprungliga ägare och skulder efterskänks.

Vilket år! Och Jesus sa, att IDAG har detta gått i uppfyllelse!

Shanat HaYovel, jubelåret, är en kallelse, när shofaren skulle blåsas på Sinai berg, för återupprättelse. En väg ut ur slaveriet till en frihet genom den undervisning Gud gav till sitt folk.

Eftersom det är en dubbeltext denna vecka ska du även läsa:

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

3 Mos 26:3 - 27:34

Länken till detta extra inlägg: https://inmylivingroom.se/2021/may/33-bechukotai-i-mina-stadgar-2.html

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

31 Emor – "Tala"

Publicerad 2021-05-01 09:39:48 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!

Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.

Just nu går jag igenom de fem Moseböckerna utifrå de judiska veckoavsnitten. Här hittar vi många intressanta kopplingar som vi kanske inte alltid har sett eller förstått. En liten bibelläsningsplan som gör det lite mera enkelt att förstå ett och annat, men ändå inte helt täckande. 😉😅

31 Emor – "Tala"

3 Mos 21:1-24:23

I denna veckas text återkommer "HERREN talade till Mose" ett tiotal gånger. I stycke efter stycke läser vi hur HERREN talade. Det handlade om prästerskapets helighet och avskildhet, alla djuroffer, ljusstaken och skådebröden, samt alla högtider som Gud instiftade. Alltsammans avslutas med hur de skulle handskas med människor som hädar och smädar Namnet. En tydlig ram hur man bevarar Guds helighet och närvaro bland folket.

Vi läser om hur prästerskapet och offren ska vara felfria, men samtidigt finns alla privilegier kvar hos den handikappade prästen. Men att göra tjänst vid altaret kunde de inte göra, för allt i offertjänsten skulle påminna om Guds rikes fullkomlighet.

Det som är intressant att lägga märke till i detta avsnitt är att detta är det ställe i bibeln där HERREN gå igenom de högtider som ska firas - och då talas det inte om de judiska högtiderna utan HERRENS högtider!

Har Gud själv egna högtider?

Precis som vi kan ha våra egna högtider av födelsedagar och bröllopsdagar, har HERREN högtider som han inbjuder sitt folk till, att vara med och fira. Dessa högtider kallas för moedim – avtalade mötestider – som Gud själv har fastställt i sin kalender. I vår tid har så mycket omkullkastats när man på 300-talet frångick den judiska månkalendern för att nu tillämpa solkalendern.

HERREN talade till Mose. Han sade:

Säg till Israels barn:
HERRENS högtider skall ni utlysa

som heliga sammankomster,

de är mina högtider.

3 Mos 23:1-2

Den civila kalendern börjar på hösten medans den judiska religiösa kalendern börjar på våren med påsken och slutar på hösten med lövhyddohögtiden.

Men vi tar det från början.

Påsken handlar om befrielse, frälsning, från slaveriet i Egypten. Därefter kommer en vecka med det osyrade brödets högtid, dagar som påminner om hur man med hast drog ut ur Egypten och på sjunde dagen enligt traditionen vandrade genom Röda havet.

Förstlingshögtiden skulle firas när man nu bärgat en första kornskörden. Då skulle man efter sabbaten för fram förstlingskärven som ett viftoffer i templet, och det var i den judiska kalendern den dag Jesus uppstod ifrån det döda.

Men nu har Kristus uppstått som förstlingen av de insomnade.

1 Kor 15:20

Femtio dagar senare vid högtiden shavuot ska förstlingskärven av veteskörden bäras fram. Och det är nu den andra kärven "får liv", HERRENS torah skrivs på människors hjärtan. Den helige Andens utgjutande på pingstdagen! Men det som skedde historiskt, var när Gud talade till dem vid berget Sinai (2 Mos 19-20), och de fick lagen, torahn, på stentavlor.

Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna,

basunljudet och röken från berget.

2 Mos 20:18

I grundtexten kan man utläsa att man "såg rösterna" och den judiska traditionen berättar att vid Sinai berg slungades ordet ut på världens alla språk, och var och en fick ta emot budorden i denna eldslåga. Och på pingstdagen händer något av det man hört berättats skedde vid Sinai berg.

Dessa vårhögtider är uppfyllda av Jesus och den helige Andes utgjutande. Men nu väntar hösthögtiderna efter en lång torr sommar ...

Rosh hashanah är en nyårshögtid som också kallas basunklanghögtiden. Shofaren ljuder och något är på gång. En påminnelse om att Messias en dag ska komma tillbaka.

Om tio dagar är det den stora försoningsdagen Yom Kippur, men innan dess är det dagar av omvändelse och tid att göra upp med sina medmänniskor. Allt ska vara klart på försoningsdagen att möta Gud.

Så har vi kommit fram till slutet av året – eller är nu etta den verkliga början ...?

Lövhyddohögtiden, Succot! Det är en påminnelse om det enkla liv man levt öknen när man bodde i lövhyddor, men nu är man framme och något nytt väntar.

Under hela denna period finns sabbaten med varje vecka. En ständig påminnelse om Guds omsorg.

Nu har vi bland annat lagt till högtider som fastan inför påsken, advent och jul som en påminnelse om Jesu födelse (även om årstiden inte stämmer) och det behöver väl kanske inte i sig vara fel, MEN de är inte HERRENS högtider som Bibeln talar om.

I all villervalla har vi tappat bort högtider som vill tala sitt tydliga språk om Jesu tillkommelse, Guds dom och en evighet tillsammans med honom.

Hur kunde det bli så tokigt – och vad gör vi ..?

En väg att gå är att uppmärksamma dessa högtider genom att veta när de inträffar och ha kunskap och känna till historia kring detta. Vi behöver ha en klar syn inför det som ligger framför, och högtiderna är vår lärare i vår tid.

Inför nästa vecka är det återigen två texter du ska läsa:

32 Behar – "På berget"

3 Mos 25:1 - 26:2

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

3 Mos 26:3 - 27:34

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

30 Kedoshim – "Heliga"

Publicerad 2021-04-23 21:52:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Här har vi återigen en dubbeltext och den kommer efter Acharei Mot.

30 Kedoshim – "Heliga"

3 Mos 19:1-20:27

Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN er Gud, är helig.

3 Mos 19:2

Återigen ... vara avskild och annorlunda.

Den stora utmaningen fanns alltid där. Grannfolkens livsstil med sina hedniska riter. Det handlade om gränsdragningar där det var antingen eller - ingen mittemellan.

Kapitlet börjar med att Gud själv påminner om olika budord. Hedra sina föräldrar, hålla sabbaten, inte tillåta några avgudar eller förtal, vara samvetsgranna och ärliga, inte luras, bedra eller hämnas, och inte tillåta sexuell omoral. Helt enkelt en klanderfri livsstil. Men hur ska det gå till?

Vår gudsrelation och våra relationer till våra medmänniskor ska ha en standard som tål att synas. För att kunna leva detta liv handlar det om vem som är vår Herre.

Vi kan aldrig jobba oss till en bättre position inför Gud, men en avskild livsstil leder både till det ena och det andra - liksom en annan väg leder till det ena och det andra ...

Ni skall inte följa de seder hos de folk som jag driver undan för er,

ty just därför de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.

Därför har jag sagt till er:

Ni skall ärva deras land, ty jag skall ge er det till arvedel ...

Jag är HERREN er Gud som har avskilt er från andra folk.

3 Mos 20:23-24

Vi kan till det yttre dock leva ett heligt liv, MEN hur ser det ut på insidan? Om den heligheten och avskildheten ska komma tillrätta, måste det finnas en renhet och överlåtelse på insidan, annars är det bara fin fernissa.

Det finns gränsdragningar som är nödvändiga att dra på olika områden i livet. Gud rör sig inte på områden där vi värderar annat högre och viktigare.

Och hans röst och tilltal blir otydligt ...

Visst finns det ett och annat som kan vara något obegripligt för oss, t.ex. inte blanda olika material i kläder, men ser vi den stora bilden handlar det om att se hur tydlig HERREN är att markera tame och tahor. Rent och orent, liv och död, ljus och mörker. Gråzoner ser inte ut att finnas. Tydlighet finns här som en riktlinje när det handlar om att vara det folket som tillhör en helig Gud. Men det som man enligt judisk forskning anser vara orsaken till att inte blanda ull och lin i sina kläder, är att uppenbarelsetältets vävnader och prästernas mantlar vat tillverkade av detta, och prästerna behövde skilja sig från det övriga folket. Det som annars skulle kunna inträffa, var att de följer hedniska seder och gör gudstjänstlivet på sitt eget sätt.

I vår egen kultur kan vi se hur uniformer är det yttre tecknet på det uppdrag och den auktoritet som yrket kan vara bärare av. Bara poliser får ha deras uniform och polisbricka, och alla känner igen och vet vilka de är.

Inför nästa vecka ska du läsa:

31 Emor – "Tala"

3 Mos 21:1-24:23

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

29 Acharei Mot – "Efter döden"

Publicerad 2021-04-23 21:51:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

29 Acharei Mot – "Efter döden"

3 Mos 16:1-18:30

Återigen en dubbeltext. I slutet av texten ligger länken till Kedoshim – "Heliga".

Nu har vi kommit till Yom Kippurtexten som är höjdpunkten kring offertjänst och gudstjänstliv.

I Israel är det än idag deras största högtid och hela samhället stannar upp och synagogan är en naturlig plats att besöka. Inga bilar på vägarna och allt är lugnt och stilla.

Nu har man en tid reflekterat över vad som blivit fel i relationer och efter bästa förmåga försökt reda ut detta, människor emellan, för att därefter låta Yom Kippur bli dagen av försoning mellan Gud och människa. En princip som Jesus tydligt lyfter fram.

Därför, om du bär fram din gåva till altaret,

och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,

så lämna din gåva framför altaret

och gå först och försona dig med din broder,

och kom sedan och bär fram din gåva.

Var angelägen om att göra upp med din motpart

när du är med honom på vägen ...

