Hur man engagerar Hillsongs mötesvärdar
Så blev det en helg med ett oväntat avslut!
Vilken underbar men intensiv helg vi har haft! Eftersom de två älsta sönerna är gifta och firar jul med sin andra familj i år hade vi en egen liten tjuvstart med någon julklapp och dopp i gryta.
Här är Josef och David tillsammans med Curt.
Hockeytröjor, LULEÅ!!!
Vi hann träffa många vänner och släktingar under dessa dagar. Underbart!
Och så kom söndagen...
Vi hade köpt tio biljetter till Hillsongs konsert som skulle hållas i filadelfiakyrkan. Men innan koserten blev det mat på Hard Rock Cafe´. Inressant ställe för den rockbitne ;) ... Kläder och gitarrer runtom i lokalen, från bl.a. Madonna och andra kända artister. Vi har besökt några andra Hard Rock Cafe´i världen, och de har nu en samling på över 70 000 artiklar. Intressant och kul ide´.
Så kommer vi till kyrkan och kön utanför bara växer och växer. Två föreställningar ska det bli den kvällen, och vi kommer till den första.
Vi får vänta en bra stund och börjar frysa.. ;( men så dyker det upp ungdomar som delar ut pepparkakor och glögg. Trevligt!
Konserten drar igång och nu kan vi tala om julsånger! Fantastiska solister och musiker. Vilka härliga arrangemang - och jag bara njuter!!! Försöker få till något kort med telefonen men det känns som om man inte vill missa något av det man hör. Något enstaka kort fick jag ändå till, men stämningen är ändå så svår att fånga på bild.
Konserten tar slut och vi lämnar lokalen tillsammans med folkmassan. Vi kommer ut och är helt upprymda av vad vi upplevt. Bilar ska sedan hämtas, och alla i mitt sällskap går iväg, men jag blir ensam kvar för att vänta på min väninna.
Så upptäcker jag - MIN TELEFON ÄR BORTA!!
Jag rusar iväg efter Josef och han föjer med för att leta.
Vi tränger oss uppför trapporna, in igen, och nu är alla påväg ut ur lokalen. Hittar platsen där jag suttit - men ingen telefon. Jag får igång de stackars mötesvärdarna att engagera sig i "mitt fall", fastän de är stressade att förbereda inför nästa föreställning som strax ska börja. Vi går sedan ner i foajen och anmäler att jag tappat telefonen.
Jag känner mig upprörd och arg. Hur kan någon bara ta min telefon? På en julkonsert dessutom!!
Väl ute igen börjar min familj att engagera sig att hitta den. Jag har en app som heter "Hitta vänner", och telefonen SKA finnnas i vårt område visar det sig.
-Men mamma, få kolla din väska, kolla fickorna osv.
-Men tror ni jag är dum eller...? Självklart har jag kollat!
-Men bakfickan då..?
Behöver jag säga något mera... Fy vad jag skämdes!
Jag sätter mig i bilen - helt utmattad och jag känner hur energin runnit ur mig och en lätt huvudvärk slår till.
Jag inser hur lätt en händelse får mig att tappa det jag nyss har upplevt. Sångerna och julstämningen byttes snabbt ut mot oro, frustration och upprörda känslor.
Är det inte så för dig också? Vi har fått något - och så upplevs det som om allt tas ifrån oss. Där står vi och undrar "hur gick det här till - egentligen?"
Men kanske har vi inte förlorat något utan det har bara hamnat i livets backficka. Något som finns där men som ändå tillhör dig. Tidens omsorger gör att vi inte längre är så uppmärksamma, och så har vi gett andra saker en högre prioritering.
Men så kommer något som väcker lusten och längtan tillbaka till det som vi trodde var förlorat.
"Om en kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon tittar det? Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne? På samma sätt gläder sig Guds änglar..."
Luk. 15:8-10
Jag vet inte vad det handlar om i ditt liv men för mig är det min sång, musik och skrivande..
Bara så att du vet ;)
...och jag kommer att kalla på grannar och vänner - också!
Men kära du som läser detta - KOLLA I DIN BAKFICKA!!
/Eleonora
