inmylivingroom.se

Oj, vad stor bilden blev! Jag har inte koll på pixlar eller vad det heter, så bilderna blir lite hur som... ;)

 

Nu har jag bloggat 40 dagar i sträck. Varje dag. Det trodde jag aldrig jag skulle klara av, när jag gick med i #Blogg100. Inte någon tävling, men en grupp där vi som är med tänker blogga 100 dagar - i sträck!

Ja, jag är ju inte i mål än, så vi får väl se hur det går. Bra träning, men det tar förstås mycket tid. 

 

Vad jag då inte visste 1 mars när jag började, var hur värdefullt det skulle bli för mig, att få ner saker och ting "på papper". Jag började med Ordspråksboken, för att hitta något spår att förhålla mig till inför denna utmaning. 

Ni som följt med mig under dessa dagar, har fått se in i en tankevärld som jag ändå velat dela med mig av, utifrån olika anledningar.

Varför inte backa och läsa lite av det jag skrivit tidigare?

 

I helgen kommer jag nog att plocka upp spåret "Israel ett hem" igen. Så låt oss dra iväg och njuta av sol och värme, falaffel och vila, i ett av världens mest intressanta länder.

 

Men innan vi gör det, vill jag ändå ansluta till gårdagen blogginlägg med en sång. Ja, den är väl inte "up to date" i vår musikaliska snabbkultur, men är ändå så aktuell och värdefull för vår tid. En sång som sjungits i kyrkor och kapell under många år. 

Låt Mikael Järlestrand och hans fru Linda, sjunga för dig.