Matt 5:23-25

Det offer som offrades denna dag bestod av två bockar. En försoning för de synder som annars inte täcktes av de dagliga offer. Nu skulle översteprästen gå in i det allra heligaste med blodet från den ena bocken för att uppnå försoning med Gud för folket. Men innan detta hade prästen för sin egen del och sin familj genomgått en försoning. Genom att nu klä sig i enkla prästkläder identifierade han sig med folket. Han bar in blodet inför Guds ansikte och i bekännelsebönerna uttalades Guds namn, YHVH tio gånger, och allt detta bara en gång om året, en fastedag.

Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er.

Från alla era synder skall ni renas inför HERRENS ansikte.

3 Mos 16:30

Den andra bocken var syndabocken som skulle drivas ut i öknen och bära bort folkets synder.

I gamla judiska skrifter står det berättat om hur man band en scharlakansröd ulltråd kring bockens huvud och därefter drev ut honom i öknen. Samtidigt sattes en liknande röd ulltråd fast vid templets dörr. Efter en tid förvandlades den scharlakansröda ulltråden och blev skinande vit. Synden var sonad. De som dessa skrifter uppmärksammar, och som man saknar en förklaring till, är att under 40 års tid innan templet förstördes år 70, skedde ingen försoning.

Ulltråden blev aldrig mera vit ...

Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret,

till att bringa försoning för era själar.

Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.

3 Mos 17:11

Att bringa försoning betydde att "täcka över". Människornas synd täcktes över av blodet. Det var ett tillfälligt offer där synden täcktes över, för den kunde inte tas bort. I Jesus Kristus, Messias, har allt blivit verkställt och fullbordat.

Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod

skulle kunna utplåna synden.

Hebr 10:4

I Nya Testamentet finns ordet chadash omnämnt vid förbundsmåltiden Jesus hade med sina lärjungar. Där översätts ordet med "nya" medans en bättre översättning är att säga att det är ett "förnyat" förbund.

Det finns sådant djup i att mera förstå översättningarna och dess problematik. En annan "hemlighet" i översättningen är hur Jesus blev Guds offerlamm, amnos, som också finns med i Jes 53:7. Men i Uppenbarelseboken möter vi det triumferande och segerrika lammet, arnion.

Vi har fått liv genom amnos, och nu – inför en fantastisk framtid – väntar vi på arnion ...

Nästa text:

30 Kedoshim – "Heliga"

3 Mos 19:1-20:27

Här kan du läsa den: https://inmylivingroom.se/2021/april/30-kedoshim-heliga-2.html

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

28 Metzora – "Spetälska"

Publicerad 2021-04-17 13:46:08 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

28 Metzora – "Spetälska"

3 Mos 14:1 – 15:33

Denna veckotext heter Metzora och är en fortsättning av Tazria. Dessa två läses samma vecka tillsammans om det inte är ett skottår för då ingår en extra månad i den judiska kalendern.

Tredje Mosebok, Leviticus, är en instruktionsbok för prästerna, leviterna, hur de själva och folket ska kunna närma sig en helig Gud. Det som var besmittat med förgängelse och död, var det som skilde folket från Gud, och här visar Gud sin väg till gemenskap.

Allt av synd och död hade sin upprinnelse i syndafallets skapelseberättelse, och hela mänskligheten kom då under förbannelsen.

Att inte följa Guds föreskrifter fick sina konsekvenser – men inte som straff utan som fostran. I vår tid dribblas syndabegreppet många gånger bort och ersätts med att till exempel engagera sig i sociala orättvisor. Visst kan det vara beundransvärt, men då "spelar man inte på samma spelplan."

I och med Jesu död och uppståndelse är offret betalt och synden sonad – för dem som vill se och erkänner sin skuld, och tar emot rening och upprättelse.

Det finns ett ord här som ger översättningsproblem och som heter "nega" och är en sammanfattande benämning på olika sjukdomar. Det har betydelsen av "att vidröra". Och vad händer här? Människor, kläder och hus blir angripna av en märklig sjukdom. Här fanns tanken om ett andligt problem när huset blev angripet, men prästen gav det tid att eventuellt kunna läkas, för att någon vecka senare se vad som hänt. En försumlighet och nonchalans inför riktlinjer att behandla orenheten ledde så småningom till metzora.

Om man blivit fångad i metzora kunde man få frihet i offret med de två fåglarna. Blodet och det friska vattnet. En symbolik som vi också känner till från nya testamentet. Här måste en metzora genomgå en rening för att bli tahor.

Prästen botade inte och inte heller behandlade han den spetälske. Prästens uppgift var att rena personen från sitt tillstånd av orenhet. När det var gjort kunde man återigen delta i gudstjänstlivet.

Detta är lagen om den spetälske den dag han skall renas:

Han skall föras till prästen och prästen skall gå ut utanför lägret och se på honom.

Om han är botad från sin spetälska skall prästen befalla ...

3 Mos 14: 2-4

Nästa veckas text är också en dubbeltext:

29 Acharei Mot – "Efter döden"

3 Mos 16:1-18:30

30 Kedoshim – "Heliga"

3 Mos 19:1-20:27

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

27 Tazria - "Havande"

Publicerad 2021-04-16 16:20:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

27 Tazria - "Havande"

3 Mos 12:1 - 13:59

Under denna vecka har vi en dubbeltext att läsa, eftersom det behövs några extra texter när det är skottår i den judiska kalendern, men vi börjar med Tazria.

Denna veckotext kan vara svår och knepig att kunna ta till sig i vår tid och vår kultur. Och inte blir det lättare heller när begreppen är svåröversatta och även kan ge en missvisande förståelse. Det finns säker mera djupgående information kring denna text men vi gör ett försök.

Förra veckan fick du bekanta dig med två viktiga ord, tame och tahor. Det är ord som talar om två riken där orenhet och renhet är betydelsen. Men bakom dessa ord finns även ytterligare ord som vi ska bekanta oss med, tsaraat och metsora.

Hela tredje Mosebok handlar om hur man närmar sig en helig Gud, där Gud själv ger instruktioner till sitt folk. Det mänskliga möter det gudomliga - men hur ska det gå till?

Tabernaklet och senare templet, var platser av Guds närvaro. En plats av det eviga, det fullkomliga och av livet själv. Genom helt vanliga mänskliga tillstånd kunde man ådra sig orenhet - just därför att man på något sätt varit i närvaro av död och synd. Detta måste man då renas ifrån för att kunna närma sig Gud i offertjänsten, vilket man varit förhindrat ifrån under tiden som oren. En kvinna som fött barn t.ex. är då oren för att hon för vidare cykeln av liv och död, men också att smärtan i förlossningen ligger under förbannelsen

Denna form av rituell orenhet har inget att göra med en personlig synd, skuld eller vanära. Den har heller ingen praktisk betydelse i vår tid, eftersom det inte finns något tabernakel eller tempel.

Här ser vi hur Gud undervisar sitt folk om den andliga världen. Det mänskliga skall möta det gudomliga. Ett himmelskt rike fyllt av renhet och ett mörkrets och världens rike fyllt av orenhet.

Här kan vi fråga oss i vår tid hur vi nalkas Gud. Vad finns det för något som gör det svår att höra Guds tilltal in i våra personliga liv och leva ett heligt och rent liv?

Men så har vi i denna text också spetälska och alla dessa åkommor på kroppen som gjorde att prästen behövde skilja personen från familj och vänner. Och samtidigt ser vi att sjukdomsbilden kunde förändras och prästen kunde efter en tid förklara personen ren - tahor.

Här kommer nu de svåra i att översätta denna text. De ord som översatts med spetälska eller lepra är tsaraat och metsora. Men spetälska här i texten har vanligtvis inte den betydelsen av denna sjukdom. Det är ord som kan gälla på personer men även kläder och hus. Det är visserligen en sjukdom som kan spridas och kan förvärras och ger lidande och krämpor. Här finns något av betydelse av att man inte gått på de riktlinjer som Gud gett befallning om, en andlig sjukdom. Man väljer sin egen väg. Men när "spetälskan" är borta skulle man gå till prästen och bli förklarad ren. Något som ser ut att ha samband med ånger och bättring.

Vi läser i evangelierna flera texter när Jesus mötte människor med spetälska. Det intressanta är att det aldrig står att han helade dessa människor utan de blev renade. Och präst och offer var en del av denna process.

Kanske det är tid för oss att försöka få ihop dessa texter och be den helige Ande uppenbara i vår tid vad detta handlar om?

Och varför står det aldrig om spetälska under apostlarnas tid? Det var ju ändå bara några år efter Jesu död och uppståndelse?

Jag tror det ligger en fantastisk hemlighet här i dessa texter.

Jesus botar och han renar ...

För att förtydliga sambandet så ser man att det grekiska ordet som översatts med spetälska i nya testamentet är i gamla testamentet tsaráat eller metzora

Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sa:

"Herre, om du vill, kan du göra mig ren."

Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade:

"Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.

Och Jesus sade till honom:

"Se till att du inte talar om detta för någon,

men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva

som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."

Matt 8: 2-4

Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar.

Det ni har fått som gåva , ge det som gåva.

Matt 10:8

Jesus svarade dem:

"Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:

Blinda för sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör,

döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.

Matt 11:4-5

Nu har vi kommit halvvägs av de 54 veckotexterna, parasha, som finns i den judiska liturgin. Jag tror det finns mycket att upptäcka och förstå utifrån den judiska kontexten som även kommer att göra den kristna tron ännu mera levande. Det vi förstår får vi ta till oss, och annat som vi ännu inte kan omfamna får vi låta vila tills vi får nästa pusselbit. Guds Ord är en oändligt stor och rik källa att ösa ifrån och det gör våra studier så intressanta.

Nästa veckotext heter Metzora men den läses vanligtvis samtidigt med denna text, Tazria, om det inte är ett skottår för då ingår en extra månad i den judiska kalendern.

Här ligger den: https://inmylivingroom.se/2021/april/28-metzora-spetalska.html

3 Mos 14:1 - 15:33

28 Metzora -"Spetälska"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

26 Shemini - "Åttonde"

Publicerad 2021-04-08 22:01:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

26 Shemini - "Åttonde"

3 Mos 9:1 - 11:47

Åttonde ...?

