Guldkant på vardagen
Nu har dagen kommit!
Oh vad vi har längtat att hon skulle komma hem, vår älskade och underbara dotter Ester, efter två månader i Norge.
Ester bor sedan en tid i Tönsberg och jobbar där tillfälligt på kontor. För några veckor sedan var jag och min man och hälsade på henne. Så roligt att se hur hon tar sig an nya utmaningar i livet, där hon växer och utvecklas som människa.
Och så...
Ja, nu sitter hon på flyget och är påväg hem till oss.
Gissa att hon har planerat varje timme hon ska vara hemma, innan hon åker tillbaka om några dagar!
Vad vi ska äta, vilka hon ska träffa och ett och annat som måste hinnas med.
Allt detta är ju egentligen vardagsrutiner, och sådant hon och vi alltid gjort tillsammans, men nu...
Allt har lyfts på ett högra plan av oss alla.
Jag har dukat med finporslinet, huset är städat, renbäddad säng och bilen tankad ;)
Så undebart att få visa uppskattning, samhörighet, längtan och kärlek.
Men, hur var det nu? Allt detta med vardagsrutinerna som helt plötsligt blev en höjdpunkt i tillvaron...?
Den här skylten hänger i vårt badrum. En sanning att ständigt påminna sig om.
Är det kanske dags att ta fram finporslinet till makaronerna och korven, fixa fina servetter och tända ljus?
Sätta lite guldkant på vardagen?
Ja, det är ju ändå ganska många sådana dagar, så varför inte? Och inte kostar det något mera än några servetter och lite engagemang.
För det första finns det inget bättre för människan än att vara glad och njuta av livet så länge det varar.
Och för det andra, att om hon kan äta och dricka och vara glad, trots att hon släpar och sliter,
så är det också en gåva från Gud.
Pred. 3:12-13
Du kan fira att det är en helt vanlig torsdag i oktober och vi firar att Ester kommit hem.
Dags att göra champinjonsoppan, som hon t.o.m. skickat receptet på i förväg ;)
/Eleonora
