Ett ångestladdat minne
Som tradition har nu årets julkonsert gått av stapeln, 2:a advent. Gammalt och nytt blandas med en ny inramning. Bra jobbat! Ja, det är precis vad det är - mycket jobb.
Ett av de inslag jag njuter mest och blir berörd av, är när "systrarna Borgström" sjunger O helga natt. Så finstämt och så vackert!
Tänk att Hanna, Frida och Emma var små flickor i barnkören när jag studerade i Umeå. Föga anade jag väl då att jag en dag skulle vara deras barns lärare. Ja, vi vet litet om vad som händer i framtiden.
Och så var det ju herdarna... Varje år nya underfyndigheter, som man bara jublar av när man hör. Här var det bl.a. norrmannen som undrade vad de vuxna gjorde när Israels barn gick genom Röda havet...
Mitt i allt underbart - tända ljus, full kyrka, vacker musik - rycks jag drygt tjugo år bakåt i tiden, och blir påmind om en smärre ångestladdad situation.
Jag var musikledare på Livets Ord och även ansvarig för en ettåig musikskola i församlingen. Det var en tid av mycket arbete samtidigt som mina två små pojkar var i 3-4 års ålder.
Undervisning på musik- och bibelskola, många resor och olika inspelningar avlöste varandra - hela tiden.
Så kom förberedelserna för julkonserten...
Jag minns att vi (jag och Kjelle), insåg att vi behövde krympa i programmet. Det är så lätt att man i ivern lägger till sång på sång, och konserten året innan hade blivit alltför lång.
Alla sånger kräver mycket övande av musiker och sångare, så vi beslöt oss för att styka ett och annat, och lägga till något nytt.
Dagen kom och konserten började. Vi sjöng och sjöng, och så var det pastor Ulfs tur att säga något till avslutning
- och klockan visade att det bara hade gått 30 minuter!!
Vilken fruktansvärd upptäckt! Än idag fattar jag inte hur fel vi räknat tiden..
Ulf försökte rädda situationen och talade betydligt längre än vad han tänkt (det var ju ändå konsert..).
Ja, så var det bara att ta om HELA programmat - en gång till!!!!!!
Ibland blir det inte som vi har tänkt. Ouppmärksamhet, tidsbrist, tidsoptimism och fel prioriteringar kan röra till det för oss, och vi måste hitta nya lösningar eller nya vägar.
Nu plockar vi ner situationen in i vår vardag och det är dagarna före jul.
Kanske är det dags att stryka ett och annat av våra "måsten", det som vi alltid brukar göra år efter år.
Vi får för oss att det blir nog ingen jul om jag inte hunnit göra egen inlaggd sill, bakat sju, ja hellst tio, sorters kakor. För att inte tala om allt städande och pyntande. Och vi kanske borde få till något av det Ernst visar oss på TV:n också, hur man förbereder julen.
Vi kan faktiskt köpa färdig sill och tända ljusen nu i advent - VÄNTAN!
Väntan kräver en medvetenhet och en focuserad inställning. Det hör inte hemma med stress och oro.
Om vi nu strök för många "måsten" kan vi faktiskt få ta två kakor av samma sort, spela samma julmusik om och om igen - och nuta av det hela - en gång till!
Det är bättre att leva under små omständigheter och ha frid och ro i sinnet än att arbeta och slita, när det i alla fall i längden bara är som ett slag i luften.
Pred 4:6
Ha en fin vecka full av förväntan!
/Eleonora
Du är välkommen att följa mig, Eleonora Lahti, via FB som "följare" eller Bloglovin. Jag har även FB - sida, "In my living room" som du kan gå in och gilla. Dela länken vidare får du gärna göra... ;)