Man kan verkligen undra ibland vad rubrikerna i veckotexterna står för, men nu handlar det om åttonde dagen och inte vilken dag som helst. Det är NU det händer!

Mose kallar till sig Aron och hans söner samt de äldste i Israel. Han har nu byggt upp tabernaklet, prästvigt Aron och hans söner, samt under en hel vecka gått igenom hela offertjänsten för prästerna i detalj som de skulle förrätta. Nu var det alltså dags för dem att för första gången själva göra detta, och Mose säger:

"Idag kommer HERREN att uppenbara sig för er. "

De tog det som Mose givit befallning om

och förde fram det inför uppenbarelsetältet

och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.

Då sade Mose: "Detta är vad HERREN har befallt er att göra

för att HERRENS härlighet skall visa sig för er."

3 Mos 9:4-6

Vad skulle man kunna förvänta sig? Något skulle hända som man inte tidigare varit med om. Att komma in i uppenbarelsetältet var ju omöjligt eftersom HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

Nu började man med sina uppgifter kring offrandet. Först skulle prästerna bära fram sina egna synd- och brännoffer. Syndoffret var för rening och försoning och brännoffret visade hängivenhet och överlåtelse. Dessa offer var till för att kunna närma sig Gud, där offer har betydelsen av "att komma nära". Sedan fördes folkets offer fram och förrättades på liknande sätt. När detta var gjort hade man ett gemenskapsoffer där en gemensam måltid i glädje och tacksamhet skulle ingå. Dessa offer var nu nödvändiga för att kunna "täcka" och beskydda Israel och prästerskapet när man nu skulle närma sig Gud.

För prästernas syndoffer skulle det offras en tjurkalv, en egel. Lite intressant är det, för det är samma ord som för guldkalven som Aron lät göra vid Sinai berg ...

Aron lyfter nu sina händer och läser välsignelsen över folket, och nu kunde Mose och Aron gå in i uppenbarelsetältet för första gången. När de kommer ut därifrån välsignar de folket ännu en gång - och NU händer det!!!

Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket.

Eld gick ut från HERREN

och förtärde brännoffret och och fettstyckena på altaret.

När allt folket såg detta,

jublade de och föll ner på sina ansikten.

3 Mos 9:23-24

Här, efter en veckas utbildning och på Arons första dag som den präst som frambär offren, kommer Gud själv och förtär offret fullständigt med sin eld. Gud erkände offret med sin eld!

Men så kommer två av Arons söner och ställer till det, nyinvigda präster som också har varit med i "utbildningen". Bibeln talar om att de bar fram främmande eld, vilket kan vara lite oklart i betydelsen. Kanske hämtade de eld från en annan plats än från altaret, eller så brände de rökelse vid fel tid på dagen. Hur som helst följde man inte de riktlinjer man hade fått.

Och ska det vara så noga ...?

Små avvikelse ger med tiden stora förändringar och det kanske till och med blir oigenkännligt. Det är mycket av föreskrifterna som man kan undra över, men många gånger får vi bara acceptera att det är så. Ordningen skall hållas, annars kan det bli lite vad som helst.

Då vi alltså fått ett rike som inte kan skaka,

låt oss vara tacksamma och tjäna Gud

efter hans vilja, med vördnad och fruktan.

Ty vår Gud är en förtärande eld.

Hebr 12: 28-29

Ni skall skilja mellan heligt och oheligt,

mellan orent och rent.

Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar

som HERREN har kungjort för dem genom Mose.

3 Mos 10:10-11

Oren och ren är ord som vi lätt förknippar med hygien, smuts eller synd och straff, men här står det för något helt annat. Tame - rituellt oren - och tahor - rituellt ren är i vår tid inget som är aktuellt eftersom det är förknippat med tabernaklet / templet. Något som man blev om men hade haft kontakt med det som är förknippat med det förgängliga och det döda. I templet skulle inget av detta få komma in. Här var tex, menstruation och begravning, helt naturliga händelser i livet, det som behövde rening för att kunna nalkas Gud om man skulle till tabernaklet / templet.

Prästerna skulle även lära folket skilja mellan heligt och oheligt - och nu kommer vi in på ett område som inte hade med templets föreskrifter att göra, matföreskrifterna. För oss kan det kännas avlägset, men vad var och är tanken med detta?

Efter en lång uppräkning av rena och orena djur kommer en förklaring:

Ty jag är HERREN er Gud.

Ni skall hålla er heliga och vara heliga

ty jag är helig.

3 Mos 12: 44

Förstår vi allt ...?

Nej ...

Men att vara ett heligt folk skulle visa sig på olika områden. Man var inte som grannfolken med sin avgudadyrkan. Man var annorlunda och avskilda - och behövde visa det - för hur behagar man en helig Gud?

Nej liksom han har kallat er är helig,

skall ni föra ett alltigenom ett helgat liv.

Det står skrivet:

Ni skall vara heliga , ty jag är helig.

1 Petr 1:15-16

Vi kan ställa oss frågan om hur vi kan ha en kristen livsstil, för någonstans går gränser vad ett kristet liv är och hur det skall levas.

Något att fundera över - kanske - på många områden ...

Men mitt i allt måste vi minnas att vi aldrig kan förtjäna frälsning genom våra olika handlingar. Att vara "helig" betyder inte att vara "rättfärdig". Att vara helig är att vara avskild. Genom att avstå från olika saker kan vi vara avskilda, men det gör oss inte mera rättfärdiga. Vår rättfärdighet kommer genom tron på Jesus Kristus.

Men liksom Israels barn behövde bli fri från sin orenhet, tame, genom att helt doppa sig i vatten i ett dop, bör vi ha den handlingen levande bland oss i dopet. Vi lämnar och dör bort från vårt gamla liv och uppstår i Jesus Kristus - tahor!!

Under nästa vecka har vi en dubbeltext att läsa:

3 Mos 12:1 - 13:59

27 Tazria - "Havande"

3 Mos 14:1 - 15:33

28 Metsora -"Spetälska"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

25 - Tsav - "Befall"

Publicerad 2021-03-26 18:05:37 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

25 - Tsav - "Befall"

3 Mos 6:8 - 8:36

Nu är det veckan innan påsk för oss i Sverige, men i den judiska världen börjar deras påskvecka nu på lördagkväll, den 14:e Nisan. Eftersom vår kultur utgår ifrån solkalendern och bestämdes på 300-talet av katolska kyrkan men den judiska kalendern följer månens cykler, blir det lite förskjutet emellanåt. Så egentligen är det en påsktext denna vecka, men vi tar den nästa vecka här i bloggen.

Men jag inser att det är mycket påsk över denna veckotext också. Vi ser hur tabernaklet och prästerskapet är glimtar av det som då låg och väntade på att få uppenbaras.

Man kan undra varför det var så strikta regler för alla offer och varför det var så noga med hur det skulle hanteras av prästerna. Ibland skulle man äta det och ibland inte. Andra gånger skulle man bränna upp delar av offret medans andra tillfällen skulle allt brännas upp utanför lägret. Blodet skulle strykas på altarets horn eller tas in i tabernaklet och bestänka förhänget till det allra heligaste och rökelsealtaret. Det var mycket att hålla reda på men eftersom det dagligen utfördes i kombination av böner, så var det viktigt att inga avvikelser skulle få förekomma. Börjar man vika av från instruktionerna blir det snart något helt annat och man har missat målet. Den skuggbild som det skulle vara blir något oigenkännbart.

Varje morgon, efter mörkret men före gryningen, började arbetet i templet. Tamidoffret, brännoffret, som legat på altaret över natten hade nu blivit till aska och man skulle ta bort det för att ett nytt tamid offer skulle läggas på altaret. Ett lamm på morgonen och ett lamm på kvällen. Däremellan lades alla andra offer in på altaret. Denna morgongudstjänst kallades shacharit gudstjänsten och kvällsoffret som var vid tretiden kallas minchah. Det som också hela tiden skulle vara på plats var de tolv skådebröden som representerade de tolv stammarna och minorahn skulle ständigt brinna framför förhänget till det allra heligaste.

Aftonbönen, maariv, var templets nattskift. En tung och krävande uppgift i nattens mörker bland eldslågorna. Nu gällde det att se till att allt brann upp på altaret genom att hela tiden tillföra färsk ved. Elden fick aldrig slockna och på morgonen var det dags att återigen ta bort all aska, tillföra ny ved och ett nytt lamm. Bön under nattskiftet i templets tid kommer från Ps 134: 1-3

Hela tiden försoning och rening.

Det viktiga var att hela tiden se till att man distanserade sig från grannfolkens avgudadyrkan. För dem var det en ritual att dricka blod, för att få del av kraften från sin gud, men här - bland Israels folk - gäller något helt annat.

Syndoffrets blod, det heligaste bland alla offer, var det enda offer vars blod bars in i tabernaklet, och en gång om året gick man hela vägen in i det allra heligaste också. Varje droppe blod var dyrbar och inget fick komma utanför lägret. Det var prästernas och hela folkets syndoffer man bar fram, vars blod vittnade om försoning och rening. För detta offer gällde det att den döda kroppen sedan skulle brännas upp utanför lägret.

När det var dags att bygga templet flera hundra år senare, tar man med sig offer- och prästtjänsten. Sånger och böner har lagts till av bl.a. kung David, och psaltarens sånger och böner är nu en del av deras liturgi. När templet blev förstört kunde man inte längre offra, eftersom det var enda platsen som offer fick utföras. Men bönerna vid dagens olika tidpunkter lever vidare. Man ser till exempel hur Daniel ber tre gånger om dagen när han är i fångenskap i Babylon. Det som gör denna tradition så tydlig och levande utgår bland annat från Hosea.

Tag med eder böneord och vänden så åter till HERREN;

sägen till honom:

"Skaffa bort all missgärning och tag fram goda håvor,

så vilja vi hembära dig våra läppars offer,

såsom man offrar tjurar.

Hos 14:3

(1917 års översättning)

Här finns en tydlig linje av oavbruten bön under cirka 3 400 år. Men eftersom mycket att strukturerna var borta, var det viktigt att skapa den ordning som kunde hålla gudslivet levande. Här har bland annat Esra varit viktig i utformandet av amidah-bönen i synagogan och de judiska hemmen, som nu även beds vid tiden då man hade de dagliga bönerna och offren. Det är personliga böner som man ber stående.

Med tiden tillkom även bön mellan tamid offren där man citerade Shema, bibeltexter som kan ses som trosbekännelsen för lydnaden i gudsförhållandet., samt en aftongudstjänst.

Det är intressant att lägga märke till hur tidpunkterna för korsfästelsen, Jesu död och uppståndelse sammanfaller med dessa bönetillfällen av tamidoffren och Shema-bönerna.

Shema:

Hör, Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en.

Och du skall älska HERREN, din Gud ...

5 Mos 6:4-9

Om ni nu lyssnar till de bud jag idag ger er

så att ni älskar HERREN ...

5 Mos 11: 13-21

HERREN sade till Mose:

"Tala till Israels barn och säg till dem att ..."

4 Mos 15:37-41

Eftersom tabernaklet och templet skulle vara en bild på Guds boning fick inget dödligt komma dit. Surdeg och honung var otillåtet och saltet var viktigt för att hindra förruttnelse.

Och efter tre dagar fick man inte äta köttet för då inträffade förgängelsen, döden ...

Och dödens udd är bruten ...

I detta börjar vi skönja de ordningar som var för den dödligt mänskliga naturen som behövde renas för att närma sig en helig Gud.

Några intressanta texter kan du hitta på följande ställen att läsa. Så ser vi hur lärjungarna/apostlarna relaterade till templet och dess ordningar även ca. trettio år efter att Jesus lämnat dem.

Apg. 2:15, 3:1, 10:3

Nästa vecka firar vi påsk och läser de traditionella texterna som hör till (t.ex. Matt 21-28 och de andra evangelierna, och repetera gärna texter kring uttåget ur Egypten), men veckan därpå är det dags för följande läsning av nästa veckotext:

3 Mos 9:1 - 11:47

26 - Shemini - "Åttonde"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (1)

24 Vayikra - "Och han kallade"

Publicerad 2021-03-18 21:59:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

3 Mos 1:1 - 6:7

24 - Vayikra - "Han kallade"

Nu kliver vi in i Leviticus, 3:e Moseboken, och kommer in i en av Bibelns viktigaste böcker. Kanske inte alltid så lätt att förstå, men om vi börjar ta tid att läsa och försöka sätta oss in i vad denna bok handlar om, kommer vi mer och mer förstå varför nya testamentet har över fyrtio hänvisningar till den. Bibeln är full av dess symbolik och vill lära oss om vårt förhållande till Gud. Men det som vi sett i tidigare läsning, är att uttåget - befrielsen - är en förutsättning för fortsättningen av rening, tillbedjan och tjänst. Det ska bli synligt den skillnad som det ska vara mellan Guds folk och egyptierna.

Det finns jämförelser man kan göra mellan 3:e Mosebok och psaltarpsalmerna 73- 89, "Templet och Guds upphöjande på tronen". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Översteprästen".

Det äldsta hebreiska namnet på denna bok är "Prästernas lagar", och Vayikra är det ord som boken börjar med som betyder "HERREN kallade".

Nu är det dags igen! Det är mycket som står på spel och Mose behöver få de instruktioner som behövs för att Guds folk ska kunna närma sig HERREN.

Första gången var när han fick uppdraget att leda folket ut ur slaveriet, och då vid den brinnande busken. Sedan kallade Gud upp honom på Sinai berg för att tala med honom om att de nu skulle bli en HERRENS nation, och nu - dags att närma sig Gud i det heliga tabernaklet.

Men hur?

Det märkliga är att i den judiska historien, och även in i vår tid, börjar den officiella religiösa utbildningen med denna bok - och då när man är fem år gammal! Så långt ifrån vårt västerländska tänkande. Men Gud är en helig Gud och det krävdes en "övertäckning" med hjälp av offer för att kunna vara i Guds närvaro. I vår tid har vi del av det offer som Jesus bar fram i sin egen kropp. Blodet, där livet finns, rann för vår skull och vi blev försonade med Gud.

Brännoffret,var ett djur från får- eller boskapshjorden, som helt skulle brännas upp. Ett dagligt frivilligt offer som talar om en total överlåtelse, försoning och förlåtelse. Detta offer, olah, är det mest grundläggande offret av dem alla. Beroende på vilken förmåga man hade att ge ett offer, kunde det även vara en fågel. Alla skulle ha möjlighet att offra för att kunna närma sig Gud.

Djurhudarna sparades och användes sedan till de heliga pergamentrullarna.

Spisoffret var ett matoffer som bestod av säd och var också ett frivillgt offer. En del av det brändes vid altaret, men resten skulle prästerna äta, men ingen jäst, socker eller honung fick det innehålla, för det driver på jäsningsprocessen. Det måste vara osyrat ,därför att inget av förruttnelse fick komma in i tabernaklet.

Alla dessa offer beströdde man med salt, som skulle påminna om Guds förbund, ett rent och oföränderligt förbund. I bland annat 4 Mos 18:19 talas det om "saltförbundet". En symbol för det som är beständigt. I vår tid har det blivit en symbolhandling när man vid sabbatsmåltiden strör salt på brödet.

Tackoffret var ett gemenskapsoffer, shlamim, och inget försoningsoffer. Allt brändes inte upp, utan man åt tillsammans och det var en symbol på frid med Gud. Ett fridsoffer.

Syndoffret, chatat, handlade om att sona ej uppsåtlig synd, något oavsiktligt, ett obligatoriskt offer. Här kommer ordet chatta in, som betyder synd, att missa målet, och något har börjat förvridas och förvanskligas. Torah härrör från ordet "att skjuta en pil", "träffa målet" och när inte den finns med börjar synden komma in och förvränger målet.

Skuldoffret handlar om medvetna allvarliga synder, asham, också det ett obligatoriskt offer. Nu räcker det inte bara med ett offer, utan man ska även ersätta skadan man ställt till med.

Vad skulle alla dessa offer vara bra för? I och med offret erkände man ju sin synd, sina brister och sitt handlande, men det var också på detta sätt man kunde närma sig Gud. Ordet på hebreiska som översatts med offer, korban, betyder egentligen "att komma nära".

Men nu ligger i dessa årliga offer en årlig påminnelse om synder.

Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.

När Kristus träder in i världen säger han därför:

Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.

Hebr 10:3-5

I offret överförs identiteten från syndaren till djuret, och det blir en försoning (3 Mos 1:4), kafan, som betyder "övertäckning" eller "lösensumma". En nödvändighet för att vara i Guds närvaro. Blodet som utgöts, där livet finns, ger liv och försoning med Gud.

OCH:

Jesus uppfyllde hela denna offertjänst!

Under nästa vecka ska ni läsa 3 Mos 6:8 - 8:36

25 - Tsav - "Befall"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

23 Pekudei - "Beräkningar"

Publicerad 2021-03-17 19:36:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

Välkommen in i min blogg!

Varje lördagmorgon kl. 8.30 har jag en livesändning på FB på min sidag "In My Living Room - Eleonora Lahti". Gå gärna in där och följ sidan så kommer uppdateringarna.

2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

Nu har vi kommit till den sista veckotexten i Exodus, andra Moseboken. Vi har fått se hur folket börjar formas till en nation.

Om vi skulle försöka hitta några viktiga centrala ord i dagens text skulle det kanske bli: arbetsledare, materialåtgång, prästkläder, inspektion, tältresning och härlighet.

Mose hade fått ta emot klara och tydliga instruktioner hur allt skulle se ut och hur det skulle tillverkas. Levitiska arbetsledare tillsatte duktiga konsthantverkare och till allt arbete som skulle utföras fanns rikligt med material som folket hade skänkt, samt en inbetald lösensumma från alla över 20 år på en halv sikel (ca. 7 gram silver).

Man räknar med att det gick åt 877 kilo guld, 3018 kilo silver och 2124 kilo koppar. Ingen liten mängd av dessa dyrbara metaller. Troligtvis var mycket av detta också gåvor från det egyptiska folket när de lämnade Egypten och drog ut i öknen. Det var glädje, villighet och arbetsiver som präglade deras offrande.

Man hade nu förstått och gjort upp med sitt oförstånd i handlandet av att själva tillverka en gud. Nej, en gud kan man inte själv utforma, men uppdraget från Gud var att skapa en boplats för HERREN själv - och nu skulle han bo mitt ibland dem och inte utanför lägret i uppenbarelsetältet - som var fallet under deras avfallsperiod. Man hade under den perioden bara på avstånd sett hur Gud själv kom ner till Mose när molnpelaren kom ner och stannade framför ingången.

Men de handlade inte bara om tabernaklets utformande. Det handlade om ett avskilt och helgat prästerskap som nu skulle inträda i en tjänst, där man genom offer skulle föra fram folket inför Gud. Här skulle prästkläderna, med sitt garn, trådar, snoddar, färger, guld och stenar, vara symboliska bilder och påminnelsestenar för Israels barn. På stenarna skulle alla stammarnas namn finnas ingraverade.

Nu fanns allt på plats och det var dags att syna allt arbete. Hade man följt alla instruktioner eller hade man hittat egna varianter på att lösa de praktiska utmaningarna?

Så som HERREN hade befallt Mose

hade Israels barn i allt utfört hela arbetet.

Mose inspekterade hela arbetet, och se,

de hade utfört det såsom HERREN hade befallt.

Så hade de gjort.

Och Mose välsignade dem.

2 Mos 39: 42-43

Nu är det dags att resa uppenbarelsetältets tabernakel - och det ska ske på den första dagen i den första månaden - 1:a Nisan. Här börjar det religiösa judiska året medans det civila året börjar på hösten vid Rosh HaShanah i månaden Tishrei.

