33 Bechukotai –"I mina stadgar"
33 Bechukotai –"I mina stadgar"
3 Mos 26:3 - 27:34
Olydnad och elände. Inte straff – men fostran. Kanske man skulle kunna sammanfatta mycket av denna veckotext i dessa ord.
Här ser vi Gud som en god far, som visar på olydnadens konsekvenser och lydnadens välsignelser, för den enskilde personen men även för landet som helhet. Det handlar om att följderna av synd ska leda till ånger och omvändelse, så att man kan leva i den gudsgemenskap man är kallad till. Men denna fostran ska även ge lärdom och erfarenheter för framtiden.
Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud,
och ni skall vara mitt folk.
3 Mos 26:12
Trots många tillrättavisningar kan vi – med facit i handen – se hur historiens gång utvecklats. Det blev landsflykt på landsflykt ...
Assyrierna kom år 722 f.Kr., babylonierna 586 f.Kr., perserna 516 f.Kr., grekerna 332 f.Kr., och romarna 63 f.Kr.
Ty landet skall överges av dem
och få gottgörelse för sina sabbater
genom att ligga öde, när folket är borta.
3 Mos 26:43
Flera hundra år innan detta inträffade kom varningens ord till folket. Samtidigt handlar inte Sinaiförbundet om att förtjäna frälsningen. Det var ett förbund som skulle visa på vilka de var i Herren – ett avskilt folk.
Och det var detta som var problemet! Man misslyckades gång på gång – och förbundet bröts.
Då ska jag tänka på mitt förbund med Jakob
och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak
och på mitt förbund med Abraham.
Och jag skall tänka på landet.
3 Mos 26:42
I allt detta talar Gud om att det finns ett annat förbund än Sinaiförbundet som är lagförbundet. Det andra är ett nådesförbund – Abrahamsförbundet.
Se dagar skall komma, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,
inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder
den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land
– det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN.
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN:
Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
Jer 31: 31-33
I vår tid får vi leva i detta nya förbund som är skrivet i våra hjärtan. Jesus sa vid sin sista måltid: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod." (1 Kor 11:25)
I det sista kapitlet i 3:e Mosebok får vi möta situationer som handlar om att infria löften, offer och tionden. Man kan inte lova eller säga en sak, och sedan göra något annat. Allt ska regleras så att det blir rätt.
Även i vår tid bör vi söka tillämpbara möjligheter fastän vi lever under andra omständigheter och i en annan tid. Det finns principer att följa – och då följer även välsignelserna med i detta. Det handlar om vår attityd och våra inre övertygelser som kommer att leda oss rätt.
Så avslutar vi denna bok, med rabbinernas traditionella tillägg:
Chazak! Chazak! Venitchazek!
"Var stark! Var stark! Och må vi bli stärkta!"
Vi lämnar Leviticus och börjar nu i Numeri som är fjärde Moseboken.
Under nästa vecka ska ni läsa:
34 Bemidbar – "I öknen"
4 Mos 1:1 - 4:20
🕎 Shabbat Shalom! 🕎
/Eleonora
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
