Höstens sista surströmming
Det är lördagkväll och jag och min man har just nu kommit hem från en underbar kväll med goda vänner och surströmming.
Jo, jag vet... alla gillar inte detta, men "A taste of heaven" kan det nog vara för många av oss som vuxit upp med denna Norrlänska delikatess. Kanske var det sista surströmmingen för i år, för på vintern känns den inte rätt att äta.
För ett par år sedan skulle jag besöka en församling i Hong Kong där jag skulle sjunga och även predika tillsammans med min man. Inför vårt besök gjorde de en trailer. Då hade man hittat detta lilla YouTubeklipp och använt första meningen, "A taste of heaven" ;).
Titta här:
Över 8000 har tittat på klippet. Vilken galet,lustig värld.. ;)
Det är ungefär trettio år sedan vi började äta surströmming tillsammans. Torbjörn, Maria, Lars, Marie, jag och min man. Mycket tunnbröd, potatis och strömmingar har ätits under alla dessa år. Gemenskapen frodas tillsammans med maten och vårt gemensamma intresse i musiken.
På hemvägen blir vi stoppade av polisen för alkoholkontroll men här är det lugna (eller sura ;)) fiskar. Vi ler och min man blåser. "Var det Kallax, Oskars eller Röda Ulven som var bäst i år?" Och så kör vi vidare...
Så plötsligt, mest av misstag, hamnar bilradion på en närradiostation. "Det blod som Jesus göt för mig" kommer ur högtalarna och jag blir påmind om alla gånger jag sjungit den sången och alla gånger mina musikervänner spelat den.
...
För det når mig när jag är på höjden
och det når mig när jag är i djupet
Det blod som ger mig styrka från dag till dag
Det ska aldrig mista sin kraft.
Inte vet jag om vi fortfarande sitter tillsammans om trettio år för att äta surströmming, men en sak vet jag:
För oss alla har den sången varit vår sanning och erfarenhet under alla dessa år. Vi har skrattat och gråtit tillsammans, men ändå har vi hållit fast vid Guds Ord.
I vått och torrt. I ur och skur.
Och en sak till vill jag säja:
Det vittnesbördet blir starkare och starkare och starkare för VARJE år!!
Lyssna här:
/Eleonora