Om två veckor är det dags att fira den första påsken!

Det har alltså gått ett år sedan man lämnade Egypten. Tre månader efter upptåget talar Gud till dem på Sinai berg och ett förbund sluts - som man bryter ... En lång, het och ångestfylld sommar kommer, och på hösten (enligt tradition Yom Kippur), återupprättas gudsgemenskapen.

Nu börjar arbetet, men man vet att man inte kan tillverka något med sina händer som ska representera deras Gud. Han själv vill uppenbara sig mitt ibland dem - och nu har man förberett HERRENS ankomst!

Det står om hur Mose byggde tabernaklet med allt det material som skulle sammanfogas, samt placera ut alla tillhörande föremål. Vilket arbete! Men jag undrar om han kanske ändå inte hade medhjälpare ...

Men det står inget om det ...

Herren sa:

Du skall ställa ... du skall smörja ... du skall föra fram ... du skall sätta på ...

Så fullbordade Mose arbetet.

Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet,

och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet,

eftersom molnskyn vilade över det

och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

2 Mos 40: 33-35

Allt detta var något helt annat än vad man nio månader tidigare hade fröjdats över - en guldkalv!

När de ödmjukade sig, lyssnade in och lydde, kunde de ta emot och handla på Guds instruktioner som Mose fick förmedla. Och nu fick folket tydlig vägledning under sin vandring:

Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp.

Så gjorde de under hela sin vandring.

Men så länge som molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp,

förrän den dag då den höjde sig igen.

Ty HERRENS molnsky vilade över tabernaklet om dagen,

och eld var i den om natten.

Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.

2 Mos 40: 36-38

Arbetet är avslutat och Guds härlighet drar in. Molnet och Elden ...

I flera hundra år får nu folket del av Guds närvaro - mitt ibland dem, men det kommer andra tider ...

Så avslutar vi denna bok, Exodus, med rabbinernas traditionella tillägg:

"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt och nu går vi in i en ny bok!

Vi lämnar Exodus och börjar nu i Leviticus som är tredje Moseboken.

Under nästa vecka ska ni läsa 3 Mos 1:1 - 6:7

24 - Vayikra - "Han kallade"

(Denna vecka år 2021 är detta en dubbeltext för att få den att stämman in i den judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

22 Vayakhel - "Och han församlade"

Publicerad 2021-03-12 17:12:35 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

22 Vayakhel - "Och han församlade"

2 Mos 35:1 - 38:20

Denna vecka är det faktiskt två veckotexter att läsa och året är 2021. Eftersom den judiska kalendern utgår ifrån en månbaserad tideräkning på 354 dagar per år och sju skottmånader under en nittonårsperiod, är det en komplicerad räkning som man haft i över två tusen år.

I kapitel tjugofem till tjugosju fick vi se hur Mose fick ta emot anvisningarna från Gud om hur tabernaklet med alla sin interiörer och tillbehör skulle tillverkas. Till avslutning talade Gud till Mose om att han även skulle undervisa folket att hålla sabbaten och fira den som ett evigt förbund.

Men brist på tålamod bland folket gjorde att de aldrig fick ta del av detta, och guldkalven blev resultatet av deras brist på tillit ...

och stentavlorna som Gud skrivit på slogs sönder ...

Långt utanför lägret slår nu Mose upp ett tält som han kallar uppenbarelsetältet. Gud kunde inte bo mitt ibland dem på grund av folkets avfall. Det fick så länge bli ett provisoriskt tabernakel, ett "uppenbarelsetält", där Gud talade med Mose och allt folket såg på avstånd Guds närvaro.

Mose går nu in i förbön för folket och är återigen fyrtio dagar uppe på berget. Här får han nya lagtavlor och folket vet nu att de har ett viktigt arbete framför sig. Gud vill bo mitt ibland dem, för nu är förbundet återupprättat.

Vilken glädje, generositet och arbetsvillighet som präglar uppdraget! Nu är det dags att förverkliga alla instruktioner Gud gett till Mose och tillverkningen påbörjas av bland annat brädor, krokar, draperier med rätt storlek, antal och färger.

MEN!!!

Det sista Gud sa till Mose innan katastrofen med guldkalven inträffade, var vikten av att de skulle fira sabbat. Och nu - flera månader senare har man gjort upp med sitt avfall, förbundet är förnyat, man har fått nya lagtavlor och arbetet med att bygga tabernaklet ska börja - då instruerar Mose om hur arbetet ska gå till genom att undervisa om sabbaten!!

Jag tror vi var och en kan känna igen oss i ivern att vara med och förverkliga ett uppdrag. Vi kan glömma tid och rum och helt plötsligt kan fokuset komma på detaljer och inte på själva syftet för arbetet.

Sabbat betyder dagen för sammankomst och grundorden för sabbat och helgedom hör samman.

Tabernaklet - en helgedom i rummet.

Sabbaten - en helgedom i tiden.

Ett avbrott, där vi stannar upp och upphör med våra egna ansträngningar och ser vem vi tjänar.

Visst är det en dag av vila, men sabbaten är inte ur bibliskt perspektiv en dag som jag själv väljer för att vara ledig på. Man säger att "den kommer och går, vare sig vi uppmärksammar den eller ej" ...

När den dagen infaller kräver sitt eget avsnitt av studier, men i det hebreiska språket heter söndag den första dagen, måndag den andra dagen, fredag den sjätte dagen - och sabbat - dagen för sammankomst.

Sabbaten är den högtid som först nämns bland Herrens heliga mötestider, moadim.

Ända fram till 1972 hade vi den räkningen av dagar (även om söndag var helgdag), men då ändrades det till internationell standard.

Och en gång i tiden, i Rom på 300-talet, lät man söndagen bli "Herrens dag" för att man ville inte beblanda sig med judarna "det avskyvärda packet", som man sa ...

Så kan det gå när man ändrar tider och stunder ...

I vår tid kan man se parallellerna till den judiska sabbatsmåltiden i de instruktioner som gavs till tabernaklet och templet. Sabbatsljusen som påminner om minorahn, sabbatsbrödet (challah) är för skådebröden, saltet på brödet är saltet på offren, och bägaren med vin är templets drickoffer.

Och så kommer sabbaten - ett dygn av att inte producera något utan låta det vara en dag att fira, en dag av vila, en dag att minnas att man tjänar HERREN och inte Farao ...

Under sex dagar skall ni utföra ert arbete,

men den sjunde dagen skall vara helig för er,

en HERRENS sabbat för vila.

2 Mos 35:2

Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män

har HERREN utrustat med vishet och förstånd

till att veta hur de skall utföra allt arbetet

med att uppföra och färdigställa helgedomen.

De skall i allt göra det så som HERREN har befallt.

2 Mos 35: 36

"Sex dagar ska du arbeta" - ja, tabernaklet ska nu börja byggas med rätt fokus - i vishet och förstånd.

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

Du ska även läsa 2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

(Denna vecka år 2021 är det en dubbeltext för att få den att stämman in i det judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

21 Ki Tisa - "När du räknar"

Publicerad 2021-03-05 20:22:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

21 Ki Tisa - "När du räknar"

2 Mos 30:11 - 34:35

Här är det mycket som kan gå fel om man utgår ifrån sitt eget tyckande, sin egen vilja och sina egna känslor. Så ofta det handlar om "jag, mig och mitt" när det egentligen har helt andra syften och mål. Nu handlar det om en sann, äkta och innerlig gudstillbedjan där man inte kan ta ut svängarna för egen del.

Men hela detta veckoavsnitt börjar med att visa på att vi är alla lika och har samma skyldigheter. Ingen rik kan köpa sig fri, och ingen fattig kan slippa betala. Man skulle betala ca. två dagslöner för underhåll av uppenbarelsetältet och senare templet. Men det var även en slags försoningsgåva som man avlade "för att ingen straffdom skulle drabba dem vid mönstringen", en lösepenning som soldater hade för sina liv ifall man behövde döda i krig.

Nu kommer också "recepten" på smörjelseoljan och rökelsen. Det är olika kryddor, örter och oljor som ska blandas för att användas för helgandet av tabernaklet samt för gudstillbedjan.

Smörj inte någon annans människas kropp med den ...

... helig skall den vara för er.

Den som gör en sådan blandning

och använder något av den på en obehörig

skall utrotas ur sitt folk.

2 Mos 30:32-33

Den rökelse ni gör med denna sammansättning

får ni inte göra åt er själva.

Den skall vara helig för dig inför HERREN.

Den som gör en sådan för att njuta av doften

skall utrotas ur sitt folk.

2 Mos 30: 37-38

Smörjelseoljan är den helige Andes smörjelse till tjänst. Det är inget vi för egen del får utnyttja för att skapa vår egen "smörjelse". Gör vi detta talar bibeln om att det är avgudadyrkan ...

Samma sak för den väldoftande rökelsen som gäller för vår gudstillbedjan. Många gånger uttrycker den sig i vår tid genom sång och musik. Om vi tillåter den att bli vår njutning tappar vi fokus och målet, och vi är inne på sidospår av - tillbedjan!

Men ... !!???!

Så var det detta med guldkalven. Kan det vara så svårt ...

"Detta är din gud, Israel, som har fört dig ut ur Egyptens land" - och man utlyste en dag som HERRENS högtid, för man var ju lite vilsen nu när Mose dröjde ... Nu valde man en hednisk väg - en symbol - mitt i sin uppriktiga längtan efter att ha Gud mitt ibland sig.

I hela mellanöstern fanns det tjurar som symbol för gudar. Kanaaneerna hade tjuren som symbol för Baal, och Apis var Egypternas främsta gud som även israeliterna hade tillbett under sin tid i Egypten.

Längre fram i tiden skulle även Israels kung, Jerobeam, tillverka två guldkalvar i Betel och Dan (1 Kung 12:25-33). Man hade då öppnat upp för religiös synkretism, en religionsblandning mellan Herren och Baal. Man utlyste även en egen högtid för att fånga strömningarna i denna avgudadyrkan och hedendom.

Och nu var man långt utanför de ordningar Gud hade fastställt!

