Meditativ återhämtning

Publicerad 2014-05-11 21:25:00 i Allmänt, Dagboksanteckningar - Israel, Israel - ett hem,

Efter några timmars arbete med att rätta nationella prov i matematik, avslutar jag arbetet för dagen, men fortsättning följer. För att inte tala om alla kemiprov som också ska rättas, och sedan betygsättning för alla elever.😅

Det är ju nästan som höst ute, så varför inte tända ljus? Men vitsipporna påminner om vår.

Igår fick jag hjälp med att fixa google translate på bloggen. Så glad jag blev! Antalet sidhänvisningar ökade med 300%, så endel läsare läste många sidor. Men nu är det väl tillbaka till det normala.

Välj vilket språk du vill! Nu ska jag inte klaga på att jag har svårt att lära in språk, ha ha....😄😜

Help is on my way!

Här ser du vad jag kan. Kinesiska och hebreiska helt flytande.

Det är bara att välja, men översättningen garanterer jag inte.😉

Dagboksanteckningar forts.

Jerusalem 2002:

"I gårkväll kom polisen och hämtade en arabisk vakt i huset bredvid. Då var klockan 24.00. De åkte iväg med honom, men var tillbaka en timme senare.

Det är underbart väder - lagom varmt och soligt. Mitt i detta lugn och ljuvliga tillvaro, är det krig.

Vilken märklig tillvaro!

Curts funderingar drar mera åt hållet: "Ska vi verkligen bo här så mycket längre?"

Han har inte så mycket att göra och någon förändring inför nästa år lär det väl inte bli. Det är ju krigsår och mycket lite händer. Ingen har anmält sig till någon kurs och frågan är om vi kan ha Israelresan i sommar. Jag tror det är omkring 60 anmälda.

Börjar fundera när jag har varit ute sist. Det var länge sedan jag var ute och handlade. Det var när barnbidraget kom för tre veckor sedan. Det blir mest Curt som handlar när han åker in till stan.

Jo, i påskas, för drygt två veckor sedan, var vi på cedermåltid, ett möte i Tel Aviv, samt till trädgårdsgraven.

Förra veckan var vi på Josefs storehouse i en timme, annars har jag varit hemma hela tiden.

Jag har ändå haft fullt upp på ett märkligt sätt, och visst går det ändå bra.

Men det är lite skillnad mot tidigare..."

🐢⏰🐢⏰🐢⏰🐢

Vad vi kämpade dessa år med funderingarna på hur länge vi skulle bo i Israel.😳😧

Pojkarna var tonåringar, som behövde få möjlighet att vara mera självständiga. De mindre barnen hade inte så bra koll på att läsa och skriva svenska.

Var går gränsen för dem, så det inte uppstår ett handikapp för dem i livet? Jag kan fortfarande se, att skrivinlärningen som jag gav Kaleb, inte blev helt rätt.

Varje dag - fram och tillbaka i funderingarna. Och oroligheter och krig gjorde ju inte saken lättare. Man ser också hur sårbart landet är i dessa tider. Israel är oerhört beroende av sin turistnäring, så det slår hårt mot landet.

Livet för mig var väldigt lugnt, mitt i allt detta.🐢🐢

Tänk om jag ändå hade haft en blogg då...

Jag var mest hemma, gick ut med hunden, och hämtade barnen från skolbussen. Jag ville inte att de skulle gå själva, dessa 100 meter. Grannpojken som bodde fem hus upp på vår lugna gata fick aldrig gå till oss själv, fastän han var sju år gammal.

Första månaden vi bodde i Israel skickade jag ut Ester, 6 år, på en promenad runt hela kvarteret med vår lilla hund.

Jag säger då det: Gud är dårarnas beskyddare!😆😇

Vissa saker gör man bara inte - även om man knappt begriper varför...

Här om dagen hittade jag ett handarbete jag höll på med, när det var som mest intensivt med att ha småbarn och stor familj.

Vi kan behöva hitta en liten vrå eller en liten sysselsättning, som bara är vår egen värld. Även om vi har hur mycket som helst att göra, ger det ett enkelt andrum i tillvaron. Nästan som ett meditativt tillstånd...

Och fungerar perfekt också i livets stora utrymmen, när tanken kommer "Vad ska jag göra nu då?"

Brodera, promenera, fiska, måla, sjunga, spela, cykla, baka, trädgård och blommor...

Någonting annat än nyheter, tidningar och facebook kan väl passa dig - ibland också?