14. Va´era - "Jag uppenbarade mig"
14. Va´era - "Jag uppenbarade mig"
2 Mos 6:2 - 9:35
Nu börjar det hända! Farao, som ansågs vara gudomlig, och Egyptens alla gudar, kommer upp i konfrontation med en Gud som man inte tidigare mött. Och nu skulle Mose få lära känna Honom och se hans namn till fullo uppenbarat, vilket inte patriarkerna hade fått uppleva.
Jag är HERREN.
För Abraham, Isak och Jakob
visade jag mig som Gud den Allsmäktige,
men under mitt namn HERREN
gjorde jag mig inte känd för dem.
2 Mos 6:2-3
YHVH är det namn som är översatt till HERREN ( skrivet med kapitäler). Det är nu han kommer att visa sig som den som helgar, frälser, återlöser och väljer ut sin brud. Folket blir förda ut ur Egypten för att bli Guds eget folk som han leder fram till det utlovade landet.
Men det var inte enkelt eller självklart. Folket ville inte lyssna till Mose för man var otåliga och levde under hårt arbete. Och Mose själv visade sig ha en helt annorlunda relation till Gud är hans företrädare, Abraham, Isak och Jakob. Inför Gud argumenterar, klagar och protesterar Mose - och han är den som bibeln säger fick se HERRENS ansikte.
När de olika plågorna började manifesters hamnade man mitt i eländet. Det började med att allt vatten blev till blod för att fortsätta med nästa plåga med paddor som kom över hela landet. Jodå, landets magiker kunde också utföra dessa mirakler. Det märkliga är ändå att de spädde på alla plågor och inte försökte avsluta det.
I den hebreiska texten står det om "en padda", och skriftlärda har funderat över detta och tror att det var till antalet en padda där andra paddor sedan kom ut ur dess mun. Det ska visst finnas en sorts padda som har den egenskapen och då är det intressant med en parallell i Uppenbarelseboken:
Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap
och ur den falske profetens mun
kom ut tre orena andar som liknade paddor.
2 Mos 16:13
Den andliga världen i dåtid och framtid med ständiga konfrontationer.
Så kom myggen ... Och Israels folk fick återigen uppleva hur Faraos förhärdade hjärta orsakade förskräckelse och lidande. Det här såg inte bra ut och folket led, men Mose fortsatte ...
Budskapet var klart och tydligt: Släpp mitt folk!
Om Farao nu skulle lyckas med sin vägran så skulle inte Guds löften kunna gå i uppfyllelse, men HERREN talar och Mose handlar.
Vid fjärde plågan händer det! Det ska bli åtskillnad mellan folkslagen.
Men på den dagen skall jag göra ett undantag
för landet Gosen där mitt folk bor ...
Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt.
2 Mos 8:22, 23
Här får nu Israels folk se vem deras Gud är. Hans kraft, nåd och omsorg blir fullt uppenbarad. Vad som händer i varje plåga är att man kommer upp emot de Egyptiska avgudarna i en konfrontation. Nilen hade sin gud, paddorna likaså och även alla andra plågor representeras av deras gudar - de tio plågorna.
I detta veckoavsnitt finns ett par intressanta versar som rabbiner har utgått ifrån när man sammanställde ordningen för påskmåltiden, som Gud uppmanade man skulle fira år efter år när man kommit in i löfteslandet:
Jag är HERREN.
Jag skall föra er ut ur tvångsarbetet hos egyptierna
och rädda er från slaveriet under dem
och jag skall återlösa er med uträckt arm
och genom stora straffdomar.
Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud,
han som för er ut från slavarbete hos egyptierna.
2 Mos 6:6-7
Här finns de fyra bägarna som skall drickas under påskmåltiden:
1. Helgelsens bägare som symboliserar när de skall föras ut.
2. Frälsningens bägare när de räddas.
3. Återlösningens bägare är försoningen
4. Erkännandes bägare är när Gud tar dem som sitt folk.
Gud har börjat sin räddningsplan och gör skillnad på folken genom den helgelse som man går igenom. Man blir räddade och återlösta, och här är vi framme vid den tredje bägare som omtalas när Jesus hade sin sista måltid med lärjungarna.
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:
"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."
Luk 22:20
Den sista bägare representerar "bröllopsfesten" vid Sinai.
"Ta er" i v.7, har betydelsen att man tar sig en hustru. Gud befriar sin brud och för henne ut i frihet. Den slutliga bröllopsfesten har vi att se fram emot en dag.
Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.
Upp 19:9
Romarbrevet talar om hur vi hedningar får bli inympade i det ädla olivträdet (Rom 11). Gud har inte bytt bort sin brud (ersättningsteologi) och inte heller har han "två fruar". Vi är alla delaktiga i förbundet med Gud genom Jesus.
Messias kommer tillbaka och hämtar sin brud ....
Och vi är framme vid sista bägaren.
15. Bo - "Kom " 😊📜
Under nästa vecka ska ni läsa 2 Mos 10:1 - 13:16
🕎 Shabbat Shalom! 🕎
/Eleonora
Ps. Om du läser inlägget på datorn ligger en annons från blogg.se över endel av texten. Tyvärr har jag ingen möjlighet att styra över det, men i telefonen finns inte det problemet. Där ligger annonsen innan inlägget. Ds.
