inmylivingroom.se

Idag ringde jag till min kära faster Ester. Hon är snart 95 år och "helt klar i knoppen". När man möter äldre personer inser man att det inte är någon självklarhet, när man kommit upp i den åldern.

Varje gång jag samtalat med henne är jag lika förundrad äver hennes tacksamhet över livet. Allt har inte varit självklart enkelt, men hon har alltid valt att se Guds väg och omsorg i det som sker. 

 

I början på hösten ramlade hon och bröt foten. Detta gjorde att hon till slut fick ett boende på ett servicehus.

"Ja, jag tror det var meningen att jag skulle göra illa mig" var henner kommentar. :)  "Allt är så trivsamt, lagom stort och jag har alltid folk runtom mig. Det ger trygghet och det känns så avslappnande."

Och så vet man hur många äldre som kämpar emot, trots att de har stora behov av hjälp i sin vardag...

 

Samtalet går vidare, och hon berättar om de fina pojkarna, ambulanspersonalen, som  hämtade henne. "Jo, de sa till mig att det kändes att jag var kristen. Du är inte som många andra, för du är inte orolig hade pojkarna sagt." De hade sett hennes bok "Herren är min Herde".

 

Allt upplevde hon så planerat och bra, och till saken hör att hon nu inte har några problem med foten. Hon är i gång igen och är helt återställd.

Hon talar om Guds omsorg, hur han går vid hennes sida och stöttar henne. Och så utbrister hon:

 

På servicehemmet talar och sjunger hon för människor och hon ser hur mottagliga de är. En ny frimodighet har kommit över min älskade faster Ester.

Hon talar om att hon levt ett rikt liv hela vägen. Lever i nuet och gör det bästa.

 

Och så är det ju såååå roligt att ha kontakt med släkten! Att hålla ihop - hennes signum. Ja, det har hon verkligen gjort med oss alla genom åren - och nu är det vi som ska bära det arvet vidare.

 

Så berättar hon om sin morsdagsros. Jo, den blommar fortfarande men det är viktigt att ge den gödselvatten och den får aldrig torka ut.

Hon sitter med en filt runt om sig, för "jag är ju så mager om bena..."

 

Vi börjar avrunda samtalet och hon vill återigen påminna mig, om att det är Jesus som ger livet innehåll. Tacksamheten till sina söner och sonhustrur vill hon alltid berätta om. "De är ju så duktiga och omtänksamma."

 

"Tack för att du ringde. Det här var verkligen dagens ros till mig".

:))))

Jag letade ibland mina bilder och hittade en bild som är över 30 år gammal. Här tillsammans med sin livs stora kärlek, Albin.

Jag kan inte låta bli att få en känsla av att hon, vid 95 års ålder, kliver in i kanske något av sina viktigaste uppgifter. 

 

När vi läser Guds ord ser vi att så många av de stora Gudsmännen och kvinnorna var komna till åren, men då och där, gjorde de sina stora insatser.

Vi lever i en kultur som upphöjer och uppmärksammar det ungdomliga, men låt oss uppskatta och värdesätta den äldra generationen! Det är så lätt att vi rycks med av tidsandans förakt. 

 

Vad kan faster Ester lära oss?

• Var tacksam i livets olika omständigheter
• Lita på Guds omsorg i det som sker
• Var inte orolig
• Gud planerar riktigt bra ;)
• Den sista resan blir när den blir...
• Lev i nuet och gör det bästa
• Håll kontakt med släkten - gör din del
• Gödsla rosorna och låt de aldrig torka ut
• Ha en filt runt benen
• Va tacksam för din familj!