13. Shmot - "Namnen"
13. Shmot - "Namnen"
2 Mos 1:1 - 6:1
Nu kliver vi in i Exodus, 2:a Moseboken, och då även 400 år framåt i tiden. Händelserna kring patriarkerna ligger ca. 2000 år f. Kr. och nu är vi då alltså framme vid ca. 1400 år f. Kr. Det har varit en tyst period, precis som mellan nya och gamla testamentet - och då också på 400 år.
Det finns jämförelser man kan göra mellan 2:a Mosebok och psaltarpsalmerna 42- 72, "Folket som fördärvat och sedan återupprättat". Oral Roberts har i sina predikningar ställt frågan för olika bibelböcker, "Vem är den fjärde mannen (Messias) i den brinnande ugnen?" och här ser vi "Påskalammet". Vi ser även hur Gud uppenbarar sig som återlösaren som för folket ut ur slaveri.
Från slaveri till frihet, från individer till nation, från okunnighet till Torahn, och från att ha upplevt Gud långt borta - in i Guds närvaro.
Vi går från en enskild människa - Abraham - till hans son Isak och barnbarnet Jakob. Vi kommer till Jakobs stora familj, som blir ett folk med olika stammar, för att nu komma vidare och bli en nation. Det var 70 personer som flyttade ner till Egypten för att nu 400 år senare vara ett folk på ca. två miljoner.
Vi har här boken som visar Guds kraft genom uttåget ur Egypten. I lagen som de får del av ser vi Guds helighet och i förbundet som upprättas finns hans nåd. Vi ser hur folket kommer ut i frihet och hur man får vägledning och gemenskap. Allt detta till Guds eget folk.
I detta avsnitt får vi se hur Mose blir den man som skulle vara med och befria sitt folk.
Allt började med att Farao gav order om att alla gossebarn bland Israels folk skulle dödas, men han räddades och hamnade under märkliga omständigheter mitt i Faraos palats där han bodde till han var 40 år. Efter ett misslyckat försök att hjälpa sitt eget folk fick han lov att fly ut i öknen till Midjans land. Och så går ytterligare 40 år där han är främling i ett främmande land.
I arbetet som fåraherde möter Gud honom i den brinnande busken och drömmen och uppdraget väcks till liv återigen. Nu är det dags för honom, mannen som är en del av folket men aldrig levt med dem.
Så märkligt upplägg för en man som skall bli ledare för en ny nation - prinsen och fåraherden. Men uppdraget krävde svar på att förstå vem han själv, folket och fienden var - och vem Gud är!
I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson.
Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk
än att en kort tid leva i syndig njutning.
Hebr 11:24-25
På samma berg som han mött Gud i den brinnande busken, kommer han att få föra en hel nation till Guds berg, Sinai. Och här kommer han in i en repetition av sina 40 år i öknen, men nu med sitt eget folk och tillsammans med Gud.
Men allt har ett pris ...
I historiens början möter vi bl.a. de modiga barnmorskorna och familjerna som vågar trotsa den Egyptiske kungen, för det gäller att vara lojal mot rätt överhet.
Så kan det även vara - och bli - för oss i vår tid, där vi behöver stå för det goda i en ond värld. Men syftet med allt är att vi får se Guds makt att rädda sitt folk.
Som sagt: Allt har ett pris!
I det gudsmöte som Mose hade på berget presenterar sig Gud för honom:
Gud sade till Mose:
"Jag är den Jag är."
Och han sade vidare:
"Så skall du säga till Israels barn:
Jag Är har sänt mig till er."
2 Mos 3:14
Detta är ett avsnitt som kan vara svårt att översätta men har även betydelserna "Jag kommer att vara, vad Jag kommer att vara" eller t.ex. "Jag är Den som kommer att vara".
Det är tidlöst och evigt - och samma uttryck som Jesus använder inför sina lärjungar.
Eftersom man inte uttalat Guds namn YHVH i dagligt tal (endast översteprästerna gjorde det en gång per år på Yom Kippur och har inte heller gjorts långt före Jesu tid vilket gör att man inte heller känner till det "rätta" uttalet), används istället Adonai (Herren) eller Hashem (Namnet) som är de omskrivna hebreiska Gudsnamnen. När vi ser HERREN stavas med kapitäler (vilket Bibel 2000 inte använder), betyder det att den hebreiska texten använder Guds personliga namn.
I den kallelse som Mose får från Gud ställer både han själv och Gud en fråga:
Mose svarade:
"Men om de inte tror mig
och inte lyssnar på mina ord utan säger:
HERREN har inte uppenbarat sig för dig?"
Då sade HERREN till honom:
"Vad är det du har i handen?"
Han svarade: "En stav."
...
"Du skall ta den här staven i handen,
och med den skall du göra dina tecken."
2 Mos 4: 1-3, 17
Det som en gång var Mose arbetsredskap, blev nu en andlig kraft att rädda sitt folk, genom att visa Guds makt övet Egyptens alla gudar.
Men det var inte längre Mose stav ...
... och vände tillbaka till Egyptens land.
Och Mose tog Guds stav i handen.
2 Mos 4:20
Det som är vårt liv och vår vardag kan, som för likt Mose, bli en andlig konfrontation med Guds kraft involverad.
Människor kallas ut ur slaveriet, till kunskap om vem Gud är. Där finns frihet och gemenskap
- ett heligt liv i Guds närvaro.
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig" 😊📜
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 6:2 - 9:35
🕎 Shabbat Shalom! 🕎
/Eleonora
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