När hela firandet kring guldkalven är som störst, kommer Mose och Josua nerför berget. De samtalar med varandra om vad de hör.

Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose:

"Det hörs krigsrop i lägret."

Men han svarade:

"Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag.

Ljudet av sång är vad jag hör."

2 Mos 32:17-18

Kan det vara så att Mose kände igen sången ifrån sin uppväxt från Faraos avgudatempel? Och för Josua, som växte upp bland sitt eget folk, var detta helt obekant?

När tillbedjan börjar hitta nya symboler, mål och fokus, står en demonisk andevärld och väntar på att få sin uppmärksamhet och tillbedjan - i förklädda uttryckssätt.

... det har blivit ett varnande exempel.

Bli inte avgudadyrkare som endel av dem.

Det står ju skrivet:

Folket satte sig ner för att äta och dricka

och steg upp för att dansa.

Nej, vad hedningarna offrar,

det offrar de åt onda andar och inte åt Gud,

och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap

med de onda andarna.

1 Kor 10: 6-7, 20

I allt detta kaos med guldkalven slår Mose sönder stentavlorna. Finns det någon väg tillbaka för folket nu när förbundet är brutet och krossat?

I Mose bön och rop om nåd för folket talar Gud. Han uppenbarar sina egenskaper som i årtusenden har blivit till hjälp och tröst för det judiska folket. Det är en form av "trosbekännelse" där Guds tretton egenskaper nämns.

Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom

och ropade ut HERRENS namn.

Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade:

"HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig,

sen till vrede och stor i nåd och sanning,

som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse,

synd och skuld,

men som inte låter någon bli ostraffad".

2 Mos 34: 5-7

Rabbinerna har en tanke att Guds tidlöshet kommer fram i hans namn, HERREN! HERREN! Två olika egenskaper i samman namn. Den ena är Guds barmhärtighet som finns innan människan syndar - för han vet det kommer att hända. Den andra egenskapen är, att när synd har begåtts kommer HERREN att ta emot ångern, även om den är bristfällig.

Därefter fortsätter ytterligare elva egenskaper.

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 35:1 - 38:20

22 Vayakhel - "Och han församlade"

Du ska även läsa 2 Mos 38:21 - 40:38

23 Pekudei - "Beräkningar"

(Denna vecka år 2021 är det en dubbeltext för att få den att stämman in i det judiska tideräkningen som är baserad på månkalendern)

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

Publicerad 2021-02-26 22:04:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

2 Mos 27:20 - 30:10

Veckans avsnitt börjar med något av det centrala - att ljuset skall lysa - och här ska alla bland Israels barn vara involverade! Det gällde att få fram den finaste och renaste oljan som kunde lysa med klaraste lågan och som inte sotade. Israels barn skulle hjälpa till i beredningen av oljan genom att mortla oliverna och låta oljan droppa ut från en korg. Därefter fick prästerna uppdraget att se till att menorahn skulle skötas "från kväll till morgonen inför HERRENS ansikte."

Nu är det dags för alla konstnärer att skapa kläder till prästerna. I vår tid hade det nog blivit en uttagning i en tävling om vem som var mest kunnig, begåvad och kreativ på detta område. Men här gäller andra kriterier.

Den naturliga gåvan av konstnärskap räcker inte. Gud själv skulle fylla dem med vishetens ande, men även i detalj instruera vilka material, färger och mönster kläderna skulle ha. De skulle tillverka bröstskölden, efoden, kåpan, livklädnaden i mönstervävnad, turbanen och bältet - och ALLT skulle vara till ära för att visa på Guds härlighet och en konungslig prydnad. Heliga kläder för ett heligt uppdrag.

Guldet skulle representera det kungliga, den blå färgen var himlen, purpurrött var den mänskliga naturen och den vita färgen visade på renheten.

Efoden var en mantel med onyxstenar på axlarna där Israels söners namn var inristade och bröstskölden hade tolv stenar placerade över hjärtat, där de tolv stammarnas namn var ingraverade. Detta visade hur översteprästen bar nationen på sina axlar, precis som Jesus bar korset på sina axlar. På efoden fanns även en ficka med ytterligare två stenar som kallades för urim och tummin. De hade betydelsen av "ljus" och "fullkomlighet". De skulle förmedla visdom, ledning och bedömning. Efter första templets förstörelse hade de försvunnit, och de kunde inte längre vara en del av folkets vägledning.

Det är många detaljerade instruktioner som ska genomföras innan tabernaklet kan komma i funktion.

Under denna period hade Mose satt upp en tillfällig plats för gudstjänsten. Det var ett enkelt tält som kallades för "uppenbarelsetältet". Det var placerat långt utanför lägret och varje gång Mose kom in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet.

När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet

reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.

Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte,

som när man talar med en annan.

Sedan vände Mose tillbaka till lägret.

Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.

2 Mos 33: 10-11

Nu var man alltså på väg att färdigställa tabernaklet, och några hundra år i framtiden skulle det bli dags att bygga templet ...

... och sedan:

Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?

Om någon fördärvar Guds tempel , skall Gud fördärva honom.

Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.

1 Kor 3: 16-17

I allt detta ser vi förebilder till det himmelska.

Det är platser, moed, där man får möta Gud. Ett ord som kommer igen kring Herrens högtider - moadim - de avtalade mötestiderna, som är påsken, pingsten, lövhyddohögtiden och sabbaten.

Om vi går tillbaka till prästämbete kan vi se att de skulle komma från Levi stam och Arons familj och att det är en evig stadga. Jesus kom från Juda stam, och här kan vi få funderingar hur detta hänger ihop. Jesus skall ju vara både kung, präst och profet ...

Har prästtjänsten och lagen ändrats? Finns det motsättningar här eftersom inte Jesus tillhörde det aronitiska prästämbetet?

Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning,

utan i kraft av ett oförstörbart liv.

Han får nämligen det vittnesbördet:

Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.

Hebr. 7: 16-17

Abraham hade mött Melkisedek och erkänt hans högre prästadöme, för de aronitiska prästerna är en skuggbild av den himmelska helgedomen.

De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen,

enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet.

Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.

Hebr 8: 5

Längre fram kommer vi även att se Jesus som kung och profet. Allt är sammanfattat i honom.

Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren:

Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.

Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Sak 31:33

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 30:11 - 34:35

21 Ki Tisa - "När du räknar"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

19. Terumah - "Offerdel"

Publicerad 2021-02-19 17:29:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

2 Mos 25:1 - 27:19

19. Terumah - "Offerdel"

Nu verkar något väldigt viktigt vara på gång när det talas om krokar, brädor, stolpar och tyg, där allt ska vara av bästa kvalite´. Berättelsen ramas in av ord som "mönsterbilden, gränsdragningar och helighet". Här har tabernaklets utformande en betydligt längre beskrivning än själva skapelseberättelsen.

Gud själv ska komma och bo mitt ibland sitt folk!

Guds närvaro, shekhinah, bodde bland folket rent fysiskt. Först i tabernaklet ute i öknen, för att med tiden flytta in i templet i Jerusalem. Men strax innan det första templet ödelades år 586 f.Kr. lämnade härligheten templet (Hes. 10). Avgudadyrkan hade hittat vägen dit ...

Så byggdes det andra templet upp, men här var nu sten, guld och ritualer utan den närvaro som tidigare generationer fått erfara.

Men närvaron kom åter, på ett helt nytt och oväntat sätt!

Och Ordet blev kött och bodde (tabernaklade) bland oss,

och vi såg hans härlighet,

En härlighet som den Enfödde har av Fadern,

och han var full av nåd och sanning.

Joh. 1:14

Tabernaklet är en plats som är helig och avskild, en helgedom. En plats där Gud är tillsammans med sitt folk.

Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?

Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt:

Jag skall bo hos dem, och vandra med dem,

och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

2 Kor 6:16

Något som är värt att lägga märke till är att ´oheligt´ är inte samma som att något är ont eller syndigt. Det som är heligt står i motsatsförhållande till det som är normalt och vanligt. Gud avskilde t.ex. sabbaten, den sjunde dagen, till att vara en avskild dag, till skillnad från alla andra vanliga dagar. Kanske vi då här börjar förstå vad helighet betyder, och att en helig Gud kan man inte "hantera" hur som helst.

Se till att du gör detta efter de mönsterbilder

som har visats för dig på berget.

2 Mos 25:40

På samma sätt som Gud gav Mose en tydlig mönsterbild att utgå ifrån angående tabernakelbygget, och likadant hur viktigt gränsdragningarna var kring berget Sinai och kring tabernaklet, finns det än idag viktig kunskap och sanning att återerövra. I hela nya testamentet finns det 855 ställen där apostlarna citerar den heliga skrift som var den,och är den, uppenbarelse om vem Gud är.

Man utgick ifrån förebilder, mönsterbilder, eller ska vi kalla det kopior, av det verkliga originalet i himlen.

📍Vi har altaret där offret utfördes och synden sonades för att man skulle kunna närma sig Gud. Men Jesus öppnade vägen genom sin offerdöd.

📍Ljusstaken, minorahn, som lyste upp vägen till det allra heligaste. Och vi ser Jesus som världens ljus. Det intressanta är att Israels folk hade inte kunnat veta idag hur minorahn såg ut om det inte vore för Titusbågen i Rom. Den fruktansvärda massaker som utfördes av romarna år 70 och där man fördrev i stort sett alla judar från landet, har nu blivit en symbol för seger, ett emblem för landet Israel.

📍De tolv bröden, närvarons bröd, byttes ut varje vecka och skulle förse alla präster med mat i den gemenskapsmåltid man höll inför Herren. Det intressanta är att det har genom tiderna diskuterats hur dessa tov bröd kunde mätta alla präster. Bara en liten smula till var och en ... Här finns det anspelningar på de brödunder Jesus gjorde (Matt 14 och 15). Av fem och sju bröd, totalt tolv bröd, sker undren och alla blir mätta.

📍Ett litet rökelsealtare fanns också strax utanför det allra heligaste. En vacker bild på den välbehagliga doft inför Herrens ansikte, som lovprisning och bön är.

