Våga ta först steget
Så var det dax för att ladda inför en ny vecka :) eller :( .. för lite olika känslor kan infinna sig för oss alla emellanåt.
Just nu vet jag bara att det är ganska mycket jobb som väntar för mig denna vecka. Utvecklingssamtal och provrättning bl.a.
I veckan som gått har jag haft många besökare i mitt livingroom. Några har nog varit här varje dag och andra kollat läget - lite snabbt, och några lämnat några spår efter sig. Kul!!
Hur som hellst - här hoppas jag att du nu och då kan känna dig uppmuntrad i vardagens slit och släp eller i den lediga stundens reflektion.
Det är en märklig men spännande känsla att upptäcka, att de flesta av er vet jag inte vilka ni är ;).
Och det är det som är utmaningen!
Så lätt är det inte att anpassa sitt tal till vem man möter. Vara på ett sätt här och ett annat sätt där.
Märkligt fenomen. Otäckt fenomen.
Här inser jag bloggens lagar - take it or leave it! ;)
Det är något man upptäcker mer och mer också, när åren går och man blir äldre.
Det blev inte bättre än såhär.
Aj, aj... ;)
Vi lämnar spår efter oss där vi går fram. Ibland har vi stökat till det och andra gånger går vi nästan obemärkta förbi. Nu kan vi ju också i datavärlden lämna spår efter oss. Vad det nu heter...
Här är en bild på människor som lämnat spår efter sig på olika sätt i mitt liv:
Jag har haft förmånen att resa till HongKong ett flertal gånger med min sång och musik. Förra sommaren kom ett gäng kineser på besök som jag och min gode vän och musiker Torbjorn Frisk hade ansvaret för under deras vistelse i Sverige.
Varje morgon hade de en morgonsamling i vårt vardagsrum och varje morgon efteråt var jag lika förvånad. Alla skor stog uppradade perfekt i hallen, alla stolar perfetkt tillbakaställda vid matsalsbordet, kuddarna i soffan exakt på rätt plats - och alla ville diska sin egen tallrik!
Olika kulturer lämnar olika spår efter sig. Intressant, underbart och härligt med månfalden. Vi är fostrade och tränade olika men låt oss vara rädda om det äkta och genuina i våra liv.
De spår vi lämnar efter oss berättar så mycket om vilka vi är.
Det jag vill se är det som är utan masker. Det osminkade naturliga. Den äkta varan. Kopior är värdelösa och ointressanta.
Vågar vi vara öppna brev som kan läsas av alla eller har vi dolda rum som ingen har möjlighet att besöka?
Där kan det finnas så mycket äckligt som är gömt och bortglömt.
Dit in måste vi själva våga gå , det är bara vi som har nyckeln, för att röja och ta itu med eländet.
Efter ett tag kanske vi inser att vi behöver hjälp...
Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!
Jag planerar att göra något alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser du det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen och stömmar i ödemarken!
Jes. 43:18-19
Wow!!!! Vilket löfte till oss alla om vi sätter igång och rensar upp.
Hjälpen är påväg - och vi tar första steget!
Bless you!
/Eleonora
