När vanor ska upprättas och uppehållas
Nu har jag hållit på med bloggandet varje dag i tre veckor. Helt otroligt! Jag känner mig glad och stolt men samtidigt rörd och tacksam.
Glädjen att se skaran av läsare öka dag för dag, det gör att inspirationen växer.
Tacksamheten över att få möjlighet att dela livets tankar och händelser, så att du som läsare emellanåt kan uppleva igenkännandets glädje och sorg, skapar samhörighet där livets olika avstånd kan få möjlighet att hitta en väg där vi närmar oss varandra.
Jag vill hjälpa dig att se att du inte är ensam och låta dig höra att det finns ord av liv och uppmuntran som kan lyfta den tristaste och mörkaste tillvaro.
När jag började skriva för tre veckor sedan bestämde jag mig för att skriva varje dag. Jag hade inte någon riktigt klar tanke på varför och hur länge jag skulle göra det dagligen, men så slog det mig: Om man vill upprätta en vana så måste man satsa minst tre veckor för att det ska börja bli ett med en själv. Det finns visst någon forskning som har visat ett samband däremellan.
Så... nu har jag uppnått det delmålet - nu är bara resten kvar ;)
Alla har vi väl vanor. Goda såväl som dåliga.
En sak har jag insett:
Om man vill skaffa sig en vana måste man först fatta ett riktigt välgrundat och bestämt beslut.
Därefter ska man aldrig börja diskutera med sig själv.
Aldrig diskutera med sig själv.
Aldrig diskutera med sig själv.
Hur lätt är det inte att små tankar börjar dribbla bort beslut man fattat. Självklara tydliga viljebeslut har ersatts med, i bästa fall, det näst bästa. Eller är det kanske vår största fiende - det näst bästa?
Det som hindrar oss att göra det vi har bestämt - och så gör vi bara nästan...
Så står man där och undrar: "Hur det kunde bli så här?"
Beslut är något man måste hålla tag i, när allt runtomkring gungar eller snurrar som en torktumlare. Beslut som är tagna tidigare i livet, när du kunde tänka klart och du innerst inne visste vad du ville och vad som var rätt.
Värderingar, relationer, äktenskap, kosthållning, motion, alkohol, sexualitet, utbildning. Listan kan göras lång på det som handlar om att fatta beslut för livet.
För några år sedan bestämde jag mig för att ut och gå - varje vardagsmorgon. Mörker och kyla, värme och solsken. Oplogade gångstigar med nyfallen snö.
Gångstavar och pannlampa. Motiverad såväl som omotiverad.
MEN - jag diskuterar inte med mig själv!
När klockan är 6.30 är jag ute.
Det märkliga är att varje gång jag kommer tillbaka efter min promenad är jag glad och nöjd. Jag vann över mig själv och jag fick motion och frisk luft på köpet.
Ja, visst har det väl hänt och händer ibland att det inte blir exakt så, men jag trampar på ;)
Tyvärr har jag tappat farten något då det gäller simningen. Under ett par års tid har jag simmat två gånger i veckan under terminerna.
Vid skolstarten började jag återigen storartat men kom snabbt av mig när jag fick gå in och vikarera under ett antal veckor på den tid jag planerat för simningen. Som om det inte fanns annan tid att simma! Och sedan diskuterade jag med mig själv och hade svårt att komma fram till om jag skulle köra autogiro eller kontant halvårsbetalning. Hur dum får man vara??!! Och sedan blev jag förkyld...
Ja, här hör du vad som händer när man diskuterar med sig själv.
Nu får det vara slut på dumheterna!
Vill du ha något som du inte har måste du göra något som du inte gör.
- Men gör nåt´ människa! ;)
- Diskutera INTE med dig själv
- Just do it!
/Eleonora
Här kommer lite bilder från dagens promenadrunda. Eftersom mitt schema ändrades idag och jag började jobbet lite senare kunde jag ta lite bilder. Jag njöt av att se var jag gick någonstans eftersom solen nu hade gått upp.
Ett av de vackra husen vid vår sjö
Och här vid tallarna vänder jag hemåt igen.
Glad att jag inte trampade i hästbajset ;)
Hemma, och jag är så tacksam och nöjd. En ny arbetsdag kan börja.
