inmylivingroom.se

 

I denna veckas text återkommer "HERREN talade till Mose" ett tiotal gånger. I stycke efter stycke läser vi hur HERREN talade. Det handlade om prästerskapets helighet och avskildhet, alla djuroffer, ljusstaken och skådebröden, samt alla högtider som Gud instiftade. Alltsammans avslutas med hur de skulle handskas med människor som hädar och smädar Namnet. En tydlig ram hur man bevarar Guds helighet och närvaro bland folket.

 

Vi läser om hur prästerskapet och offren ska vara felfria, men samtidigt finns alla privilegier kvar hos den handikappade prästen. Men att göra tjänst vid altaret kunde de inte göra, för allt i offertjänsten skulle påminna om Guds rikes fullkomlighet. 

 

Det som är intressant att lägga märke till i detta avsnitt är att detta är det ställe i bibeln där HERREN gå igenom de högtider som ska firas - och då talas det inte om de judiska högtiderna utan HERRENS högtider!

Har Gud själv egna högtider?

Precis som vi kan ha våra egna högtider av födelsedagar och bröllopsdagar, har HERREN högtider som han inbjuder sitt folk till, att vara med och fira. Dessa högtider kallas för moedim – avtalade mötestider – som Gud själv har fastställt i sin kalender. I vår tid har så mycket omkullkastats när man på 300-talet frångick den judiska månkalendern för att nu tillämpa solkalendern. 

 

 

Den civila kalendern börjar på hösten medans den judiska religiösa kalendern börjar på våren med påsken och slutar på hösten med lövhyddohögtiden.

Men vi tar det från början.

Förstlingshögtiden skulle firas när man nu bärgat en första kornskörden. Då skulle man efter sabbaten för fram förstlingskärven som ett viftoffer i templet, och det var i den judiska kalendern den dag Jesus uppstod ifrån det döda. 

 

 

Femtio dagar senare vid högtiden shavuot ska förstlingskärven av veteskörden bäras fram. Och det är nu den andra kärven "får liv", HERRENS torah skrivs på människors hjärtan. Den helige Andens utgjutande på pingstdagen! Men det som skedde historiskt, var när Gud talade till dem vid berget Sinai (2 Mos 19-20), och de fick lagen, torahn, på stentavlor.

 

 

I grundtexten kan man utläsa att man "såg rösterna" och den judiska traditionen berättar att vid Sinai berg slungades ordet ut på världens alla språk, och var och en fick ta emot budorden i denna eldslåga. Och på pingstdagen händer något av det man hört berättats skedde vid Sinai berg.

 

Dessa vårhögtider är uppfyllda av Jesus och den helige Andes utgjutande. Men nu väntar hösthögtiderna efter en lång torr sommar ...

 

Rosh hashanah är en nyårshögtid som också kallas basunklanghögtiden. Shofaren ljuder och något är på gång. En påminnelse om att Messias en dag ska komma tillbaka.

Om tio dagar är det den stora försoningsdagen Yom Kippur, men innan dess är det dagar av omvändelse och tid att göra upp med sina medmänniskor. Allt ska vara klart på försoningsdagen att möta Gud. 

Så har vi kommit fram till slutet av året – eller är nu etta den verkliga början ...?

Lövhyddohögtiden, Succot! Det är en påminnelse om det enkla liv man levt öknen när man bodde i lövhyddor, men nu är man framme och något nytt väntar. 

 

Under hela denna period finns sabbaten med varje vecka. En ständig påminnelse om Guds omsorg.

 

Nu har vi bland annat lagt till högtider som fastan inför påsken, advent och jul som en påminnelse om Jesu födelse (även om årstiden inte stämmer) och det behöver väl kanske inte i sig vara fel, MEN de är inte HERRENS högtider som Bibeln talar om. 

I all villervalla har vi tappat bort högtider som vill tala sitt tydliga språk om Jesu tillkommelse, Guds dom och en evighet tillsammans med honom.

Hur kunde det bli så tokigt – och vad gör vi ..?

 

En väg att gå är att uppmärksamma dessa högtider genom att veta när de inträffar och ha kunskap och känna till historia kring detta. Vi behöver ha en klar syn inför det som ligger framför, och högtiderna är vår lärare i vår tid.

 

Inför nästa vecka är det återigen två texter du ska läsa: