Fy vad jobbigt!
Fortsättning från dagboksanteckningarna:
April 2002
......
"Det är märkligt att ingen hör av sig (ja, mamma och Auli har ringt), när läget är som det är.
- "Ja vi ber för er."
- "Vi blir alltid påminda om er när vi ser nyheterna..."
Ja, MEN själen behöver också uppmuntran.
Någon har sagt ungefär så här:
"En verklighet blir aldrig verklig förrän den är självupplevd"
Nu börjar jag ibland uppleva att jag mognat som människa. Man blir både tvingad till det, och får även möjlighet till det
- om man vill ta den.
Fy vad jobbigt!!!"
...
Det var då. Bussbomber och säkerhetsvakter överallt.
Så ser man bakåt i tiden, och inser att man är likadan själv idag. Det finns vänner och bekanta som lever i en trängd och pressad verklighet - på ett eller annat sätt. Kanske inte som vi gjorde, med krig och självmordsbombare runt hörnet, men ändå i en fångenskap.
Kan vi göra något tillsammans, du och jag, idag? Skicka ett mail,sms eller ring ett samtal - du vet precis vilket, för ditt samvete påminner dig lite nu och då ;) - och så har vi miskat ensamhetskänslan eller utanförskapet lite grann, i varje fall hos någon!
- Men vad är det jag hör??!!!
Menar du, att du tycker det blev jobbigt nu...?
Aj, aj... ;(
Det här är en låt jag ville skicka till en av er som kommenterade i går. Nu fick jag till det så här fint - till er alla ;).
Ja, nu har jag lärt mig något nytt.
Oh, va bra jag är! ;) ;)
/Eleonora
Jag höll på glömma vår hund, som vi hade i Israel, som fyllde 13 år i måndags. Han bor numera hos familjen Albert Veksler i Jerusalem. Curt träffade honom häromdagen.
Dodger - gamle pensionären...
Ps. Ett stort tack till alla ni som kommenterar. Det är så roligt att läsa det ni skriver, och välsignar alla andra som läser också :) Fortsätt!
Läs även mera under denna kategori så är du med på "resan" ;) Ds.
