Länge leve familjen!
Tre månader sedan sist. Då var det jul och nu är det påsk. Jag har alla barnen hemma och jag njuter av att vi kan få en riktigt fin kväll tillsammans.
Taco går alltid hem tänker jag som mamma och påskgodis och även en tårta åker ner i kundvagnen när jag går runt i butiken och handlar.
Eftersom inte alla bor på samma ort är det inte alltid lätt att få scheman att passa.
På tre månader händer mycket Och vi samtalar och delar erfarenheter med varandra.
Jag inser att det finns många, både barn och föräldrar, som av en eller annan anledning inte får uppleva stunder som dessa.
Inte för att tacon eller påsktårtan var så speciell utan främst för den samhörighet som förstärks.
Vi är inga enskilda isolerade öar utan vi är till för vara dra. Familjens värde kan inte högt nog värderas.
Men en sak förstår jag inte. Ska det vara så svårt att ta en bild och föreviga en av livets bästa stunder? Eller vi de leva sitt liv i våra hjärtan för att växa och ges vidare?
Länge leve Familjen!!
