18. Mishpatim - ”Lagar”
18. Mishpatim - ”Lagar”
2 Mos 21:1 - 24:18
Nu kommer vi till några kapitel som kan verka vara ganska komplicerade, men vi ska nog ta oss igenom det. Här handlar det om olika situationer i livet som får sina konsekvenser på ett eller annat sätt. Att ersätta förluster och då se till att det åtgäldas och godtas är något som lyfts fram.
Här finns många olika rättsfall som skall få sina tillämpningar, men det som är genomgående är att straff som skall utmätas måste stå i rätt proportion till det inträffade. Det får inte bli för lamt eller för hårt straff.
Men visst kan väl slavhandel och dödsstraff verka vara lite väl starkt ...? Allt kring detta och mera därtill, ska nu Mose förmedla och lära ut till folket.
I början på denna veckotext läser vi om hur slavar ska behandlas. Om man hade hamnat i trubbel och behövde pengar, där fattigdom eller något begånget brott var orsaken, fanns ingen möjlighet att ta sig ur detta genom att t.ex. belåna sin egendom, för den tillhörde Herren. Det man då gjorde var att sälja sin egen arbetskraft som var tydligt reglerat. Och sjunde året måste man bli frigiven. Det som möjligen fanns var krigsfångar.
Det kunde förekomma att man sålde sina döttrar, men då mera i tanke på att ge dem en trygg framtid. Alla måste behandlas värdigt. Det finns ett talesätt bland de skriftlärda som säger: "Den som skaffar sig en hebreisk slav skaffar sig en herre."
Rättvisa och värdighet är det som präglar dessa lagar. Det som kommer fram i denna text är att det finns tillfällen då slaven inte vill lämna sin herre. Allt är väl och man har inga egna ambitioner.
Nya testamentet talar om att vi var slavar i Egypten men nu är vi Herrens slavar. Där vill vi stanna kvar för där finns omsorgen, beskyddet och tillhörigheten. Vårt samhälle ska präglas om omsorg av de svaga i samhället, främlingar, änkor, föräldralösa och fattiga.
Så har vi detta med dödsstraff ...
Här - i detta rättssystem - är Gud helt i centrum. Ska ett dödsstraff kunna utkrävas i domstol måste det finnas två vittnen som är helt samstämmiga. Dessutom måste de muntligt ha varnat lagöverträdaren innan brottet begicks (2 Mos 21:29). Vanligtvis blev det inga dödsstraff ,för vittnesmålen stämde inte och det hela ogiltighetsförklarades. Dödsstraff var ytterst sällsynt.
Kanske vi ser mer och mer att vi kan hålla med den som sa: "Gud gav oss regler, inte trosbekännelser, recept eller teologi."
Det handlar om att göra rätt för sig.
Här kan vi se Guds rättfärdighet nedskrivet, det som visar på ett sant Gudsförhållande där alla behandlas värdigt. I nya testamentet ser vi hur Jesus i sitt liv lever ut detta till undervisning för oss.
När Jesus talar om att "gå en extra mil" eller till exempel "vända andra kinden till", då handlar det inte om domstolens förhållnimgssätt, utan om våra vardagliga konfrontationer som händer lite nu och då med våra medmänniskor.
I kapitel 24 ser vi hur förbundet mellan Gud och Israels barn slöts. Blodet stänktes på altaret och på folket. Ett förbund, som var en förebild och tillfällig lösning på Jesu offerdöd, men ett tvåsidigt förbund knutet mellan Guds löften och folkets lydnad.
Nu - efter alla lagar om hur man ska skipa lag och ordning - är förbundet slutet, och Mose går upp på berget för att möta Gud. Här är hans första av tre 40-dagars fastor, och i de närmsta sju kapitlen fortsätter instruktioner och lagar, men nu kring tabernaklet som ska iordningställas.
Sedan händer det:
När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg,
gav han honom vittnesbördets två tavlor,
tavlor av sten, skrivna med Guds finger.
2 Mos 31:18
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 25:1 - 27:19
19. Terumah - "Offerdel"
🕎 Shabbat Shalom! 🕎
/Eleonora
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
