Visst gör det ont..
Vilka underbara dagar vi har haft! Löven spricker ut, och en del träd och buskar har börjat blomma.
🌱🌿🐞🐝☀️
Men det ryktas om kyligare väder, men Jerusalem har det varmt hela veckan...
Det här tiden är fantastisk i Sverige, "skomakarens ledighet". Ja, så kallas tiden "mellan hägg och syren". Det är ju då vi inte ska göra någonting annat, under ca. 10-12 dagar, än att njuta av att våren är här, och sommaren står för dörren.😎
Och hur lätt är det..?
Nationella prov ska rättas (och det tar tid), förbereda studentexamen, skivinspelning, betygsättning m.m. Det är väl lite åt det hållet för oss alla. Varje år samma sak - så mycket att göra dessa underbara dagar, när man egentligen inte ska göra något annat, än att bara andas in våren - om man nu inte är allergisk vill säga...
I Uppsala kommer den tiden "mellan hägg och syren" en vecka tidigare än vad den gjorde för 50 år sedan.
Men syrener för mig är "midsommar" - för så är det i Norrland - medans det här i Uppsala är "skolavslutning".
Dagboksanteckningar forts.
Jerusalem april 2002:
"Det jag upplever i mitt andliga liv är en ny tyngd, allvar och mognad. Det är helt nödvändigt att höra vad Gud säger. Inte bara vilja uppfatta det som är intressant, spännande, eller vad man ska kalla det...
Det är fullständigt nödvändigt för hela vårat liv, överlevnad och framtid.
Hur ska det bli, vart går vägen?
Jag har hela tiden under våren varit inställd på - i varje fall minst ett år till i landet - men sista veckan har allt rörts runt. Det är ju så oroligt här. Men å andra sidan är vårt vardagliga liv nästan lika som tidigare. Men jag tror att vi kanske nu inom närmsta veckorna åker till Sverige, för att stanna nästa läsår.
Klarar vi av att leva under denna press, ett år eller flera år till..?
Jag börjar nu packa och städa. Vi lämnar det mesta - tar nog främst bara kläder med oss."
⛔️🛄🚷🚸⛔️
Så gick mitt resonemang då.
Visst kan jag känna nu, att det verkade lite överdrivet, men det är lätt att säga när man sitter med facit i handen, och allt gick bra!
En sak jag insåg klart och tydligt efter en tid, var att jag trodde jag var mera överlåten till arbetet, än vad jag faktiskt var. Press och omständigheter, kan på ett avklätt sätt visa oss våra innersta rum.
Det var en bearbetning dag efter dag..
Men om jag låter dig läsa mina sista ord jag skrev i min dagbok så står det:
...och jag kom till den punkten där det inte spelar någon roll längre...
Sverige - Israel
Jag kom igenom.
Beslutsamhet och hårt arbete på olika sätt.
Och nu kom jag att tänka på Karin Boyes dikt - så här i vårtider.
Ja, visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle våren annars tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för den som växer
och den som stänger.
För mig är det en ny tid, att se och upptäcka landet och folket - igen.
Nya infallsvinklar i ett nytt perspektiv.
Man blir aldrig "färdig" med Israel - mellan hägg och syren...
🌈
/Eleonora