📍Så kommer vi till förlåten - som brast uppifrån och ner - vid Jesu död. Nu öppnades vägen in i Guds närvaro. Platsen dit bara översteprästen fick gå en gång om året, för att stänka offerblodet på förbundsarkens lock. Nu har vi möjlighet till ett liv i Guds närvaro utan rituella offer. Jesus själv har med sitt eget blod bestänkt den himmelska arken, och Guds närvaro - shekhina - bekräftar att det är ett fullkomligt offer.

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron

för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Hebr. 4:16

Vi låter Guds närvaro, shekhinah, vara det som lyfter oss ovanför det vanliga och naturliga. Där är Guds helighet ...

Men det handlar om mönsterbilderna och gränsdragningar också ...

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 17:8-16, men även Esters bok, för nu är det dags för PURIM!

Detta år 2021, infaller purim fredag den 26 februari.

Dessutom:

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 27:20 - 30:10

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

18. Mishpatim - ”Lagar”

Publicerad 2021-02-12 19:48:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

18. Mishpatim - ”Lagar”

2 Mos 21:1 - 24:18

Nu kommer vi till några kapitel som kan verka vara ganska komplicerade, men vi ska nog ta oss igenom det. Här handlar det om olika situationer i livet som får sina konsekvenser på ett eller annat sätt. Att ersätta förluster och då se till att det åtgäldas och godtas är något som lyfts fram.

Här finns många olika rättsfall som skall få sina tillämpningar, men det som är genomgående är att straff som skall utmätas måste stå i rätt proportion till det inträffade. Det får inte bli för lamt eller för hårt straff.

Men visst kan väl slavhandel och dödsstraff verka vara lite väl starkt ...? Allt kring detta och mera därtill, ska nu Mose förmedla och lära ut till folket.

I början på denna veckotext läser vi om hur slavar ska behandlas. Om man hade hamnat i trubbel och behövde pengar, där fattigdom eller något begånget brott var orsaken, fanns ingen möjlighet att ta sig ur detta genom att t.ex. belåna sin egendom, för den tillhörde Herren. Det man då gjorde var att sälja sin egen arbetskraft som var tydligt reglerat. Och sjunde året måste man bli frigiven. Det som möjligen fanns var krigsfångar.

Det kunde förekomma att man sålde sina döttrar, men då mera i tanke på att ge dem en trygg framtid. Alla måste behandlas värdigt. Det finns ett talesätt bland de skriftlärda som säger: "Den som skaffar sig en hebreisk slav skaffar sig en herre."

Rättvisa och värdighet är det som präglar dessa lagar. Det som kommer fram i denna text är att det finns tillfällen då slaven inte vill lämna sin herre. Allt är väl och man har inga egna ambitioner.

Nya testamentet talar om att vi var slavar i Egypten men nu är vi Herrens slavar. Där vill vi stanna kvar för där finns omsorgen, beskyddet och tillhörigheten. Vårt samhälle ska präglas om omsorg av de svaga i samhället, främlingar, änkor, föräldralösa och fattiga.

Så har vi detta med dödsstraff ...

Här - i detta rättssystem - är Gud helt i centrum. Ska ett dödsstraff kunna utkrävas i domstol måste det finnas två vittnen som är helt samstämmiga. Dessutom måste de muntligt ha varnat lagöverträdaren innan brottet begicks (2 Mos 21:29). Vanligtvis blev det inga dödsstraff ,för vittnesmålen stämde inte och det hela ogiltighetsförklarades. Dödsstraff var ytterst sällsynt.

Kanske vi ser mer och mer att vi kan hålla med den som sa: "Gud gav oss regler, inte trosbekännelser, recept eller teologi."

Det handlar om att göra rätt för sig.

Här kan vi se Guds rättfärdighet nedskrivet, det som visar på ett sant Gudsförhållande där alla behandlas värdigt. I nya testamentet ser vi hur Jesus i sitt liv lever ut detta till undervisning för oss.

När Jesus talar om att "gå en extra mil" eller till exempel "vända andra kinden till", då handlar det inte om domstolens förhållnimgssätt, utan om våra vardagliga konfrontationer som händer lite nu och då med våra medmänniskor.

I kapitel 24 ser vi hur förbundet mellan Gud och Israels barn slöts. Blodet stänktes på altaret och på folket. Ett förbund, som var en förebild och tillfällig lösning på Jesu offerdöd, men ett tvåsidigt förbund knutet mellan Guds löften och folkets lydnad.

Nu - efter alla lagar om hur man ska skipa lag och ordning - är förbundet slutet, och Mose går upp på berget för att möta Gud. Här är hans första av tre 40-dagars fastor, och i de närmsta sju kapitlen fortsätter instruktioner och lagar, men nu kring tabernaklet som ska iordningställas.

Sedan händer det:

När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg,

gav han honom vittnesbördets två tavlor,

tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

2 Mos 31:18

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 25:1 - 27:19

19. Terumah - "Offerdel"

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

17. Yitro - ”Jetro”

Publicerad 2021-02-05 19:47:04 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

17. Yitro - ”Jetro”

2 Mos 18:1 - 20:26

I veckans avsnitt får vi i början möta Mose svärfar Jetro. En vis man som ger goda råd, men inte bara det, han inser att HERREN är större än alla hans hedniska gudar. Detta innebär att han bar fram slaktoffer åt Gud "och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Mose svärfar." (2 Mos 18:12) Kanske är det en vers som man snabbt läser förbi, men den innehåller faktiskt något värdefullt. Här ansluter sig Jetro, en hedning, till Israels Gud och ett förbund slöts i måltiden, något som man tappat bort förståelsen av under första århundradet, eftersom de förutsatte att man inte fick äta tillsammans med oomskurna och att omskärelsen måste vara en förutsättning för frälsningen.

Så lätt det är att en liten avvikelse börjar leda till nya läror. Ett viktigt bibelställe är då följande ord Gud gav till Abraham:

Jag skall välsigna dem som välsignar dig

och förbanna den som förbannar dig.

I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.

1 Mos 12:3

Men det som kanske främst fångar vår uppmärksamhet i detta textavsnitt är gudsmötet vid Sinai berg. Här får man del av de tio budorden och lagen (som egentligen betyder undervisning), och vi kan se att detta är riktlinjer hur man skall leva ett sunt liv och är inte någon frälsningsmetod. Jesus talar om att älska Gud och medmänniskor och att det sammanfattar allt det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. (Matt 22: 37-40) Detta var en vanlig missuppfattning på Jesu tid när man trodde att lagen visade vägen till frälsning.

Lagiskheten säger: "Jag måste lyda Gud för att bli frälst", medans nåden säger: "Jag måste lyda därför att jag är frälst." Frälsning och relation går före buden.

Men hur kan vi se detta?

När Israels barn blev befriade från Egypten hade de inte presterat eller gjort något för att förtjäna sin befrielse. De fick del av detta innan de fick buden, alltså måste man först vara frälst innan man kan ta emot buden.

Det vi kallar för "de tio budorden" är egentligen "de tio orden" där det första ordet enligt traditionen är: "Jag är Herren din Gud." Då är det viktig att förstå, att utan att erkänna Guds suveränitet kommer inte buden att ha någon auktoritet eller betydelse för oss.

Men allt börjar med frälsning och gemenskap ...

De tio budorden är också en sammanfattning av alla andra bud, som enligt judisk tradition är 613 stycken till antalet. Där handlar det om vårt ansvar inför Gud och medmänniskor, men även våra sociala och kulturella förpliktelser.

Det har nu gått 50 dagar sedan man åt påskmåltiden och lämnade Egypten med hast. Nu vid Sinai berg är det pingst, shavuot, och Gud själv uppenbarar sig och talar till hela nationen:

Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna ...

2 Mos 20:18

I den hebreiska texten står det att "allt folket såg rösterna och eldslågorna." Orden blev som eldslågor.

När Anden föll på pingstdagen så var händelsen välbekant för det judiska folket, utifrån den berättelse som fanns omtalad om vad som hände vid Sinai berg.

Är inte mitt ord som en eld säger HERREN,

och likt en slägga som krossar klippan?

Jer 23:29

För att se och förstå händelseförloppet och utväljandet av hur Gud handlar med Israel, tar jag här med en gammal judisk bibeltolkning.

Man kan likna dessa händelser vid ett bröllop med alla dess förberedelser för att till slut vara med om den stora festen.

Alltsammans började ungefär ett år innan uttåget ur Egypten och då när den första plågan inträffade. Gud säger: "Jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud." (2 Mos 6:7) En trolovning som enligt traditionen är lika bindande som ett giftermål. Nu börjar därefter en tid av att bli avskilda och helgade för ett specifikt syfte. Förberedelserna fortsätter och till bröllopet ska man genomgå ett dop, upprätta ett juridiskt bindande förbund, samt få ett yttre tecken på förbundet - ringen - som här är sabbaten ...

"Mina sabbater skall ni hålla,

ty de är ett tecken mellan mig och er

från släkte till släkte,

för att ni skall veta

att jag är HERREN som helgar er."

2 Mos 31:13

Så är bröllopet - vigseln - avslutad, och nu väntar bröllopsfesten!

Den sista av det som benämns som "Herrens högtider" i 3 Mos 23, är Lövhyddohögtiden. I Upp 19:9 talas det om "Lammets bröllopsmåltid" ...

Snart så ...

18. - Mishpatim ”Lagar”

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 21:1 - 24:18

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

16. Beshalach – "Förde dem"

Publicerad 2021-01-29 20:35:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

16. Beshalach – "Förde dem"

2 Mos 13:17 - 17:16

Vilket projekt att få ett helt folk på två miljoner att gå åt samma håll samtidigt! Att motivera, inspirera och instruera var grundfundament i hela uppdraget, men utan en tydlig ledare som levde i nära gudsgemenskap med en överlåtelse och kallelse hade allt havererat. Det var mycket som stod på spel och utmaningarna var gång på gång övermäktiga. Men ... det var väl ändå det Gud ville - få visa sin suveräna makt över alla Egyptens gudar samtidigt som han lät sitt folk uppleva en befrielse från slaveri. Men friheten handlar inte om att få göra som man själv vill. Nu är det dags att byta slaveriets herre till att låta Gud bli deras Herre.

Vi befinner oss troligtvis kring 1400 år f. Kr. och Gud leder Israels barn på märkliga vägar med hjälp av en molnstod på dagen och en eldstod på natten. Det är Herrens närvaro som är mitt ibland dem. Men nu börjar det bli omvägar att gå, och man vandrade både dag och natt till att börja med. Det blev så kritiskt att man ansåg att folket hade gått vilse och nu blivit instängda i öknen.

Då slår fienden till, Farao och hela den egyptiska krigsapparaten drar ut i strid mot dem!

Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem.

Molnstoden som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem,

så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas.

Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten.

Under hela natten kunde inte den ena hären komma in på den andra.

2 Mos 14:19-20

Här var Guds närvaro mörker för egyptierna, men ljus för Israels barn. Här möts dom och frälsning.

Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark,

och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.

2 Mos 14:29

Vilket mirakel som alla fick vara med om när de går torrskodda genom havet - och man ser hela den egyptiska hären drunkna när vattenmassorna sluter sig efter det att man kommit över till andra sidan.

Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.

Alla åt samma andliga mat

och alla drack samma andliga dryck.

De drack ur en andlig klippa som följde dem,

och den klippan var Kristus.

1 Kor 10:2-4

Israels barn identifierade sig med Mose, medans du och jag får identifiera oss med Kristus. Vi blir döpta till Kristus och vårt bröd är Jesus själv och han är det levande vattnet.

Vilken fantastisk uppenbarelse det måste ha varit för dem, bland det judiska folket på Jesu tid, som började se och förstå hur deras historia nu börjar få sin fullbordade förklaring. Visst hade man hört om att de blivit döpta till Mose, han som var en förebild på Messias, när de gick genom Röda havet, men nu är de döpta till Kristus Jesus - Messias!

Eller vet ni inte att vi alla har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från det döda genom Faderns härlighet.

Rom 6:3 - 4

Vad som är värdefullt för oss att se och förstå, är att dopet genom nedsänkning är från början en judisk tradition. Man kallade dopgraven för en mikveh, som också kunde ha betydelsen av en livmoder men också en grav. En plats som föder fram livet. Detta var en viktig reningsceremoni för att man skulle kunna komma till templet. Här fanns det ett naturligt uttryck i samband med denna ritual där man sa att man blir ”född på nytt”. Under vattnet kan man inte andas och när man då kommer upp ur vattnet går man från död till liv.

Och nu talar Jesus om att bli född på nytt!

Jesus svarade:

” Amen, amen säger jag dig:

Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Joh 3:3

Så har vi brödet och vinet.

Då sade Jesus till dem:

” Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen,

utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.

Jag är livets bröd …”

Joh 6:32, 35

Nu börjar det bli komplicerat för judarna att ta till sig detta, för att inte tala om när förklaringen kring vinet kommer …

Jesus svarade:

” Amen, amen säger jag er:

Om ni inte äter människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.”

”Tar ni anstöt av det här?”

Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka,

så att de inte längre följde honom.

Joh 6:53, 61, 66

Nu sattes Jesu efterföljare på prov, precis som när Israels barn hade blivit utmanad 1400 år tidigare. Fanns det inte "gravar i Egypten, måste öken bli graven", som är utmaningen att ta emot de löften som Gud gett? Manna - vad är det? Och vattnet - det var ju bittert? Ur allt detta räddade Gud sitt folk, men det fanns mycket för de olika generationerna att lära.

I en gammal judisk tradition talas det om att klippan rullade fram tillsammans med folket på deras vandring. Det låter ju lite mäktigt men följande kan vi läsa:

Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.

Alla åt samma andliga mat och alla drack samma andliga dryck.

De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var Kristus.

1 Kor 10: 2-4

I detta avsnitt får vi även undervisning om hur Herren ser på sabbaten. Lägg märke till att man ännu inte fått ta emot lagtavlorna med de tio budorden utan detta är en del av hela skapelseordningen (1 Mos 2:2f). Vilket pedagogiskt bra sätt man fick lära sig hur det fungerar. Den sjätte dagen skulle man samla manna för två dagar. Om man gjorde det vid andra tillfällen förstördes maten, och den sjunde dagen fanns inget manna att hämta …

Det finns nog ett och annat för vår tid att återerövra - och hitta välsignelsen i det.

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:

17. Yitro - ”Jetro”

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 18:1 - 20:26

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

15. Bo - "Kom "

Publicerad 2021-01-22 22:01:00 i Torahns parasha (veckoavsnitt),

15. Bo - "Kom "

2 Mos 10:1 - 13:16

Efter åtskilliga kapitel som beskriver alla dramatiska händelser som utspelats, alltifrån när Gud kallade Abraham fram till att folket nu är påväg att bli en nation, hör vi Guds tilltal om en helt ny tid. Den judiska religiösa almanackan ska nu börja ta form i och med uttåget ur Egypten.

Och då är det den 1:a nisan.

Allt är i detalj beskrivet hur uttåget skall ske. Vad man ska äta, hur man ska vara klädd och vad man ska ta med sig.

Den 10:e nisan skulle man utse ett lamm som sedan skulle slaktas den 14:e. Därefter skulle man äta osyrat bröd fram till den 21:a nisan.

Det är värt att lägga märke till att det är en HERRENS högtid, en fest han bjuder in till.

Här ser vi paralleller till berättelsen om Jesu sista dagar. Den 10:e nisan rider Jesus in i Jerusalem och granskas av folket – precis som när man utsåg påskalammet. Jesus korsfästs den 14.e nisan – precis när lammet slaktas. Det syrade brödet lyfts många gånger fram i nya testamentet som synd, och därför behövs synden – det syrade brödet – rensas ut. Här kan man än idag se i Israel hur man bränner alla syrade livsmedel denna dag - den tid när Jesus dog på korset och all synd blev sonad.

Lammet och brödet är det som vi i vår tid fortfarande behöver ta del av. Lammets blod som renar från all synd samt det osyrade brödet som är obefläckat av denna tidsandans faror och frestelser.

Rensa bort den gamla surdegen

för att ni må vara en ny deg,

eftersom ni är osyrade.

Ty vårt påskalamm har blivit slaktat.

1 Kor 5:7

På samma sätt som israels barn fick stryka blodet på dörrposterna och i tro ta emot Guds nåd och beskydd, får vi del av blodets kraft i vår tro och bekännelse till Jesu död och uppståndelse.

I och med uttåget börjar en intressant tid med Herrens vårhögtider, men det är här som allt börjar:

Den natten skall jag gå fram

genom Egyptens land

och slå allt förstfött i Egypten,

både människor och boskap.

Och över Egyptens alla gudar

skall jag hålla dom.

Jag är HERREN.

2 Mos 12:12

Många folkslag har under århundraden försvunnit, men den judiska befolkningen är fortfarande efter flera tusen år ett folk och en nation. Hemligheten till detta är bland annat deras noggrannhet med HERRENS högtider. De för med sig historiska och andliga sanningar som är nödvändiga att ha med sig i en föränderlig tid. Just därför är barnen alltid involverade för att ta emot från den äldre generationen alla historiska berättelser. Under andra templets tid utarbetade man en ritual för en måltid som skulle berätta och illustrera uttåget ur Egypten. Denna måltid kallas för sedermåltid, där ordet seder betyder ordningsföljd. Utifrån denna måltid, som var Jesu sista måltid med sina lärjungar, har vi fått vårt nattvardsfirande.

Den natt då Herren Jesus blev förrådd,

tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade:

"Detta är min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:

"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod.

Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."

1 Kor 11:23 – 25

Se dagar skall komma, säger HERREN,

då jag skall sluta ett nytt förbund

med Israels hus och med Juda hus.

Jer 31:31

Betydelsen av "ett nytt" står för chadasha och behöver inte betyda något helt nytt som aldrig tidigare funnits. Här står det mera för betydelsen att något har förnyats, precis som ordet för måne, chodesh, står för "ny". Ett förnyat förbund där Jesus i förhållande till templet och tempeltjänsten, har uppfyllt buden.

Precis som för ungefär 3 400 år sedan har blodet ett beskydd och frälsning i sig.

Över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom.

Jag är Herren.

Blodet skall för er vara tecken på de hus där ni är ,

ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er.

Ingen straffdom skall drabba er med fördärv,

när jag slår Egyptens land.

2 Mos 12:12-13

Alla har ett personligt ansvar – då som nu – att se till att blodet finns på våra hjärtans dörrposter.

Det är ett förbund som har ingåtts ...

Nu kommer vi in i nästa veckas avsnitt:

16. Beshalach – "Förde dem"

Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 13:17 - 17:16

🕎 Shabbat Shalom! 🕎

/Eleonora

Kommentarer (0)

Tidigare inlägg Nyare inlägg

Här delar jag händelser och tankar i mitt liv som sångerska, högstadielärare, mamma och medmänniska. In my livingroom blandas tårar med skratt och jag hoppas du lämnar rummet full av livslust och framtidstro.Follow me in any language you want. Click on the English flag below.

34 Bemidbar – "I öknen"

33 Bechukotai –"I mina stadgar"

32 Behar – "På berget"

31 Emor – "Tala"

30 Kedoshim – "Heliga"

29 Acharei Mot – "Efter döden"

28 Metzora – "Spetälska"

27 Tazria - "Havande"

26 Shemini - "Åttonde"

25 - Tsav - "Befall"

24 Vayikra - "Och han kallade"

23 Pekudei - "Beräkningar"

22 Vayakhel - "Och han församlade"

21 Ki Tisa - "När du räknar"

20 Tetsaveh - "Du skall befalla"

19. Terumah - "Offerdel"

18. Mishpatim - ”Lagar”

17. Yitro - ”Jetro”

16. Beshalach – "Förde dem"

15. Bo - "Kom "

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Om

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Prenumerera och dela